SVENSKA RADIOARKIVET

Ljudteknisk ordlista © 2016 Ingemar Lindqvist

Den här ordlistan är den för svenska språket hittills mest omfattande för fackuttryck och företeelser med anknytning till audioteknik. Den har upprättats med syftet att vara pedagogiskt lättfattlig men naturligtvis kräver olika ord och sammanhang olika mått av förkunskaper hos läsaren. En förklaring för ordet "audiovisuell" kräver t.ex. en mindre komplicerad förklaring än ordet "aliasing". Målet har varit att listan ska vara till hjälp både för den ljudtekniskt oerfarne likväl som för erfarna ljudtekniker. Den innehåller ordförklasringar både till nutida digital ljudteknik liksom också äldre analog ljudteknik med bandspelare och skivspelare.

Synpunkter och förslag är välkomna till radioarkiv@gmail.com
A

AAC = Advanced Audio Coding. Ett ljudkomprimeringsformat för datorer, en utveckling av mp3-formatet (se d:o) som erbjuder en mer jämn kvalitet än standard mp3.

ABSORBENT = akustikskärm för utdämpning av störande ljudreflexer, ekon, mellan tak, golv och väggar i ett rum eller lokal (se Akustik).

A-B STEREO= den vanligaste formen av mikrofonplacering för stereoupptagning, där två mikrofoner placeras på ett visst inbördes avstånd, från en halv till två meter ungefär. Metoden ger en bredare stereobild än t.ex. X-Y (se d:o) men kan ge nackdel i form av stora fasutsläckningsproblem.

AC = Alternating Current, engelsk benämning för växelström. Se (motsatsen): DC.

ADAPTER = universell benämning på olika slag av omvandlare, t.ex. en konvertering mellan olika typer av kontaktstandarder eller en omvandlare från nätspänning till DC-spänning.

ADRESSERING = inom ljudtekniken en benämning på en valmöjlighet för att bestämma till vilken utgång en signal ska sändas, ex.vis på ett mixerbord.

A/D även AD, ADC. Analog till digital omvandling [analog-to-digital conversion] - den första länken i en digital kedja av signalöverföring. En AD-omvandlare omräknar spänningsvärdena hos den analoga signalen till digitala binära siffervärden som representerar den analoga signalens styrka vid varje samplingsintervall, bestämd av den valda samplingsfrekvensen (se d:o).

AES = Audio Engineering Society, en världsfederation grundad 1948 för att främja yrkesmän som är involverade i ljudteknisk produktion. Verksamheten syftar till utbildning och standardisering inom ljudtekniken. Har avdelningar i de flesta länder och sitt högkvarter i New York.

AES/EBU = en digital ljudinterface-standard för professionell balanserad elektrisk kabelöverföring av digital tidsmultiplex 2-kanalig (stereo) audiosignal med 16 bitars kvantisering (i vissa fall upp till 24 bitar) och samplingsfrekvenserna 44,1 eller 48kHz. Överföringen sker över 2-polig ledning plus skärmledare med kontakter av typ XLR-3 (s.k. Cannonkontakt). Signalen har som elektrisk standard en impedans om 110 ohm och en signalspänning från 3V till 10V t-t. Se även S/PDIF.

AF = Audio Frequency. Synonymt till LF = Low Frequency, och även på svenska, LågFrekvens = frekvenser inom det hörbara frekvensområdet = 20Hz - 20.000Hz.

AGC = Automatic Gain Control. En elektronikkrets, vanlig i enklare ljudinspelningssystem för automatiskt reglerad ljudstyrka vid inspelning. En nackdel hos AGC-kretsar är att de aldrig kan vara tillräckligt snabba vid hastiga nivåsprång för att helt undvika för stark ljudnivå på inspelningen. Å andra sidan kan de aldrig vara tillräckligt långsamma för att undvika en upplevelse hos lyssnaren att ljudstyrkan i inspelningen på ett störande sätt kontinuerligt ”åker hiss” upp och ned.

AIFF (Audio Interchange File Format) = ett okomprimerat ljudformat utvecklat av Apple, en parallell till det mer förekommande WAV-formatet (se d:o) från Microsoftt.

AKUSTIK Varje luftfyllt rum kan betraktas som ett akustiskt svängande system som kan ge resonans vid olika frekvenser. Orgelpipan är ett tydligt exempel på detta fenomen. Boningsrum och andra lokaler kan ha resonanser vid ett flertal olika frekvenser. I mycket små rum med hårda väggar kan resonanserna bli obehagligt märkbara och upplevas som skrälliga medan resonanserna hamnar på lägre frekvenser ju större rummet är och upplevs oftast som mindre besvärande. Vid ringa akustisk dämpning reflekteras ljudet fram och tillbaka mellan rummets väggar, golv och tak. När ljudvågorna träffar en vägg kommer en del av ljudet att gå igenom väggen och fortplantas till intilliggande rum. En annan del kommer att absorberas av materialet i väggmaterialet och omvandlas till värme. Ljudenergin som återstår kommer att reflekteras ut i lokalen igen och träffar efterhand ett annat väggavsnitt där samma sak upprepas. När ljudvågen har reflekterats tillräckligt många gånger har den förlorat sin energi och har släckts ut. Karaktären hos den efterklang som därvid uppstått är just det som man kallar rummets, eller salens akustik.

AKUSTISK KORTSLUTNING ett uttryck som förekommer i samband med högtalarteknik, se baffel.

AKUSTISK LINS = en särskilt utformad anordning framför ett högtalarelement, vanligtvis mellanregister- eller högtonselement, för att uppnå riktningsspridning av ljudet.

AKUSTISK ÅTERKOPPLING = det tjutande ljud som uppstår då ljud från högtalaren fångas upp av mikrofonen och genom förstärkningen uppstår så kallad "rundgång", det "rundar".

ALAC = Apple Lossless Audio Codec = ett ljudkomprimeringsformat för datorer utvecklat av Apple för deras Itunes. Lossless är ett alternativ till mp3, men med mindre försämring av ljudet. Komprimeringen blir sällan mindre än hälften av det okomprimerade formatet WAV (se d:o). Losslessfiler har ändelsen *.m4a.

ALGORITM inebär en mycket strukturerad form av datorinstruktioner för att åstadkomma särskilda signalprocesser. Ett dataprogram är en form av algoritm. Olika slag av bitreduktionskodningar är andra exempel.

ALIASING = s.k. "vikning", eller "Nyquist-teoremet" (se d:o), d.v.s. den typ av intermodulation (se d:o) som kan uppstå om man i ett digitalt överföringssystem försöker överföra signaler med högre frekvens än halva samplingsfrekvensen. Genom denna effekt kan annars ohörbara frekvenser och HF-störningar vikas ner i det hörbara spektrat och ge oönskade"spöktoner". Aliasing var ett vanligt problem i de tidigaste CD-spelarna på 1980-talet innan man med översampling (se d:o) kunde avsevärt förbättra filtertekniken i CD-spelarna.

AM se Amplitudmodulering

AMPERE = enheten för elektrisk ström. En ampere är liika med strömmen över en ledare som totalt har en resistans om ett ohm och spänningsfallet är ett volt från den ena änden av ledaren till den andra. Uppkallad efter den franske fysikern, matematikern och professorn (1824) André Marie Ampère (1775-1836).

AMPLIFIER (eng.) förstärkare.

AMPLITUD = maximivärde för en växelströmssignal

AMPLITUDMODULERING (AM) en äldre moduleringsteknik för radiosändare där man låter audiosignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens styrka. I radiomottagare är lång-, mellan- och kortvågsbanden amplitudmodulerade. Jämför med Frekvensmodulering (se d:o).

ANALOG = motsvarande = överensstämmande = likartad = jämförlig. I ljudteknisk terminologi används ordet för att beskriva den konventionella teknik där vi med hjälp av mikrofoner omvandlar ljudets oändligt varierande luftvibrationer till signaler som i elektrisk form helt motsvarar, är i analogi med, luftsvängningarna och deras styrkor och frekvenser. På samma sätt som växelspänningen från en mikrofon är analog med lufttrycksvariationerna hos de ljud som mikrofonen fångade upp är förhållandet detsamma hos all annan analog ljudteknisk utrustning. Magnetismen hos ett analogt ljudband varierar analogt med den elektriska signalen från mikrofonen. Spåren i grammofonskivan återger mekaniskt samma styrkevariationer som ljudvågorna hade framför mikrofonen.
Den främsta orsaken till att vi numera alltmer går ifrån den analoga ljudtekniken är svårigheten att inom denna teknik skilja ut det önskade ljudet och isolera detta från störsignaler och annat som kan påverka ljudets renhet och klangfärg. Den analoga ljudsignalen, med sitt från början oftast oerhört stora dynamikomfång och stora frekvensomfång är mycket lättstört av olika tekniska omständigheter. Se även sökordet Digital.

ANPASSNING avser oftast anpassning vad gäller impedans, t.ex. för en mikrofons anpassning ifråga om impedans till en ingång på förstärkare / mixerbord. Mikrofoner förekommer grovt räknat med två olika slag av impedanser och man brukar vanligtvis bara skilja mellan högohmiga mikrofoner (cirka 50 kohm) och lågohmiga (200 / 600 ohm). Anpassning föreligger om mikrofonens impedans överensstämmer med antingen den ena eller andra typen av ingång.

ANSI = American National Standards Institute. En standardiseringsorganisation, bildad 1918. Fastställer normer för akustisk apparatur m.m. Kan förväxlas med Microsoft Windows ANSI code pages, som inte är några ANSI-standarder.

ANTENN = strålningselement för sändning och mottagning av radiosignaler. För att bli effektiv måste antennen bland annat vara utformad och dimensionerad så att resonans uppnås med den radiofrekvens man vill mottaga/sända.

ANTI-ALIASING-FILTER ett lågpassfilter som föregår AD-omvandlingen för att förhindra att frekvenser som är högre än halva samplingsfrekvensen ska passera. Se aliasing.

APERTURE. Dämpning av höga frekvenser i sample-and-hold-kretsen vid D/A-omvandling för att eliminera oönskade transientspikar, eller ”glitchar”, som uppstår vid D/A omvandlarens sample-and-hold-switchar. Kallas även de-glitching.

ARMSTRONG, Edwin Howard (1899 - 1954), amerikansk fysiker och en av radioteknikens förgrundsgestalter vid sidan av Guglielmo Marconi, Heinrich Hertz och James Clerk Maxwell. Armstrong utvecklade den typ av FM-radio som idag är den nästan allenarådande. De grundläggande principerna för denna teknik inlämnades och patentsöktes 1933. FM-radio innebär att man låter sändarens bärvågsfrekvens påverkas analogt av ljudsignalens frekvens- och styrkevariationer. Detta till skillnad mot den äldre AM-tekniken där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens styrka. Fördelen med FM-radio, jämfört med AM-tekniken, är i första hand att störningar lättare kan utsläckas på mottagarsidan med ett renare klarare ljud som resultat.

ATC – Adaptive Transform Coding. Ett bitreduktionssystem.

ATRAC - Adaptive Transform Acoustic Coding. En bitreduceringsalgoritm somk föekom hos MiniDisc.

AUDIO - hela den teknik som relaterar till ljudvågor som är uppfattbara med det mänskliga hörandet, vanligtvis specificerat till frekvensområdet 20Hz till 20kHz.

AUDIOLOGI – läran om hörseln, från latinets audio och det grekiska ordet logos.

AUDIOMETER – apparat för undersökning av hörselförmågan vid olika tonhöjder relativt till olika ljudstyrkor. Resultatet registreras på ett audiogram.

AUDIOVISUELL (AV) = tekniskt utnyttjande av en kombination av såväl syn- som hörselupplevelse. Audiovisuella hjälpmedel, AV-hjälpmedel används i undervisning för information förmedlad med kombination av bild och ljud.

AUX, AUXILARY (eng) extraingång med linjenivåkänslighet. I sammanhang med mixerbord är AUX benämning på olika tappningsfunktioner.

AVERAGING - medelvärde. En metod för hantering av fel i digital överföring. Ett saknat eller felaktigt sample ersätts av medelvärdet hos omgivande samples.

AVMAGNETISERING = inom bandspelarteknik en åtgärd för att ta bort så kallad remanens, en oönskad permanent magnetism som kan uppstå i bandspelartonhuvuden. Apparaten för detta kallas defluxer.

AVSPELNING - uppspelning, playback av en förut gjord inspelning.

AVSPELNINGSFRÄS = populärt uttryck för en typ av distorsion som är vanlig främst vid skivavspelning, där fräsande biljud ofta kan uppfattas på starkare S-ljud och andra starkare diskantljud. Ofta särskilt märkbart vid lyssning (i stereo) med hörlurar, då S-ljuden kan uppträda lite "fladdrande" mellan ljudkanalerna.

 
B

BAFFEL = en träplatta eller liknande platta där man vid ett hål monterar ett högtalarelement istället för att montera högtalarelementet i en låda. Baffeln har, liksom högtalarlådor, funktionen att hindra ljudvågorna från högtalarkonens framsida att "smita tillbaka förbi kanten" till högtalarkonens baksida, vilket annars skulle göra att ljudvågorna från konens respektive sidor skulle motverka - ta ut - varandra, vilket brukar benämnas "akustisk kortslutning".

BALANSERAD ledning. En effektiv metod för störningsfri (främst brumfri) överföring av signaler mellan ljudapparater. Den är nästan allenarådande inom professionell ljudteknik och har sin främsta fördel vid signalöverföring på stora avstånd. Principen bygger på användning av skärmad 2-ledarkabel där den ena ledaren har signal som går i motfas (180 grader) till den andra ledaren. Skärmen har i detta fall den enda uppgiften att vara just allena skärm! Signalen som överförs finns alltså endast mellan de två innerledarna i kabeln. Eventuella störfält som kan omge kabeln på dess väg kommer i första hand att påverka de signalbärande ledarna med lika fas, men eftersom principen bygger på att nyttosignalen överförs med motsatt fas i respektive ledare kommer störningarna att utsläckas när signalen tas emot av det differentiala balanserade ingångssteget på den apparat som signalen skickas till. Motsatsen är obalanserad ledning, där signalen överförs genom en skärmad enkelledare, en teknik som är nästan allenarådande inom HiFi-tekniken och fungerar i de flesta fall tillräckligt bra för överföringar på korta avstånd (högst 10 meter).

BANDBREDD, inom audiotekniken det tonfrekvensområde som ett system kan överföra utan dämpning under ett specificerat värde, vanligtvis normerat till högst 3dB dämpning.

BANDBRUS = brusnivå hos ett ljudband som har spelats in men utan att påföras någon insignal. Ett fabriksnytt aldrig inspelat band har i regel ett svagare brus än ett band inspelat med "tystnad".

BANDHASTIGHET = inom bandspelarteknik en angivelse av hastigheten som tonbandet löper förbi magnethuvuderna på en bandspelare. Hastigheterna anges antingen i antal centimeter respektive tum per sekund och standarden börjar med den högsta som endast har förekommit på professionella bandspelare : 76 cm/sek resp 30 tum/sek. Alla övriga hastigheter är stegvisa halveringar nedåt, vilket i sin tur innebär en fördubbling av speltid på samma bandlängd : 38 cm/sek resp 15 tum/sek - 19 cm/sek resp 7½ tum/sek - 9,5 cm/sek resp 3¾ tum/sek - 4,75 cm/sek resp 1 7/8 tum/sek. Även lägre bandhastigheter förekommer.

BANDMIKROFON, en typ av dynamisk mikrofon (se d:o). I bandmikrofonen består membranet av ett korrugerat (veckat) band av aluminiumfolie. Genom korrugeringen bildar bandet självt både fjädrande upphängning och membran som lätt vibrerar följsamt efter ljudvågorna. Dessutom bildar bandet, som är monterat mellan polerna i ett magnetgap, även en motsvarighet till talspolen, vars elektriska svängningar tas upp i var ytterände av aluminiumbandet. Bandmikrofonen ger i allmänhet mycket fina prestanda men har ofta visat sig vara en både ömtålig och relativt tung konstruktion i praktisk användning.

BANDPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser inom ett utvalt frekvensområde passera men dämpar frekvenser under och över detta frekvensområde.

BASREFLEX, en högtalarlådeprincip med noggrannt dimensionerad, frekvensavstämd lådvolym, och med en lika noggrannt dimensionerad och frekvensavstämd basreflexöppning (port) där högtalarelementets bakåtstrålning leds ut på ett sätt så att ljudvågorna från högtalarelementets fram- och baksidor samverkar. En rätt dimensionerad basreflexhögtalare har högre verkningsgrad och lägre gränsfrekvens än en sluten högtalarlåda med samma bestyckning av högtalarelement.

BATTERI innebär att ett flertal likartade enheter förenas med varandra i samverkan. Noga uttryckt består ett batteri alltid av minst två seriekopplade celler, men i vardagligt tal kallar vi oftast även enstaka celler för ”batteri”. Batterier har den grundläggande egenskapen att de kan omvandla en kemisk energi till en elektrisk energi. Batteriets väsentliga beståndsdelar är anoden, katoden och elektrolyten. Materialen till dessa beståndsdelar är valda efter sina förmågor att antingen avge eller attrahera elektroner, vilket är förutsättningen för att någon elektricitet ska kunna alstras i batteriet. Batterier förekommer som icke laddbara för engångsbruk eller som laddbara ackumulatorer. Ackumulatorer har den egenskapen att de kan mottaga elektrisk energi utifrån och omvandla och lagra denna som en kemisk energi för att sedan återigen kunna omvandla den lagrade kemiska energin till elektrisk energi.

BELL, Alexander Graham (1847-1922) . Skotskfödd amerikan som uppfann telefonen. Den första demonstrationen av elektrisk överföring av mänskligt tal med hjälp av hans apparatur skedde 1876. Bell uppfann även audiometern, ett tidigt hörselhjälpmedel, och han vidareutvecklade Edisons fonograf.

BERR - burst error rate. Anger hur många felaktiga block i följd en digitalsignal innehåller.

BIAS = olika slag av extra tillförd förspänning för att bilda en nedre gräns, ett "golv" åt den signal som skall överföras. Inom ljudtekniken avses mestadels den på svenska kallade förmagnetisering som förekommer inom bandspelartekniken. Bandspelarens inspelningshuvud måste under inspelning tillföras ett svagt konstant magnetfält. Detta bildas av att inspelningshuvudet förses med en högfrekvent (ofta 100kHz) signal som bildar en bärvåg utöver den ljudsignal som man vill spela in. Denna bias ger en nollpunkt, ett "golv" eller en "tröskelnivå", som måste finnas för att rätt arbetspunkt ska uppstå hos det använda inspelningsbandet. Det är kritiskt hur stor denna förmagnetisering är. Den kräver noggrann injustering - "trimning" - och skiljer sig något mellan olika ljudband. Med för stark bias får man t.ex. försvagad diskantåtergivning men vid för svag bias uppstår överdriven diskant och förhöjd distorsion.

BINAURAL (konsthuvudstereo), ett sätt att arrangera mikrofoner i syfte att efterlikna våra hörselorgans sätt att uppleva riktverkan hos ljud. Tekniken går ut på att montera in mikrofoner innanför våra ytteröron, eller vanligare, inuti ett konsthuvud. Vid lyssning av binauralt gjorda inspelningar är det nödvändigt att lyssningen sker över hörlurar. Då ger denna teknik ofta en spektakulär upplevelse av äkthet och dimension hos inspelningen. Den binaurala inspelningstekniken har en förvånansvärt gammal bakgrund. Det var Mr. Bartlett Jones från Chicago som redan 1927 ansökte om patent för ett konsthuvud för stereoljudinspelning. Se Stereo.

BINÄR. Ett förhållande där det endast finns två motsatta storlekar, två lägen, på ett värde. I det binära räknesystemet finns bara två baser representerade med antingen en etta eller en nolla. Jämför detta med det decimala talsystemet, där basen är tio (ental, tiotal, hundratal o.s.v.).

BIT - förkortning för BInary digiT. Den minsta mängden av en digital information. En bit kan representera endast två lägen för denna information, närvaro eller frånvaro, till eller från, hög eller låg - eller som det oftast uttrycks, en etta eller nolla.

BITSTREAM - s.k. en-bitsteknik. Varje sample motsvaras av den tid det tar att ladda upp och ladda ur en känd kapacitans över en känd resistans. En förenklad och relativt billig teknik för D/A-omvandling. Kallas även pulsdensitetsteknik eller Delta/Zigma-omvandling.

BLER - block error rate. Anger antalet felaktiga block per sekund hos en digital signal.

BLOCK - digitala ljuddata grupperas i block för överföring eller lagring.

BPM = (eng.) Beats Per Minute / taktslag per minut i musik.

BRR – Bit Rate Reduction. Bitreducering.

BRUM – entonig lågfrekvensstörning, vanligtvis härrörande från nätfrekvensen 50Hz eller från övertoner till denna frekvens. Orsak till brum finns ofta i felaktiga - eller felaktigt anordnade - signalsladdar.

BRUS – signalstörning med odefinierbar frekvens, oftast ett väsande störljud.

BRUSFORMNING - (eng. dithering / noise shaping). En teknik där man kan minska distorsionen på svaga signaler genom att avsiktligt lägga till brus till signalen, ofta mycket noga avvägt brus vad gäller frekvensspektra och styrka. Se även Översampling.

BYPASS – en anordning som gör att man kan koppla signalen förbi, inte igenom, en enhet. Ofta förekommer en bypass-omkopplare vid t.ex. filter, bas/diskantreglage, för att koppla signalen så att den inte påverkas av dessa filter.

BYTE - en grupp av åtta bit (word) som tillsammans bildar en digital information.

 
C

CARDIOID, se karaktäristik.

CAV – Constant Angular Velocity. En disk vars rotationshastighet (varvtal) är konstant. Gäller för hårddiskar, disketter och grammofoner. Jämför med motsatsen; CLV - se dito.

CCD = en speciell typ av transistorer som är ljuskänsliga. Varje transistor motsvarar en bildpunkt. När ljuset faller in på CCD:n genom linsen påverkas transistorerna olika beroende på ljuset. Signalen, som är analog, går sedan vidare till en ADC (Analog to Digital Converter) som omvandlar signalen binärt till ettor och nollor. Processen benämns "kvantifierande", alltså att varje ljuspuls får ett matematiskt värde. Slutligen går signalen vidare till en DSP (Digital Signal Processor), som konverterar värdena från ADC:n till en bild. Hur bra bildkvalitén blir beror till stor del på de här kretsarna; hur många transistorer CCD:n är uppbyggd av och hur många CCD:er som samarbetar, hur snabb ADC:n är och hur avancerad DSP:n är.

CCIR = tonkorrigeringskurva för bandspelare. Identisk med IEC-kurvan. Standardiseringsorganisationen CCIR = Comité Consultatif International des Radiocommunications (fra) - Consultative Committee International Radio (eng.). En avdelning inom den Internationella Teleunionen (ITU) vars uppgift är att ta fram regelverk och standarder som rör överföring av radiosignaler, med termen "radio" i dess vidaste betydelse även för områdena television och telefoni. CCIR har högkvarter i Geneve, Schweiz.

CD = Compact Disc. Inregistrerat varumärke för det år 1982 av Sony och Philips i samarbete framtagna optiska systemet för skivor. Att det blev ett samarbete mellan dessa i andra sammanhang konkurrerande varumärken var ingen tillfällighet. Sony hade ett stort försprång när det gällde know-how om digitalljud. Philips å sin sida hade lång erfarenhet av optisk lagring och läsning på skiva från sitt dåtida LaserVision-system (för video). Kostnaderna att forska fram CD-systemet sägs ha uppgått till cirka 16 miljarder SEK. CD-skivans popularitet fick dock en trög start och det var först år 1987 som CD-spelarna nådde ett genombrott. Det året såldes nämligen samma antal CD-spelare som antalet skivspelare för vinyl.
Vid fabrikationen av skivan formsprutas den smälta polykarbonatplasten med högt tryck mot en ”stamper”, en nickelmatris. Plasten kyls av och resultatet är en skiva som på sin ena sida har det från stampern ingjutna spåret av pits (gropar) som är själva inspelningen. Spåret har mikroskopiska egenskaper - det åtgår cirka en halv miljon pits för att beskriva en sekunds musik - ett mänskligt hårstrå som ligger längs med spårriktningen på skivan är så tjockt att det täcker 30 spår på CD-skivan.
Varianter på CD-skiva finns i form av CD-I (Interactive, multimedia), CD-R (Recordable - inspelningsbar men ej raderbar), CD-RW (Re-Writable - inspelningsbar och raderbar), CD-V (Video för video och CD-ljud enligt MPEG-1), CD-ROM (Reed Only Memory för datalagring).
Inom CD-tekniken förekommer ett flertal olika standarder specificerade av Philips i en serie böcker där namnen på de olika standarderna anspelar på färgen på böckernas pärmar. ”Red book” är den vanligaste CD-standarden för vanliga audioinspelningar, benämnd CD-DA. ”Orange book” avser standard för inspelbara CD-skivor (CD-R) för ljudinspelning, bilder (Photo-CD) eller datalagring. ”Yellow book” är standard för CD-ROM för lagring av datainformation av olika slag. Böcker, stillbilder och även rörliga bilder med enklare ljud. ”Green book” är standard för interaktiv CD för rörliga bilder och spel. Se även DVD.

CDS = Cinema Digital Sound. Digitalt ljud för biograffilm, där ljudet lagras som en optisk kod direkt på filmremsan.

CIRC = Cross Interleaved Reed-Solomon Code. Standardiserad felkorrigeringsalgoritm i CD, DAT och MD.

CLOCK - se word clock.

CLV – Constant linear Velocity. En disk som varierar sin rotationshastighet för att uppnå konstant spårhastighet. Oavsett var på skivan avläsning / inregistrering sker så är spårhastigheten densamma. Används i CD och MD-systemen. Jämför med motsatsen; CAV – se dito.

CMRR, se Common Mode Rejection Rate.

COAXIAL kabel, se koaxialkabel.

COMMON MODE REJECTION RATE (CMRR), anger i antal dB förmågan hos en ingångsförstärkare eller utgångsförstärkare i ett balanserat signalöverföringssystem att utsläcka signaler (störningar) som har lika fas i både ”hot” respektive ”cold” ledare. Se Balanserad ledning.

CONSUMER – synonym beteckning för det av Philips och Sony i samarbete utvecklade interface-formatet S/PDIF (se d:o)

CROSS TALK, överhörning av audioinformation från nära angränsande ljudkanaler på grund av bristande kanalseparation, se d:o.

CUE, medhörning för avlyssning på bandspelare under snabbspolning för att lättare hitta mellan olika avsnitt i ett inspelat band. I mixerbord förekommer uttrycket cue som anger förlyssning för kontroll av inkommande ljud i en kanal utan att dra upp dess regel. Ett annat uttryck för samma sak är Foldback.

CURIE-punkten är benämningen för den temperaturpunkt, cirka 180 C, vid vilken ferromagnetiska material förlorar sin spontana magnetiska polarisering. Efter nedkylning kommer det ferromagnetiska materialet att permanent behålla det magnetiska status som fanns när temperaturen låg vid Curie-punkten. Detta status kan därefter endast förändras om kombinationen av hetta (180 C ) och magnetism föreligger. Är en förutsättning för hela den teknik som rör inspelning på Magneto-Optiska (MO) och MD-skivor. Uppkallad efter den polsk-franske kemisten, fysikern och professorn vid Sorbonne (1909) och nobelpristagaren i fysik (1903) och nobelpristagaren i kemi (1911) - Marie Curie (1867-1934). Hon var upptäckare av två grundämnen, radium och polonium.

 
D

D/A (även DA, DAC) Digital till analog omvandling - den sista länken i en digital kedja av signalöverföring. En DA-omvandlare konverterar den serie av digitala binära siffervärden som representerar den analoga signalens ständiga spänningsväxlingar vid varje samplingsintervall, bestämd av den valda samplingsfrekvensen.

DAB (Digital Audio Broadcasting). Digital ljudradio med nästintill CD-kvalitet. NRSC (National Radio Systems Committee) anser att detta ska bli framtidens digitala rundradiosystem. Den största skillnaden jämfört med vanlig analog FM-radio, där varje programkanal sänds på egen sändarfrekvens, är att man i DAB kan sända ett flertal programkanaler i en så kallad ”ensemble” över ett knippe frekvenser. Man använder en bitreduceringsalgoritm kallad Coded Orthogonal Frequency Division Multiplex, som reducerar datamängden till cirka en femtedel, 80%. Dataströmmen som sänds ut fördelas över ett antal bärvågor tillsammans med en felrättande kod vilket slutligen resulterar i en signal med stor störtålighet. Förutom själva programljudet kan också annan intressant information sändas med DAB såsom text, grafik eller till och med rörlig videoinformation. I en DAB-ensemble ingår även en gemensam meddelandekanal för t.ex. trafikinformation. Denna informationskanal kan lyssnaren själv välja att aktivera eller avaktivera.

DAC – se D/A

DATAKOMPRESSION, se kompression

dB / deciBel måttenhet uppkallad efter upphovsmannen Alexander Graham Bell. Vårt hörselsinne består till det yttre av våra öron, men ännu viktigare är de processer som sker inne i vår hjärna för att sortera och bearbeta de signaler som kommer från våra öron. Det svagaste ljud ett friskt öra kan uppfatta vid det som kallas ”hörseltröskeln” har en styrka av en tjugo-milliontedel av en Pa (20 µPa), vilket är ungefär en 5 000 000 000-del av de normala ljudstyrkor vi omges av till vardags. Tryckförändringen vid hörseltröskeln är faktiskt så liten att när den åstadkommer en inbuktning av vår trumhinna motsvarar denna rörelse diametern av en vätemolekyl.
Om vi skulle mäta ljud i enheten Pascal skulle vi få otympligt stora tal att handskas med. Därför använder vi en helt annan skala - deciBel eller dB-skalan. Denna överensstämmer bättre med den mänskliga hörselns sätt att reagera logaritmiskt på ljudstyrkeförändringar. deciBel i sig är inget fast värde såsom t.ex volt eller ampere. Med dB anges enbart hur ett uppmätt värde förhåller sig i jämförelse med en standardiserad referensnivå. Många olika slag av sådana referensnivåer finns. Här följer några:


dBA, akustisk ljudnivå med referensen satt vid vad som brukar kallas ”hörseltröskeln”, alltså det svagaste ljud en människa normalt kan uppfatta, där 0 dBA motsvarar 20 µPa. Referensen dBA är framförallt mycket vanlig vid bullermätningar.

dBf, anger antenningångskänslighet för en radiomottagare.

dBFS, (FS = Full Scale) anger antal deciBel i förhållande till digital absolut toppnivå där 0 dBFS är full utstyrning (alla bitar=1).

dBm, absolut effektnivå med referensen 0dBm=1milliwatt över 600 Ohms last. Under denna förutsättning motsvarar 0 dBm spänningsvärdet 0,775V.

dBr, relativ effektnivå relativt till en annan punkt i en överföringskedja. Förekommer i sammanhang där man vill jämföra två olika signalnivåer med varandra.

dBspl (spl = sound pressure level), motsvarar dBA.

dBu, absolut spänningsnivå med referensen 0 dBu = 0,775 V. Liknar referensen dBm, men till skillnad mot dBm förutsätts här inget beträffande impedansen, lasten. Detta är den oftast förekommande referensen vid mätningar inom professionell ljudteknik.

dBV, absolut spänningsnivå med referensen 0 dBV=1 Volt. Förekommer som referens endast inom konsument-HiFi.

dBW, absolut effektnivå med referensen 0 dBW=1 Watt.

dBW/m, anger en högtalares känslighet. Anger ljudtryck i dB per watt inmatad elektrisk effekt, mätt på 1 meters avstånd framför högtalaren.


DC = Direct Current, engelsk benämning för likström. Se (motsatsen): AC.

DE-EMFASIS - se pre-emfasis.

DE-ESSER, en frekvensberoende form av dynamiklimiter som med mycket snabb attacktid begränsar diskanten då en förinställd nivå hos diskantenergin i programsignalen överskrids.

DEGLITCHER – en s.k. sample-and-hold-krets i en D/A-omvandlare. Sample-and-hold-kretsen har till uppgift att läsa av och hålla det avlästa värdet stabilt under omvandlarens insvängnings och utsvängningsförlopp, vilket annars skulle ge upphov till störningar (glitch).

DELAY, en apparat som har till uppgift att tidsfördröja ljudsignalen.

DELNINGSFILTER - en enhet som har till uppgift att dela upp frekvensspektrat i två eller fler delar för att avpassa signalerna för bashögtalare och högtalare för de högre frekvenserna. Delningsfilter kan vara aktiva där frekvenserna delas upp med elektronisk filterapparatur, eller (oftare) passiva filter där delningen sker med hjälp av en kombination av spolar och kondensatorer.

DELNINGSFREKVENS - uppgift om vilka frekvenser som valts för uppdelningen i delningsfiltret för högtalaresystemet.

DIGITAL ljudteknik innebär att de ursprungliga analoga ljudsignalernas oändligt varierande vågmönster omvandlas och beskrivs med enbart binära siffervärden bestående av de två motsatsförhållandena - ett eller noll / svart eller vitt / närvaro eller frånvaro, eller vad vi nu föredrar att kalla dessa två motsatta värden.
Grundprinciperna till det digitala ljudet fastställdes så tidigt som 1937 av Alec Reeves vid International Western Electronics i Paris. Redan på den tiden kunde man teoretiskt se fördelarna hos denna teknik, där lagringsmediet ( skivan eller bandet ) inte längre kan färga signalens egenskaper med avseende på brus, svaj, distorsion, frekvensgång, etc. Genom digital signalbehandling av de från början analoga signalerna kan man få en total kontroll och reducera behovet av intrimning och efterjusteringar hos ljudsystemet. Den valda digitala formen och dess i förväg definierade ramar ger i fortsättningen full kontroll av systemets begränsningar. Den valda samplingsfrekvensen t.ex. har den avgörande betydelsen för den övre gränsfrekvensen för det ljud man ska kunna överföra. De digitala ordens bitantal och den valda typen av kvantisering avgör i sin tur gränserna för hur stora dynamiska förlopp man vill att systemet ska kunna återge.
Alec Reeves grundforskning var inte praktiskt tillämpbar med de tekniska förutsättningar som stod till buds på den tiden. Den första förutsättningen för den fortsatta utvecklingen var tillkomsten av transistorn 1948. Under slutet av 1950-talet inleddes försök att praktiskt tillämpa digitala ljudöverföringar. I det här tidiga stadiet handlade det först och främst om att försöka dra fördelar ur den digitala tekniken för att åstadkomma förbättringar på telefontrafiken. Det skulle dock dröja en bit in på 1960-talet innan några egentliga resultat av försöken kunde nås. Den digitala ljudtekniken har sedan fått en avgörande betydelse inom den moderna telefonkommunikationens värld, inte minst idag i våra små mobiltelefoner som inte hade kunnat åstadkommas med den gamla analogtekniken.
Ändå är det främst för dess fördelar i olika HiFi-sammanhang som vi idag värdesätter det digitala ljudet. Vägen dit har dock varit mycket lång. I slutet av 1960-talet inledde ett flertal rundradiobolag, framförallt japanska NHK och brittiska BBC med flera att experimentera med PCM-kodad ljudinspelning. De första resultaten nåddes hos japanska Denon 1972 i samarbete med NHK. Mot slutet av 70-talet började Sony att marknadsföra sitt PCM1630-system som innebar att möjligheterna till digital inspelning och hårdvara för detta spreds till många inspelningsstudior världen runt. Lagringsmedium för 1630-systemet var U-Matic videokassetter. En enklare variant på detta system var det av EIAJ standardiserade PCM-F1-systemet med 14, alternativt 16 bitar och den udda samplingsfrekvensen 44,056kHz. Även detta system var avsett att kombineras med videobandspelare som medium. De här externa processorerna med sina tillkopplade videobandspelare var dock mycket obekväma att använda för ljudinspelning men de gav en ljudkvalitet jämförbar med den senare tillkomna CD-tekniken.
Det riktigt stora genombrottet för den digitala ljudtekniken kom först i oktober 1982 med Compact Disc, CD. Denna för sin tid oerhört högteknologiska landvinning hade åstadkommits genom samarbete mellan japanska Sony och holländska Philips. Genom CD-skivan uppnåddes i ett slag en dittills oöverträffad ljudåtergivning, från studiomikrofonen till hemmastereons högtalare. Med tillkomsten av CD-skivan har anspråken på god ljudåtergivning höjts. Man använder numera ofta uttryck som "CD-kvalitet" och menar då inte enbart CD-skivan, utan en mycket hög ljudteknisk standard i största allmänhet.

DIOD är den enklaste formen av halvledarkomponent. Dioden kan beskrivas som en elektrisk ventil, eftersom dess grundläggande egenskap är att den kan leda ström i endast en riktning (framriktningen) men blockerar strömmen i den andra riktningen (spärriktningen) - därav benämningen halvledare (semiconductor). Alla dioder har den grundegenskapen men de kan framställas och avpassas för att tjäna många olika syften, som zenerdioder för spänningsstabilisering, kapacitansdioder i kanalsökningskretsar för radio / TV, och dioder för olika optiska applikationer, som t.ex. lysdioder. Se även sökorden ”LED”, ”Laser” och ”Transistor”.

DISTORSION - en oönskad förändring av signalernas vågformer när de passerar en ljudapparat. Distorsion förekommer oftast som s.k. harmonisk distorsion, även kallad klirr, som innebär att oönskade övertoner, som inte fanns i den ursprungliga signalen, alstras av ofullkomligheter i ljudanläggningen. En form av harmonisk distorsion är intermodulation (IM-distorsion) som avser en form av förvrängning som uppstår när två eller flera toner i kombination med varandra bildar nya störtoner vars frekvens är summan och/eller skillnaden av de ursprungliga tonerna i signalen. En särskilt obehaglig form av harmonisk distorsion är s.k. tredjetonsdistorsion, som avser de oönskade övertoner vars frekvens är 3 gånger högre än grundtonen hos den ursprungliga signalen. Ofta anges distorsion som THD; Total Harmonisk Distorsion, som ger ett summerat värde av harmonisk distorsion. Distorsion anges vanligtvis i procentuell storlek i förhållande till grundtonen, men det förekommer även att styrkeförhållandet hos THD+N (THD plus brus) anges i dB. Se även klippning.

DITHERING, även kallad brusformning (se d:o).

DOPNING = en avsiktligt tillförd orenhet som tillförs en halvledarkristall. Genom detta åstadkoms en ökning av mängden ledande elektroner (N-typ av halvledare) eller en ökning av mängden ledande hål (P-typ av halvledare). Dopning är av avgörande betydelse för de egenskaper man uppnår vid tillverkning av transistorer eller dioder.

DOPPLEREFFEKTEN - en akustisk effekt vi upplever när en ljudkälla befinner sig i rörelse i hög hastighet så att avståndet antingen minskar, varvid man får intryck av att tonhöjden ökar. Motsatt effekt uppstår när ljudkällan avlägsnar sig, då upplevelsen blir att tonhöjden minskar. Den vanligaste upplevelsen av dopplereffekten får vi när vi hör sirenerna från ett utryckningsfordon i hög hastighet.

DYNAMIK - förhållandet mellan den största och minsta signal ett ljudsystem kan återge. Begränsas av bruset för svaga signaler och distorsionen för starka signaler. Förväxlas ofta med termen signal-brus-förhållande (eng. S/N, signal-to-noise ratio), vilket avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen, utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Både för dynamik och för signal-brus-förhållande anges värdet i enheten deciBel.

DYNAMISK MIKROFON. En mikrofonprincip som bygger på att en spole av koppartråd är fastsatt på ett membran. Trådspolen kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetfält och när membranet utsätts för ljudvågor kommer detta att röra sig, och därmed kommer även trådspolen att röra sig i magnetfältet. Den växelspänning som då induceras i spolen är en elektrisk motsvarighet, analogi, till ljudvågorna.

DÄMPFAKTOR kallas kvoten mellan belastningsimpedansen och en förstärkarutgångs inre motstånd. Generellt anses en hög dämpfaktor (över 20) ge förutsättningar för god transientåtergivning.

 
E

EBU (European Broadcasting Union). En samorganisation för västeuropeiska rundradio- och televisionsbolag (i fortsättningen kallade radioföretag), grundad i engelska Torquay i februari 1950 och syftande till att bland annat fastställa olika tekniska standarder. EBU är världens största yrkesverksmässiga sammanslutning av nationella radioföretag med 72 aktiva medlemmar i 52 länder i Europa, norra Afrika och Mellanöstern. Det europeiska utsändningsområdet sträcker sig från västligaste Europa till och med västra Ryssland, Turkiet, Libanon, Jordanien och Israel. Länderna i Afrika är Algeriet, Marocko, Tunisien, Libyen och Egypten. För anslutning till EBU måste radioföretagen även vara anslutna till Internationella Telekommunikations-Unionen. Från 1993 skedde ett samgående med OIRT - den tidigare Östeuropeiska organisationen för rundradioföretag. Ett av de mer spektakulära sammanhangen där vi känner igen EBU är det sedan 1956 årligen återkommande evenemanget European Song Contest.

EDISON, Thomas Alva (1847-1931) amerikan som uppfann fonografen (1877) och därmed blev grundare till Det Inspelade Ljudet. Edison är berömd för många andra uppfinningar, bl.a. glödlampan (1879). Han bidrog till telegrafins, telefonins och filmteknikens utveckling.

EFFEKT = elektrisk arbetsmängd, eller energi per sekund. Se sökord Watt.

EFFEKTIVVÄRDE, se RMS

EFM - Eight to Fourteen Modulation. Kanalkod för CD och MD. 8 databitar representeras av 14 kanalbitar.

EIA (Electronic Industries Alliance) En organisation som grundades 1924 och som tillvaratar hemelektronikfabrikanternas intressen och medverkar vid fastställande av olika tekniska standarder.

EIAJ - Electronics Industries Association of Japan. Medverkade bland annat till att sätta en mycket tidig form av japansk standard för digital ljudinspelning där videoband användes som media under det tidiga 80-talet. Standarden föreskrev bland annat 14 bitar (i vissa fall 16 bitar) och en samplingsfrekvens om 44,056kHz.

EKO - reflexion av ett ljud. Efterklang och eko är varianter på samma fenomen. Medan eko innebär distinkta upprepningar av ett ljud innebär efterklang en mera diffus och kontinuerligt dämpad återklang av ett ljud. Se även Akustik. Förutom det naturliga akustiska ekot förekommer inom ljudproduktion speciella effektenheter som efterliknar det naturliga ekot eller som kan åstadkomma efterklang av mera artificiellt slag för att uppnå olika effektfulla klanger.

ELECTRETMIKROFON. En mikrofon vars principiella funktionssätt liknar en kondensatormikrofon (se d:o). Skillnaden gentemot kondensatormikrofonen är att electretmikrofonen har en permanent elektrisk laddning (polarisering) som eliminerar behovet av en externt tillförd polariseringsspänning. Dock finns, precis som hos kondensatormikrofonen även hos electretmikrofonen ett behov av internt förstärkarsteg, vilket kräver att drivspänning tillförs utifrån via mikrofonens sladd. Elektretmikrofoner ger i allmänhet mycket god valuta för pengarna, de har oftast en mycket rak frekvensgång men är mer brusiga än kondensatormikrofoner och framförallt jämfört med dynamiska (se d:o) mikrofoner.

ELEKTRON är en elementarpartikel med en negativ laddning (-) vars motsats är positron som har samma egenskaper som elektronen men motsatt laddning (+). Neutronen har ingen elektrisk laddning, den är neutral.

EQ (equalization) - en avsiktligt åstadkommen ojämnhet i en frekvenskurva för att öka eller minska styrkan hos ett eller flera frekvensavsnitt i det hörbara området. I vissa fall har eq åstadkommits för att bättre tillgodose olika åsikter om hur ljud bör låta. Oftast sker detta med hjälp av en equalizer (se d:o). I andra fall sker eq enligt strikt normerade frekvenskurvor, såsom vid t.ex pre-emfasis eller motsatsen, de-emfasis (se Preemfasis).

EQUALIZER (EQ), en mer eller mindre komplicerad form av tonkurve-kontroll. Från ett enkelt filter till bas/diskant-kontroll till oktavfilter eller tersfilter. Se grafisk equalizer, respektive parametrisk equalizer.

EXPANSION innebär motsatsen till kompression (se d:o). Vid expansion förstärks starka signaler medan svaga signaler dämpas vilket medför att dynamiken ökas. Expansion utnyttjas ofta i olika former av brusreduceringar och då alltid i kombination med kompression. I en Dolby typ A, B, C, S och SR, i DBX, m.fl., låter man signalen i samband med inspelning genomgå en kompression, för att därefter vid avspelning låta signalen passera en expansion. Slutresultatet blir att framförallt bandbruset kommer att göra sig mindre märkbart.

 
F

FADER - ett från engelskan överfört uttryck för mixerbordets skjutreglar med vilka man manövrerar styrkeförhallandena för respektive ljudkanal.

FANTOMMATNING (eng. phantom powering). En metod att distribuera en DC-spänning från en mikrofonförstärkares ingång, via den balanserade mikrofonkabeln fram till mikrofonen. Använd för att spänningsförsörja kondensatormikrofoner (se d:o). Den vanligaste DC-spänningen för fantom-matning är 48v.

FASLÄGE = tidsförhållanden för växelströmmar. Strömmar och spänningar ligger i fas när de når sina maximum- eller minimumlägen samtidigt.

FELKORRIGERING – ett sätt att förebygga mot fel, då det kan hända att någon etta eller nolla
tappas bort eller blir av osäker valör när bitströmmen sparas på disk eller skickas iväg i en kabel.
Därför lägger man ofta in några kontrollbitar med jämna mellanrum i bitströmmen. Kontrollbitarna hjälper uppspelningsprogrammet att upptäcka fel på bitströmmen. Om det finns tillräckligt många
kontrollbitar så kan de till och med användas för att reparera och helt återställa fel i bitströmmen.

FERRIT – ett mycket hårt magnetiskt material som inte har elektrisk ledningsförmåga. Ferrit används bland annat som material till transformatorkärnor.

FLAC = Free Lossless Audio Codec. Ett digitalt ljud-fil-format för bit-komprimerad lagring av ljud, utan att någon information går förlorad.

FLETCHER-MUNSON - namnen på de två forskare som mätte upp och dokumenterade kurvor för den tämligen olinjära frekvensgången hos det mänskliga hörandet. De påvisade dessutom att frekvensgången hos det mänskliga hörandet varierar beroende på ljudets styrka. Örats största känslighet ligger vid tonområdet 3 - 5kHz. Vid mycket låga frekvenser har vår hörsel betydligt mindre känslighet vilket medför att vi förskonas från många ljud som alstras i vår egen kropp och som vi annars skulle störas av som ett ständigt bullerljud från främst vårt eget hjärta och cirkulationen i vårt blodsystem.

FLUTTER - benämning på mer hastiga dallrande svaj i bandspelare eller skivspelare.

FREKVENS = antal i förhållande till tid hos ett med jämna mellanrum repeterat skeende. Tonhöjd kan anges i frekvens. Ju högre frekvensen är desto högre är också tonhöjden. Anges i enheten Hertz (Hz) som i sin tur anger antalet svängningar per sekund. 1 Hz = 1 svängning per sekund, 1kHz (kiloHertz) = ett tusen svängningar per sekund, 1 MHz (megaHertz) = en miljon svängningar per sekund. Se Hertz.

FREKVENSGÅNG - en angivelse av hur pass opåverkat av frekvensändringar styrkeförhållandet / verkningsgraden är i en ljudapparat. När styrkeförhållandet är mycket lika över hela det önskade frekvensspektrat brukar det kallas "rak" frekvensgång.

FREKVENSMODULERING (FM) = en moduleringsteknik för radiosändare där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens frekvens. Jämför med Amplitudmodulering.

FREKVENSOMFÅNG - också kallad bandbredd och är en angivelse av den högsta och lägsta frekvensen i en signalöverföring eller i en apparat. Vid angivelse av frekvensomfånget måste också anges storleken på hur stor avvikelse som finns i styrkeförhållandet i den överförda signalen, oftast en styrkeavvikelse på högst 3dB.

FULLRANGE, en term som är vanlig när man talar om filter för högtalare. När man talar om fullrange menar man vanligen full bandbredd, vanligen 20Hz - 20 000Hz

FULL SCALE, se dBFS.

FYSIOLOGISK VOLYMKONTROLL, se Loudness.

FÖRMAGNETISERING - se bias.

 
G

GAIN - från engelskan överförd benämning på en kontroll för ändring av signalstyrka.

GRAFISK EQUALIZER, en tonkontroll på vilken varje frekvensband (oftast fast uppdelat i oktaver eller i ters) representeras med ett vertikalt monterat skjutreglage så att positionerna för varje reglage grafiskt ungefärligt visar den erhållna frekvenskurvan. Se equalizer.

 

GRANULATIONSBRUS, en hörbar förvrängning av signalen som ett resultat från kvantiseringsfel. En åtgärd mot granulationsbruset är att tillföra dithering-brus (se d:o).

GRUNDTON kallas första och sista (åttonde) tonen i varje tonarts skala, liksom lägsta tonen i ett ackord. Inom ljudtekniken anses oftast grundtonen vara första deltonen varefter följer andra, tredje o.s.v. övertonerna. Se Övertoner.

 
H

 

HAAS-EFFEKTEN, även kallad tidsskillnadseffekten, är en av de två viktigaste faktorerna för vår förmåga att uppfatta riktningen hos olika ljud. I de fall ljud når vårt vänstra och högra öra precis samtidigt och med samma ljudsintensitet kommer vi att uppfatta att detta ljud kommer rakt framifrån. Om vi istället tidsfördröjer ljudsignalen som når det ena örat men fortfarande med exakt samma ljudstyrka som ljudet som når vårt andra öra, kommer vårt hörselsinne att uppfatta det som om ljudet kommer från den sida som det förstnämnda örat är vänt åt. Se även Stereo.

HALVLEDARE, material vilkas elektriska ledningsförmåga ligger mellan den höga hos metaller och den mycket låga hos isolatorer som glas och keramiska material. Ledningsförmågan hos halvledare kan påverkas genom dopning (se dito). Vanliga halvledare i transistorer och andra elektroniska komponenter är främst kisel, men tidigare även selen och germanium.

HARMONIC - engelskans uttryck för övertoner - harmonisk.

HARMONISK DISTORSION - klirr. Se Distorsion.

HARMONIZER - en effektapparat som ger en tonhöjdsförändrad påverkan. Utsignalen kan påverkas så att tonhöjden på apparatens utgång är en annan än den ursprungliga.

HEADROOM anger den marginal i signalstyrka som man har valt som en gardering mot plötsliga, alltför starka, signalnivåer som annars skulle medföra klippning (se d:o) i det ljudsystem man arbetar med.

HERTZ (Hz) - enheten för frekvens, som anger antalet svängningar per sekund. Bär namnet efter den tyske fysikern och professorn (1889) Heinrich Rudolf Hertz (1857-1894), som var den förste som praktiskt lyckades åstadkomma radiovågor (1888) och som påvisade att de följde samma lagar som ljusets vågor ifråga om rätlinjig utbredning. Ändå ledde hans experiment inte direkt till något praktiskt nyttjande av radiovågorna. Han betvivlade dessutom själv att ”de Herzska vågorna”, som de kom att kallas, skulle kunna användas för kommunikation av meddelanden. Detta blev dock möjligt genom andra forskares, främst Guglielmo Marconis (se d:o) arbeten. År 1899 sändes det allra första trådlösa morsetelegrammet över Engelska kanalen, men detta genombrott fick Hertz själv aldrig uppleva eftersom han dog ung, endast 36 år gammal, på Nyårsdagen 1894.

HF – förkortning för högfrekvens (eller High Frequency). Anger vanligtvis frekvenser över det hörbara området 20kHz.

HIGH FIDELITY ”Hi-Fi” - ett begrepp eller i praktiken en mer reklambetonad term för klassning av en ljudanläggnings förmåga till naturtrogen återgivning. Många försök har gjorts för att fastställa vilka krav som ska ställas på ljudutrustning för att high fidelity ska anses vara uppnått. Framförallt kom de s.k. DIN-normerna (med beteckningen DIN 45 500) på 1960-talet som redan från början var avsedda att betraktas som minimumkrav. Där talades om ett frekvensomfång på 40-16 000Hz, en dynamik om 50 dB och en uteffekt om minst 2x6 Watt, bland annat. De här kraven ansågs redan när de var nya som alltför blygsamma och fick aldrig någon egentlig acceptans.

HÖGPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser som är högre än en specificerad frekvens passera obehindrat medan frekvenser under denna dämpas.

HÖGSPÄNNING, författningsenligt en elektrisk spänning som överstiger 250V.

HÖGTALARE och deras funktionsprincip bär stora likheter med mikrofoner. Medan mikrofoner har uppgiften att omvandla de omgivande luftvibrationernas akustiska energi till elektrisk energi är funktionen den omvända för högtalaren, där elektrisk energi omvandlas tillbaka till akustisk energi.
Högtalare finns av olika slag med olika funktionsprinciper. Den vanligaste är den elektrodynamiska högtalaren. På denna har man ett membran som ofta är tillverkat av pappers- eller plastmaterial och format svagt koniskt. På konen sitter monterad en spole av koppartråd (talspolen) som kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetgap. När vi matar denna spole med en växelströmsignal kommer spolen att dra högtalarens membran fram och tillbaka så att konens mekaniska svängningar är i analogi med signalens elektriska svängningar. Talspolens impedans hos en högtalare är mycket frekvensberoende, eftersom den dels utgör en elektrisk induktiv krets och dels ett mekaniskt svängande, fjädrande upphängt, mer eller mindre lättrörligt system. Högtalarkonen med sin kopparspole har dessutom en inte alldeles försumbar tyngd som inverkar på högtalarens möjlighet att återge transienter (se d:o) med det tunga systemets något fördröjda reaktion på snabba insvängningsförlopp, och därefter en viss ”over shoot” på utsvängningen. Som om detta inte vore nog, så har den dynamiska högtalaren en mycket skral verkningsgrad.
Trots alla brister har den dynamiska högtalaren hängt med oss, ända från de första radioapparaterna på 1920-30-talen och in i våra dagar. Många försök har gjorts för att åstadkomma högtalare med annan och bättre funktionsprincip. Den bästa hittills är den elektrostatiska högtalaren som, bortsett från den svaga basåtergivningen, har uppvisat mycket goda fördelar, som bättre transientåtergivning kombinerat med en rakare frekvenskurva. Nackdelarna med de elektrostatiska högtalarna har varit ett högt pris, stor ömtålighet för påverkan från luftmiljön i rummet, dålig verkningsgrad och, som sagt, svag basåtergivning.
Oavsett högtalarens funktionsprincip blir de ljudliga resultaten från dem alltid i hög grad påverkade av de akustiska egenskaperna i det rum där högtalaren ska stå, och även var i rummet högtalaren placeras.

I

IC - Integrated Circuit - en miniatyriserad halvledarkrets åstadkommen på en enda kiselbricka.

IEC (International Electrotechnical Commission) En Europeisk organisation med högkvarter i Geneve, Schweiz. Har varit drivande i många internationella standardiseringar som bland annat har rört ljudtekniken.

IMPEDANS - ett mått på en elektrisk krets eller apparat och dess egenskap att motstå eller anpassa sig till en påförd växelspänning. Impedans är den komplexa summan av resistans och reaktans och anges med symbolen Z och i värdet ohm. Impedans är ett växelströmsteknikens motsvarighet till resistans men till skillnad mot resistans är impedans alltid frekvensberoende och endast relevant i växelströmsteknik. I praktiken handlar impedans om hur anpassad en induktiv komponent är till den elektriska krets till vilken den är tänkt att kopplas. En högtalare t.ex. måste genom sin impedans vara anpassad till en förstärkares utgång. Om det system som sammankopplats har dålig impedansanpassning blir resultatet prestandaförluster, främst i form av försämrad verkningsgrad och i värre fall i olika slag av förvrängning av signalen.

INDUKTANS, benämning för en elektrisk komponent och ett mått på en spoles egenskap att motsätta sig förändringar i en pålagd ström. Induktanser används nästan uteslutande inom växelströmsteknik, men för att enklast beskriva effekten av en induktans börjar vi med likströmmen. Likström kan utan hinder passera en induktans eftersom induktansspolen som mest kan utgöra en relativt lågohmig resistans för likströmmen. Likström som passerar en induktansspole kommer däremot att ge upphov till ett magnetfält som lätt kan konstateras om man häller induktansspolen i närheten av en kompassnål.
Låter man istället en växelström passera induktansspolen måste det alstrade magnetfältet hela tiden växla riktning i samma takt som växelströmmen växlar riktning. Magnetfältet kommer då att sträva efter att motverka strömväxlingarna. Ju kraftigare magnetfält som alstras i spolen desto starkare motverkas växelströmmen och denna motverkande effekt kommer dessutom att öka ju högre frekvens växelströmmen får. Det är just denna egenhet som utnyttjas hos induktanser. De förekommer i form av drosslar eller spolar i svängningskretsar och resonanskretsar för att selektera fram eller dämpa vissa frekvenser. De betecknas med symbolen L, och värdet på induktanser anges i enheten Henry (H). Hos induktanser är även Q-värdet - också kallat godhetstalet - av intresse. Se även Q-värde.

INTERFACE - gränssnitt. Enhet som ansluts för att bilda övergång mellan två olika system så att dessa ska kunna tolka varandras programspråk.

INTERLEAVE - infoga. Ingår som ett led i felkorrektionen i t.ex. CD-, DAT- och MD-tekniken, där man förflyttar och blandar de enskilda digitala bitarna i ett flertal digitala ord med varandra så att de sprids tidsmässigt. Genom denna metod kommer drop-outs (signalbortfall) eller störningar att fördelas i betydligt mindre portioner över ett betydligt större antal ord och på så vis lättare och rättare kunna korrigeras.

INTERMODULATION - IM-distorsion. Se Distorsion.

INTERPOLERING - beräkning. Ingår i felkorrektionssystem i t.ex CD-, DAT- och MD-tekniken som en metod att återskapa felaktiga eller förlorade data.

ISO (International Standards Organization) Grundades 1947 i Geneve, Schweiz och har medlemmar från över 90 länder. ISO är aktiv och stöder framtagande av internationella standarder. Iso har vi även från det grekiska ordet "isos", som betyder "lika". Därav förekommer uttryck såsom isobar (lika tryck), isometrisk (lika längd), o.s.v.

J

 
JITTER är en benämning för tidsfluktuationer hos en signal. Inom digital signalöverföring kan sådana tidsfluktuationer uppstå t.ex. genom att s.k. stående vågor i kabeln resulterar i löptidsfel och gör signalen diffus. Sådan diffusion kan resultera i svårigheter att exakt tidsbestämma pulsernas flanker, alltså övergångarna från ”hög” till ”låg” och vice v(sa. Dessa flanker och deras inbördes tidsförhållanden har avgörande betydelse för att D/A-omvandlingen ska kunna ske korrekt. I praktisk användning av DAT, CD eller MD elimineras jitterproblem genom att klockfrekvensen i signalen efter kabelöverföring alltid återskapas i PLL-kretsar och buffertminnen (RAM) och efter buffertminnet ”klockas” ut med frekvensen från en kvartslåst klockfrekvens. Skulle så stora jitterfel uppstå att dessa kretsar inte kan eliminera dem så innebär det att de överhuvudtaget inte heller kan låsa in sig på den inkommande klockfrekvensen vilket resulterar i att muting inträder.
K

 

KANALSEPARATION (eng cross talk) anger i antal dB hur väl separerade och fria från överhörning ljudkanalerna är.

KARAKTÄRISTIK – beskriver hur känslig en mikrofon är för ljud rakt framifrån och hur mycket som ljud från andra riktningar undertrycks. De vanligaste karaktäristikerna är kula = klotformad = omnidirectional = lika känslig för ljud oavsett riktning, njure = cardioid = känsligast för ljud som kommer rakt framifrån, super-cardioid är en ännu mer riktad mikrofon och shot gun-mikrofoner fångar upp ljud på avstånd och används framförallt för TV- och filmljud, och åtta = lika känslig för ljud som kommer framifrån eller bakifrån. Se även Proximity.

KLIPPNING (eng. clipping) en oönskad effekt som nås i de fall man försöker överföra signaler med högre amplitud, styrka, än ljudsystemet är avpassat för. Vid grafisk presentation, t.ex. med hjälp av ett oscilloscop, kan man se att vågformernas toppar blivit tillplattade eller ”avklippta”. Därav namnet.

KOAXIAL-kabel. En kabel speciellt anpassad för att överföra högfrekvenssignaler. Kabeln består fysiskt av en central enkelledare omgiven av ett tjockare lager av isolation, täckt med en relativt tät skärmstrumpa. Skärmen skyddar innerledaren mot elektromagnetiska högfrekvensstörningar men ger vid lågfrekvens endast skydd mot statiska störfält. Koaxialkablar kännetecknas av att man vid tillverkningen, genom att välja kabelns dimensioner för innerledare respektive skärm och tillverkningsmaterial för den isolation som finns mellan dessa ledare, har uppnått en definierad högfrekvensimpedans, till skillnad mot vanlig enkel skärmad sladd där impedansen är mer diffus och av liten betydelse. Mest förekommande impedanser hos koaxialkablar är 50 eller 75 ohm.

KOLKORNSMIKROFON, den enklaste formen av mikrofon. Består av en burk fylld med kolpulver vilken har förslutits med ett membran. När membranet utsätts för ljudvågor kommer membranet i sin tur att utsätta kolpulvret för ett varierande mekaniskt tryck. Kolkornens sammanlagda resistans kommer därvid att variera analogt med ljudvågorna. Denna typ av mikrofon hade stor betydelse i forna dagars telefonapparater men är numera förpassad till muséernas värld.

KOMPATIBEL (lat.) = utväxelbar, följsam, anpassningsbar till en standard.

KOMPRESSION förekommer i olika tekniska former. Den mest traditionella formen av kompression är dynamisk kompression, där det dynamiska omfånget reduceras så att de från början svaga ljudsignalerna förstärks samtidigt som starka signaler dämpas. Vanlig framförallt som effektapparat i radiosammanhang, där man vill åstadkomma ett "tätare" sound. Dynamisk kompression kan i mildare omfattning även vara användbar i mer seriösa sammanhang - en konsert med symfoniorkester kan t.ex. ha en akustisk dynamik på över 100dB! Det är i de flesta fall praktiskt helt otänkbart att återge hela detta stora dynamikomfång i ett vanligt bostadsrum. Se även expansion.
En helt annan typ av kompression är den data-kompression som används i ATRAC-systemet i MD-spelare och i MP3-spelare. Dessa former av kompression förändrar inte det dynamiska omfånget utan är datatekniska algoritmer där man på ett mycket intelligent sätt utnyttjar vissa av vårt hörselsinnes bristande förmågor för att minska mängden av databitar för att beskriva ljudet.

KONDENSATOR
- en passiv elektrisk komponent som utmärker sig genom sin kapacitans; sin förmåga att lagra elektriska laddningar. En kondensator består principiellt av två metallplattor, ofta i praktiken i form av metalliserade folier som är åtskilda av mellanliggande isolerande material (dielektrikum), ofta i form av olika slags plastfolier. Genom denna isolering kan inte likström passera men växelström kan passera mellan metallskikten genom att den mellan skikten uppstående elektriska laddningen kommer att pendla mellan dessa. Det finns en betydelsefull relation mellan växelströmmens frekvens och kondensatorns kapacitans; ju högre frekvensen är, desto mindre kapacitans krävs för att en viss mängd energi ska kunna passera genom kondensatorn. Kapacitans anges i enheten Farad, uppkallad efter den engelske fysikern och professorn (1827) Michael Faraday (1791 - 1867).

 

KONDENSATORMIKROFON. En mikrofonkonstruktion där principen bygger på att ett elektriskt ledande membran är monterat mycket nära men elektriskt isolerat framför en metallplatta. När membranet utsätts för ljudtryck kommer det att vibrera i takt med ljudvibrationerna och därmed kommer även den kondensator som bildas av membranet och den bakomvarande metallplattan, att få en till ljudvibrationerna analogt varierande kapacitans. För att utvinna någon elektrisk signal ur denna konstruktion måste man även påföra en elektrisk laddning (polarisering) mellan membran och metallplatta. För att kondensatormikrofoner ska kunna användas praktiskt måste de även ha ett enkelt förstärkarsteg inbyggt i mikrofonkapselns omedelbara närhet för impedans-anpassning. För polariseringen, och för drivning av detta förstärkarsteg, är det nödvändigt med extern strömförsörjning till kondensatormikrofoner. Se även elektretmikrofon.

KOPIERINGSEFFEKT - inom bandspelartekniken en effekt som oönskat uppstår hos magnetband vid långvarig lagring, då det magnetiska mönster som ljudinspelningen består av smittar av sig till de närmast intilliggande bandvarven i bandspolen. Resultatet kan höras genom att starkare ljudutbrott ibland kan uppfattas i inspelningen redan innan de egentligen skulle kommit i inspelningen.

KULA, se karaktäristik.

KVANTISERING - en process i samband med AD-omvandlingen där man efter samplingen (se d:o) avrundar de samplade analoga signalvärdenas nivåer till vissa förutbestämda fasta nivålägen eller ”fack”. Ju fler antal kvantiseringsnivåer desto större precision kan signalernas nivålägen återges med. Nackdelen med ett stort antal kvantiseringsnivåer är att mängden data som ska överföras också ökas. Hur stort antal dessa nivåer har bestäms av storleken på det binära ordet, d.v.s. antalet bitar för varje sampel. Vid kvantisering med 16 bitar är antalet nivåer 65536 och det teoretiska signal/brusförthållandet 96dB.

   
K

KANALSEPARATION (eng cross talk) anger i antal dB hur väl separerade och fria från överhörning ljudkanalerna är.

KARAKTÄRISTIK – beskriver hur känslig en mikrofon är för ljud rakt framifrån och hur mycket som ljud från andra riktningar undertrycks. De vanligaste karaktäristikerna är kula = klotformad = omnidirectional = lika känslig för ljud oavsett riktning, njure = cardioid = känsligast för ljud som kommer rakt framifrån, super-cardioid är en ännu mer riktad mikrofon och shot gun-mikrofoner fångar upp ljud på avstånd och används framförallt för TV- och filmljud, och åtta = lika känslig för ljud som kommer framifrån eller bakifrån. Se även Proximity.

KLIPPNING (eng. clipping) en oönskad effekt som nås i de fall man försöker överföra signaler med högre amplitud, styrka, än ljudsystemet är avpassat för. Vid grafisk presentation, t.ex. med hjälp av ett oscilloscop, kan man se att vågformernas toppar blivit tillplattade eller ”avklippta”. Därav namnet.

KOAXIAL-kabel. En kabel speciellt anpassad för att överföra högfrekvenssignaler. Kabeln består fysiskt av en central enkelledare omgiven av ett tjockare lager av isolation, täckt med en relativt tät skärmstrumpa. Skärmen skyddar innerledaren mot elektromagnetiska högfrekvensstörningar men ger vid lågfrekvens endast skydd mot statiska störfält. Koaxialkablar kännetecknas av att man vid tillverkningen, genom att välja kabelns dimensioner för innerledare respektive skärm och tillverkningsmaterial för den isolation som finns mellan dessa ledare, har uppnått en definierad högfrekvensimpedans, till skillnad mot vanlig enkel skärmad sladd där impedansen är mer diffus och av liten betydelse. Mest förekommande impedanser hos koaxialkablar är 50 eller 75 ohm.

KOLKORNSMIKROFON, den enklaste formen av mikrofon. Består av en burk fylld med kolpulver vilken har förslutits med ett membran. När membranet utsätts för ljudvågor kommer membranet i sin tur att utsätta kolpulvret för ett varierande mekaniskt tryck. Kolkornens sammanlagda resistans kommer därvid att variera analogt med ljudvågorna. Denna typ av mikrofon hade stor betydelse i forna dagars telefonapparater men är numera förpassad till muséernas värld.

KOMPATIBEL (lat.) = utväxelbar, följsam, anpassningsbar till en standard.

KOMPRESSION förekommer i olika tekniska former. Den mest traditionella formen av kompression är dynamisk kompression, där det dynamiska omfånget reduceras så att de från början svaga ljudsignalerna förstärks samtidigt som starka signaler dämpas. Vanlig framförallt som effektapparat i radiosammanhang, där man vill åstadkomma ett "tätare" sound. Dynamisk kompression kan i mildare omfattning även vara användbar i mer seriösa sammanhang - en konsert med symfoniorkester kan t.ex. ha en akustisk dynamik på över 100dB! Det är i de flesta fall praktiskt helt otänkbart att återge hela detta stora dynamikomfång i ett vanligt bostadsrum. Se även expansion.
En helt annan typ av kompression är den data-kompression som används i ATRAC-systemet i MD-spelare och i MP3-spelare. Dessa former av kompression förändrar inte det dynamiska omfånget utan är datatekniska algoritmer där man på ett mycket intelligent sätt utnyttjar vissa av vårt hörselsinnes bristande förmågor för att minska mängden av databitar för att beskriva ljudet.

KONDENSATOR - en passiv elektrisk komponent som utmärker sig genom sin kapacitans; sin förmåga att lagra elektriska laddningar. En kondensator består principiellt av två metallytor, ofta i praktiken i form av metalliserade folier som är åtskilda av mellanliggande isolerande material (dielektrikum), ofta i form av olika slags plastfolier. Genom denna isolering kan inte likström passera men växelström kan passera mellan metallskikten genom att den mellan skikten uppstående elektriska laddningen kommer att pendla mellan dessa. Det finns en betydelsefull relation mellan växelströmmens frekvens och kondensatorns kapacitans; ju högre frekvensen är, desto mindre kapacitans krävs för att en viss mängd energi ska kunna passera genom kondensatorn. Kapacitans anges i enheten Farad, uppkallad efter den engelske fysikern och professorn (1827) Michael Faraday (1791 - 1867).

KONDENSATORMIKROFON. En mikrofonkonstruktion där principen bygger på att ett elektriskt ledande membran är monterat mycket nära men elektriskt isolerat framför en metallplatta. När membranet utsätts för ljudtryck kommer det att vibrera i takt med ljudvibrationerna och därmed kommer även den kondensator som bildas av membranet och den bakomvarande metallplattan, att få en till ljudvibrationerna analogt varierande kapacitans. För att utvinna någon elektrisk signal ur denna konstruktion måste man även påföra en elektrisk laddning (polarisering) mellan membran och metallplatta. För att kondensatormikrofoner ska kunna användas praktiskt måste de även ha ett förstärkarsteg inbyggt i mikrofonkapselns omedelbara närhet för impedans-anpassning. För polariseringen, och för drivning av detta förstärkarsteg, är det nödvändigt med extern strömförsörjning till kondensatormikrofoner. Se även elektretmikrofon.

KOPIERINGSEFFEKT - inom bandspelarteknik en effekt som oönskat uppstår hos magnertband vid långvarig lagring, då det magnetiska mönster som ljudinspelningen består av smittar av sig till de närmast intilliggande bandvarven i bandspolen. Resultatet kan höras genom att starkare ljudutbrott ibland kan uppfattas i inspelningen redan innan de egentligen skulle kommit i inspelningen.

KULA, se karaktäristik.

KVANTISERING - en process i samband med AD-omvandlingen där man efter samplingen (se d:o) avrundar de samplade analoga signalvärdenas nivåer till vissa förutbestämda fasta nivålägen eller ”fack”. Ju fler antal kvantiseringsnivåer desto större precision kan signalernas nivålägen återges med. Nackdelen med ett stort antal kvantiseringsnivåer är att mängden data som ska överföras också ökas. Hur stort antal dessa nivåer har bestäms av storleken på det binära ordet, d.v.s. antalet bitar för varje sampel. Vid kvantisering med 16 bitar är antalet nivåer 65536 och det teoretiska signal/brusförthållandet 96dB.

 
L

 

LASER (Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation). Lasern uppfanns av professor Charles Townes med hjälp av A L Schalow vid Columbia-Universitetet. Den första fungerande lasern åstadkoms av Teodor Mejman 1960. Den var en gasurladdningslaser och emitterade synligt ljus. Professor Charles Townes mottog 1963 nobelpriset för sitt arbete. Via tillkomsten av lysdioden - LED (1960), förde utvecklingen vidare till halvledarlasern (1962), som återfinns i den optiska pickupen i alla CD-spelare. Denna sänder vid avspelningen ut en mikroskopiskt smal ljusstråle mot skivans reflekterande, metalliserade skikt som sedan reflekteras tillbaka in i pickupen där denna returnerande ljusstråle via ett prisma når en ljuskänslig halvledarsensor som omvandlar ljuset till en elektrisk digital signal.

LCD (Liquid Crystal Display) - flytande kristall-display. En display (teckenfönster) med numerisk och grafisk information som bildas genom ett material vars kristaller ändrar riktning, och därmed synbarligen svartnar när det utsätts för ett elektriskt fält. Denna typ av display är vanlig framförallt i batteridrivna applikationer (inte minst i armbandsur) där man har nytta av den nästan obefintliga strömförbrukningen i denna typ av display.

LEAD IN. Informationen på en CD-skiva är placerad på tre olika distinkta områden på skivan. Skivan spelas inifrån och utåt mot periferin. Längst in finns ett smalt område med spår för TOC / UTOC (se d:o) som ger information om start- respektive stopp-tider för alla track index på skivan. Därefter kommer PROGRAM AREA som innehåller den inspelade audio-informationen. Ytterst på skivan finns sedan LEAD OUT, som är ett spårområde som är till för att hindra lasern att komma till oinspelat område under sökningen på skivan.

LEAD OUT – se sökord LEAD IN.

LED (Light Emitting Diode) En typ av halvledare, diod, som utsänder ljus när den utsätts för spänning i "framriktningen". Uppfanns 1960 av J.W. Allen och P.E. Gibbons i England. Lysdioder finns med det aktiva materialet bestående av galliumarsenid (GaAs) och som avger ljus i skalan infrarött till rött, galliumarsenidfosfid (GaAsP) som ger rött till gult ljus och galliumfosfid (GaP), som ger grönt till blågrönt ljus. Att tillverka lysdioder även för grundfärgen blått är ett sedan länge eftersträvat mål, men det har medfört stora svårigheter. Det förekommer numera sådana, tillverkade av kiselkarbid (SiC), men de är än så länge mycket dyrbara och har låg verkningsgrad. Lysdioder har alltmer kommit att ersätta glödlampor i funktioner som indikering och kontroll-lampa. Lysdioder erbjuder fördelar som lägre effektförbrukning och en avsevärt bättre livslängd - i princip kan man säga att lysdioder har ”evigt liv”.

LF – förkortning för lågfrekvens (eller Low Frequency). I ett högtalarsystem kan LF ange bashögtalaren, men anger i de flesta andra sammanhang frekvenser upp till 20kHz.

LIMITER, en förstärkare vars utsignal är automatiskt dämpad vid en i förväg bestämd övre gränsnivå. Effekten av en limiter påminner om en kompressor (se kompression) även om det inte är samma effekt som önskas. En limiter används i första hand för att skydda mot överraskande ljudstyrkeförändringar, mot överstyrning, medan en kompressor används för att uppnå en minskning av signalens dynamik.

LINEBOX - en liten apparat för impedansomvandling vid kopplingar mellan mixeringång och musikinstrument.

LINJENIVÅ, avser oftast den i professionella sammanhang vanligaste nivån som refereras som ”0dB”, men motsvaras mer korrekt uttryckt av +4dBu (=1,234volt). Motsatsen utgörs av den betydligt svagare nivå som gäller vid anpassning till mikrofoner.

LITIUM-JON-BATTERI. Litium, grundämne (Li) vars främsta egenskap är att det är den lättaste av alla metaller och överhuvudtaget det lättaste av alla fasta material. Litium har i tidigare decennier mest förekommit som tillsats i tenn- eller blylegeringar för att förbättra hårdheten hos dessa metaller. Vid det sena 1970-talet började litium komma till användning som elektrod i icke laddbara batterier. Redan i detta utförande kännetecknades litiumbatteriet av sin höga polspäning och stora energimängd i förhållande till batteriets relativt låga vikt. Mycket forskningsarbete krävdes under 1980- och 90-talen för att åstadkomma en laddningsbar variant på litiumbatteriet. I sina tidigaste versioner var de laddbara litiumbatterierna vådligt osäkra genom att litiumelektroden under laddning hastigt kunde nå en så hög temperaturstegring att batterierna därigenom lätt kunde explodera. För att öka säkerheten övergick man till att använda icke-metallisk joniserad litiumoxid som katod (-) och en kolblandning som anod (+). Säkerheten ökade men fortfarande kräver LiIon-batterier särskilda åtgärder för att förhindra överladdning men också för att förhindra att batterierna blir alltför urladdade, vilket kan permanent förstöra batteriet. Därför är varje battericell utrustad med sin egen individuella regler-elektronik för att känna av och begränsa toppar hos spänningar, strömmar och temperatur under laddning och urladdning.
Utrustade på detta sätt är LiIon-batterier lika säkra att använda som andra batterier och ger smått fantastiska egenskaper: De har ingen ”minneseffekt”. Vid samma yttre storlek ger LiIon ungefär 50% mer energi än NiMH och vid samma vikt ger LiIon cirka 80% högre energi än NiMH. LiIon klarar cirka 500-800 upladdningar och har mycket liten självurladdning - cirka 10% per månad jämfört med 30% för NiMH-batteriet. Den relativt höga cellspänningen hos LiIon-batteriet - 3,6V - ger också fördelar. NiCd och NiMH måste oftast arrangeras som seriekopplade celler för att nå tillräckligt hög spänning vilket ger resultatet att det alltid blir den av cellerna som har sämst kapacitet som kommer att sätta gränsen för batteriets totala livslängd. LiIon-batterier med sin högre cellspänning motsvarar ungefär tre seriekopplade celler av NiCd eller NiMH-typ och kan genom detta oftast räcka till som en enda cell och därmed undviks seriekopplingens nackdelar.

LITZ-TRÅD, ett sätt att anordna en elektrisk ledare så att den består av ett stort antal mycket tunna, individuellt emaljerade och därigenom individuellt isolerade koppartrådar. Denna typ av ledare har mest förekommit i induktansspolar, där de har givit fördel för att minska virvelströmmar. De har de även blivit mycket vanliga som ledare i hörlurskablar och mikrofonkablar, där man drar nytta av lirztrådens stora flexibilitet.

LJUD som vi uppfattar med våra öron består av komplexa lufttrycksvibrationer av ständigt varierande styrka och frekvens. För att kunna överföra denna luftiga energi till någonting som elektroniska ljudapparater kan göra något av måste luftvibrationerna först omvandlas till elektriska signaler i en mikrofon. Mikrofonen är ett utmärkt exempel på en energiomvandlare, som alltså omvandlar en form av energi till en annan form av energi, och de är nödvändiga vid all inspelning av levande ljud.

LJUDHASTIGHET är cirka 340m/s i luften och1500 m/s i vatten.

LO-CUT, ett filter som dämpar de lägre basfrekvenserna. Ofta förekommande i mikrofoningångssteg för kompensation av proximityeffekten (se d:o).

LOUDNESS - en finess som finns på de flesta stereoförstärkare. Den anpassar förstärkarens tonkurva till vår hörsels minskade känslighet för bas- och diskantljud vid låga ljudstyrkor. Denna kompensation sker genom att vid låga volympådrag automatiskt låta bas och diskant återges mer betonat än mellanregistret. Se Fletcher/Munson.

LÅGPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser under en specificerad gränsfrekvens passera men dämpar frekvenser över gränsfrekvensen.

 
M

MADI - Multichannel Audio Digital Interface. Mångkanal-interface som bygger vidare på AES/EBU-formatet (se d:o). Medger överföring av 56 kanaler i en coaxialkabel eller via fiberoptik.

MARCONI, Guglielmo (1874-1937), italiensk fysiker, uppfinnare, nobelpristagare (1909), markis (1929), brukar kallas ”radioteknikens fader”. I september 1895 nåddes den första större milstolpen i hans experiment då han lyckades nå 2,5 km räckvidd för trådlös överföring av morsesignaler. Till en början mötte han dålig förståelse för sina forskningsresultat i sitt hemland Italien. Han flyttade därför 1896 till England och inlämnade samma år en patentansökan på trådlös telegrafi. År 1899 hade han utvecklat tekniken ytterligare och sände framgångsrikt det första morsetelegrammet över Engelska kanalen. Radioteknikens födelse brukar sättas till året 1901, då han den 12 december genomförde det verkliga eldprovet för den nya tekniken, då han svagt men ändå klart uppfattbart överförde den telegrafiska signalen ”S” över Atlanten från hans egen sändarstation i Cornwall och med mottagarstationen på New Foundland. Den första radiostationen i USA för mer reguljär telegramöverföring upprättade Marconi vid Cape Cod. År 1904 började radiotelegrafisk utrustning av Marconis typ att tas i bruk på större fartyg, och i samband med ”Titanic´s” undergång 1912 tillmättes denna typ av utrustning en närmast legendomsusad betydelse för räddningsinsatserna, vilket i sin tur ledde till att starkt ökade säkerhetskrav restes för att fartyg skulle utrustas med radiotelegrafiska anläggningar.

MASKERINGSEFFEKTEN (eng. Masking) är ett fenomen i vårt hörselsinnes ofullkomlighet att uppfatta vissa ljud om de är omgivna av andra ljud med något lägre styrka men med näraliggande frekvens.

MAXWELL, James Clerk (1831-79), skotsk fysiker, professor (1871) som 1873 framlade den epokgörande teorin om elektromagnetiska fält, där han var den förste som förklarade ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse. James Clerk Maxwells teoretiska och matematiska forskning påvisade möjligheten för radiovågor. Se även sökorden Hertz och Marconi.

MIC ATTENUATOR. (mic att, pad), dämpsats före mikrofoningångssteget. Minskar ingångskänsligheten med vanligtvis 20dB, som skydd mot överstyrning.

MIDI - Musical Instrument Digital Interface. En internationell standard för kommunikation mellan synthesizers, andra datorbaserade elektroniska instrument och datorbaserade ljudbearbetande apparater, som sequencerprogram för datorer med Midi, som även följer denna standard.

MODULATIONSBRUS, en form av störande brus som blandar sig med ljudsignalen och modulerar denna vid analog bandinspelning. Modulationsbruset ökar vid ökande signalstyrka och är mest framträdande vid basfrekvenser. Det orsakas bland annat av variationer på tjockleken hos bandets oxidskikt, men också genom att de mekaniska nötningsljuden som uppstår vid transporten av bandet förbi tonhuvudena kan påverka ljudet både under inspelning och under avspelning. Modulationsbrus är visserligen mest förekommande vid bandinspelning men är ändå inte samma fenomen som bandbrus, som är ett mer eller mindre konstant brus som ligger under nyttosignalen.

MONO - alla ljud i ett program samlat i en gemensam ljudkanal. Se även stereo.

MOTSTÅND - en passiv elektrisk komponent - även kallad resistor - som är den mest förekommande i elektroniken. Motståndet utmärker sig genom sin resistans som gör att när ström genomflyter motståndet så uppstår ett större eller mindre spänningsfall och det är just detta som man på olika sätt utnyttjar. Det finns ett viktigt samband mellan dels storleken på detta spänningsfall, dels resistansen och dels den ström som genomflyter motståndet. Detta samband utgör den viktigaste delen i ett komplex av elektriska fundamentala principer som allesamman har sin grund i Ohms lag som i sin tur utgör grunden för hela den samling av matematiska formler för omräkning av storheter hos ström (ampere), spänning (volt), resistans (ohm) och effekt (watt), m.fl.. Se även Ohm.

MP3 = MPEG-1 eller MPEG-2 Audio Layer III är den mest förekommande komprimeringsstandarden för ljudfiler. Det är en algoritm som är destruktiv vilket innebär att delar ur ljudsignalen sållas bort och kan inte återvinnas i efterhand. Inom mp3-standarden kan väljas olika ljudkvaliteter genom val av storlek på bitrate som anges i antal kb/s (kilobits per sekund). mp3 kan ge mycket dålig och konstlad ljudkvalitet om man väljer låga bitratevärden som 128kb/s eller lägre. Ökas bitrate från 192kb/s och uppåt till 320kb/s kan ljudkvaliten dock bli så hög att de allra flesta upplever ljudet som motsvarande full CD-kvalitet.

MPEG (Motion Pictures Expert Group), en arbetsgrupp bildad inom ISO som har tagit fram olika standarder för digital, bitreducerad video och audio. Mpeg-1 används för VideoCD, Mpeg 2 som bygger på samma princip som Dolby Digital och DTS.

M/S är benämningen på en speciell tillämpning inom stereotekniken. Ska utläsas som Mitt respektive Skillnadssignal (eng. Middle / Side). Denna teknik förekommer främst hos en del stereomikrofoner, där två mikrofonkapslar kombineras, varav den ena har cardioid (njure-formad) riktningskaraktäristik och är vänd rakt framåt. Den kommer därmed att ge M-signalen - summasignalen. Bakom denna mikrofonkapsel monteras en annan mikrofonkapsel med 8-formad riktningskaraktäristik så att dess mest känsliga sidor är vända 90 grader i förhållande till den tidigare nämnda, framåtriktade kapseln. Mikrofonkapseln med 8-formad riktningskaraktäristik kommer att motsätta sig alla ljud som kommer rakt framifrån och i första hand ta upp de ljud som kommer från sidorna. Denna mikrofonkapsel är dessutom kopplad så att den högra delen ger en signal som ligger 180 grader i motfas i förhållande till M-kanalen och vänsterdelen av 8-mikrofonen. Fördelen med denna teknik är att man genom olika grad av blandning mellan M-kanalen och S-kanalen kan variera hur stor bredd stereouppdelningen får efter omvandlingen till vänster- respektive höger-kanal, som sker med hjälp av ett enkelt matrisnät. Till vardags har vi nytta av M/S-tekniken när vi lyssnar på FM-radio, där det tack vare just denna teknik har kunnat nås en fullständig kompatiblitet mellan mono-radiotekniken och stereo-radiotekniken.

MULTIPLEX, MPX - gemensam benämning på olika metoder för simultan överföring av flera ljudkanaler över en gemensam ledning. Ett exempel på multiplex är det s.k. pilottonsystemet för stereosändning i FM-radio.

MUTE - 1) en sista-stadiet-metod att hantera fel i ett digitalljudsystem. Om data inte kan läsas korrekt och inte heller felkorrigeras, tystas systemet tills felet avhjälpts. 2) en finess som dämpar det brus som annars normalt uppträder när man skiftar mellan olika radiostationer på FM-skalan.

 
N

 

NAB - National Association of Broadcasters. Organisation för samordning av tekniska standarder hos de amerikanska radiobolagen. Har i äldre tider benämnts NARTB, National Association of Radio and Television Broadcasters.

NEUTRON, positivt laddad partikel. Motsatsen är elektron, som är en negativt laddad partikel.

NICAM, Near Instantaneously Companded Audio Multiplex. En bitreducerad teknik för digitalt TV-ljud i stereo, utvecklat av brittiska BBC i början av 1980-talet. Systemet baseras på 14 bitar / 32 kHz .

NICKEL-KADMIUM (NiCd) var förr den mest förekommande typen av laddbart batteri och är fortfarande oöverträffat i några avseenden. NiCd-ackumulatorn har bland annat fördelen av att kräva kortast laddtid av alla laddbara batterityper och ger en relativt stabil utspänning (1,2v / cell) under hela urladdningsfasen och en mycket låg inre resistans som möjliggör stora strömuttag. NiCd är den billigaste av alla ackumulatortyper. De bör dock aldrig urladdas till lägre polspänning än 1,0v. Om urladdningen når så låg polspänning som nedåt 0,2v kan det inträffa att cellen reverserar sin polaritet och är då oftast inte längre möjlig att väcka tillbaka till sin ursprungliga kapacitet. När ett ackumulatorpaket består av flera seriekopplade celler kan det finnas individuella olikheter i den kvarvarande kapaciteten hos cellerna. Därvid kan enstaka celler nå den kritiska gränsen 0,2v långt före de andra och de kan då på ett avgörande sätt begränsa batteripaketets totala livslängd. NiCd-ackumulatorn är också starkt förknippad med ”minneseffekten” - se detta sökord. Andra nackdelar hos NiCd-ackumulatorn är en stor grad av självurladdning vilket reducerar möjligheterna att lagra kapaciteten i laddade ackumulatorer för användning på längre sikt. Genom innehåll av kadmium är de också kända som en av de mest miljöskadliga batterityperna.

NICKEL-METALL-HYDRID NiMH - är ett mycket miljövänligt batteri i stark kontrast mot NiCd-batteriet. Medan en NiCd-ackumulator kan snabbladdas på cirka 15 minuter är motsvarande undre gräns för NiMH cirka en timme. NiMH-ackumulatorn kräver större säkerhetsåtgärder för att undvika överladdning och den temperaturstegring som sker när man nått fulladdat tillstånd sker mer abrupt i NiMH än i NiCd. NiMH har stor självurladdning, vilket gör att energin minskar med cirka 30% per månad vid lagring.

NJURE, benämning för en mikrofonkaraktäristik. Den har fått detta namn eftersom den grafiska bilden för riktningskaraktäristiken liknar en njure och den är riktad så att man tar upp mest ljud framifrån och mindre bakifrån. Kallas även cardioid. Se karaktäristik.

NOISE GATE, brusgrind , en signalprocessenhet vars utgång tystnar helt när den inkommande signalen sjunker under ett inställt tröskelvärde. Över detta tröskelvärde passerar signalen helt oförändrad. En av fördelarna med en brusgrind är att vid frånvaro av nyttosignal i programmaterialet hindras brus att passera. Den tvära till- och frånslagseffekten kan dock i kreativa sammanhang vara störande.

NOISE SHAPING. Se dithering.

NYQUIST-teoremet, Nyquist-flanken och Nyquist-diagrammet. Det var svensk-ättlingen Harry Nyquist som vid sidan av samtidiga upptäckter gjorda av Claude Shannon, bevisade att en analog, strikt bandbreddsbegränsad signal kan överföras i ett digitalt system och korrekt återskapas om den har samplats med en frekvens som är minst dubbelt så hög som signalens högsta frekvens.
Både Harry Nyquist och Claude Shannon ingick under 30- och 40-talen i teamet av berömda teknologer hos anrika Bell Laboratories i USA. Samma Bell Laboratories som också stod bakom tillkomsten av den första transistorn, den första halvledarlasern och den första kiselhalvledaren, bl.a. Långt senare har det dock framkommit att den ryske ingenjören Vladimir Kotelnikov var före sina västerländska kollegor med att korrekt skriva ned en beskrivning av detta teorem 1933.
Se även ALIASING

 
O

 

OHM, symboliseras med grekiska omega-tecknet. En enhet för elektrisk resistans, impedans och reaktans (se d:o). Uppkallad efter den tyske fysikern Georg Simon Ohm (1789-1854), känd för sina arbeten inom matematik, akustik och för mätningar av elektrisk resistans. Man talar om "Ohms lag" och menar då hela den samling av matematiska formler för omräkning av storheter inom ström (enhet: ampére, uttryckt i symbolen I), spänning (enhet: volt, uttryckt i symbolen U), resistans (enhet: ohm, uttryckt i symbolen R) och effekt (enhet: watt, uttryckt i symbolen P).

OKTAV, anger frekvensförhållandet 2: 1.

OMNI, en mikrofonkaraktäristik som tar upp ljud så gott som med samma känslighet från alla riktningar. Kallas även kula, eller rundtagande. Se karaktäristik.

OPERATIONSFÖRSTÄRKARE (OP-amp). En analog ic-krets vars typiska egenskap är att den har två s.k. differentiala ingångar som verkar i motfas till varandra. Operationsförstärkare är idag en av de vanligaste byggstenarna i analog signalförstärkningsteknik.

OPTOFIBER. Vid optisk överföring av signaler, jämfört med elektrisk dito via kopparkabel, vinner man framförallt fördelen att överföringen blir okänslig för magnetiska störfält. Allra bäst fungerar glasfiberkabel, som har mycket låg signaldämpning men har nackdelen att den är svårare att skarva och montera kontakter på än plastfiberkabeln. Plastfiberkabeln har i regel en transparent kärna på c:a 1 mm omsluten av svart plastslang medan glasfiberkabel kan ha en avsevärt tunnare kärna ned till några mikrometer. Vad som främst begränsar distansen för en optisk överföring är kabelns dispersion och dämpning av ljusets styrka. Dispersion innebär att den skur av ljusstrålar som går genom kabeln reflekteras på ett oändligt diversifierat vis inuti kabeln mot ljusledarens ytterväggar. Efter passagen genom kabeln kan ljuset närmast beskrivas som ett knippe av ett oändligt antal olika ljusstrålar som alla har fått olika löptid genom kabeln. Därvid kommer en ljuspuls att breddas tidsmässigt och få mera diffusa flanker efter passage genom optokabeln vilket i sin tur medför en begränsning av den övre gränsfrekvensen för överföringen.

 
P

 

PA – Public Address (eng.) anger t.ex. ljudanläggningar vid konserter / teaterföreställningar eller utropsanläggningar vid t.ex. järnvägsstationer. Publik-ljud.

PAD (mic attenuator, mic att), dämpsats före mikrofoningångssteget. Minskar ingångskänsligheten med vanligtvis 20 dB, som överstyrningsskydd.

PARAMETRISK EQUALIZER, en equalizer (se d:o) där man har inställningar för centerfrekvens (den frekvens man vill påverka), bandbredd (Q-värde), och hur stor nivåförändring man vill uppnå för den inställda frekvensen.

PATCH, PATCH BOARD, PATCH BAY - signalväxel. Oftast utförd som en panel försedd med kontakter, uttag, där man genom att använda korta kabelövergångar, ”snören”, kan sammankoppla ljudutrustningens olika enheter på mångskiftande sätt. Liknar oftast en gammaldags telefonväxel.

PCM (pulse code modulation) - den egentliga benämningen på vad vi i dagligt tal kallar digitalljud.

PEAK - signalens toppvärde i ögonblicket, mätt med instrument som kan visa transienter; de mycket hastiga sprången i signalstyrkeändringarna.

PEAK-TO-PEAK, ett värde som anger den maximala spänningsskillnad som uppstår mellan signalens positiva respektive negativa vågtoppar.

PHON - ett mått på akustisk ljudstyrka som relaterar till vårt hörselsinnes sätt att uppfatta ljudretningar. Jämfört med deciBelskalan (dBA), som liksom phonskalan är logaritmisk för ljudstyrka, avviker phonskalan genom att även frekvensmässigt överensstämma med hörselsinnet. Vid frekvensen 1000Hz är dBA- och phon-skalorna lika, men vid andra frekvenser är phon-skalan tillrättalagd enligt de s.k. Fletcher/Munson-kurvorna (se dito).

PHONO-kontakt. Se RCA-phono.

PINK NOISE - rosa brus, ett i sitt utförande noga normerat brus vars styrka avtar i de högra frekvenserna.

POTENTIOMETER - en elektromekanisk komponent för kontinuerlig variation av resistans. Namnet potentiometer anger dess funktion att förändra potential, som spänningsdelare. Vanlig användning är för reglering av t.ex. volym och andra styrkeförhållanden på förstärkare. Potentiometrar förekommer även som varierbart motstånd och kallas då vanligen reostat.

POULSEN, Valdemar (1869-1942), dansk fysiker, sedermera professor vid Polyteknisk Læreanstalt i Köpenhamn, som forskade fram de grundläggande principerna för den magnetiska inspelningstekniken och som även praktiskt lyckades tillämpa denna teknik i form av trådspelare, en föregångare till bandspelaren. Hans patenterade konstruktion, telegrafonen (1898) visades upp på den stora Världsutställningen i Paris 1900. Konstruktionen hade en cylinder av mässing, 15cm i diameter och längden 30 cm, på vilken en 0,5 mm pianotråd var upplindad. Inemot 400 varv med sådan tråd fick rum på cylindern. Tonhuvudet för inspelning och uppspelning löpte på en gejder och följde spåret med pianotråden när cylindern roterade med varvtalet 300 RPM. Speltiden per cylinder blev sålunda något över en minut. Scientific Americans korrespondent var entusiastisk efter att ha fått inspelningsmaskinen demonstrerad. I ett reportage från Världsutställningen beskriver han att ljudkvalitén var ”mycket distinkt och helt fri från de obehagligt raspande biljud som fonografen vanligtvis ger ifrån sig”. Poulsen vidareutvecklade senare sin telegrafon där ståltråden istället gick från rulle till rulle på ett sätt som påminner om senare tiders bandspelare. Med denna konstruktion ökades speltiden avsevärt till hela 45 minuter per rulle. Poulsens trådspelare hade alltså fördelar i form av både bättre ljudkvalitet och avsevärt längre speltid än den dåvarande fonograf- och grammofontekniken. Trots detta kom den magnetiska inspelningstekniken att få ligga i träda i över 30 år till mitten av 1930-talet, då den vidareutvecklades genom insatser från Telefunken och Badische Anilin und Soda Fabrik (BASF). Att Poulsen själv inte fortsatte utvecklingen berodde på att han som telefoningenjör fick händerna fulla med att arbeta på en av honom själv utvecklad teknik på radiotelegrafins område. Poulsen lyckades konstruera en ljusbågssändare som överträffade den konstruktion som Marconi hade använt i sina lyckosamma telegrafiska överföringar över Atlanten (1901). Poulsens sändare kunde inte enbart användas för telegrafisignaler, som Marconis, utan den kunde dessutom moduleras med tal. En experimentstation uppfördes i Lyngby utanför Köpenhamn där Poulsen fortsatte att utveckla sin ljusbågssändare. Danska radions första sändare var av just Poulsens konstruktion och användes under åren 1922-25. Poulsen tycks vid seklets början ha prioriterat radioteknikens utveckling istället för ljudteknikens, precis som Edison å sin sida hade ägnat tio år till att utveckla det elektriska ljuset istället för fonografen.

PRESENS - benämning på en filterkurva med förhöjd styrka på övre mellanregistret, varigenom man anser sig förmedla större "närvaro" i ljudupplevelsen.

PROXIMITYEFFEKT - närljudseffekt. En bashöjning som uppstår i mikrofonen när den placeras mycket nära ljudkällan. Förekommer vid användning av mikrofoner med riktverkan.

PRE-EMFASIS och de-emfasis - en metod som har använts i många analoga ljudinspelnings- och ljudöverföringssystem som en passiv form av brusreducering. Principen är att höja diskanten vid inspelning (pre-emfasis) och sedan dämpa den vid avspelning (de-emfasis),och på så vis uppnå en dämpning av skivans/bandets brus. Exempel där denna teknik använts är analoga bandspelartekniken med sina NAB respektive IEC/CCIR-kurvor, kassettbandspelare med sina 120us- (för ferroband) respektive 70uS-kurvor (för CRO2-band), grammofonskivor med sina RIAA-kurvor, FM-radio med sina 25 respektive 50 uS-kurvor. Även inom CD-tekniken finns inbyggd en möjlighet att använda pre-emfasis men den förekommer nästan aldrig i praktisk användning.

PROTOKOLL (protocol). En noga specificerad uppsättning av regler, procedurer eller konventioner som relaterar till format, till timing eller kontaktstandarder för att göra dataöverföring möjlig mellan två apparater.

PUMPNING, en oönskad effekt som uppstår vid felaktig och överdriven limitering eller kompression av ljudsignalen. Om ett sammansatt ljudprogram komprimeras finns risken att det för tillfället starkast ljudande instrumentet i en orkester ensamt kommer att påverka kompressorn så att denna (kompressorn) reglerar hela den övriga orkesterns ljudstyrka så att den ”studsar” upp och ner i ljudstyrka till t.ex. en bastrumma.

 
Q

 

QUANTIZATION, se kvantisering.

Q-VÄRDE (Q=quality), även kallat godhetstalet, är en måttenhet som anger selektivitet, d.v.s. branthet, d.v.s. graden av smalbandighet i en induktans eller ett filter. Ju mer smalbandigt desto högre Q-värde. Se även Induktans.

 
R

 

RCA-PHONO, kontaktstandard utvecklad av Radio Corporation of America (RCA), ursprungligen endast tänkt att användas för interna kopplingar mellan olika chassier i radio- och TV-apparater under 30-talet. Kontakttypen blev så småningom alltmer populär och är numera den överlag vanligaste kontakttypen för HiFi-apparatur.

REAKTANS, egenskap hos en kapacitans eller en induktans att vilja motsätta sig ändringar i en växelström. Reaktans betecknas med symbolen X och anges i enheten ohm.

RESISTANS, se motstånd

REVERB - en effektapparat för att på konstlad väg uppnå en efterklang, rumsklang, i ljudet.

RIAA (Radio Industry Association of America), en organisation som blivit mest känd för en gällande tonkurvestandard för s.k. pre-emfasis (se d:o) för inspelning/avspelning av analoga grammofonskivor, den s.k. RIAA-kurvan.

RIAA-förstärkare, också ofta kallat phonoförstärkare eller grammofonförstärkare. Krävs för att förstärka de svaga signaler som kommer från en analog grammofonpickup. En MM-pickup (=Moving Magnet), som är den vanligare och billigare typen av pickup, lämnar signalstyrkor i storleken 2-5mV (0,002 – 0,005V) och de så kallade lågnivå MC-pickuperna (=Moving Coil) lämnar en signalnivå om cirka 0,1mV (0,0001V). När dessa svaga signalnivåer ska förstärkas upp till samma signalnivåer som CD-spelare, MD-spelare eller kassettdäck ger, måste RIAA-förstärkaren förstärka signalerna ungefär tio tusen gånger. Om störningar, som nätbrum t.ex., skulle förekomma så kommer även störningarna att förstärkas i samma grad som den önskade signalen från pickupen. Vad som dessutom kan försvåra vid användning av RIAA-förstärkare är att RIAA-korrektionen har en accentuering av basområdet med en faktor tio, vilket ytterligare kan göra att just brumstörningar kan bli extra märkbara eftersom förstärkningen i basområdet blir cirka hundra tusen gånger. När en vinylspelare ska kopplas samman med en förstärkare krävs därför extra omsorg och förfining av jordningar i övergången mellan vinylspelaren och efterföljande förstärkare.

RIKTVERKAN, se Karaktäristik.

RMS (Root Mean Square), en framräknad och jämförande måttenhet för effektivvärdet (genomsnittsvärdet) hos en växelström. En växelström med X antal volt rms (Vrms) ska över en resistiv belastning ge samma energiutveckling / värmeutveckling som om samma antal volt istället hade använts i form av likström. Enkelt uttryckt ska t.ex. 100 Vrms växelström få en glödlampa att lysa lika starkt som om den istället hade kopplas till 100V likström. Jämför med toppvärde (se d:o).

ROSA BRUS, en avsiktligt framställd brussignal som kännetecknas av att den har en avtagande styrka med ökande frekvens i det hörbara ljudspektrat. Används i vissa slag av mätning på ljudutrustning. Jämför med vitt brus (se d:o).

RUNDGÅNG, se akustisk återkoppling.

RUNDTAGANDE, rundkännande, se karaktäristik.

 
S

SAMPLING kommer av engelskans ”sample” (provbit, prova, smakprov) och innebär när det gäller den digitala ljudtekniken att man med jämna intervall mäter (tar ett prov på) styrkan hos den analoga signalens styrka – i just det ögonblicket. Man kan gärna jämföra med rörlig film, där vi med hjälp av en snabbt växlande serie av stillbilder kan återge ett rörligt skeende. Samma sak sker i den digitala ljudtekniken, där sampling innebär att vi tar sådana ”stillbilder” som avbildar ljudets styrka 44.100 gånger per sekund (gäller CD & MD). Ju tätare intervaller vi har för dessa samplingar, desto bättre och mer exakt kan vi avbilda ljudet, men det blir då också större mängd data att överföra, och fler databeräkningar att göra.

 SAMPLINGSFREKVENS (eng. sample frequency / sample rate), det antal gånger per sekund som värdet hos den analoga signalen uppmäts och omräknas till binära digitala siffervärden. De mest vanliga samplingsfrekvenserna är 44.100 gånger per sekund (44,1kHz). Den mycket udda samplingsfrekvensen 44,1kHz är en gammal standard som tillkom därför att den ansågs matematiskt bekväm i förhållande till vissa synksignal-frekvenser inom TV-tekniken för att medge multiplex överföring av digitala ljudsignaler tillsammans med videosignaler - en teknik som såvitt känt aldrig har kommit till praktisk nytta. Den är nu standard för CD- och MD-tekniken.

SAMPLINGSFREKVENSKONVERTERING (eng. Sample Rate Converter - SRC), en process för att omvandla en samplingsfrekvens till en annan. Vanligtvis är det mellan frekvenserna 44,1kHz (standard för bl.a. CD och MD) och 48kHz (standard för bl.a. DAT-bandspelare) som konvertering önskas.

SAMPLINGSJITTER, se Jitter.

SCART-kontakt. En 20-polig kontakttyp som förekommer i TV / video. Stiften i en scartkontakt har sin numrering ordnad i zick-zack-ordning (obs!) som ger följande funktioner hos respektive stift: 1= ljud ut höger. 2= ljud in höger. 3 = ljud ut vänster (mono ut om det gäller en monoljud-apparat). 4 = ljudjord. 5 = RGB blå jord. 6 = ljud in vänster (mono in om det är en monoljud-apparat). 7 = RGB blå. 8 = TV/video-omkopplare (kopplar automatiskt om TVn till videoingång när videon startas). 9 = RGB grön jord. 10 = klockpuls ut (data). 11 = RGB grön. 12 = data ut. 13 = RGB röd jord. 14 = data jord. 15 = RGB röd. 16 = Blanking. 17 = video jord. 18 = blanking jord. 19 video ut. 20 = video in. 21 = metallkåpa, chassiejord).

SIGNAL-BRUS-FÖRHÅLLANDE (eng. S/N, signal-to-noise ratio), avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Förväxlas ofta med dynamik (se d:o).

SINUSTON - en tonsignal som är ren från övertoner. Sinuston kan endast alstras med hjälp av en tongenerator.

SMPTE - Society of Motion Pictures and Television Engineers. Organisation som medverkat i utformning av olika standarder inom det ljudtekniska området.

SMPTE / EBU TIDKOD (time code) är en standardiserad kodsignal som ger en unik identitet åt varje bildruta (frame) hos en videoinspelning. Standarden fastställdes av en kommitté bildad 1969 genom medverkan från Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE) och European Broadcasting Union (EBU) och är numera använd inom all form av produktionsmässig videoredigering med tillhörande ljudredigering liksom i olika former av synkroniserings- och loggningssystem för video. Tidkod kan ibland benämnas på olika vis beroende på hur den lagras på t.ex. videoband: LTC (longitudinal time code); VITC (vertical interval time code) m.fl.. Koden som sådan är dock densamma.

S/PDIF (Sony/Philips Digital Interface Format). En standard för kabelöverföring av digital tidsmultiplex 2-kanalig audiosignal med linjär kvantisering till 16 bitar (default), i undantagsfall 12, 20 eller upp till 24 bitar, och med samplingsfrekvenserna 32, 44,1 , 48 (även 96kHz är möjlig). Signalen kan antingen överföras optiskt i form av modulerat ljus eller som elektrisk koaxial signal. Kontaktstandard för optiska signaler är s k TOSlink (Toshiba link) eller för elektriska signaler s.k. RCA-phono. I mer sällsynta fall förekommer även BNC-kontakter och för walkman-apparater förekommer en speciell optisk kontakt som är formad likadant som en mini hörlurskontakt, men gjord helt av isolerat material (plast). I sitt elektriska utförande har S/PDIF-signal en impedans om 75 ohm, en signalspänning av 0,5 -1Vt-t och en bandbredd från 100kHz upp till 6MHz (ingen DC).
Vid koppling av elektrisk koaxial signal är det viktigt att kabeln som används är avpassad för 75 ohm impedans. Det går utmärkt att använda så kallad videokabel (oftast med gula RCA-phono-kontakter) men absolut inte vanlig audiokabel, som har en högst odefinierad impedans. S/PDIF är en standard som har samma dataformat som hos den för professionell apparatur gällande AES/EBU-standarden. De huvudsakliga skillnaderna mellan de två standarderna gäller vald impedans (110 ohm hos AES/EBU), signalnivån är högre hos AES/EBU (3 - 10Vt-t) och att man hos AES/EBU-standarden använder balanserad överföring och en annan kontakttyp (XLR-3). I många fall är det lätt att konvertera från AES/EBU till koaxial S/PDIF genom att koppla AES/EBU-kontaktens stift 2 som hotline till koaxialledningen och sedan koppla samman stift 1 och 3 och koppla detta som jord/skärm till koaxialledaren, men det kan också förekomma att konverteringen kan ställa till stora problem genom att en del apparatur är mycket snävt avpassade att fungera på endast en av standarderna. Det handlar då inte bara om fel vad gäller impedans och signalnivå utan också om små men viktiga bitstatus-skillnader. Det kan till exempel handla om att bits som används för att beskriva emfasis (se dito) eller kanalstatus i AES/EBU faller inom området som beskriver SCMS-status i S/PDIF-standarden. När problem uppstår är det vanligast vid konvertering i riktning från S/PDIF till AES/EBU medan motsatsen (AES/EBU till S/PDIF) ger mindre problem. Detta beror på att AES/EBU-interfacet kräver en negativ spänningsnivå mellan 0 till –0,4V för att registrera en nolla i signalen. SPDIF-signalen har ett sving som endast pendlar från noll volt (för en nolla) till +1V för en etta. Se även AES/EBU.

SPL - Sound Pressure Level - ljudtrycksnivå. Ett mått vid akustisk mätning och mätning på mikrofoner. se även dBspl.

STEREO, stereofoniskt hörande, benämning på människans förmåga att uppfatta riktningen till en ljudkälla. Den grundar sig på vår förmåga att dels analysera styrkeskillnad och dels tidsskillnad till ljud som når våra bägge öron. Om ett ljud når våra öron från t.ex. höger sida kommer ljudstyrkan att uppfattas som starkare av vårt högra öra än det vänstra. Detta kan vara tillräckligt för att vi ska anse att ljudet kommer från höger sida. Genom att ljudet även når vårt högra öra tidsmässigt innan det kommer att nå vårt vänstra, kommer även detta att bidraga och få betydelse för vår hörseluppfattning om riktningen. Det kan dock räcka med enbart ettdera av dessa fenomen för att vi ska kunna avgöra riktningen för ett ljud. Detta kan demonstreras med exempelvis hörlurar eller högtalare där en lyssnare får exakt samma ljudstyrka i höger som vänster kanal, men där ljudsignalen tidsfördröjs ett fåtal millisekunder i den ena kanalen. Då kommer lyssnaren att bedöma det som om ljudet kommer ifrån den sida där signalen inte har tidsfördröjts. Detta kallas tidsskillnads-stereo, eller Haas-effekten (se detta sökord).
Vid stereofonisk ljudinspelning använder man två mikrofoner, eller en speciell stereomikrofon, och håller signalerna åtskilda i en vänstersignal respektive högersignal ända från mikrofon till högtalare. Rätt utförd kan en stereoinspelning hos lyssnaren ge bredd- och djupinformation och en förstärkt naturtrohet där man får riktnings- och avståndsupplevelser som överensstämmer med den verkliga inbördes placeringen hos till exempel besättningen i en orkester.

 
T

THD - Total Harmonisk Distorsion. Se Distorsion.

THX (Tomlinson Holman Experiment). Teknisk kvalitetscertifiering för ljudanläggningar på biografer. En standard angiven av Lucas Film (skaparna av bland annat Star Wars-filmerna). Produkter som är THX-godkända motsvarar vissa krav på ljudkvalitet. För högtalare kan detta till exempel innebära spridningen av ljudet och förmåga att återge djupbas, och för förstärkare effektmässiga och ljudmässiga kvaliteter. Det finns två olika typer av THX-märkning: Select och Ultra, där den senare är den mest krävande.

TOC - Table Of Contents, innehållsförteckning för en CD-skiva som finns inspelade på skivans ingångsspår. I de flesta fall när vi talar om TOC avser vi det som mer korrekt kallas UTOC (User Table Of Contents), d.v.s. den innehållsförteckning som uppdateras av MD-spelaren varje gång någon förändring har gjorts på skivan, som t.ex. en ny inspelning eller en redigering (erase, move o.s.v.) eller att skivan eller något av spåren på skivan har döpts (name). UTOC anger bland annat antalet spår på skivan, speltid totalt för skivan och speltiden inbördes för varje respektive spår och exakt var tidsmässigt varje spår startar och slutar. UTOC är även nödvändig för annan information, som t.ex. ”time stamp” och vilka spår som är inspelade i stereo respektive mono mode. Ibland kan det vara en mycket komplicerad information bara att hålla ordning på ett enda spår när det kan vara utspritt, fragmenterat, i smådelar på många olika ställen över skivans yta. Utöver UTOC finns även på discen den TOC som är fast och oföränderligt gjord vid fabrikationen av skivan. Denna TOC anger skivans typ; om den är en 63, 74 eller 80-minuter-disc, vilken lasereffekt som är lämplig, o.s.v.

TOPPVÄRDE, topp-till-topp, t-t (eng. peak-to-peak, p-p), ett värde som anger den maximala spänningsskillnad som uppstår mellan en växelspännings positiva respektive negativa vågtoppar.

TOSLINK (Toshiba link) – namn på en kontaktstandard för optisk överföring av signaler. Används bland annat för signaler enligt standarden S/PDIF (se d:o).

TRANSFORMATOR - en passiv elektrisk komponent som i princip är uppbyggd av två lindningar som är placerade så tätt intill varandra att det magnetfält som alstras av den ena spolen, när den genomflyts av växelström, smittar av sig och genomflyter den andra. I de flesta fall har transformatorn också någon form av kärna gjort av olika slags magnetiskt påverkbart material. Kärnan har funktionen att överföra och koncentrera magnetfältet kring lindningarna. Transformatorn har som främsta egenskap att kunna överföra växelström eller strömpulser, men aldrig likström, från den ena lindningen - primärlindningen - till den andra - sekundärlindningen. Transformatorn har vanligtvis den dubbla funktionen att galvaniskt åtskilja en krets från en annan krets samtidigt som överföring av energi sker från den ena kretsen till den andra. Den kan också fungera som en elektricitetens motsvarighet till hävarmen, och omforma en storlek på växelspänning till en annan storlek, som t.ex. i en nättransformator, där man oftast omvandlar nätspänningen till en lägre spänning. Transformatorer förekommer också ofta inom audiotekniken. Även i det fallet är de vanliga på grund av att man vill galvaniskt åtskilja två kretsar eller enheter, men de förekommer också som omvandlande övergång för att anpassa två kretsar eller enheter som har olika impedans.

TRANSIENT, attackljud, snabbt växlande styrkeförändringar. En god förmåga till återgivning av transienter är av betydelse för t.ex. pianomusik, gitarr, vid pukslag och andra ljud som till sin karaktär inleds med en snabbt växande attack, orsakat i t.ex. pianot av hammarens slag mot strängen, hos gitarren av knäppandet på strängarna, o.s.v.

TRANSISTOR – ordsammansättning av transfer resistor. Transistorn förekommer som byggsten i integrerade kretsar men också som enskild komponent. Ett team av tre forskare vid Bell Laboratories har äran för tillblivelsen (1948) av denna så fundamentala elektronikkomponent, John Bardeen, Walter H Brattain och William Shockley . Nobelpriset gick (1956) till de två förstnämnda i teamet. Erfarenheter från uranreningsprocesser för atombombsprojekt låg bakom detta godartade forskningsresultat. Transistorn är, vid sidan om dioden själva grundstenen i halvledarteknologin. Transistorer i sin vanligaste form är så kallade bipolära transistorer, som grovt förenklat kan beskrivas som två dioder riktade mot basen (PNP-transistor) eller som två dioder riktade från basen (NPN-transistorn). Unipolära transistorer förekommer som JFET (Junction Field Effect Transistor) eller som fälteffekttransistorer av spärrskikttyp, och MOSFET (Metal Oxide Semiconductor Field Effect Transistor).

TREDJETONSDISTORSION - en form av harmonisk distorsion. Se Distorsion.

TWEETER – diskanthögtalare

 
U

UHF (Ultra High Frequency) radiovågor inom frekvensområdet 300 – 3000 MHz.

ULTRALJUD, ljud med högre frekvens än 20kHz, d.v.s. ovanför normalt hörande för en vuxen människa.

UNDERTON, en ton med halva, tredjedels eller mindre delar av grundtonen.

UNITY GAIN används som benämning för förstärkning 1:1, d v s när utsignalen har samma styrka som insignalen i en ljudenhet.

USB (Universal Serial Bus), en interfacestandard för kringutrustning till datorer. USB ger, jämfört med äldre seriella datainterface, en betydligt mer lättanvänd installation av alla de enheter man vill ansluta till datorn. Trots att gränssnittet är seriellt medger standarden höga överföringshastigheter på upp till 12Mbit/sek. Antalet samtidiga kringutrustningar kan få uppgå till 127. Det kan handla om kringutrustningar såsom tangentbord, mus, CD-ROM, bildläsare, printer, ISDN-adapter, modem m.m. De olika enheterna kan antingen kopplas i lång kedja, vilket kräver att varje enhet har en ingång och en utgång, eller som ett stjärnnät, där varje enhet har en ingång och flera utgångar. Standarden har kommit till för att medge veritabel plug-and-play. Identifieringen av enheter som kopplas in sker kontinuerligt, och varje tillbehör har enligt USB-standarden en egen ID-kod som kan kännas igen av datorn. Nödvändiga drivrutiner laddas in i systemet vid inkopplingen och om enheten sedan kopplas bort laddas den aktuella drivrutinen ut från USB-kedjan.

UTOC = User Table Of Contents – se TOC.

 
V
W
 

WATT (W), måttenhet för elektrisk effekt. 1 Watt = effekten vid spänningen 1 volt och strömmen 1 ampére. Det motsvaras även av arbetet 1 joule/sekund. Watt är uppkallad efter den skotske fysikern James Watt (1736 - 1819).

WAV - okomprimerat dataformat för ljudfiler med full CD-kvalitet, utvecklat av Microsoft och IBM. Wav-filer kan även väljas till lägre kvalitet, ibland till avsevärt lägre kvalitet beroende på vald samplingsfrekvens / ordens bitantal och kvantisering.

VHF (Very High Frequency) anger radiovågor inom frekvensområdet 30 – 300 MHz.

VIKNING - se aperture.

VINYL, eller vinylite, en nylonbesläktad plast som vi förknippar med LP-skivor och 45-varvare. LP-skivan -"LongPlaying" - introducerades 1948 av CBS. Speltiden var cirka 20 minuter per sida, vilket för första gången gjorde det möjligt att få plats med en hel symfoni på en och samma skiva, men oftast under förutsättning att båda sidorna utnyttjades. Året därefter introducerade RCA-Victor 45-varvaren / single-skivan med 7" diameter. Speltiden hos denna var anpassad för lätt populärmusik med en melodi per sida. Senare kom även EP-skivan (Extended Play) med en speltid upp till cirka 8 minuter per sida. 1977 introducerades maxi-singeln - också kallad "twelve-inch" eftersom skivan hade tolv tum diameter och med samma utseende som en Lp-skiva men skulle spelas på 45 varv.

VITT BRUS, en avsiktligt framställd brussignal som kännetecknas av att den har sin styrka jämnt fördelad över hela det hörbara ljudspektrat. Används i vissa slag av mätning på ljudutrustning. Jämför med rosa brus (se d:o).

WMA (Windows Media Audio) är Microsofts konkurrerande gentemot ljudkomprimeringsalgoritmen mp3 (se d:o). WMA är ett mer allsidigt format som kan komprimera ljudet i olika kvalitetsnivåer och kan därför bättre användas för att t.ex. strömma radio via Internet.

VOLT - anges i matematiska formler med symbolen U och är enhet för elektrisk spänning. En Volt är den spänningsskillnad som uppstår i en resistans på 1 ohm som överför en ström av ett Ampere. Enheten Volt är uppkallad efter den italienske greven, fysikern och professorn (1779) Alessandro Volta (1745-1827) som fick upphovet till flera elektriska fundamentalia och bland annat uppfann kondensatorn (1782) och batteriet , kallat ”Voltas stapel” (1800).

WOOFER – bashögtalare

WORD - en grupp av binära siffror - ett digitalt ord.

WORD LENGTH - ordlängd, anger den dynamiska upplösningen i ett digitalt system. Se även Kvantisering.

WORD CLOCK - kristallstyrd synkroniseringssignal som synkroniserar olika processer i digital utrustning. Kallas ibland "klockan", men till skillnad mot vanliga klockor har den ingen uppfattning om tiden på dygnet, eller ens vilket år det är.

WOW - svaj med mer långsam hastighetsvariation. Motsats till flutter, se dito.

VU meter (Volume Units) Ett medelvärdesvisande instrument för elektrisk mätning av ljudstyrka. Denna instrumenttyp var under tidigare decennier den nästan allenarådande. Oftast har instrumentet varit av mekanisk typ, men elektroniska varianter förekommer. Hos detta instrument var den något tröga reaktionen avsiktlig och noga specificerad. Dess attacktider och även dess "over shoot" var optimerade för radiosändning och för ljudinspelning. I dag, inte minst sedan vi mer och mer övergått till digitala media, har vi övergått till att använda olika varianter på PPM (Peak Programme Meter) som visar toppvärdena i signalen, peakarna, i första hand.

VÅGLÄNGD (ljudets våglängd). Ljudets hastighet är 344 m/s. Genom att vi vet hastigheten och frekvensen hos ett ljud kan vi beräkna våglängden, som är lika med avståndet från en vågtopp till en annan. Ljudets våglängd beräknas genom att dividera ljudets hastighet med frekvensen.Vi kan då konstatera att frekvensen 20 Hz motsvarar våglängden 17 m medan den vid 20 kHz inte är längre än 17 mm.

VÅGLÄNGD (radiofrekvensens våglängd) - talade man förr i tiden ofta om när det gällde att hitta rätt radiostation. Vid all radiokomunikation är dock våglängden fortfarande intressant när det gäller konstruktion och dimensionering av antenner. Det handlar då oftast om halvvågsantenner eller kvartvågsantenner, d.v.s. antenner vars aktiva element är beräknade efter hälften, eller en fjärdedel av våglängden. Att göra matematiska omräkningar mellan frekvens och våglängd är mycket lätt. Man gör det med faktorn 300 000 (ljusets hastighet) dividerad med frekvensen uttryckt i antal kHz. Vi finner då, som exempel, att mittpunkten på radions FM-band (95MHz) motsvarar våglängden 3,15 meter (300 000 : 95 000 = 3,15).

VÄGT VÄRDE - innebär att man vid ljudmätningar - framförallt vid mätningar av dynamik i ett ljudsystem - tar hänsyn till vårt hörselsinnes varierande känslighet vid olika tonfrekvenser och olika ljudstyrkor. Örat är mest känsligt vid tonområdet 3 - 5kHz och mindre känsligt för tonområden under och över detta område. För att realistiskt påvisa hur störljud, främst brus, uppfattas med våra öron måste mätningarna göras genom användning av särskilt avvägda filter som dämpar signaler över och under 3 - 5kHz så att kurvan motsvarar de s.k. Fletcher-Munson-kurvorna. Vägt värde avser alltså att ge mätvärden som är ”hör-riktiga”. Se även Fletcher-Munson.

VÄXELSPÄNNING. I motsats till likspänning växlar polariteten hos växelspänning periodiskt med en viss frekvens. Växelspänning med sinusformad vågform finns t.ex. hos den vanliga nätspänningen och även hos tongeneratorer för mätändamål. När ljudvågor omvandlas av mikrofoner erhålls en växelspänning som är analog mot ljudets lufttrycksvibrationer, men ljudvågorna har sällan sinusformade vågformer.

 
X

 

XLR - inregistrerat varumärke för ITT-Cannon och deras kontaktstandard, populärt kallad Cannonkontakt, som i decennier - och fortfarande - är en starkt etablerad världsstandard inom proffs-ljud.

X-Y STEREO - en mikrofonplacering där två mikrofoner av kardioid- typ sätts upp i 90° vinkel till varandra. Fördelen med denna mikplacering är främst att man får mycket ringa felfasningsproblem jämfört med AB stereo, se dito.

 
Å

 

ÅTERKOPPLING (eng: Feedback) innebär att en viss proportion av en förstärkt signal går tillbaka till förstärkarens ingång. Det här är ett alltför vanligt problem vid scenljud, då mikrofoner kommer mer eller mindre nära högtalare och fångar upp högtalarens ljud så att detta förstärks upp ytterligare och så kallat ”rundgångs-tjut” uppstår.
Återkoppling kan även utnyttjas i rakt motsatt fas, och kallas då negativ återkoppling, också kallad motkoppling (eng: negative feedback). Även här återförs en viss proportion av en förstärkares utsignal tillbaka till ingången, men i motvänd fas. Detta är en gängse metod för att åstadkomma prestandafördelar hos förstärkare i alla former. Metoden patentsöktes 1928 av amerikanske elektronikern Harold Stephen Black. Eftersom a
lla aktiva elektroniska komponenter, elektronrör, bipolära transistorer och MOS-transistorer, inte är fulländat linjära kan man motverka denna brist genom negativ återkoppling. Med metoden får man offra en del av förstärkningen för att uppnå en högre linearitet, och därmed mindre distorsion, mindre intermodulation. Genom att offra förstärkningen har den också en ytterligare effekt av att linjärisera förstärkarens bandbredd. En negativ återkopplingsförstärkare kan dock vara instabil så att den kan oscillera. När stabilitetsproblemet är löst är den negativa återkopplingsförstärkaren extremt användbar inom elektronikområdet. Black publicerade ett berömt papper, stabiliserad återkopplingsförstärkare, 1934.

Med denna metod förbättras framförallt frekvensgången och distorsionsvärdena. Alla problem kan dock inte den negativa återkopplingen trolla bort. Den kan till och med förvärra en del egenskaper hos förstärkare. Det bästa är som vanligt att försöka hitta en gyllene medelväg där relativt liten negativ återkoppling används, men att framförallt nå goda prestanda genom att sträva efter hög kvalitet hos förstärkarkonstruktionerna på andra vis.

ÅTTA, benämning för en mikrofons känslighet i olika riktningar. se karaktäristik.

 
Ö

 

ÖRSTED, enhet för magnetisk fältstyrka; Oe, uppkallad efter Hans Christian Örsted (1777-1851), dansk fysiker och professor (1817) vid Köpenhamns Universitet. Örsted blev känd för sin uptäckt av elektromagnetismen när han 1820 beskrev hur en elektrisk ström genom en ledare kan få en magnetnål att vrida sig, och därigenom lades grunden för elektromekaniken. Genom hans upptäckt blev det för första gången möjligt att påvisa om en elektrisk ledare var strömförande eller inte, och man kunde också påvisa storleken på strömmen. En annan viktig konsekvens var insikten om att elektrisk ström kunde användas för att skapa mekaniskt arbete, och därigenom kom hans upptäckt att leda vidare till elektriska mätinstrument, elmotorer och elektriska telegrafer, bl.a. Det senare skedde visserligen genom andra uppfinnares insatser, som till exempel amerikanen Samuel Morse, som 1832 kom på tanken att med en elektromagnet registrera strömpulser på en automatiskt frammatad pappersremsa. Örsteds egna fortsatta forskning var vittomfattande. Han var t.ex. den förste som lyckades framställa aluminium ur aluminiumklorid och kaliumamalgam. Han stiftade 1824 Selskabet for Naturlærens Utbredelse, som sedan 1908 utdelar Örsted-medaljen för framstående arbeten inom fysik och kemi i Danmark.

ÖVERHÖRNING (eng cross talk) se kanalseparation.

ÖVERSAMPLING, en teknik där man omvandlar samplingsfrekvensen till en avsevärt högre frekvens för att vinna prestandafördelar vad gäller aliasing-filter-funktionen (se d:o). I de flesta fall kombineras processen översampling också med processen brusformning (se d:o) och det är i första hand när dessa processer samverkar som störst fördel ur de två processerna nås. Med översamplingen åstadkommes även en dämpning av kvantiseringsbruset.

ÖVERSTYRNING kallas den förvrängning som uppstår när förstärkare, högtalare eller andra ljudapparater matas med större signalstyrkor än de är dimensionerade för. Se Klippning.

ÖVERTONER (eng. Harmonics) - svängningar med frekvenser som är enkla multiplar av grundtonens frekvens. I de flesta fall anser man att första tonen är lika med grundtonen och andra övertonen är lika med en fördubbling av grundtonens frekvens. Övertonerna och hur dessa är fördelade och sammansatta har en avgörande betydelse för vår uppfattning av hur musikinstrument och röster klingar; deras karaktär eller ”timbre”. Övertoner kan också uppstå på oönskat sätt som parasitsvängningar i ett ljudöverföringssystem. Se Distorsion, resp. Grundton.

Upphovsrättsliga regler för innehållet på denna webb: Du får mycket gärna använda och kopiera innehåll för personligt icke-kommersiellt bruk.
Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. radioarkiv@gmail.com