När Sovjet föll sönder misslyckades han att få kontakt med amerikanska beskickningar. Det blev istället kontakt med UK-diplomater som ledde till att materialet kunde smugglas ut, och Mitrokhin få börja nytt liv i Väst. MI6 delade infon med CIA.

Den brittiske historieprofessorn Christopher Andrews, specialiserad i underrättelse, kontaktades och skrev tillsammans med Mitrokhin denna bok. Där beskrivs mycket av Moskvas hemliga göranden i världen. Det mesta behandlar vad som skedde under kalla kriget. Med återblickar tillbaks till 1917.

Nu var det tjugo år sedan jag läste den, men vad jag minns var för mig nya uppgifter om KGB:s stöd till IRA, trakasserier av Nurejev, vapendepåer i Europa, hetsande av konflikt mellan judiska och svarta medborgarrättsorganisationer i USA,… Minns jag rätt spekulationer om Stalins eventuella bakgrund som agent för Tsaren, (Delar av Stalins akter var redigerade och/ eller eliminerade) m.m. m.m.

Det är en tjock bok med massor av fakta. Det har ju skrivits väldigt mycket i ämnet, men att utgå från arkivmaterial ger ökad trovärdighet i att materialet antecknades när agenterna hade det i färskt minne. Å andra sidan ville de framställa sig själva i bättre dager inför Moskva. I vilket fall är det en av de böcker som gett mig mycket kunskap i ämnet.

En länk till Amazon, med mer information om boken:

http://www.amazon.com/The-Sword-Shield-Mitrokhin-Archive/dp/0465003125/ref=sr_1_sc_1?ie=UTF8&qid=1381258468&sr=8-1-spell&keywords=mitokhin

TESEN

När vi lämnade jägar-samlarstilen, blev våra samhällen mer och mer komplexa. Denna komplexitet tar mer ”energi”, utan att tillföra lika mycket vinst. I senare stadier tillförs mer och mer ”energi” för samma arbete. Ofta krig, för att behålla den standard man har. Som krigande för oljeberoende. Så småningom sker kollaps, då ledare och befolkningar inte självmant växlar ned, tillbaks till enklare samhällen.

MIN ANMÄRKNING

Denna tes ska jag utveckla lite mer, men som sagt är ordet ”komplex” dåligt valt. Ordet stämmer när man tittar på hur tekniska funktioner blir mer komplexa. (Matförsörjning, bilar, datorer…) Samt hur organisationer blir mer komplexa. (Antal människor och företag&organisationer som behövs för ett mål mat) Krav på högre utbildning för jobb. Förr kunde alla delta i vanlig försörjning av samhällen.

Allt detta stämmer i stort. Men att bilar och andra maskiner blir mer komplicerade är intressant mest för ingenjörer. För användaren, gör mycken automatik maskiner enklare att hantera. Folk märker inte hur mycket mer som idag sker inuti. (Men de vet att saker, som bilar, inte längre kan repareras så lätt) Om den som arbetar ingår i en komplicerad organisation, betyder inte så mycket för samma individ. (Jo, den har svårare att överblicka verksamheten)

CENTRALISERING

Min poäng är att det stora problemet är centralisering. Denna följer på mer ”komplexa” samhällen. Vi borde prata om centralisering, istället. Centralisering av makt. Av kunskap. Av pengar och andra resurser. Färre bestämmer över fler. Idag vågar knappt någon hylla Sovjet eller andra totalt centraliserade diktaturer. För centralisering är lika med diktatur. Om än i små steg på vägen dit. Denna styrelseform är inte bara moraliskt och demokratiskt förkastlig. Även förnuftet försvinner i diktaturens centralisering. Det finns inga ledare så kloka att de kan centralplanera ett samhälle. Och få så nobla, att de skulle kunna göra gott för andra, i längden. Komplexa samhällen leder till centralisering. Men centralisering betyder också enkelstyrning och likriktning. Det låter som motsats till ”komplex”. Och de gamla decentraliserade samhällena, uppvisade tillsammans mer komplexitet i lösningar, i tänkesätt, i kultur, i vanor, än ”högtstående” civilisationer. Därför föredrar jag ordet centralisering. Globalisering är exempel på likriktning och centralisering. Även om den säljs in som motsatsen.

TAINTERS TES IGEN

Tainter jämför med naturen. En bakterie, insekt och litet djur, utnyttjar mer av sin föda. Ju större djur, ju mer av födans energi, åtgår att administrera grundfunktioner. Som matsmältning. Mindre blir över för annat. Tainter jämför med ökad komplexitet i gamla samhällen. Inte minst i Romarriket. Han visar hur det började enkelt, men hur utvidgningen medförde fler och mer komplexa funktioner. Tainter pekar på hur jakten på minskad bensinåtgång, födde hybridbilar. Där två motorer (en el, en bensin) utför samma arbete; mer komplexitet. Han pekar på hur jakten på olja kräver mer och mer energi. För hundra år sedan krävdes ett fat olja, för att driva fram etthundra fat. Idag krävs femton fat, för att få fram hundra. I ungefärliga siffror.

Jag skulle vilja jämföra med hur de flesta någorlunda enkelt kunde odla potatis några meter från sitt hem, förr. För att få samma potatis idag, ska den genomgå en mycket komplicerad process . Gödningsmedel, dieselolja för frakt, tillverkning av redskap, många arbetare, arbetsledning, företagare, ledning, ägare, chaufförer, försäljare, kommunala vägar, utbildning, datorer, butiker, med mera med mera. Plus konsumentens resa till och och från butik, samt utbildning och så vidare. Hemma ska maten lagras och tillagas med än mer utrustning och teknik. Här kan man se potatisens energiinnehåll, och lägga till hur mycket extra arbete och energi som krävs på vägen. Nu kan man anmärka att vår produktivitet är så hög att vi kan producera massor av potatis, och mycket annat. Ja, men centralisering medför stora risker. Inget av detta hade tidigare varit problem för vår potatis: Oljebrist. Börskrasch. Internethaveri. Längre elavbrott. Elektromagnetisk puls från Solen. Elektromagnetisk puls från kärnladdning. Patent på genmodifierad föda. Patent på bekämpningsmedel. Maktövergrepp från den allt mindre styrande gruppen, långt bort på annan kontinent. Nu kunde mycket elände inträffa förr också…

Ökad ”komplexitet” eller ökad ”centralisering”, är något vi borde tänka på. Ett annat sätt jag brukar beskriva samma sak på, är hur Europa och Amerika förr hade större andel i ”middle class”/ medelklassen. Vilket även hade betydelse för maktfördelning och demokrati. Idag minskas andel medelklass, och underklass ökar. I västvärlden. Det innebär samma centralisering av makt.

TIPS

Dr. Joseph Tainter föreläser om sin tes.

Dr. Joseph Tainters bok ”The Collapse of Complex Societies (New Studies in Archaeology)

Dr. Joseph Tainter i telefonintervju om sin tes.

En av mina bloggtexter som anknyter till centralisering.

En av mina bloggtexter om modernisering i allmänhet.

En av mina bloggtexter om vad arbete är.

En av mina bloggtexter texter om urbefolkningar och de moderna.

Även om det hade berättats en del om denna östtyska säkerhetspolis, så gav boken mig en ordentlig insikt, och några aha-upplevelser. För det första kunde man lätt operera i världen runt, under förespegling de utsända var västtyskar. Nytt för mig var att Moskva hade Stasi arbetandes så mycket med Latinamerika. Det är logiskt när man betänker alla de tyska nazister som flydde dit efter kriget. Stasi hade här en mycket bra ingång. Man kunde utgå från tyska arkiv hemma, och kanske i Västtyskland. Man kunde kontakta familj och f.d. kollegor i Öst-, Västtyskland och Österrike. Och så kunde man skicka sitt folk att spåra upp och ta direkt kontakt med nazisterna. Hållhake behövde inte fabriceras, då det räckte med att hota om avslöjande, för att få många att samarbeta. I bästa fall kunde vänskapliga förbindelser användas; gemenskapen som landsbroder och gemensamt hat mot USA och Israel. Eller mot dekadens och judar. Visserligen var nazisterna socialister, men hade oftast ett hat mot kommunismen. Då fanns också möjlighet att trovärdigt spela nazist, för att få nära samarbete. Så latinamerika var till stor del Stasis distrikt. Alla jobbade givetvis för Moskva, som hade sitt folk världen över.

En story som grep mig var de unga universitetsstudenter som en gång höll en liten demonstration för allmäna lokala val. De greps direkt och fick tio år i fängelse. Därefter ingen akademisk karriär.

Långt senare såg jag en film om Stasi, där det beskrevs hur fångarna i sina ensamceller inte ens fick vara ifred på natten. De fick inte ens sova på sidan! Fången var tvungen ligga på rygg med händerna synliga ovanpå täcket. Då och då tittade vakterna in genom en liten lucka i celldörren och ställde till larm om fången sov fel. Sängen fick de bara vidröra mellan kl 22 och 06. Då de skulle ligga där, på rygg. I sovjetiska fängelser för politiska fångar, brukade man ha taklampan på dygnet runt.

En annan gripande berättelse i boken, var om en dissident som sattes i en speciell tortyrcell. Som ett hål i väggen. Den var för låg att stå upprätt i. För liten att ligga på golvet. Fången tvingades klämma in sig med krökt rygg, halvt stående halvt knäböjande. Och stå så tillböjd under lång tid.

Stasi jobbade för Moskva och KGB hade egna kontor i DDR, där Stasis arbete övervakades noga. Vlademar Putin var stationerad på KGB i DDR. Boken beskriver Moskvas stöd för diverse terrorgrupper som utförde det kalla kriget mot väst. DDR hade träningsläger för PLO och många terrorgrupper. Där övades skjutning och sprängning. För att lära effekt av bilbomber, användes ibland levande schäferhundar.

Boken var mycket givande. Den finns till exempel på Amazon.com: John o Koehler ”Stasi: The Untold Story Of The East German Police.”

Kielos beskriver viktiga sammanhang, men hon är inte ensam. Fenomenet känslo- och gruppstyrda ekonomer har tagits upp av fler, inte minst efter krisen 2008. Dessa andra betraktare refererar Kieolos till, och ger deras beskrivningar. Tyvärr är delar av Katrine Kielos bok en svengelska, som ger känsla av raka översättningar från de andras texter. Det känns ibland lite som plagiat. Eller så är hon inte främmande för att översätta engelska begrepp ord för ord. Rakt av. (Eller är det en släng åt ekonomer? Men de brukar använda de engelska termerna, på engelska)

GANSKA BRA BOK

Nåja, det är inget att avstängd av, för Kielos ger fler viktiga insiktsfulla tankar. Även på ren svenska. Som att ekonomiska modeller inte ska ses som heltäckande beskrivningar av verkligheten. Hur kommer det sig i så fall att några av de viktigaste arbetena inte ens finns med i ekonomin? Som de flesta kvinnliga. Hur kommer det sig att göra pengar på pengar ens kan anses samhällsnyttigt? Kielos har många träffsäkra poänger om ekonomins villovägar. Om de var isolerade företeelser vore en sak, men dessa fenomen styr ekonomi och liv för så många andra. Det är i dessa banor boken ger mest. En livsfilosofi värd att begrunda. Nu blev det kanske lite upprepning av argumenten, egna och andras, så jag skumläste vissa kapitel.

Bok och författare: ”Det enda könet” av Katrine Kielos.

Redan här hamnade den unge Gunnar ovetande mitt i kalla krigets spioneri. Det ledde till ytterligare en dykning på sjunket sovjetfartyg, när han tillsammans med sin lärare smusslade undan utrustning och dokument, så svensk militär kunde få viktig kunskap. Men det hemlighölls för honom i många decennier. Sedan värnplikt som attackdykare, och nu började försvarets underrättelse verkligen lita på Gunnar. Några av de högsta inom regering och militär, hade en hemlig underrättelseorganisation, placerad inom försvaret. Den kallades ibland ”IB”, vilket kunde uttydas ”Informationsbyrån” eller ”Inhämtning Birger” efter chefen Birger Èlmer. Ekberg använder ordet ”Firman” i sin bok; ”De ska ju ändå dö”, där han berättar nästan allt. Titeln är ett direkt citat från en Sovjetstyrd terrorledare, som syftar på vänsterfolk, terrorister, inklusive barn, som används för saken.

INFILTRATION

Ekberg berättar hur IB skickar honom in i vänsterorganisationer, och han då tog klivet över till spaning på folk. Den gemensamma nämnaren var Warszawa-pakten. De hade inflytelseagenter för att driva svensk opinion åt vänster, sökte spioner inom svenskt totalförsvar, samt stödde terrorgrupper utomlands. Den fredsälskande hippierörelsen, ersattes av våldsverkare, sponsrade av öst.

Här får man gissa att ledande svenska socialdemokrater, via IB, ville hålla koll på de vänsterkrafter som kunde få inflytande, hitta spioneri mot Sverige, och hjälpa västmakter hitta eventuella terrorkopplingar. I opartiskhetens namn, ska sägas att många såg/ ser dessa grupper som befrielserörelser mot västlig dominans. Det var därför Moskva stödde dem. Inte för de skulle bli fria, utan för de utförde krig mot väst. Terrorbalansen innebar att Nato och WP absolut inte ville komma i direkt krig. Istället arbetade bägge sidor med diverse mindre stater, politiska grupper, terrorgrupper och enskilda opinionsbildare. Världen över. Då kunde motståndaren rädda ansikte, och officiellt inte låtsas att angreppen kom från den andra stormakten.

Sverige var officiellt neutralt, men hade hemliga förberedelser och övningar med väst, för att skydda och evakuera eliten, i händelse av krig. Kanske som utbyte, kanske för man litade mer på väst, lämnade Sverige underrättelseuppgifter och utförde spaning ihop med Natoländer. Till exempel genom FRA, Försvarets Radioanstalt, som lyssnade på östlig militär. De sovjetiska ”fiskebåtarna” från GRU, gjorde detsamma mot Norden.

AVSLÖJADE

Det var på FRA som en analytiker bröt sin tystnadsplikt, och berättade om ”IB” för en lumparkompis. Denne var Peter Bratt, som tillsammans med Jan Guillou avslöjade existensen av denna underrättelseorganisation i Folket i Bild- Kulturfront. Guillou var en av alla de vänstermänniskor Ekberg hade kontakt med inom den då så bubblande vänstern.

DU ÄR UTESLUTEN! DU MED!! JAG SA DET FÖRST!!!

Ekberg använder i sin biografi ”De ska ju ändå dö”, Lenins gamla benämning ”nyttiga idioter” om dessa vänstermänniskor och beskriver utförligt hur alla dessa dogmer och teser tuggades. Hur det var ständiga tuppfäktningar, uteslutningar och igenslängda dörrar. Kampen om vem som var mest arbetarklass. Vilken lyste med sin frånvaro. Många ur 70-talets vänster återfinns idag i de ledande skikten. (Varför boken inte uppmärksammas) Kanske hade de så svårt att få ordning på ideologin, då de egentligen arbetade för en elit i Moskva. Flera tänkte nog bli motsvarande överklass i Sverige. Eller tyckte sig ha en högre insikt i den rätta läran, vilken skulle predikas, och omfatta hela folket. Liksom en religiös övertygelse. Funkade inte predikan, skulle tvång användas. Men det är långt ifrån hela sanningen. Många inom vänstern trodde ärligt på ett rättvisare samhälle, liksom många terrorgrupper lever ur kraft av tro på självständighet. Flera av den då äldre generationen, hade ganska färska berättelser om nära som kämpat emot tysk ockupation. Det är rimligt anta att Ekberg tillhörde dem som oroade sig för en liknande kommunistisk ockupation från WP, med stöd av inhemska kollaboratörer, för att inte säga quisslingar. Hotet om diktatur låg närmare än vad som var allmänt känt. Ekberg halkade in på ett bananskal, och fortsatte, enligt sin berättelse, med omtanke om fortsatt demokrati.

INIFRÅN BOKSTAVSVÄNSTERN

Ekberg kom i mycket nära kontakt med Clarté, KFML, KFML(r) och palestinagrupper. FNL-grupper och DFFG nämns några gånger. Det var kontakterna med palestinagrupper och Ekbergs militära attackdykarutbildning, som ledde till att vänstern manade honom hjälpa till i mellanöstern. Där blev det riktigt farligt. Han fick besöka paramilitära träningsläger och ge kunskap om dykning. Under hela tiden hade han nära kontakt med handledare på IB. Ekberg gav den tekniska kunskap terrororganisationerna kunde få från sina chefer i KGB.

När han kom i närkontakt med organisationer som PFLP, PLO, Al Fatah, Svarta September,… så överlämnade IB taktisk styrning av Ekberg till dessa gruppers största fiende; Israel, och en av dess underrättelsetjänster, Mossad. IB fanns sedan i bakgrunden, fortsatte verka i Sverige, och Ekberg hade alltid den kanalen öppen. Vilket kom att användas mer efter avslöjandet.

DUBBELSPEL, TRIPPELSPEL,…

WP och palestinagrupper hade svenskar som hemliga agenter i svenska vänstergrupper, så Ekberg fick inför dem bli en sådan hemlig agent. Här blev pressen hårdare. Han hade redan tvingats ljuga inför sina föräldrar, en del vänner och en del f.d. kollegor, om att han blivit vänster. Därför hade han lämnat flera gemenskaper. Hans sambo var införstådd, vilket hjälpte stort. Även hon gick därför med i en del vänsterarbete, och utförde en del uppdrag åt Ekberg&IB. Men nu blev det värre; nu samarbetade han även direkt med Mossad, som hade strängare krav på säkerhetsrutiner än IB. Han skulle samtidigt utföra hemliga manövrar med svenska palestinaaktivister. Han skulle utföra liknande konspiratoriska rutiner med terrorledare i mellanöstern. IB och Mossad verkar enligt boken ha mycket smidigt samarbete, men de olika terrorgrupperna och deras svenska agenter, levde mer kaotiskt. Vilket samtidigt hjälpte Ekberg ibland.

Det är ständiga resor, med ständiga undanmanövrar för att undvika eventuella efterföljare. Det är nattliga besök i svenska vänsterlokaler, för att fotografera handlingar. I ett träningsläger i mellanöstern, undgår han med en hårsmån, en dödlig attack från israeliskt jaktflyg. Jan Guillou har fått reda på Ekbergs spionuppdrag, och meddelar den terrorledare Ekberg ska träffa i mellanöstern, att Ekberg bör förhöras om saken. Med stor sannolikhet fick då Moskva reda på Ekberg, om de inte möjligtvis kände till det via andra kanaler.

Nu är Ekbergs i dödsrisk från hela Warzsawa-paktens agentnät i allmänhet, samt i synnerhet från några av de terrorgrupper som ingår. Ovetande om detta reser han till ett möte i mellanöstern med den terrorledare Guillou tipsat. Där får Ekberg order att med sovjetiska undervattensminor, sänka en amerikansk kryssare med några hundra turister. Vägrar han, eller strular bort uppdraget, blir han avslöjad och troligen dödad. Alternativt förhörd under tortyr för att ge upplysningar, och sedan dödad. Boken har ett brev från Guillou, som ger order/ uppmaningar kring dessa förhör. Ekberg blir vid ett annat tillfälle, tillfrågad om att mörda samme terrorledare, men vägrar.

KÄNDA NAMN

I boken nämns lite om Säpos arbete, om diverse palestinagrupper i Europa och mellanöstern, om svenska journalister m.m. som Vanna Beckman, Göran Rosenberg, Peter Bratt, Arne Lemberg, Ulf Bjereld, Muslimska brödraskapet, Al Fatah, och några hundra fler namn och organisationer. Boken är över 400 sidor, inklusive noter. Mer utförligt nämns IB:s och Mossads arbete med Ekberg, samt hans hemlige handledare inom vänstern; Staffan Beckman. Även utförliga beskrivningar av hans resor och infiltration av terrororganisationer i mellanöstern.

Det är en bok väl värd att läsa för den som är intresserad av nutidshistoria och kalla kriget. Extra värdefullt är Ekberg vittnesmål, då han inte ingår i den reguljära kader av journalister och författare, som närmast har monopol på problemformulering. Det är inte en berättelse beskriven uppifrån, med de reguljära färdiga politiskt korrekta synsätten. Boken beskriver saker om knappt är allmänt kända än idag. Ekberg beskriver den skrämmande syn som delar av vänstern då hade. Efter terrorattentat, visades ingen medkänsla med de offer, som hade fel åsikter. (Vilket ju gör medömkan för de ”rätta” falsk)

Tyvärr finns fortfarande denna märkliga underlåtenhet att reagera mot ”rätt” våld, samtidigt som de flesta tyckare inte ens upplever våld själva. Ekberg fick posttraumatisk stress men tog itu med det själv hos kunnig psykolog. Försvaret hade inga rutiner för dessa trauman. En detalj som pension på de hemliga statliga utbetalningarna, uteblev.

Han är en hjälte som offrade så mycket av sitt liv, i kampen mot diktatur, för demokrati och mänskliga rättigheter. På sätt och vis säger hans livsöde mer om den skrämmande fascistoida stämning flera ur vänstern uppfylldes av. Här har det inte gjorts upp. Samma svartvita självgoda våldstendenser, måste vi alla bekämpa idag. Tack Gunnar Ekberg för ditt mycket hårda arbete. Du ger inspiration till oss som tror på demokrati.

Till sist en upprepning, att vänstern även befolkades av humana människor som trodde på fred och demokrati. Dessa fungerade som hävstång för de våldsbenägna. Därför är det så viktigt att de vettiga reagerar mot våldsverkarna inom sina egna led.

Det finns också en del att diskutera kring hur denna statsbeskyddande verksamhet bör ha helt lagliga kanaler. Annars finns risk för korruption och särintressen. Samt förstås frågan vem som är patriot och vem som är landsförrädare. Det är dock inget som bör skymma en Gunnar Ekbergs hjältemodiga insats.

TITEL

Boktitel: ”De ska ju ändå dö” – ”Tio år i svensk underrättelsetjänst”

Författare: Gunnar Ekberg

Men under arbetets gång började östtyskarna tycka att Olof Palme kunde man istället ha nytta av, berättar Christoph Andersson i ”En bok, en författare”:

http://www.ur.se/Produkter/175460-En-bok-en-forfattare-Operation-Norrsken

Första kapitlet beskriver arbetet med att få fram boken enligt ”Operation Norrsken”.

Det andra kapitlet beskriver i detalj de många och märkliga turerna kring regeringens Palmes export av vapen, från Bofors och Asea till DDR. Det gällde t.ex. krut och utrustning som kan användas vid kärnvapenframställning. Misstankar finns att exporten gick vidare till Iran. Kapitlet beskriver hur tre vittnen sett den svenske Krigsmaterielinspektören Algernon, bli knuffad framför ett tunnelbanetåg.  Enligt vittnen utfördes knuffen av en man som passerade nära Algernon precis då tåget ankom, och med ena armen målmedvetet och distinkt knuffade till, utan att stanna. Algernon ramlade handlöst flaxande, som när man tappar balansen.

I det tredje kapitlet beskriver Andersson många detaljer kring Rapport-medarbetaren Cats Falck, som berättat för vänner och kollegor, hur hon var något mycket stort på spåren. Något med vapenhandel. Hon hittades sedan död i en bil i Hammarbyhamnen.

Det fjärde kapitlet heter ”När Stasi blåste filmaren Roy Andersson”, och berättar om den desinformeringkampanj KGB startade, och som Stasi sedan medverkade i. KGB hittade på, och planterade, en story om att Aids skapats i amerikanska laboratorier.

Det femte kapitlet handlar om en mångårig Stasiagent som blev värvad i sin ungdom på 60-talet, i DDR. Strax därefter flyttade han till Sverige och angav dem han träffade vid universitetsstudier, och senare  i sitt arbete som präst i Svenska kyrkan. I DDR låtsades han hjälpa sex unga som planerade att fly till väst. I själva verket angav han dem. Fem fick fängelse, den sjätte slapp genom att vittna mot de andra. Det var bara en ploj, för att inte Stasiagenten skulle bli avslöjad. Senare begick två av de sex självmord.

Sjätte kapitlet handlar om en mångårig socialdemokratisk journalist som skrev för A-pressen. Och rapporterade från de högre socialdemokratiska kretsarna, till Stasi.

Andersson har som journalist tidigare behandlat en del av dessa ämnen. Nu har Andersson, som har tyskt påbrå och bemästrar språket, ägnat många timmar åt att lusläsa i Stasiarkiven. Även att intervjua flera tyskar och svenskar vilka deltog. Så som anställda av Stasi, Informatörer åt Stasi, affärsmän med vapenhandel, politiker, journalister, anhöriga,… 

Det är en bok fylld av fakta. Med ordentliga källhänvisningar. Andersson lämnar en inte frågande, utan ställer själv de frågor som behöver ställas. Antingen till intervjuobjekt, eller till boken/läsaren. Tyskland försöker få klarhet i dessa och liknande frågor, men Sverige håller det mesta hemligt. Därför finns flera frågetecken för oss svenskar. Men svar finns troligen hos Säpo m.fl.  Det är skönt med en författare som tänker så intelligent. Som tydligt skiljer på fakta och möjliga antaganden. 

National Security Agency är den amerikanske presidentens redskap. Placerat under Secretary of Defense har det i grunden alltid varit militär verksamhet. Men utveckling av internet, som från början var en militär idé, har blandat samman civil och militär verksamhet. Både vad gäller användning och utveckling. Dessutom finns fienden och det egna folket, i samma internet. I samma kablar. I samma ”Moln”. Ofta med likadana hård- och mjukvaror. Detta förändrar NSA, som tidigare mest hade utländsk militär som mål för signalspaning och kodknäckande. Idag sker spaning i samma kablar som också hyser vanligt folks internet och telefon.

VAD GÖR DE?

Några verksamhetsområden är grundforskning, teknisk utveckling, signalspaning, kodknäckning, analys, och nästan kriminalarbete. Även om underrättelse helst ska förutse och förhindra saker. Forskning och utveckling sker för NSA på universitet, i privata företag och inom myndigheten själv. Engagerade är vetenskapsmän, ingenjörer, tekniker, matematiker, språkvetare,… Kanske också psykologer, beteendevetare, och framtidsspanare även om det torde ligga närmare CIA. Internet innebär även att NSA, CIA, FBI, med flera amerikanska säkerhetsorganisationer, hamnar mycket närmare varann.

Sekretessen kring NSA med omnejd är mycket sträng, så det är svårt att se organisationens hela verksamhet. Den placeras ibland inom andra grenar av US Government, som militär, ambassader, samt andra stater och privata företag. De senare inte då bara som front, utan även mer fristående företag som har kontrakt med amerikanska staten. Privatisering av verksamheten har ökat. Myndighetens personal flyttar ibland till liknade uppdrag inom privata företag med NSA-kontrakt, och de på högre poster flyttar ibland tillbaks till höga poster i myndigheten.

Författare till boken i fråga: ”The Shadow Factory: The NSA from 9/11 to the Eavesdropping on America” är James Bamford. Kanske den författare som allra mest och bäst beskrivit NSA i flera böcker och artiklar. Det är verkligen gedigen research och denna bok är sprängfylld med fakta. Bamford greppar som vanligt flera aspekter av NSA.

KNÄCKFRÅGAN

Många sidor ägnas åt den kanske viktigaste frågan; om den högsta politiska och militära ledningen, bröt mot/ bryter mot amerikanska grundlagen. Bamford beskriver i detalj hur turerna gick under W. Bush och under Obamas första tid. Stundtals skrämmande läsning. Ibland rafflande om hur hökarna ideligen försökte komma runt de lagar som skyddar civilsamhället. Hur somliga stod emot, hur kampen tedde sig.

TEKNISK UTVECKLING

Många fakta om datautveckling, internet&telefonsystem, ledningar runt jorden, kodknäckande, praktiska problem, legala problem, internationella kontakter, historia… Här får man anta att Bamford omöjligt kan ha all information. Även om han tycks ha bra kontakter inifrån, så är det bara högsta ledning som kan se helhet. En kvalificerad gissning är att det finns många, ibland helt nya, tekniska system och forskning, som inte finns i boken.

Ett säkert faktum Bamford nämner, är att signalspaning på telefontrafik förr ofta var parallell mottagning av satelliters downlink, samt avtappning av kopparledningar. Dagens optiska fiberledningar är mycket svåra, i stort omöjliga, att tappa av obemärkt. Boken beskriver hur det måste göras med telefonbolagens medverkan. Här kan man fundera över om den nu överblivna satellitkapaciteten används för backup mellan servrar. Där finns redan parallell mottagning.

ANDRA STATER

Bamford ägnar en del text, men inte uttömmande, om samarbete med andra nationers signalspaning. Sverige nämns ej, men vi har åtminstone sedan 50-talet, haft samarbete via FRA, Försvarets Radioanstalt. Då sveriges allmäna militära samarbete med Nato nu ökar, får man anta det även innebär ökat samarbete med västliga länders signalspaning.

 Tror det var på 70-talet jag läste om hur telefonförbindelser mellan länder i Afrika, gick till Paris och tillbaks. Skälet var den franska kolonialmakten, som lagt sina telefonledningar efter behovet att kunna hålla kontakt med sina utsända och med koloniernas regeringar. Så när folk i Afrika ringde till grannländer, gick samtalen via Paris. Detta gav den franska säkerhetstjänsten möjlighet att sitta hemma och lyssna på Afrika. (Frankrike anses ha aktiv internationell underrättelsetjänst än idag. Samt förstås samarbete med övriga väst)

Bamford beskriver hur mycket av dagens data- och telefontrafik i fiberoptiska ledningar, också går fram och åter mellan världsdelar. Han säger att dagens trafik inom Afrika, kan ta vägen runt USA. Han skriver hur Sydamerikas stater ofta har sina internationella ledningar dragna till-från USA. Bamford skriver att NSA kan tappa av denna trafik inom USA.

I boken beskriver Bamford också hur en stor del internet- och telefontrafik, går fram och åter i Atlanten, t.ex. Nu är det inte så konstigt när det gäller tjänster som Google, Hotmail, Microsoft och Facebook där servrar mig veterligen bara finns i USA. Facebook har precis byggt klart sin jätteanläggning i Luleå. Den första utanför USA. Det bör innebära att svensk trafik kommer att gå till-från Luleå, och att samma kommer att gälla Europa och delar av Asien. Dessa stora servrar fungerar som backup för varann, så det lär förekomma en hel del Facebook-trafik mellan Sverige-USA i fortsättningen också.

Bamford skriver en hel del om NSA:s största tekniska samarbetspartner; GCHQ, den brittiska signalspaningen. (Han skrev utförligt om GCHQ även i sin förra bok ”Body of Secrets”) Den svenska datatrafiken till-från USA nämner inte Bradford specifikt, men han skriver en del om GCHQ:s avtappning av Atlantens fiberledningar, så man får förmoda svensk och europeisk trafik till-från USA, kan avtappas i såväl UK som USA. Det är också ett rimligt antagande, att spaningen på Europa till mycket stor del sker i UK, med GCHQ.

Boken nämner som hastigast Kanadas samarbete från sin norra gräns, med spaning på Ryssland. Även den position Edward Snowden arbetade på; Hawaii. Som ju ligger ungefär mitt emellan USA:s fastland och Asien. Här är det rimligt anta att spaning på Asien sker. Bamford nämner också spaning på Mellanöstern från USA:s delstat Georgia. Samt på Latinamerika från Texas. Med dagens fiberledningar som har hög kvalitet och hög kapacitet, kan signaler lätt skickas jorden runt, men den stora volymen gör att det kan vara fördelaktigt att tappa av och skilja ut nära källan. Så som signalspaning oftast utfördes förr.

Bamford skrev redan i ”Body of Secrets” hur växande mängd datatrafik ger signalspaning problem att samla allt, men än mer; problem att analysera allt. Han skrev då, och upprepar nu, hur man därför arbetar med att sila information redan där den hämtas in. Att där flagga för intressanta meddelanden, och sända dem hem. Han skriver om ett system som kan göra gallring redan när signalerna ligger som ljusstrålar i optisk fiber. Man behöver inte omvandla till elektroniska signaler. Detta sparar mycket tid och utvalda ljusknippen kan skickas hem.

11 SEPTEMBER

Boken börjar med en detaljerad beskrivning av hur männen som utförde attentaten levde och förberedde sig. Även detaljer om vilka uppgifter USA:s olika myndigheter hade om förövarna. Om hur US Government månader och veckor innan 11 september, resonerade kring växande antal varningstecken om att något var på gång. Här behandlar Bamford hur skydden mot polisstat, gjorde att flera spaningsuppgifter inte kom till användning. Konstitutionens skydd mot presidentens makt inom USA, och den grundlagsfästa åtskillnaden mellan lagstiftande och exekutiv makt, skyddar USA mot diktatur på lång sikt, men lämnade terroristerna utan övervakning. Därför har pendeln idag svängt så långt åt andra hållet.

PARTISK

Bamford är partisk mot den oerhörda övervakningen och de nya kraftiga verktygen för en polisstat. Detta färgar boken lite, även om han mest håller sig till fakta. På några ställen beskriver han byråkratisk klumpighet, på andra sidor syns mellan raderna en beundran för den kapacitet och skicklighet NSA med omnejd, kan prestera.

Bamford beskriver en del om några av de privata företagen i verksamheten. Som t.ex. det företag Edward Snowden arbetade på. Även om de ”Fem ögonen”: USA, Kanada, UK, Australien och Nya Zeeland. De länder som har mycket nära samarbete inom signalspaning. Bamford beskriver även en del om samarbetet med Mexico.

UPPSEENDEVÄCKANDE

Några av de mest uppseendeväckande uppgifterna som Bamford uppger är: Att Vita Huset genom åren faktiskt bryter mot lagen och genomför olaglig spaning. Att en del nyare mjukvara skulle innehålla bakdörrar där privata företag och främmande stat skulle kunna ta sig in även utan NSA:s koll. De högsta cheferna i de amerikanska företagen med NSA-kontrakt, är ofta tidigare medarbetare i myndigheten, har sedan länge ”Security Clearence”, och fortsätter samma verksamhet privat. Men här  nämner Bamford en del företag med ägare utanför de Fem ögonen. Bamford ägnar en del text åt höga israeliska signalspanare, som gått från statlig signalspaning där, till privata företag i Israel och USA. Bamford menar att dessa företag, som säljer mjukvara m.m. till USA, skulle kunna gå in i bakdörrar i NSA:s stora nät. Nu är Israel en mycket nära allierad, så tanken är inte så anmärkningsvärd. Frågan är snarare den gamla möjligheten att de länder USA samarbetar med militärt, utan lagbrott, kan spionera på varann, för att ge uppgifter till varann.

MICROSOFT m.fl.

Bamford beskriver hur Microsoft bygger en jätteanläggning för ”The Cloud”, där vi kan lagra våra bilder, videor och texter. Samt hur NSA bygger sin anläggning bredvid för att kunna tappa av.

Bamford skriver att amerikanska företag med lag kan tvingas deltaga i NSA:s arbete. Ofta genom att dela information om privatpersoner eller ge tillträde till elektroniska data. Samt att dessa företag med lag är förbjudna att omnämna sitt samarbete. Bamford skriver om en företagare som inför sina vänner inte ens kan svara ”No comments” eller att han har munkavle, då det skulle avslöja samarbete. Han tvingas alltså ljuga och förneka samarbete.

Boken skrevs innan Snowdens påståenden om Facebook, Apple, Microsoft, Google,… samt telefon- och internetbolag (”telecoms”) som Verizon, IT&T, m.fl. Bamford beskriver en möjlig mekanik till varför dessa företag skulle kunna ljuga om samarbete. Han ger också en historisk beskrivning till hur telegraf- och telefonbolag redan för cirka hundra år sedan, samarbetade med statlig kontroll. Boken ger en del exempel på hur höga chefer förr tvingades och nästan lurades att deltaga. Hur fler vägrade med hänvisning till legalitet, hur de senare kom med, hur en del hoppade av. Det är mycket intressanta förklaringar på hur sådan verksamhet kan uppstå och fortgå. Man undrar givetvis hur det fungerar idag, med de dataföretag vi använder. Inte minst de Snowden namngav. Man undrar också över hur fungerar i Sverige.

Boken ägnar en del resonerande kring övervakningsstaten a la Orwells 1984. Bamford nämner det samtida programmet ”Total Information Awareness”, där bara namnet manar till eftertanke.

SAMMANFATTNING

James Bamford är nog den bäste berättaren av NSA:s historia och samtid. Han beskriver i detalj alla aspekter. Grundlag, politik, historia, praxis, samarbete med andra delar av US Government, med andra nationer, universitet och idag den ökade privatiseringen där så mycket av verksamheten bedrivs.

BOKEN

Här är länk till Amazon och boken i fråga: ”The Shadow Factory: The NSA from 9/11 to the Eavesdropping on America” av James Bamford. Där kan man läsa några sidor ut boken och lyssna på uppläsning.

WIRED om UTAH

Här är en text som James Bamford skrev för Wired om NSA:s nya lagringsanläggning för data.

Läs och lär.

I Amerika levde jag, som tidigare bloggat, i framtiden. Fick höra och på mycket nära håll se begreppet ”Working poor”. Det var folk som hade två-tre jobb. Ändå under fattigdomsgränsen. Bodde inneboende hos varann som ”room-mates”. Även i 40-års åldern. (Låglöndejobb som ”En fot in” är lögn. Det handlar idag om skapande av permanent underklass) Ibland såg jag en del av dessa sova i sina bilar. Då resan hem mellan jobben var för lång och/eller för dyr.

I USA lärde jag känna en svensk kvinna som var illegal invandrare och arbetade svart. Ett av hennes arbeten slutade med att hon plötsligt en dag fick gå. De sista veckornas lön stal arbetsgivaren från henne. Hon kunde inget göra. Vid vita jobb, måste arbetsgivaren betala sista lönen samma dag som arbetet avslutas. Gissa om illegala är populära… Sådant händer nu här, när Socialdemokratin mest är minnen från fornstora dar.

SAMMA UTVECKLING NU I SVERIGE

Mödrar som hastar mellan städjobb och hemtjänst. Har pratat med många. Nu i morse såg jag på 20 minuter fem-sex hemtjänstbilar ila runt Nacka i hög fart. Hemtjänstarbetare irrar, letar efter adresser. Andra åker buss och tåg. I min uppgång bor många manliga byggarbetare i samma lägenheter. Andra bor i husvagnar på parkeringsplatser. Gissa om de är rädda för rån. En annan följd av svartjobb. Den rånade är rättslös.

Som jag bloggat tidigare, så pågår just nu, även o Sverige, en jätteomställning där andel underklass ökar och andel medelklass minskar. Även själva arbetslivet förändras tillbaks till före Arbetarrörelsen. Löner sänks. Utbetalningar fuskas bort. Ingen pension, ingen olycksfallsersättning, ingen semester, ingen sjukledighet, ingen som stöder när svarta pengar inte betalas ut. Inget fack. Många kvinnor från utlandet.

FOLKETS HUS I FISKIS

Rebecka Bohlin kom till oss i Fisksätra och föreläste om sin bok ”De osynliga”. Bohlin tar i sin bok upp varför många efterfrågar kvinnor från andra kulturer. Dels är det lättare för arbetsgivaren att komma i överläge. Inte minst för kvinnorna inte alltid kan hävda sina rättigheter. Att de ofta tvingas till svartjobb, gör dem ännu mer rättslösa.

Inte nog med det; som Bohlin skriver i sin bok ”De osynliga”, så kan mången svensk arbetsgivare känna sig så stolt och fin, att ge dessa kvinnor arbete! Även när lön och villkor är dåliga. Då kan man som svensk intala sig hur mycket bättre de har det, jämfört med deras hemland! (Vilket ofta är Sverige, men det är en annan story)

Tilläggas ska att även vita jobb ofta innebär fuskande med löner och andra ersättningar. Dessutom; många firmor blandar upp vit och svart ersättning.

FÖRELÄSNINGEN

Vi var kanske ett femtiotal som samlats på Folkets hus. Där fanns även Lawen Redar från Röda korset. Bohlin och Redar talade om boken ”De osynliga” i synnerhet och alla dessa osynliga kvinnnor i allmänhet.

Arbetarrörelsen är ju av tradition uppbyggt för män. Skilnad mellan ”Rot” och ”Rut” säger en del. I bakgrunden finns att typiska hemarbeten, ofta utförs utan lön eller pensionspoäng. Inte något SAP klagade högljutt över. (Min kommentar)

Boken är lättläst men spännande. Bohlin beskriver många av dessa osynliga kvinnors vardag. Även oseriösa arbetsgivare. (Med Alliansens goda minne, säger jag)

MODERLÖSA BARN

En av de mer otrevliga följderna är alla de kvinnor som tvingas lämna sina egna barn i fjärran land, för att resa bort till Sverige för att ta hand om andras barn och hem! När man sätter sig in i deras fall, vill man grina. VA FAN håller vi på med?!

Sverige som världssamvete. Som bäst i klassen i hela Världen. Som 1800-talets kolonialherrar. Självgoda på verandan, helt medvetna om vår godhet, och att vi är ännu godare som delar med oss med lön till våra husor. (Min kommentar igen)

Se Bohlin berätta om boken i ”En bok, en författare”. Rekommenderas.

Läs boken. Det är lätt gjort. Här är Bohlins sida om boken.