När det gäller Rapport-medarbetaren Cats Falck, uppstår en rad besvärliga frågor. Hur kunde någon inne på redaktionen ens knysta vad hon sade, utan att åtminstone några ur den samlade journalistskaran gick igång på alla cylindrar?

Frågorna blir t.ex. om några mer erfarna insåg faran med ett sådant journalistjobb? För karriär eller värre? Hur det låg till med den regeringstyrda/ av hävd socialdemokrataiska, övervakningen på arbetsplatser, och då även SR/SVT? Var folk rädda för denna övervakning? För att ta i något så hett emot de styrande? Eller var det att DDR utpekades? Vid denna tid var det som bekant en enorm mörkläggning av allt som skedde bakom järnridån. Trots att vi låg så nära. Ville journalister inte stöta sig med SAP, eller med DDR, eller bägge?

Det finns två frågor till om Falck: Hade hon någon källa? Hon hade arbetat på en lokalradiostation, och nu minns jag inte om det var Radio Värmland. (Närmare Bofors) Annars fanns det folk i Stockholm som kände till sakernas tillstånd, men varför skulle de välja henne att berätta för? Tillfällighet? Eller, var andra journalister så medvetna om vad man inte skulle ta i, att hon blev den enda? Borgerliga journalister kanske inte ville syna vad svenska storföretag som Asea och Bofors eventuellt gjorde?

En helt annan, kriminalteknisk, fråga är vad Andersson tar upp i sin bok; den rosa vätska som påträffades i kvinnornas lungor. Samt att de satt prydligt fastspända i sina bilbälten, och inte hade några skador på händer, som vid desperata försök att ta sig loss. Dörrarna var stängda, och en bakre sidoruta krossad.

Enligt uppgifter från helt annat håll, en webbsida, skulle en knarkare ha vittnat om hur två medvetslösa kvinnor placerats i en bil, (vid denna tid och plats) som rullats över kajkanten. Detta vittne ansågs inte helt tillförlitligt, och/eller gick inte att få tag på senare.

En annan aspekt, om jag förstått rätt, är att utredningen flyttades över till Säpo. Där kan, vad jag förstår, regeringen ge order om att inte ta fall till åklagare. (Som skedde t.ex. när Iran skickade två agenter för att mörda oppositionella i Sverige)

Så det finns en del logiska frågor. I sammanhanget av svensk sekretess kring försvarspolitik, samt medias följsamhet och reguljära tystnad i dessa frågor. Svaret kanske ligger i tydlig dager, men vi vill inte se. ?

PS. Sverige har inte som vana att använda politisk våld. Därför är det inte alls troligt att svenska styrande skulle gett order, och att svenska underlydande skulle utfört politiskt våld.

Sverige har som vana att låta andra utföra våld. Att mer eller mindre passivt medverka. (Tysk transittrafik, Raoul Wallenberg, Baltutlämningen, Irans dödspatrull,…) Därför är ett troligt scenario, att svenskar berättade om en Algernon, om en Cats Falck, och sedan tittade åt andra hållet när de dog. Dessutom dog en av Bofors försäljare i en trafikolycka vid denna tid.