Sveriges
första radiopirat:
RADIO BLACK PETER
På pingstaftonen den 31 maj 1952 var spelet över. Sveriges
första radiopirat, Black Peter, togs på bar gärning vid
en nattlig jakt efter att ha gäckat myndigheterna en längre
tid. I dag kallas det piratradio när man sänder radioprogram
utan myndigheternas tillstånd. På det tidiga 50-talet kallades
det ”svartsändare” för att alla skulle förstå
att det handlade om något skrämmande och fult.
Black Peter hade varit en nagel i ögat, ett hot, mot
den svenska monopolradion. Men utöver det fanns hos myndigheterna
i denna, det "kalla krigets" tid, en tro att svartsändaren
kanske hade ett dolt syfte: att förmedla hemlig information till
utländsk makt genom kodade meddelanden. Därför hade polisen
och telegrafverket tagit hjälp från både militären
och SÄPO för att ringa in denna ”eterns gäckande
skugga”.
När
Black Peter till slut hittades var det polismän och tekniker i tre
fullastade bilar som slog ned på pirathögkvarteret. Dörren
var låst, men piraterna fann på polisens anmodan att det var
bäst att öppna. De nekade först, men de varma sändarrören
talade sitt tydliga språk.
Bröderna Figaro - ja, de hade detta ovanliga efternamn - hade enligt
egen uppgift hållit på med sina radiosändningar i nio
månader, och alltså börjat nån gång på
hösten 1951. Men redan två år tidigare hade polisen haft
utredningar om en illegal sändare mellan deras hemsocken Åsele
och Dorotea. Det var dock först under våren 1952 som Black
Peters ”radiokarusell” kom i snurr på allvar med den
då så populära ”Harry Lime theme” som signaturmelodi,
den .
Radioamatörer över hela landet hade jagat Peter, och den 10
maj hade Expressen en eterintervju med honom, där han fräckt
och gäckande riktade sig till myndigheterna och sa ”Ni
tar mej aldrig!”.
Black
Peter återkom natt efter natt med början vid 22-tiden. Mest
sände han skivor, vilket upplevdes rätt ovant i dåtida
radio. Tidningarna var först med teorierna om att musikurvalet i
själva verket skulle handla om kodade meddelanden till främmande
makt. Mystiken tätnade, och Peter föreföll att snarast
vilja förstärka denna mystik med kryptiska uttalanden:”Jag
är ingen spion, men diplomat”, sa han en kväll.
Aftonbladet den 11 maj 1952 anser piraten som en stor skadegörare
och manar allmänheten att hjälpa myndigheterna så att
han ska stoppas:
”Efter fem timmars intensiva spaningar per flyg, bil och radio
har Aftonbladet nu lokaliserat den okände sändaren Black Peter,
som senaste veckan ställt till med sådant rabalder i radiovärlden.
Black Peter sänder, eller sände i varje fall igår kväll
– från trakten av Kramfors. Mycket tyder på att han
flyttar sig från plats till plats inom ett mindre område –
under alla förhållanden ändrar han sin effekt –
för att i det längsta undgå upptäckt.
Efter Aftonbladets noggranna pejlningar igår kväll har våra
myndigheter fått en värdefull utgångspunkt för den
fortsatta jakten på honom. När det gäller att demaskera
honom har också alla radiolyssnare runt Kramfors sin chans att ge
myndigheterna ett värdefullt handtag.”
Genom en insändare i Aftonposten
i maj 1952 framgår att Black Peter även intresserade
göteborgarna, och alltså hördes även där, och
skribenten för fram sitt antagande att "Black Peter" nog
bara är en "mixtrande skolpojk" som vill skoja lite.
Den 13 maj förklarade landsfogde Rudström i Härnösand
att nu skulle det tas till krafttag mot Black Peter. Det skulle efter
många misslyckade pejlingsförsök visa sig att sändningarna
kom från det lilla Lomsjo, en skogsby med bara ett 40-tal invånare
i Åsele socken i södra Lappland. Myndigheterna fick klart för
sig ungefär var den illegala radiosändaren var belägen
och teknisk personal både från Sundsvall och Östersund,
såväl telegrafverkets folk som militär, deltog i spaningarna
och kom i all hemlighet allt närmre Black Peter.
Black Peters högkvarter –
en ladugårdsbyggnad
För polisens del leddes aktionen mot Black Peter av landsfiskal
Erik Nordlander i Åsele. "Så fort jag hörde att
teknikerna misstänkte Lomsjö tänkte jag på Figaro-bröderna",
berättade Nordlander: ”Jag visste att de är mycket radiointresserade
och att de vid sidan av sina jobb som skogshuggare brukar laga bygdens
radioapparater. De har också en liten verkstad”.
Bröderna Figaro hade roat sig med dessa sändningar
av intresse för radioteknik. De fann det intressant och spännande
att spela musik och leka radioidoler utan att bli upptäckta. Enligt
de medföljande teknikerna i uppbådet hade bröderna en
sändare som var både stark och av god kvalitet. De hade själva
byggt den, men inköpt en mottagare.
Bröderna John och Gunnar Figaro var då 24 och
26 år gamla. Många av de uppgifter som Black Peter lämnat
i sina sändningar hade bara varit skoj, exempelvis om den höga
antenn de skulle använda sig av. I verkligheten hade de endast hängt
upp en antenn runt sin gård, men med mycket god effekt.
Stockholm utredde
Bröderna hade levt mycket avskilt och inte umgåtts
med byns övriga invånare. Deras uppgifter i sändningarna
kom senare att noga analyseras i Stockholm av säkerhetstjänsten.
Men såvitt är känt så kom man inte fram till någonting
annat än att allt handlade om två enkla skogsarbetare som fångats
av radioteknik, och funnit ett nervkittlande sätt att få kontakt
utåt från en enslig och tråkig vardag. |
”Det måste vara någon i byn som har tjallat. Polisen
kan aldrig ha pejlat in oss”, sa bröderna. De hade blivit överrumplade
vid halv 12-tiden på natten. Några minuter tidigare hade de
hållit sin sedvanliga "lördagskarusell". John Figaro
hade varit den egentlige Peter. Han hade tidigare arbetat hos Asea, men
övergått till skogsjobb.
Brodern Gunnar var självlärd radiotekniker. Bröderna hade
lärt sig det mesta om radioteknik i populärvetenskapliga tidskrifter.
— Vi har inte haft annat att gå efter än vad vi läst
i tidskrifterna. Kul har vi haft hela tiden, i synnerhet på slutet,
när amatörerna landet runt stod i kö för att prata
med oss. Vi räknade aldrig med att åka fast. Vi hade klarat
oss om vi inte blivit förrådda.
Landsfiskal Nordlander hävdade dock att ingen angivare fanns. Infångandet
hade uteslutande varit ett resultat av den pejling som telegrafverkets
tekniker hade utfört.
|
Gunnar
(t.v) och John efter rättegången. Visserligen ser de
rätt muntra ut, men det var nog bara inför pressfotografen. |
|
|
Den
beslagtagna sändaren visas upp av sändaramatören, ingenjör
Sven Granberg från Gävle. |
Efterspelet för bröderna
Vid rättegången den första september 1952 i Åsele
tingsrätt dömdes de till 75 dagsböter à 4 kr vardera.
Åklagaren yrkade på strängt bötesstraff men ville
inte gå så långt som till frihetsstraff. Bröderna
(på bild här till vänster) kämpade för att åtminstone
få behålla sin mottagare, grammofonen, skivorna och orkesterförstärkaren.
I sin dom betecknade rätten, genom ordförande häradshövding
Thomasson, brödernas bravader mer som pojkstreck, men då dessa
stred mot svensk lag och bröderna bevisligen vetat om detta, ansåg
rätten att deras illegala radiosändning måste straffas
kännbart. Åklagaren yrkade att hela den beslagtagna utrustningen
skulle anses förverkad och tillfalla kronan, vilket också blev
rättens beslut.
Ny ”Black Peter” fast
Fortfarande flera år efter att bröderna Figaro hade upphört
med olaglig radioverksamhet förblev namnet ”Black Peter”
för den svenska allmänheten ihågkommet när tidningar
skrev om sådan radioverksamhet. Tre år senare, den 24 januari
1955, skrev Aftonbladet om två personer som sänt olagligt i
Gävle och använt sändaramatörers anropssignaler. En
lokal radioklubb i Gävle ställde två bilar utrustade för
radiotelegrafi till polisens förfogande och hjälpte dem i jakten
på brottslingarna. Efter 45 minuters sändning knackade man
på i det hus där sändningarna skedde. Två personer
hittades, varpå den ene klippte av radioantennen och den andre försökte
gömma sig under ett bord. -Sätter ni fast oss så ska vi
se till att andra åker dit också, sade de vid gripandet, vilket
ju inte förbättrade deras situation. Gävleborna hade använt
en utrangerad militärsändare som mot gällande förbud
hade sålts som surplus av signaltrupperna. Förmodligen sågs
den som harmlös då den var på endast 2 watt.
Den här artikeln skrev jag ursprungligen i mitten av 90-talet
och har i många år haft den ute på Internet. Då
har jag också mött mycket gensvar från webbesökare
som fascinerats av äventyren, precis som jag.
Den ena av bröderna hette Karl Gunnar Figaro, född 1926-01-10
i Åsele. Genom åren bodde han kvar i Åsele och arbetade
på ett pappersbruk efter sin tid som skogsarbetare. Han avled 1998-01-30
i Åsele. I äktenskapet , ingånget 1963-09-28, fick han
en son, Lars Gunnar, som bor i Åsele med sin fru.
Den andra brodern, John Verner Figaro, född 1928-01-29, Åsele,
slutade inom skogsarbete efter en ryggskada som fordrade en steloperation.
I mitten av 60-talet flyttade han till Linköping och arbetade på
SAABs kablageverkstad inom flygindustrin. Han övergick så småningom
till DATASAAB, där han arbetade med kretskortsarbete och monteringsarbete
på datorer för bl.a. bankdatorsystem. Han var noggrann och
visade ett estetiskt sinne med snyggt monterade ledningsdragningar i kabelstammar.
Radiohobbyn hade han under alla år, och beskrivs som pratglad men
med svårigheter i det sociala umgänget. Han pratade även
mycket i privatradio (27MHz) och byggde kortvågssändare som
han sände, utan tillstånd, med. Han lämnade jordelivet,
53 år gammal, efter en hjärtattack, 1981-02-16, i Linköping.
Uppgifter till denna artikel har jag hämtat ur tidningsartiklar,
främst Expressen via TTs pressarkiv. Som tidigare konstaterats fanns
intresse för Black Peter även i Göteborgs-området,
och här är en artikel i Göteborgs-Posten
den 3 juni 1952 där tidningen berättar om att
Black Peter åkt fast. Se även artikeln
ur tidskriften Radio & Television årgång 1952, där
de även har en bild på Black Peters hela radioutrustning efter
beslaget.
Alf Lindgren (SM5IQ) i Täby, har som van släktforskare bidragit
med födelseuppgifterna om bröderna Figaro. Alf har även
en egen webb där han har berättat om sitt eget äventyr
1952, när Aftonbladet anlitade honom för att pejla på
Radio Black Peter. Se Alfs webb
(denna länk har fungerat tidigare men vid koll den 2015-12-10 fungerade
den inte längre. Förfrågan skickades till källan
samma dag)
En helt annan pirat hette Sommarpiraten, en FM-pirat som sände en
kort period sommaren 1974. I deras sändning den 17 juni hade de ett
inslag om Black Peter. Inslaget är amatörmässigt men spännande
och kan avlyssnas
I tidningen Västerbotten nr 1 1995 fanns en bra skriven sammanfattande
artikel om Black Peter |