radiolars.com » Underrättelse

RFID-chip litet problem

Lars Lundeberg — Sun, 25 Jan 2015 03:47:43 +0000

Husdjur har chip med RFID. Människor opererar in RFID-chip för att kunna öppna dörrar m.m. Det växer ett motstånd mot dessa chip i människa. Folk är rädda för kontrollsamhälle. Men kritiken är ganska konstig för vi har redan ett framväxande kontrollsamhälle utan RFID-chip. Därför skrev jag denna text på följande FB-sida mot RFID-chip i människa:

Jag skrev:
Det är jättebra att varna för kontrollsamhälle, och chip är en mycket skrämmande utveckling. Men, det finns ju redan verktyg som går mycket längre:

– AUTOMATISERAD ANSIKTSIGENKÄNNING för ID. Kan idag användas i köpcentra, på stan, med mobil, med laptop och padda. Infrastruktur finns, mjukvara finns. Används redan för ID. Den som inte täcker ansiktet, kan spåras världen runt. Och hemma framför datorn. Kameror kan även läsa av känslor.

– KARTLÄGGNING AV GEOGRAFISK POSITION och RÖRELSEMÖNSTER. Utförs redan med folks mobiltelefoner. Infrastruktur finns redan över hela världen. Är i drift. Här kan även vilka personer man träffar kartläggas, vilka aktiviteter man utför m.m. T.o.m. ens kroppsrörelser.

(Även när man ”stänger av” sin mobil, kan den fortfarande aktiveras utifrån)

– AVLYSSNING. Kan utföras med miken i laptop, padda och mobil. Här kan även känslor avläsas.

– TELEFONAVLYSSNING av mobil.

– FOTOGRAFERING/ VIDEO. Kan utföras med laptop, padda och mobil.
Foto kan ge ID. Kameran kan se exakt vad man tittar på, på skärmen. Mjukvara kan avläsa ens känslor.

– SURFVANOR, TELEFONBOK, SAMTALSLISTA,…

Jämför då med RFID-chip, där det krävs att man är centimeter från avläsare. Det skulle krävas avläsare överallt, (och ändå inte komma nära nog) där det skulle krävas nya register för ID kopplat till RFID-chip.

RFID-chip sitter fast, men hur många är bereda att inte ha med mobil? Att täcka över laptopen hemma? Att inte lägga mobilen på bordet när man samtalar? I praktiken är ju mobilen med oss överallt.

Så visst är RFID-chip en skrämmande utveckling, men den som vill kontrollera har ju redan verktygen; mobil, laptop, övervakningskameror, mobilavkännare på stan,.. RFID-chip är att sämre alternativ. Ansiktet är bättre ID. (Och foton kopplat till namn är lätt att få tag på)

Så denna sida är jättebra, kontrollsamhället tilltar, men det finns mycket större problem än RFID-chip.

SLUT CITAT.

Så skrev jag på Facebook-gruppen ”Säg NEJ till RFID Chippet”:

https://www.facebook.com/NejTillRFID?fref=ts

Radiolyssnande inte privat längre

Lars Lundeberg — Sat, 24 Jan 2015 05:30:21 +0000

Att lyssna på talradio är att försjunka i eget sökande ibland kanaler, eget tänkande, eget kännande. I egen takt. Ännu bättre är det på internet, där man kan lyssna när man vill, pausa som man vill, hoppa tillbaks några ord,…

Men ingenting är gratis, och på internet försvinner lugnet av att vara observatör. Varje klick registreras och kan sparas av datorer. De kan också se mönster och placera en i grupper med folk som klickar på liknande sätt. Om man hört radioreklam kommer sedan ens inköp av just den varan , eller annan, att kollas. Om man hört reportage om en ort, kan ens färd dit kopplas till radioprogrammet. Om man hört om en person, organisation eller företeelse, så kan ens senare möten och upplevelser kopplas. Även de saker man upplevt senaste tiden, kan kopplas till vad man väljer att lyssna till på internet.

Plötsligt har så radiolyssnande ändrats från att vara privat, till att registreras sekund för sekund. Tid på dagen, plats man lyssnar, vad övrigt man gör, paus i uppspelning, tillbakahopp… allt registreras och kan analyseras av datorer. Hur länge ens intima radioupplevelser sparas, hur de kollas mot ens övriga digitala fotspår, vem som drar vilka slutsatser, vad det innebär i ”Erbjudanden”,.. får man inte veta. Inte heller var arkiven finns och vem som kan kolla dem.

Radiolyssnande brukade vara lika privat som att läsa bok. Men det är klart, läsande på digital skärm kan ju också kollas… Hur kommer detta att påverka vårt sätt att lyssna? Försvinner lugnet?

Makt över vår dagbok

Lars Lundeberg — Thu, 22 Jan 2015 11:05:23 +0000

En aspekt av våra digitala fotspår, är att de kan sparas i decennier. En del kommer finnas kvar i hundratals år. Dessutom lär dagens avancerade kryptering bli enkel att knäcka senare. All denna dokumentation av handlingar, tankar och känslor kommer att efterfrågas av seriös forskning. Även av affärsintressen, politiska partier, lobbyinggrupper, främmande staters krigsplanering och extremistgrupper. I varierande skala av gott uppsåt. Spåren kan användas när man ska köpa försäkring, hus, bil,… söka jobb, sjukskriva sig, söka pengar,…

Fler och fler av våra handlingar lämnar digitala spår. Var vi är, vilka vi träffar, vad vi läser, när vi sover, vad vi köper, om vi tar hiss eller trappa,.. Här syns våra handlingar, känslor och tankar. Många av dessa data samlas in och sparas i åratal. De säljs vidare. Kan användas utan att vi vet om det. Men vi själva har ingen makt. Vi vet inte vad som samlas in, var det finns, vem som kan använda det.

För individen kan för länge sedan glömda synder plötsligt användas emot en. För individen kan också vetskapen om att förklaring till oförklarade trauman finns lagrade någonstans, men för tillfället utom räckhåll, väcka hopp och förtvivlan.

Alla dessa data säljs och köps redan på en växande världsmarknad. Mycket privatliv har samlats in utan våran vetskap. Mycket har vi givit bort gratis. Här uppstår då situationen att dessa data om oss, kopieras och säljs ovanför våra huvuden. En fråga blir vem som ska ha rätt till dagboken över våra liv. Frågan om anonymitet blir inte så enkel när stora mängder data gör det lättare att identifiera. Det kan räcka med en liten pusselbit, för att koppla ett liv till en individ. Eller så syns redan den biten. Detta är ännu abstrakta resonemang för de flesta. Och ingen vet hur framtiden blir. Vem ska ha makten över våra dagböcker?

Kartlägga röster

Lars Lundeberg — Thu, 22 Jan 2015 10:46:58 +0000

Vilka låtar som spelas på radio har länge varit intressant för skivbolag som vill kolla populäritet och för radiostationer som vill kolla andra stationer. Mjukvara som känner igen specifika ljud, kopplas till radiomottagare, jämför med musikarkiv, och kartlägger vilka stationer som spelar vilka låtar, och när.

Samma teknologi kan kopplas till mikrofon och man kan följa vad folk har för ljud ikring under dagen. Det har länge använts för att kartlägga radiolyssnande, samt (åtminstone senare år) tevetittande. Det blir betydligt säkrare lyssnar- och tittarundersökningar än det gamla, där folk fick rapportera utifrån sina minnen. (När folk lyssnar eller tittar på internet reggas kanaler, tider, och vilken dator/ mobil/ surfplatta)

Sedan en tid finns liknande appar för mobiltelefon; de känner igen ljud i omgivningen, skickar till servrar med musikarkiv, och om det blir träff, syns i mobilen titel och artist, samt erbjudande om att köpa låten.

Snarlik teknologi skulle förstås kunna känna igen röster – vilka i vuxen ålder inte ändras så mycket – och man skulle kunna få en ganska säker identifiering. (Används troligen redan) Tekniken skulle även kunna bedöma folks stämningsläge (i första hand hur rösten är) och den ljudmiljö personen befinner sig i. (Vilket ger en utökad kartläggning av dennes liv)

Tanken att ens mobilmikrofon (eller mik i laptop, padda) ska skicka allt den hör iväg till någon dataserver någonstans, känns motbjudande för många. För att ladda ned appar, t.ex. för Facebook, ska man ofta godkänna att de kan använda ens mikrofon. Det anses vara för att känna igen musik, men skulle kunna användas till annat.

Hur Google funkar

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 22:02:42 +0000

Google surfar ständigt webbsidor i jakt på ord. Varje ord lagras ihop med adresser till alla de webbsidor det hittats på. När vi sedan söker på ett ord, så visar Google de sidor där ordet finns och radar upp träffarna efter sannolikheten att det var vad vi tänkte på. (Troligast överst) Ett kriterium är vilka andra ord som står i närheten. En sökning på ”stockholms stad” ska ju i första hand visa de sidor där de två orden finns invid varann, i den ordningen.

När man stavar fel på vanliga ord brukar Google fråga om man menade ”xxx”. Genom att klicka på Googles föreslagna sökning, får man träff på den stavningen, och Google får statistik på vad folk ser som rätt stavning. Vilket med tiden säger Google vad som är allmänt ansedd korrekt stavning. (Det skulle även kunna användas i Googles översättningstjänst; Google Translate. Både ”rätta” och ”felaktiga” stavningar. Google vill ju kunna översätta även felstavade texter. Min gissning)

När Google läser igenom webbsidor så registrerar man även länkar. När samma länk hittas ofta, så anses många tycka sidan som länken pekar på, är intressant. Då hamnar sidan högre upp som sökresultat. (Detta medför en lätt rundgång, då sidor många länkat till, oftare kommer att länkas till igen) Sedan utgår jag ifrån att Google loggar vilka föreslagna länkar man klickar på. Det säger dem hur nöjda folk är med sökförslagen. Google kan då bli bättre. Troligen lagras även den IP-adress och/ eller dator/ mobil som gjorde sökningen. Så varje individ får passande sökresultat, och med tiden blir mer och mer nöjd. Detta innebär förstås också en lätt rundgång där folk blir mer och mer inne i sina cirklar. Kanske Google blandar upp sökresultaten med chansningar och ser om sökaren klickar på det. Då kan Google bli bättre.

Troligen formar Google även sökningen efter språk. Dels varje ord för sig (även om det inte är vattentätt), kanske region sökaren befinner sig i, kanske vilket språk man har sin browser inställd på, kanske ens tidigare klickade sökresultat; vilket språk/ region de sidorna tillhörde.

För några år sedan brukade Google också ha en cashad bild av sidan invid länken. Det hjälpte eftersom sidan kunde tagits ned när man klickade på Googles länk. Idag vet jag inte hur de gör, för det händer ”aldrig” att en länk de visar har tagits ned.

När Google var nytt så kunde det dröja innan saker som nyligen var publicerade, gick att hitta hos dem. Jag var nyfiken på detta och brukade kolla då och då. Ofta fick man vänta. Snabbast gick det att hitta nya publiceringar på amerikanska välbesökta nyhetssidor. Idag är de snabbare, men utbudet av webbsidor ökar oerhört snabbt idag, så man undrar hur de kan hinna med att surfa webben efter allting. Deras arkiv över hela världens webbsidor, måste vara enormt! Och nu lagrar de bilder också.

Google är en av de saker jag uppskattar allra mest på internet. Har länge scrollat ned i sökträffarna och förvånande är Google riktigt bra på att veta vad jag tycker är de bästa resultaten; de kommer överst. Google vet mer om mig är jag kan begripa hur. (Söker man någon gång på annan dator, blir det förstås inte lika bra, men ganska) Har dock aldrig brytt mig om att kolla detta så noga.

Ett skäl till Googles succé är förstås de miljontals sökord som väller in varje minut. (Sekund?) Av dessa lär Google väldigt mycket. Bäst i sin klass är de på att ständigt få pulsen på vad världens befolkning tänker på. Just nu.

Baksidan är förstås den monopolliknande maktställningen. Hur lätt som helst kan de censurera vissa sökresultat. Detta sker troligen så sparsamt att det inte märks. Och de flesta av oss är nog tacksamma för att slippa en del. Mer känt är att de kan lyfta upp resultat, efter betalning. De är märkta med gult, men även följande resultat skulle kunna manipuleras. Med det enorma utbudet av webbsidor, blir det svårt att kolla. Om man skulle vilja.

Kapitalism, fri marknad, yttrandefrihet och informationsfrihet tenderar att kvävas av monopolliknande situationer. Vi i Sverige minns radiomonopolet. Googles nästan totala dominans har kritiserats. EU har talat om saken, och den 27 november 2014 kom ett uttalande, om att Google borde brytas upp.

United States of secrets

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 14:25:07 +0000

På länken finns tretton intervjuer för den som vill lära mer om digital spaning och analys. Samt den svåra avvägningen mellan viljan att hindra terrorattentat, kontra medborgares rätt till privatliv. Flera av de intervjuade har känt till övervakning de ansett gått för långt. Andra visar på spaningens skälighet.

Fem av de intervjuade är f.d. NSA-anställda. NSA är National Security Agency; amerikansk militärs myndighet för signalspaning. NSA bildades 1952 och brukar – i samarbete med universitet och privata företag – alltid ligga i världslig framkant av forskning, utveckling och användning av signalspaning. Vilket är insamling och analys av radio- och radarsignaler. Inklusive dekryptering och språkanalys. Nuförtiden också insamling och analys av internet. Den svenska motsvarigheten är FRA. Den tekniska utveckling NSA driver brukar ligga 10 – 20 år före allmän spridning. Nuförtiden handlar det mycket om datateknik.

NSA arbetade tidigare mest med spaning mot Sovjet. Efter 11 september 2001 arbetar man mycket med spaning på terrorister och då mycket på internet. Där finns också vanliga medborgare, vilket flyttat NSA från att vara en mycket okänd myndighet, till något som berör alla. Häri ligger också mycket av konflikten. Företagskulturen har alltid varit att de anställda aldrig någonsin säger något om sitt arbete. Inte ens att arbetsplatsen existerar. Många har haft täckbefattningar inom det militära.

De fem f.d. NSA berättar om olika aspekter av sitt arbete. Mycket intressant för att förstå. Fyra av de fem upplever att spaningen efter 11 september, gick över gränser för vad USA:s grundlag tillåter. De försökte protestera internt, men fick inget gehör. En försökte klaga hos den politiska översynen. En hög tjänsteman därifrån, är en av de intervjuade. På annat håll reagerade en jurist på justitiedepartementet. Totalt är det sex personer i kolumnen ”The Whistleblowers”.

Nästa kolumn är ”The Government” där de flesta stöder den utökade spaningen. Ibland dem högste f.d. NSA-chefen Michael Hayden. Här berättas hur risken för nya attentat är överhängande, hur NSA:s arbete hindrar terror och räddar liv. De intervjuade kan givetvis inte avslöja alla attentat som stoppats. De hävdar att saker går lagligt till.

Den sista kolumnen är ”The Journalists”.

Intervjuerna är videofilmade och transkriberade.

Länk till intervjuer:

The FRONTLINE Interviews

Indoor Positioning

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 13:56:16 +0000

Indoor Location eller Indoor Positioning är att lokalisera exakt hur mobiler rör sig. Exakt vilka steg vi tar, hur vi vänder oss, var vi stannar, hur länge, vilka vi möter, hur länge, och ibland även lite om hur vi mår. (Eftersom kroppsspråk kan berätta) Man kan avläsa om vi går i trappor, åker hiss, åker bil, tåg,…

Detta sker med mobilers sensorer för WiFi, fysisk rörelse, Bluetooth, magnetfält, RFID, GPS, ljud, mobilmast, LED-ljus och annat ljus (kamera), andra radiosändare,…

Detta används redan på flera håll i världen, inklusive Sverige. Vad säkerhetstjänster gör är hemligt och de har oftast den nyaste och hemligaste tekniken. Ibland är det fråga om företagshemligheter.

Betydligt vanligare för oss icke-glamorösa, är att kommuner och affärscentra kartlägger exakt hur vi rör oss. Vilka hyllor vi stannar vid. Vilka varor vi tittar på. Även om vi inte OK:at det. Vi är i första ledet anonyma. Dock känns våra mobiler igen som (i första skedet) anonyma serienummer. Dessa anonyma kan följas över landet. Och världen. Så utgångsläget är att de som spårar ser varje enskild mobil för sig som anonym. Men, det finns också flera vägar våra fysiska rörelser kan kopplas till våra namn.

En möjlighet är med automatiserad ansiktsigenkänning. När vi närmar oss en kamera, kan vårt ansikte kopplas till vilken mobil som finns i fickan. Mobilen som nyss var anonym, får nu vårt namn. Alla lagrade rörelsemönster från år tillbaks, kopplas nu till ansikte och namn. Men hur får ansiktet namn? Våra ansikten finns ofta med namn på internet, och på pass och körkort. Ansikte&namn finns på internet om någon ”taggat” (namngett) ansikte t.ex. på gruppbild på sociala media. Eller om vi själva lagt upp foto och namn någonstans. Även privatpersoner kan med sin mobil rikta kameran mot oss, och få vårt namn från internet. Så visst kan affärscentra göra det.

En annan spårning är om vi betalar med plastkort. Där finns namn&adress&bank, som kopplas till ansikte och mobiltelefon när vi står vid kassa. Då kan också alla tidigare inköp vi gjort med kort sammanfattas i en kundprofil. Alla byten vi gjort. Även med kontantbetalning om ansikte fotas av övervakningskamera. Man skulle även kunna koppla till besök vid bankomat. Samt om vi kliver ur bil med reg-nummer synligt.

Det är svårt att komma undan, om vi inte ska dölja våra ansikten. Men det räcker med att missa en gång, så kan ens ansikte kopplas till ens anonyma mobils lagrade rörelser från år tillbaks. Inklusive vilka vi träffat och umgåtts med. Och var&när.

Dessutom erbjuder kommuner och affärscentra ”gratis WiFi”, vilket man får om man uppger identitet. En annan väg är när vi klickat på ”ACCEPT” för någon gratistjänst eller app. Eller köpt något, och då kanske accepterat (”ovetande”) koppling av namn, tfn-nummer, e-post o.dyl. till dessa rörelsemönster. (Det är vanligt att butiker frågar efter telefonnummer eller e-post. Då kan ens identitet kopplas till ansikte&mobil&inköp)

En annan spårningsmöjlighet är den plats vi tillbringar nattvilan på; det är troligen vår bostad. Återkommande adress några dagar i veckan är troligen arbetsplats eller skola. Återkommande adresser på helger är troligen vänner. Osv. Med andra ord är det praktiskt taget omöjligt att vara anonym. Även med kontantbetald mobil med kontantbetalda samtal.

Spelar det någon roll om någon vet att vi varit i Gallerians köpcentra? Frågan som ska ställas är; spelar det några anonyma personer ständigt skuggade oss dygnet runt i flera år, antecknade allt de såg, spelade in allt? Såg alla våra butiksbesök. Alla våra sjukhusbesök. Restaurangbesök. Vilka vi träffade. Besök på polisstation. Arbete. Semester. Bilresor. Fest. Vårt kroppsspråk. Ansiktsuttryck. Samt även följde oss hemma? Stod bakom och såg vad vi läste på datorn, vad vi såg på TV:n. Ständigt filmande och antecknande… Utan att vi visste vilka de var och var de lagrade anteckningarna. Vilka vi inte kan få se. Än mindre radera.

Detta kan man komma ihåg, när man funderar över ”Indoor Location ”/ ”Indoor Positioning”. Det handlar verkligen om ”digitala fotspår”; våra fysiska rörelser.

Varför bry sig om ”Digitala fotspår”?

Lars Lundeberg — Wed, 21 Jan 2015 08:49:05 +0000

Fler och fler av våra dagliga handlingar sparas som digitala fotspår och fingeravtryck. Varje registrering är oftast harmlös, men tillsammans bildar de för evigt en bild av oss. Som är noggrannare än våra egna minnen. En term för detta är ”Big data”.

Detta kan resultera i många goda saker, Bättre förståelse av mänskligt beteende kan användas för att bygga ett humanare samhälle. Men samma information kan användas vid övervakning och förföljelse.

Hittills har mest speciella myndigheter haft tillgång till dessa data, men med tiden kommer tekniken att spridas till övrig förvaltning, större företag, och så småningom till en allmänhet. Redan idag kan hackare lära om våra liv.

De främsta källorna är våra mobiler och laptops. De har mikrofoner och kameror inbyggda. Allt fler och fler kan avlyssna och fotografera våra privata situationer. Mobiler kan även kartlägga vår geografiska position, vilket berättar hur vi lever.

Till detta kommer vårt internetsurfande. Det säger en hel del om hur vi känner, tänker och handlar.

”Digitala fotspår” i denna blogg tar upp:
– Tekniska aspekter. Vad är möjligt?
– Juridiska aspekter. Hur vill vi lagstifta?
– Filosofiska aspekter. Kommer vi att protestera? Gömma oss? Acceptera och se den digitala världen som en allsmäktig gud?
– Hur mycket styrs vi direkt? (Vid köp och politiska val)
– Hur mycket kommer vi att styras indirekt och ändra beteende?

Youtube vet var du pausar

Lars Lundeberg — Tue, 20 Jan 2015 22:21:18 +0000

Någon som märkt att Youtube håller koll på hur långt man tittat på en video, när man stoppar? Det är praktiskt om man vill återuppta tittandet från samma ställe senare.

Just nu kollade jag vad paustiden kopplas till. Inte till dator utan till IP-adress. Pausade på en dator, letade upp samma video på annan dator med samma IP-adress, och Youtube startade 16 sekunder före jag pausat. Snyggt! En funktion som är till hjälp. Tack!

Och samtidigt en påminnelse om att Youtube med mycket stor sannolikhet sparar exakt när man pausar, hoppar i filmer, vilken reklam man hoppar över, och troligen även säljer infon. Vilken såklart talar om vad man tittat på. Samt hur det stämmer med vad andra som sett samma video tittat på. Placering i grupp. Dessutom sparas troligen ens sökbegrepp för att hitta videor, eller vilken webbsida man klickade ifrån för att komma till vilken video, samt troligen datasamkörning med ”samarbetspartners”, typ sociala media, tidningar, e-post, marknadsföretag/ butikskedjor,… och säkerhetstjänster.

Troligen alltså. Det är ju också möjligt de inte sparar någonting…

Demokratisk kontroll av internet?

Lars Lundeberg — Tue, 20 Jan 2015 22:17:33 +0000

Varför är det så svårt att få demokratisk kontroll av internet?

I det fysiska samhället fungerar polisens övervakning och våldsmonopol bra. Internet genomgår snabb teknisk utveckling. Vilket gör det svårt för lagstiftning och myndigheter att hinna med, men globalisering kanske är det stora problemet. I en demokrati lyder även polisen under transparenta och demokratiska lagar. Av tekniska skäl har kontroll av internet hamnat under signalspaning. Det är ju elektroniska signaler som även går utanför landets gränser. Signalspaning handlade förr om att kolla fiendens militära kapacitet. Den omfattade nästan aldrig de egna medborgarna direkt. Verksamheten skedde ofta utanför det egna landets gränser. Fysiskt eller politiskt.

Utanför en demokrati gäller som princip inte landets egna lagar. (Vilket ytterst hänger samman med att inga egna valkretsar där finns) Här är demokratiers och diktaturers regeringar likställda. Som i krig. Vad en regering törs göra, handlar ytterst handlar om vem som är starkast. Oavsett om det finns internationella avtal. Ibland påverkar hemmaopinionen. Denna vardag som signalspaning alltid funnits i, har ”by default” kommit att gälla även internet.

Så hur demokratier ska förhålla sig till internet, har kommit att följa deras militärstrategiska situation. Till stor del. Även den naturliga extrema sekretess som gällt signalspaning, har ibland följt med förhållanden på internet. Även privata företag som verkar på internet, har ibland ställts under sina länders militära förhållanden. Även när de verkar direkt med vanligt folk. Nu är ju förstås ett grundläggande problem, att det vanliga medborgare gör på internet, till mycket stor del sker genom att kommunicera med servrar i andra länder. Inklusive kontakt med folk i andra länder.

Så hur ska ett lands parlament stifta lagar över områden där de inte har mandat? Där internationella handelsavtal kan inverka? Det finns flera exempel på internetlagar som gäller ett land, trots att trafiken går utomlands. Det fungerar sådär. Ibland räcker det med att folk knackar in ett annat lands domännamn, för att ändra förhållanden. Det finns också mjukvara där användaren kan fejka närvaro i annat land.

Är vi överens om att övervakning och kontroll av internet behövs? Jag tycker vi borde vara det. Vitsen med polis är att skydda folk och land. På internet kan folk drabbas av kriminalitet, från såväl smågangster som stormaffia. Företag kan driva verksamhet utan skrupler. Lura folk på pengar eller skicka undermåliga varor. Ekonomisk krigföring kan föras mot storföretag och nationer. Andra nationer kan skada såväl individer, som infrastruktur, som hela länder.

Sedan finns problemet med styrning av vad folk kan ta del av på internet. Det kan gälla stoppande av upphovsrättsligt material, tips om terrormetoder, försäljning av skadliga substanser, barnporr,… Så den typ av polisiär verksamhet vi är vana vid, behövs verkligen på internet. Den bör då också kontrolleras så som ordinär polisverksamhet styrs. Med transparenta lagar och insyn. Internet innehåller också militär verksamhet mellan nationer. Den ska fortfarande behandlas som idag. Med sekretess och militär lagstiftning.

En följdfråga som inställer sig är om internet kräver internationell lagstiftning, och i förlängningen världsregering. Där har jag inga svar.