SVENSKA RADIOARKIVET
SVENSKA RADIOARKIVET

FM-PIRATERNA I STOCKHOLM

"Oftast angavs höga ideologiska motiv. Men egentligen
sände de bara för att det var så kul att göra radio.
Och för adrenalinkicken att det faktiskt var olagligt"

Den här första sidan handlar om piraterna fram till 1976.

Klicka och hoppa till piraterna från 1976 och framåt,

detta sammandrag om Stockholms FM-pirater.


Den här högst hobbybetonade formen av radio fick uppmärksamhet först i början på 1970-talet. Innan dess var svårigheterna att åstadkomma tillräckligt bra sändare en avgörande faktor för avhållsamhet. Här till vänster ses avbildat två exempel på vad som var vanligast bland 60-talets ytterst leksaksbetonade piratsändare med osäker funktion och låg uteffekt. Överst till vänster med tändsticksasken som jämförelse är en Josty Kit HF 65 och därunder den rörbestyckade IKE RK-61. Kopplingsschemat ger exempel på hur en en-transistors-sändare var uppbyggd med minsta möjliga antal komponenter. Den konstruktionen hade många brister, det som mest kännetecknade den var svårigheter att få tillförlitlig frekvens, och uteffekten var så låg att räckvidden var mindre än en kilometer. Kopplingsschemat har här tagits med eftersom det trots alla svagheter var en konstruktion som väldigt många på den tiden gjorde försök med - i brist på tillgång till bättre konstruktioner. Ibland dök nyheter upp i tidningarna om något nytt piratradioprojekt. I radiomonopolets tidevarv var det ett populärt och "lösnummersäljande" ämne, både hos de mer seriösa tidningarna, men främst hos kvällspressen förstås. Ett exempel på detta är denna Expressen-notis om en ny pirat som påstås ska inleda sändningar, och här visas upp en otydlig bild på just en sändare av ovan nämnda slag. "Piraten" blev förstås aldrig något som hördes till en vidare krets än inom högst ett bostadskvarter. Men säkert sålde Expressen extra på nyheten, som också fanns på löpsedeln.

För 70-talets FM-pirater öppnades nya möjligheter genom att en mer professionellt utförd sändare erbjöds som surplus efter att tidigare ha ingått i polisbilars och taxibilars komradiosystem. Den var en tung konstruktion, tillverkat halvannat decennium tidigare av AGA där den hade fått modellbeteckningen NATU. Den var rörbestyckad och behövde anodspänning på några hundra volt som genererades av en omformare som hissade upp batteriets 12 volt till rätt spänning. Sändaren var skrymmande och den dåliga energiomsättningen gjorde det nödvändigt med ett bilbatteri av större modell som strömkälla. Det var alltså många kilon att släpa till skogs eller upp på hustak. Sändaren gav sådär 20 watt uteffekt och en sak var fin: frekvensen var i ursprungsutförandet kristallstyrd med god exakthet. Det fanns två olika varianter, antingen för 70 MHz eller 160 MHz. En första åtgärd för att få sändaren att hamna inom FM-bandet var att byta kristall. Lättast blev frekvensbytet om man utgick ifrån typen för 70 MHz, då frekvensbytet upp till t.ex. 88 MHz inte blev så stort att sändarens prestanda skulle "kantra" alltför mycket. Detta är orsaken till att nästan alla av piraterna under första halvan av 70-talet flockades kring 88 MHz.

Att frekvensen var låst genom kristall innebar dock nackdelen att sändaren inte gav riktigt "sann" frekvensmodulerad sändning och eftersom sändarna från början var konstruerade för smalbandig talkommunikation av telefonkaraktär gav dessa två faktorer i kombination att ljudet lät ansträngt och pressat när man försökte sända musik - diskanten blev beskuren och basen tunn och förvrängd. Dessutom läckte det ofta igenom knattrande surr eller brum från vibratoromformaren så att detta biljud hördes genom hela sändningen. Några av piraterna hade dock hjälp från sändartekniska begåvningar som genom olika ombyggnader kunde nå riktigt bra och välljudande egenskaper hos sändaren.


Anders Bjurström vid sin röda Amazon testar
hembyggd dipolantenn. Foto: Bengt Forsgren
 
1972 Radio 88

 

 

Radio 88 blev den första riktiga bland FM-pirater, men med tiden skulle det dyka upp tre olika grupperingar med detta namn. Den första Radio 88 hade kommersiella ambitioner med inspiration hämtad från BBC Radio 1 och de engelska offshorepiraterna. Som centralfigur i gänget fanns Anders Bjurström (1950-2006).

Radio 88 sände, som namnet anger på 88 MHz vilket då kallades "alldeles intill P1" eftersom FM-bandet var så mycket glesare utnyttjat än numera - inga sändare fanns under P1:s frekvens 92,4 MHz. Sändningarna från Radio 88 gick igång i slutet av februari 1972 och hördes varje vecka på söndagkvällarna kl 21-22 under vårsäsongen. Tidningarna hakade på och gav utrymme åt nyheten så här:
Expressen 3 mars 1972: Han får reklam av radiopiraten - Radiopiraten sände en timmes skvalradio i går kväll igen, utan att televerket kunde stoppa honom. Mellan kl. 23 och 24 spelade han de senaste popskivorna. Mellan skivorna gav han frisersalongen reklam.

Aftonbladet mars 1972: Ny piratradio i Stockholm - Vi har fått reklamradio i Stockholms-området igen. Radio Nords sentida efterföljare heter Radio 88, en pirat som sänder pop och hurtiga annonser på FM-bandet.

Expressen mars 1972: Piratradio i Stockholm - En piratsändare är i farten igen. Vid tretiden på natten till tisdagen kunde några nattugglor i Stockholm plötsligt lyssna på en glad och svängig popmusik. Det sändes på FM-bandet och presenterades som Radio 88. Hallåmannen i piratsändaren lät som en ung och hurtig kille med s.k. discjockey-ambitioner.

DN 3 mars 1972: Radiopiraten i Stockholm slog till igen. Strax efter midnatt gick han ut i en sändning med popmusik och reklaminslag. Televerkets personal hörde på sändningen men hann inte ingripa.

SE våren 1972: Natt efter natt jagar myndigheterna spökrösten - Radio 88, Storstockholms nya piratradiosändare.

Den 8 april kunde televerket och polisen hitta och beslagta sändaren på ett hustak på Östgötagatan vid Mosebacke torg. Men det ledde inte till något stopp för piraten - nästa söndag hördes 88:an som vanligt eftersom de hade sändare i reserv. Det gällde dessutom att ständigt vara på hugget för att få tillgång till nya högt belägna sändningsplatser, att ordna nycklar och kontakter i husen. Programmen var reklamfinansierade och spelades in med professionella resurser på GSP Studio, ägd av ljudteknikern Bengt Kåring (1944-2001) på Lidingö, som långt senare, i april 1988 skulle starta reklam-TV under namnet TV Scandinavia, men det är en annan historia. Bengts röst hördes ibland i Radio 88-programmen, bland annat är det han som hörs i det av honom själv producerade reklaminslaget för Expressen, men egentligen var Kårings specialitet efterbearbetning av filmljud, och han hade bland annat arbetat i Ingmar Bergmans produktionsteam. På GSP Studio arbetade förresten även Anders Bjurström, och GSP Studios lokaler nyttjades även för affärsmässiga kontakter med möjliga finansiärer och sponsorer till Radio 88. Ett sådant möte ägde rum den 19 mars 1972 med en grupp skivbolagsfolk, och det ledde till att åtminstone en skivbolagsdirektör fick göra program för Radio 88 där det puffades för skivor från det bolaget.

 

Radio 88:s attacheväska med en Radiola kassettspelare längst upp till höger och utanför väskan ses också inkommande DC-kabel. Till vänster om kassettspelaren ses drivsändaren, vars utgångssignal via koaxialkabel går vidare till ett första effektsteg längst tilll vänster, och sedan fortsätter till ytterligare effektförstärkning i kylflänsförsedda boxen längst fram. HF-signalen passerar sedan en stående-våg-meter och ut till antennen.

 

Förutom AGA-sändaren använde Radio 88 periodvis en för sin tid modern transistorbestyckad sändarkonstruktion. Kanske inspirationen kom från någon kioskdeckare, för hela paketet med sändare och kassettspelare var inbyggd i en attachéväska med den uppsättning som syns på bilden här bredvid. Men det måste ha förekommit olika uppsättningar av sådana attacheväskor hos Radio 88, bland annat en som också innehöll ett mekaniskt tidur liknande en äggklocka för automatisk avstängning.

Ibland beskrevs Radio 88 med ord som måtte ha anpassats främst för de annonsörer man hoppades locka. Det påstods att stationen hade finansiärer som hade satsat 50.000 kr, då förstås ett mer storstilat belopp än det är idag. Det sades också att det hade tagit "ett helt år" för "två av Sveriges skickligaste elektroingenjörer" att utveckla sändaren. Men så avancerad teknologi var det inte fråga om. Som ett exempel förekom att man löste det där med timeravstängning genom att rigga upp en vanlig mekanisk väckarklocka. När väckarklockan började ringa lindades ett snöre upp på klockans uppdragsnyckel där bak, och när snöret blev hårt spänt skulle andra änden av snöret slita loss strömsladden från en kontakt och därmed stänga av sändaren. Men den lösningen gav osäkert resultat. Den 18 mars 1973 orkade inte väckarklockan dra snöret tillräckligt hårt, strömsladden satt fast och sändaren fortsatte att sända tills batteriet säckade. Ytterligare en tråkig omständighet var förstås att väckarklockans ringning hördes lång väg!

När det fungerade var annars avstängning med tidur en viktig förutsättning så att piraterna inte behövde hämta utrustningen prompt efter sändningen - det kunde vänta till nästa dag sedan man konstaterat ifall det kunde göras utan risk. Att hämta tillbaka utrustningen var det mest riskabla om televerk eller polis övervakade området.

Bengt Kåring framträdde som talesman för Radio 88 i TV2 hos Bo Holmström i det populära "Kvällsöppet" den 17 mars 1972. Bengt uppvisade där och även i tidningarna från samma period en mycket klok och väl genomtänkt argumentationsteknik :

"Många människor tror förstås att det här bara gäller affärer, men själv stödjer jag Radio 88 både tekniskt och ekonomiskt för att väcka opinion om en friare radio. Den som ville och kunde skulle få ansöka hos Televerket om en licens som berättigar till sändningsrätt ett år i taget. Det borde inte innebära något eterkaos eftersom Televerket mycket noga skulle kunna sköta kontrollen."

Det var nog mycket tack vare Bengt Kårings insatser som allt kring Radio 88 verkade så bra och både tekniskt och affärsmässigt bra genomtänkt. Men efter en tid spretade alltihop iväg från den ingångna fria radio-tanken till en rakt motsatt vänsterpolitisk omvändelse. Anders drabbades av Kärleken till Monika och han var receptiv nog att passa in sig i den vänsterpolitiska miljö där hon bodde och han flyttade in i. Han skulle bara några år senare återvända till sin kommersiella inriktning, men han hamnade i ett särartat politiskt vankelmod. Sändarutrustningen gömdes undan under sängen hos Monika och glömdes för en tid.

 

 


Den maskerade Anders Bjurström poserar här inför pressfotograferna, i trenchcoat och hatt. Han laddar ett band i en Nagrabandspelare modell IV-L. Apparaten till höger ser ut som en amatörradiostation för kortvåg. Urustningen ser häftig ut men har ingen samstämmighet med den Radio 88 använde vid sina sändningar.

 
   

Prisbillig antenn anordnad av träribbor
som bärande delar och på dessa upp-
tejpad koppartråd ger en antenndipol.
 

Kjell Höglund
 
 
   

SvD:s löpsedel 19/2 1973 om Radio 88
 
   
 
   

Samtida med Radio 88 fanns i denna proggens tid en aktionsgrupp, Rädda radion, som ifrågasatte Sveriges Radios roll i samhället med samma argument som Radio 88. En koppling fanns också mellan denna grupp och Radio 88, och tillsammans direktsände de lördagen den 28 april 1973 från Moderna museet. Sändaren var dold i en kasse på scenen under en konsert med artisterna Berndt Staaf, Kebnekaise, Turid, Blå Tåget och Nynningen.
 
   
 
 


Denna "platsannons" satte Radio 88 upp i
Radiohusets foajé, men ingen hörde av sig

 
   
Verifierade sändningar Nya Radio 88
(listan inte komplett - visar inte alla sändningar)
1973-0114
premiär
1973-0128
Stortorget, Skomakarg 24 B
1973-0318
Stortorget, timern slog ej av, sände tills batteriet säckade
1973-0325
Stocksund, bröts manuellt efter 30 min p.g.a. sändarfel, "hördes på alla frekvenser"
1973-0401
12:e sändningen
1973-0408
Högbergsg 26b, 13:e sändn.
1973-0415
-
1973-0422
Finntorp
1973-0429
-
1973-0506
Stortorget, Skomakarg 24b
1973-0513
Stortorget, sänd beslagtogs
1973-0520
Observ.lunden, säsongsslut
1973-0605
Järva krog, "Folkets röst"
Efter säsongsslut 20/5, återkom Radio 88 under namnet Folkets röst den 5/6, då Björn "hack i häl" och på samma frekvens gick till angrepp mot högerpolitiska Radio Sverige efter deras avslut för kvällen.
1974-0113
-
1974-0120
-
1974-0721
-
?
1974-0811
Tomträttsv 24, Sänd beslagt
 
   
 

Expressen 4 juni 1973
 
   

En av Sommarpiratens supportrar
 

Sommarpiratens 7 sändningar:

Datum
Plats
1973-0603
Väsby
1973-0610
Estbröte i Mälaren
1973-0617
Vaxholm
1973-0624
Värmdö
1973-0701
Masmoberget
1973-0708
Bogesund
1973-0715
Tornberget
 
   

Mälarpiraten i ett försök att få upp sändaren med luftballong
 

I konstnärskollektivet bodde även Björn Bränngård (1947) och Kjell Höglund (1945), och det uppstod senare små filosoferanden kring sändaren som en vilande resurs. En resurs i vila är en kapitalförstöring, ansåg man, och den borde göras till någon nytta. Ur detta kom Radio 88 att återuppstå som en fågeln Fenix, men nu med en vänsterpolitisk satirisk stil där Radio 88 slog åt alla håll, och musikinnehållet förändrades i enlighet med tidens progg-anda.

Den person som mest kommit att förknippas med Radio 88 är Anders Bjurström, men när vi lyssnar på programmen - både före och efterr omvändelsen - kan det överraska att han nästan aldrig själv hördes där. I det som efter denna omvändelse till Nya Radio 88 var det nästan bara Kjell Höglund och Björn Bränngård som skötte snacket, och Anders var organisatören och den mer praktiske i trion. Bengt verkar ha blivit bortkopplad i fortsättningen för Nya Radio 88 - eller om han själv valde att hoppa av.

Framledes gjordes programmen under betydligt enklare omständigheter. Inspelningslokalen fanns i Ornässtugan, men här handlar det inte om den riktiga i Dalarna, utan en till 2/3 storlek exakt kopia. Den hade utgjort den svenska paviljongen vid världsutställningen i Paris 1867. Efteråt köptes byggnaden av Karl XV, som lät återuppbygga den ett par hundra meter från Ulriksdals slott. Byggnaden blev sommarbostad för kungens livmedikus Edward Edholm - och hundra år senare alltså bostad och inspelningsstudio för några unga radiopirater. Anders gjorde inspelningarna direkt på en mono kassettspelare, men i vissa fall märks att enstaka inslag gjordes på ett stereo kassettdäck, och då finns ljud endast i den ena av ljudkanalerna - ingen överbryggning för att få ljud i båda. Det märks också ibland att de hade en rullbandspelare, bland annat för att åstadkomma eko-effekter.

Mycket kring Nya Radio 88 inträffade just i dessa krokar kring Bergshamra. Tavernan i Kungshamra kom att bli ett stamlokus för Radio 88-piraterna. De tipsade i programmen att de brukade träffas där på onsdagar, fredagar och lördagar, vilket leddde till att även pejlarna kom dit. En av dessa var "Pejlar-Bengt" (Forsgren), som trots anställning hos Televerket, och pejlarintresse, ändå inte ingick i gänget kring Televerkets chefs-pejlare Uffe Altin. Bengt blev istället med tiden Radio 88:s byggare av ett stort antal FM-sändare allt eftersom Radio 88 fick fler och fler sändare beslagtagna. Tavernan fick mycket gratisreklam i programmen, men eftersom stället var stängt på söndagskvällarna valde man istället att ses på söndagsöppna puben Mocambo på Körsbärsvägen 2a - "stället med stans näst-näst bästa öl" som de sa när de gjorde gratisreklam för stället. Men både Mocambo och Körsbärsvägen - liksom även Tavernan - har försvunnit vid ombyggnationer i Bergshamra.



Willy Josefsson

En av de kontakter som knöts vid Tavernan var Willy Josefsson (1946) som med sin breda skånska blev en nästan lika förekommande röst i programmen som Kjell och Björn. Han hade journalistiska ambitioner och skrev en del av manustexterna. Sedermera hamnade han på journalisthögskolan, vilket ledde honom vidare till "Obs kulturkvarten" i P1 där Willy var programledare under 20 år. Under de senaste 40 åren har han skrivit deckare med säljande framgång och publik även i Tyskland, Danmark och Holland.

Kjell Höglund hade på den här tiden satt sina första frön som trubadur och skivartist. Mitt i Radio 88-äventyren kom hans tredje LP-album ut, och bland visentusiaster såg man honom redan som en kändis - han hade också hörts en del i vanliga radion. Hans stil har alltid varit säregen. Både som skivartist och i programmen på Radio 88 utmärkte han sig med sin speciella skälmaktiga humor. Han har som visartist lyckats nå kultstatus. Under 2000-talet har han framträtt mer sparsamt men fick 2002 äran att mottaga Fred Åkerström-stipendiet.

Premiären för Nya Radio 88 gick ut söndagen den 14 januari 1973 med gamla Fats Wallerlåten "Crazy 'bout My Baby" som programsignatur och igenkänningssignal för den här Radio 88:2.
Radio 88 28 januari 1973 - Här hörs Kjell Höglund och Björn Bränngård i ett 47 min långt program som blev utsänt från Stortorget i Stockholm.
Att just den blev vald som signatur var säkert mest en slump. Den lät fräck på sitt egna sätt och var kanske lite på tvärs mot musiken i övrigt.

En månad senare lät sändningen så här:
Radio 88 28 februari 1973 - Den här kvällen är inspelningen 1 tim 18 min lång, men ute vid sändarplatsen var man tvungen att vända på C90-kassetten mitt i sändningen för fortsättningen.

Det var vid denna sändning som man också förde fram uttalandet om "skäran och hammaren" som kan anas i noteringarna av minnesord och stolpar för innehållet i detta program, här:

Noteringen "Brev till TT" och "skäran och hammaren" syftar på det uttalande som Radio 88 några dagar före denna söndags-sändning hade sänt till TT. Detta uttalande togs in i några dagstidningar där främst dessa ord väckte uppseende:
Vår målsättning har sedan provsändningarna, våren 1972, i grunden förändrats. Då smorde vi systemets maskineri, nu sätter vi en ära i att få det samma att skära. Skäran och hammaren är våra redskap. Med skäran sprättar vi upp girigbukarna, med hammaren krossar vi systemet.

För detta, och flera andra program som sedan följde, finns kladdpapprena - med Televerkets logga på - i original bevarade från inspelningstillfället, där programinnehållet finns noterat i grova drag. Se pdf-fil 8MB.

Här är fler program från denna tid :
Radio 88 - sannolikt sänt i februari 1973. Björn Bränngård inleder och Kjell Höglund kommer med inpass senare i programmet. 32 min.
Radio 88 söndag den 11 mars - ett 59 minuter långt program som sannolikt delvis (eller helt) aldrig kom att bli utsänt på grund av Televerkets pejlare. Kjell berättar om "Kvinnodagen i torsdags" och spelar låten "Å-å-å tjejer". Här finns flera inslag med som senare kom till användning i Anders Bjurströms dokumentär om Radio 88 ("Musen som röt").
Radio 88 söndag 18 mars 1973 - Kjell Höglund om föregående söndags telefonkontakter. Willy Josefsson spelar på begäran ett spår med progg-duon Jemerton Jönsson. Även denna gång skedde sändningen från Stortorget, Gamla Stan. 40 min, men efter programmets slut uppstod tekniskt fel så att sändaren förblev igång med tyst bärvåg - "stog på hela natten" står det skrivet på kladdpapperet.
Radio 88 söndag 25 mars 1973 - Björn Bränngård och Willy Josefsson från kloaken. Sändningsplats Stocksund. 48 min, men hela programmet blev inte sänt. På grund av sändarproblem bröts sändningen manuellt efter 30 min därför att sändningen "hördes på alla frekvenser" enligt noteringarna.
Radio 88 söndag 1 april 1973
- Kjell Höglund berättar att det är 12:e söndagssändningen. Björn Bränngård utlyser tävling: de tio första som kommer till Gröndalsvägen 10 får varsin blombukett! 58 min.
Piratpejlarkommunikation från 1973 - amatörpejlargäng med proffsig stil. Mitt i detta hörs en kort stund också sändningen från villebrådet: Radio 88.


fp-ledaren Gunnar Helén

Som en gimmick förde Radio 88 ett propagandakrig mot folkpartiet och dåvarande fp-ledaren Gunnar Helén i avsikt att häckla mot partiets uttalanden om avveckling av SR-monopolet. Det var på den tiden nästan bara fp som uttalade sig i frågan, vilket kunde ge sken att fp var det rätta partiet för alla oss som önskade en radio i fri tävlan mot SR. Men det framgick aldrig i dessa publikfriande utspel att Gunnar Helén vid tillträdet som fp-ledare i själva verket uppställt det som ett villkor att fp under hans ledning inte skulle agera alls för reklam i radio-TV.

Men målsättningen för Radio 88 var INTE att bryta mot radiomonopolet. Så sa de faktiskt i sina program och även i tidningsuttalanden, och man angrep även radion för dess kolossala storlek och en alltför professionell och byråkratisk inriktning och ville mena att dessa faktorer ofta lämnade den lilla enkla männskan ohörd.:
Aftonbladet 7 april 1973: Vi är ett alternativ till Sveriges Radio - Radio 88 stöder dock radiomonopolet. En helt fri radio skulle bara innebära reklamradio, menar de. Och reklamradio vill de inte ha.

-Vi vägrar ge efter för kvalitetskrav, sade Radio 88, och uppmanade lyssnarna att sända in programbidrag och gav orädda löften att allt insänt skulle sändas ut ocensurerat. Ett "eterns klotterplank", ett "speakers corner" ville de att Nya Radio 88 skulle bli. Men någon skörd på sådana uppmaningar märktes inte i sändningarna.

En adress som kom att användas flera gånger för sändningarna var Högbergsgatan 26 B på Södermalm varifrån man sände första gången den 8:e april 1973. Den gången blev de av med en av de transistoriserade sändarna, och Expressen skrev om händelsen :
Expressen 9 april 1973: Polis och televerk stormade piratsändaren - Men vi kommer igen nästa söndag - I nästan tre månader har televerkets pejlingsbilar försökt spåra Radio 88. Igår lyckades man.
Expressen 9 april 1973: En sport för pirater att lura televerket - De sänder på söndagkvällarna, och då är det svårt att få folk till spaningarna, säger radiodirektör Olle Gerdes. -Just det, säger Radio 88. Gissa varför vi lagt sändningarna vid den tidpunkten.
Expressen 13 maj 1973: I höst hoppas Radio 88 på PIRAT-TV - I kväll sänder Radio 88 igen. Det blir sista sändningen. Men Radio 88 kommer igen i höst. Då med TV-sändningar.

Inför sommaren gick Anders ut som "Mr X" i pressen och påstod att Radio 88 skulle utvidga verksamheten med TV-sändningar också. Idén var att man skulle starta sändningarna direkt när TV1 slutade sända, och då skulle Radio 88:s sändare finnas på samma kanal, VHF-kanal 4, som TV1 sände på. Nyheten var så sensationell på den tiden att få flera tidningar - även morgontidningar - att gå ut med nyheten, och i ett par fall dessutom tillkännage den på sina löpsedlar. Men någon verklighet blev det aldrig av detta.

Men även andra tidningar gav utrymme åt Radio 88:
DN 7 juni 1973: Politisk trängsel bland piratsändarna - Dom är lite fler nu än vanligt, säger Televerket.
SE 28 juni 1973: Televerket hittar oss aldrig! - Televerkets grejor är bara skit! (pdf-fil 3 MB)

Kanske var det artikeln i Expressen den 13 maj som provocerade polisen att försöka göra den sändningen till Radio 88:as sista. Eller så var det därför att Radio 88 upprepat tre gånger sänt från samma adress, Skomakargatan 23b intill Stortorget i Gamla stan. Polisen hade tagit sig upp på taket där antennen var uppriggad, och sedan helt enkelt följt ledningen ner till vindsvåningen. Men att direkt klättra ner den vägen visade sig riskabelt, så Kjell fick räcka en hjälpande hand och assistera de höjdrädda poliserna ner till balkongen där han fanns. Sedan de tryggt kommit ner blev Kjell dock beordrad att omedelbart stänga av sändaren. Eftersom sändningen ännu inte var riktigt avslutad bad Kjell om att få vänta lite med det, men detta nekades honom. Kjell togs istället med till polisstationen där han arresterades och fick sitta i förhör vid tre tillfällen. Kjell var ärlig och erkände villigt vad som lastades honom men vägrade envist att avslöja några andra inblandade. Därför blev arresttiden lång, 65 timmar, och från polisen hoppades man kanske att kunna trötta hans motstånd. Men Kjell höll fast vid sin tystnad hela arresttiden. När det långt senare blev rättegång erkände Kjell och domen fastställdes till 40 dagsböter á fem kronor.

Men sändningarna och provokationerna fortsatte:
DN 7 juni 1973: Politisk trängsel bland piratsändarna - Dom är lite fler nu än vanligt, säger Televerket.

SE 28 juni 1973: Televerket hittar oss aldrig! - Televerkets grejor är bara skit! säger Radio 88 (pdf-fil 3 MB).

Radio 88 - okänt datum.

Radio 88 - okänt datum.

Radio 88 - okänt datum.

Radio 88 - okänt datum.

en intervju - som gjordes för taltidningen (f. synskadade) Höjdpunkten, där vi hör teknikern Kenneth Andersson (skånsk dialekt) och redaktören Sune Olsson intervjua Björn Bränngård och Kjell Höglund om Radio 88. Inspelningen gjordes på en restaurang på Östermalm.

Anders Bjurström skulle senare även jobba med laglig radio. Efter utbildningen på Dramatiska Institutet hade han en anställning på Radioteatern, och han stod som producent för en del radioteaterföreställningar. Det var under denna period som han gjorde den dokumentär om Radio 88 (se nedan) som blev sänd med flera repriser och som blev vald att delta som Sveriges Radios bidrag till det årets Prix Italia - en årligen återkommande italiensk festival där radio- och TV-bolag tävlar med utvalda produktioner.

Radio 88 - "musen som röt", eller "brott den dag, det ögonblick vi sänder". Den sanna historien om en piratstations uppkomst och fall, berättad av de som var med. Sänt under rubriken radioteater i SR-P1 första gången den 13 juni 1976.

Röster i Radio TV 11 juni 1976: (artikel om programmet) Ska bara experterna få göra program?

DN juni 1976: recension för programmet.

Söderort okänt datum 1976: "Musen som röt" blir SRs bidrag till Prix Italia.
Tidningen presenterar de i Solna kommun boende Anders, Kjell och Björn som "södergrabbar".

en intervju - detta är ett utklipp ur en nattsändning i närradion. Det var Radio SUS som genomförde denna sändning, och där dök även denna korta intervju upp. Anders Bjurström intervjuar sin gamla piratkollega Björn Bränngård, men intervjun blev kort och tvärt avhuggen i sändningen.

Anders var en rastlös själ som sällan stannade på samma plats någon längre tid. Han hoppade av jobbet på Radioteatern och jobbade en tid som producent på Annonsbyrån Svea, och det är ju ett sammanträffande att han där från 1979 via närradion skulle komma tillbaka på den tidigare så olagliga frekvensen 88 MHz. Anders blev närradions första programledare vid premiärsändningen, som blev sänd just från Svea. Han blev senare också en självklar ordförande för "paraplyet" över de närradiosändande föreningarna, Stockholms närradioförening. Jag minns själv honom i rollen som en mycket uppskattad ordförande där.

Vi får anledning att återkomma till ämnet Radio 88 längre ner på denna sida. Men under samma första halva av 70-talet fanns också ett flertal andra pirater.

1973 Sommarpiraten

Den mest livaktiga vid sidan om Radio 88 var Sommarpiraten, vars frontfigur hette Hasse Norén. I hans gäng ingick Kjell Frimert, Berne Högberg och Dan Andersson. Premiärsändningen gick i luften från Upplands Väsby söndagen den 3 juni, och sändningarna fortsatte sedan varje söndag kl 21 på 88,56 MHz. Frekvensen var av naturliga skäl densamma som Radio 88 eftersom det var deras sändare som Sommarpiraterna lånade under 88:ans sommaruppehåll. Radio Sommarpiraten bjöd popmusik med ganska tvärt instuckna reklaminslag som oftast lät som uppläst diktamen utan någon producerad elegans.
SvD söndag 3 juni 1973: Ny pirat i Stockholm - Till raden av piratsändare i Stockholm sällar sig nu ytterligare en sändare som kallar sig Sommarpiraten. Liksom Radio 88 sänder man på FM-bandet, men uppger sig inte ha något samband med denna sändare.

Vad som framför allt utmärkte Sommarpiraten var de intervjuer de gjorde med kända personer. I det första programmet hade Hans och Dan, tack vare sin gemensamma ballonghobby träffat självaste Lennart Hyland (1919-1993) i samband med Ballongdagarna i Gränna. Ovetande om vilka de var följde Hyland med upp i Dans ballong, och väl däruppe passade Hasse på att spela in när Hyland skojade om bland annat olika dialekter, och Hans skjöt också in frågan om hans åsikter om piratradio och om konkurrens i etern, vilket Hyland mycket frimodigt uttryckte sig positivt om.

När inspelningen med Hyland hördes i premiärprogrammet för Sommarpiraten skapade detta uppmärksamhet i pressen, som vi bland annat kan se på löpsedeln här bredvid. Det var sensation när en representant från självaste Radion så öppet uttryckte oppositionella åsikter mot radiomonopolet - Hyland var då dessutom programråd i Sveriges Radios styrelse.
Aftonbladet 4 juni 1973: Lennart Hyland medverkade på piratradion - Jag trodde ju det var ett skämt. Jag kunde aldrig drömma om att det var piratradion som intervjuade mig.

Om Hylands uttalanden i tidningen verkligen var riktigt återgivna citat så var det lögn med hans påstådda omedvetenhet om vilka som intervjuat honom. I denna telefonuppspelning framgår klart att Hyland var medveten om att det var radiopirater som gjort intervjun, och Hyland uttrycker själv att det är OK om de ville sända ut inspelningen :
Lennart Hyland-inspelningen i sin helhet - här tagen via telefonöverföring

I Sommarpiratens andra sändning, den 10 juni 1973, råkade det falla sig så att kung Gustaf VI Adolf (1882-1973) gjorde sitt sista radioframträdande innan hans frånfälle på hösten. Intervjun med kungen var tillkommen efter svåra ansträngningar och förberedelser under Svenska Flaggans dag den 6 juni. Det bjöd på stora svårigheter att komma intill för en intervju, och resultatet blev ett bottennapp som reportage. Kungen, då fyllda 90 år, svarar endast förvirrat på intervjufrågorna - det enda konkreta han säger är "härligt att komma ut till landet [Sofiero]". Nästa fråga verkar missuppfattas och besvaras "Tack så mycket" och på frågan om han haft en arbetsam dag svarar kungen "...blommor som väntar...". Det var hela intervjun innan kungen vinkar och säger avvärjande genom kupéfönstret "Nu får vi gå" vid tågets avgång från Stockholms Central till Kalmar.
Kung Gustav VI Adolf den 6 juni 1973 - Radio Sommarpiratens intervju

 
Tage Erlander i aktern, Kosygin vid årorna. I fören en Säpo-man.
 
   

Televerkets pejlare på utryckning från Farsta
 
 

En person som hade särskild betydelse för Sommarpiraten var Dan Andersson (1936 - 1976). Han var en förmedlande länk mellan Anders Bjurström och Hans Norén så att Sommarpiraten lånade Radio 88as utrustning under deras sommaruppehåll. Dan hade för Radio 88 även stått bakom deras "supporterklubb" och gjorde sammalunda för Sommarpiraten. Idén var att "klubben" tog hand om marktjänsten åt piraten. Det innebar bland annat att piraten öppet uppgav adress och telefonnummer för lyssnarkontakt, vilka alltså var Dans privata. Polisen gjorde husrannsakan, men de hittade inget och det var just tanken. Dan var bosatt på en husbåt som då låg vid Gröndal, men fanns ofta även förankrad vid Lindö-bryggan på Lovön där det fanns ett antal sjögående sportplan angjorda. Ett av dessa, ett MFI-9B på flottörer tillhörde honom själv. Det var ett mycket litet plan med trångt utrymme för två i hytten, och som pilot lyckades Dan skapa intriger som blivit legender bland flygintresserade. En sådan intrig inträffade när Sovjets regeringschef Aleksej Kosygin var på officiellt Sverigebesök 1968. Folkopinionen var ogillande och en demonstration på Sergels torg samlade 2000 protesterande mot besöket. Tage Erlander bjöd Kosygin på den traditionsenliga roddturen, och med detta lyckades han få stenansiktet Kosygin att en kort stund spricka upp i ett gemytligt leende när de rodde ut i ekan på Harpsundssjön. Men leendet stelnade till - både på Kosygin och på säpomännen när Dan Anderssons plan dök upp vid horisonten och sedan landade alldeles intill och, av Dan, gjordes fast vid Erlanders brygga. Överflygning var förbjuden men eftersom inget alls hade sagts om att landa på sjön, så...

Dans avsikt var att tala förstånd med Kosygin, vilket han också försökte göra högröstat där han stod på flygplanets ponton och riktade sig ut mot ekan. Utöver allt annat hade han också en förmåga att omge sig med unga tjejer, och vid detta tillfället hade han - som också syns i bilden - lockat med sig en ung dotter till en aktad välbeställd medborgare, som tog mycket illa vid sig av händelsen.

Dan var onekligen med om många spännande saker, men han var också glad i att marknadsföra sig som en kanske mer spännande individ än han egentligen var. Trots allt som påståtts finns han kyrkobokförd, precis som vi andra, och han hade faktiskt ett personnummer, trots alla myter som påstår annat. Här är en inspelning gjord av Kenneth Andersson ombord på Dan Anderssons husbåt i juni 1973, där vi hör Dan Andersson (ej släkting till Kenneth) berätta om sin egen tillvaro och omständigheter kring ballongflygning och kring piratradio.
Dan Andersson berättar ombord på hans husbåt i juni 1973

Men åter till juni 1973 och berättelsen om Sommarpiraten.
Ytterligare en person som intervjuades på Sommarpiraten var sångerskan Eva Bysing (1943), som verkligen uttryckte sig uppskattande om piratradio:
"Jag har svårt att fatta vitsen varför man stoppar radio så här; piratradio, som det kallas. Det verkar sjukt på något vis. Fortsätt med piratradio!"

Pingstpastorn Stanley Sjöberg (1936) uttryckte sig i Sommarpiraten den 24 juni på det här viset:
" [--] Det är väl vad vi hoppas på; en fri radio, en fri TV i det här landet. Det behöver vi. Och det är nyttigt för demokratin för att få frågor allsidigt belysta. [--]"

Enligt artiklarna i tidningarna kostade det 500 kronor per gång för den som ville annonsera på Sommarpiraten. Men ibland fick de inte ut mer än högst hundralappen, och det fick vara bra med det. Ibland skedde betalningen inte heller i pengar, som i fallet Annas Restaurang som ägdes av en Bosse Högberg, som inte ska förväxlas med den då så kände boxaren med samma namn. Där skedde betalningen genom att Hasse och hans kompisar kunde äta fritt och kanske till och med få en bira till maten.

Sommarpiratens sändning den 17 juni 1973

I detta program finns bland annat ett inslag om Sveriges första piratradiostation, Black Peter, som sände i det tidiga 1950-talet. Man har intervju-snuttar där politiker uttalar sig om handikappade, allt behandlas mycket hastigt och ytligt. Programmet ger ett konstigt misch-masch av ämnen och olika slags musikslag. Uppmaning om "Spola kröken" följs av suparvisor och sedan en skiva med andlig sång. Frågan är vad programmakarna ville åstadkomma, och om de ansåg att de lyckades med det. I det här programmet ställde ett bilföretag, Bröderna Lönnkvists Bil AB, upp med en begagnad VW-bubbla värd 1500 kr. Den var det hägrande priset i tävlingen "Bilrallyt". Det gällde för deltagarna i tävlingen att hitta bilen genom de ledtrådar som här och var gavs i programmet. Bilen hittades, men först vid sändningen en vecka senare, den 24 juni
Sommarpiratens sändning den 24 juni 1973
, när en av ledtrådarna var "Alla pirater hamnar här - förr eller senare" och positionen angavs till "59 19 17 nord, 18 02 30 syd". Det var en av pejlarna som hittade bilen vid stora entrén till det då ännu i bruk varande fängelset vid ön Långholmen. Platsen hade valts för den förväntade kalabaliken när folk skulle komma vallfärdande och uppföra sig "misstänkt" utanför fängelseportarna. Kanske skulle fångvaktarna tro att det var förberedelser för en fritagning och larma polisen.
Sommarpiraten fick inför sändningen från Värmdö den 24 juni en fin annons alldeles under Sveriges Radios programtablå i Expressen. Detta fick de som tack för att de sände ut Bengt Kårings snyggt producerade Expressenreklam, som ett år tidigare hade körts mycket på Radio 88. Tidningsannonsen gav även lite snålskjuts för Annas Restaurang; längst ner i annonsen stod "Vi ses och hörs på Annas rest. St Eriksgatan 53 B". I programmet den 24 juni kom plötsligt utan någon tydlig förklaring om vad det är en inspelning gjord ombord på Dan Anderssons husbåt där man hade samlat kollegorna från Radio 88, Radio Sverige och Radio Partaj. Dessutom fanns Åke Wilhelmsson med, känd programledare i debattprogram i TV på den tiden. Hans mål med sitt deltagande var att han ville göra ett reportage om piraterna, men piraterna försökte istället klämma honom på ett uttalande om hur åsikterna var kring TV/radiomonopolfrågan på det för yttervänsteråsikter starkt förknippade TV2. Wilhelmsson menade att det var fritt att ha en åsikt, men den framför jag inte här, sa han.

Programmen var kanske inga höjdare, men Hasse hade större strategi-tänk vid val av sändningsplatser än de hade på de andra piraterna. Han var först som pirat att klura ut idén att sända från Bogesundslandet, som de sände från den 8 juli. Pejlarna fick då bäring ut mot Lidingö, men det finns ingen förbindelse över sjön för att sen komma vidare från Lidingö till Bogesund. Att åka runt viken innebär en omväg på cirka tre mil...
Men främst skilde sig Radio Sommarpiratens strategi från Radio 88:s genom att Sommarpiraten oftast sände från Stockholms ytterområden och hade riktad sändning in mot stan med hjälp av en 5-elements yagiantenn - Radio 88 sände ju oftast inifrån stan från hustak och vindar. Hasse hade med hjälp av en topografisk karta hittat Tornberget, 110 möh i Haninge kommun - en av de allra högsta punkterna i Stockholmsområdet. Därifrån skedde sändningen den 15 juli, men sändningen skulle bli den snöpliga finalen för Sommarpiraten där inte bara sändarutrustningen blev beslagtagen - även Hasse åkte fast och fick genomgå polisförhör och i september 1973 blev han vid Södertörns tingsrätt dömd till dagsböter 50 à 5 kr för brott mot radiolagens §10 (1966:755).
Sommarpiratens sista sändning den 15 juli 1973 inspelad via FM men programmets inledning saknas

Vad som är mer trist i minnena efter Sommarpiraten är en pinsam reklam för porrklubben Funny Girl och att Tore, en av de involverade, vid husrannsakan visade sig ha en vapensamling bestående av två k-pistar, fem pistoler och 2674 patroner. Denna värre form av skumma business var helt okända för Hasse men drabbade honom under häktningstiden och gav nog betydligt hårdare tag, och säkert också längre tidsåtgång för förhören än vad som annars var rimligt om det enbart hade handlat om radiobrottslighet. Domen för Tore blev åtta månaders fängelse för olaga vapeninnehav m.m. Efter häktningstiden retade det Hasse mycket att tiden gick så lång - hela två månader - innan han äntligen fick tillbaka sin bil, som ju hade använts vid sändningstillfället, och möjligen att allt kring denna "affär" undersöktes extra noga på grund av vapenbrottet.
(okänd tidning) 20 juli 1973: Radiopirat köpte vapen billigt på Hötorget - Han gör gällande att han är vapensamlare. Polisen ser dock allvarligt på hans vapenintresse.

1973 Sände för högern inför riksdagsvalet
Radio Sverige, som tidigare sänt som Radio 89 och Radio Alternativ, var en högerpolitiskt inriktad pirat som drevs av en Peter Nyström. Tidningsuppgifter gjorde gällande att cirka 30 personer jobbade med Radio Sverige, och att tre jobbade på heltid i redaktionen för programmen, som dessutom, framkom det senare, lär ska ha spelats in i den populära sång- och teaterartisten Grynet Molvigs lägenhet - men utan hennes vetskap. Till skillnad mot de flesta andra pirater sände man på vardagskvällar, måndag- tisdag- torsdag- och fredagkvällar vid kl 22 på frekvensen 88,65 MHz. Premiären gick torsdagskvällen den 24 maj 1973, och man fick en viss uppmärksamhet i pressen :
DN 25 maj 1973: Ny piratradio i Stockholm - Den nya piratsändaren Radio Sverige började sända på torsdagskvällen. Piratradion blandar musik, politiska tendensiösa angrepp mot regeringens politik.
Fib-Aktuellt 10 juli 1973 (Här är Radio Sverige - Bort med Palme! Svenska företagare finansierar illegal radiosändare som sprider antisossepropaganda.

Det var valår och s-regeringen och inte minst Olof Palme fick de värsta slängarna i programmet, liksom andra institutioner inom "rörelsen" och radiomonopolet. Radio Sverige lyckades med sin högerpropaganda medförde även att deras motpol Radio 88 återupptog sändningarna, trots att 88:orna ett par veckor tidigare ansett sig göra sitt säsongsslut för att återkomma först till hösten. Radio 88 och Radio Sverige råkade, trots alla olikheter i övrigt, sända på exakt samma frekvens, in på decimalerna vilket väl berodde på att de använde samma slags sändare och på tillgängliga kristaller, och den 5 juni valde "88" att omedelbart efter att Radio Sverige stängt sin sändning gå igång med direktsändning och kommentera och avfärda högerpropagandan :
Folkets Röst - söndag 5 juni 1973. Radio 88 med Björn Bränngård går ut i sändning som ett svar på Radio Sveriges sändning.

Trots Radio Sveriges ansträngningar blev det dock fortsatt mandat för samma gamla regering efter valet. Enligt en artikel skulle Radio Sverige senare ha fått ambitioner för fortsatta sändningar men det är okänt om detta förverkligades eller om det bara var en tidningsskröna :
Aftonbladet 12 oktober 1973: Högerradion hotar sända igen - Radio Sverige, piratradion som sänt högerextremistisk propaganda hotar fortsätta sändningarna.

1974 Mälarpiraten

Mälarpiraten var ett projekt som byggde på att sändaren skulle skickas upp till hög höjd med hjälp av fyra väderballonger fyllda med vätgas. Här möter vi återigen Hasse Norén som den huvudansvarige, och Dan Andersson som den flyg- och ballongkunnige medhjälparen. Ytterligare två personer, Per-Olof Sännås och en som kallades Pejlar-Per ingick. De fick god uppbackning från pressen, främst tack vare Sännås, som själv var journalist och skrev om bedrifterna i artiklar i DN. Eftersom sändningarna skulle ske från så hög höjd som 3000 meter ansåg man sig kunna nå hela Mellansverige med en relativt effektsvag sändare.
Expressen 10 juli 1974 - Här är den hemliga lilla radiosändaren Den här lilla, till synes ofarliga tingesten kommer att reta gallfeber på polisen och televerket.
Men om Expressen i ovanstående artikel verkligen visar Mälarpiratens sändare så handlar det om en ytterligt effektsvag leksak av samma slag som den Josty Kit jag beskrev högst upp i början av denna berättelse. En inofficiell provsändning skedde den 11 juli, som nästa tidning berättar här:
DN 12 juli 1974 - Mälarpiraten sänder från ballong - På torsdagskvällen började en ny piratradiostation sina sändningar. I en timme hördes "Mälarpiraten" tydligt över hela Storstockholm. Radiosändaren fanns i en väderballong på 3 000m höjd. -Vi kommer att sända varje söndag på 88 MHz i FM-bandet, säger den 25-årige studerande som leder verksamheten. Officiell start blir söndagen 21 juli.
DN 21 juli 1974 - Ny piratsändare vill väcka debatt - Sveriges Radio skall få konkurrens. Det ska Radio Mälarpiraten stå för. De startar sina sändningar ikväll, söndag via väderballong.

Provsändningen blev alltså lyckad, men vid den tänkta premiären, söndagen den 21 juli 1974 inträffade det olyckliga att "luften gick ur projektet". Ballongen gick nämligen sönder när hela sändarpaketet skulle puffas iväg på sin färd upp till molnen :
DN 23 juli 1974: Radioballongen kom aldrig upp - Radio Mälarpiraten som skulle haft premiär i söndags fick en snöplig början.

Ett nytt försök gjordes därför påföljande söndag, den 28 juli, men även då misslyckades det. Ballongerna lyfte visserligen upp hela apparaturen, men sändaren visade sig ha blivit feltrimmad, och från sändaramatörer rapporterades att sändningen hade hörts bra på 84 MHz, alltså en bra bit nedanför FM-bandet. Sändningen hördes också med bra styrka i kommunikationsradion på Värmdöbussarna, som normalt använde frekvensen ifråga.


På bilden (foto: Karl Gunnar Holmqvist) ser vi Radio 88-gänget samlat efter rättegången mot Anders och Kjell, och de flesta bär passande nog Radio 88-tröjor. Anders är lång och ses högst upp och Kjell är femte från vänster. I mitten i bilden ses Björn i en vit tröja - oskuldens färg - han var inte åtalad trots att han var lika delaktig i brottet som Kjell och Anders. De dömdes för att ha begått "den åttonde dödssynden", och här vid huvudentrén till Rådhuset i Stockholm finns hugget i sten symboler för "de sju dödssynderna" som kan skymtas i bilden. Björn Bränngård är dotterson just till självaste konstnären, han som en gång i tiden åstadkom dessa.

Kjell Höglund, Björn Bränngård och Anders Bjurström.

Anders är den som mest av de tre kommit att förknippas med Radio 88. Det var han som startade alltsamman, men hans röst hörs nästan aldrig i programmen. Han stod mer som producent, och även om han nog inte hade så mycket teknikkunskaper så var det i regel han som tekniskt satte samman programmen och sedan åkte iväg med sin Volvo Amazon och skötte de flesta av utsändningarna.

Huddinge-Postens löpsedel 22 maj 1974 där man angav Radio 88 som piraten med TV-planer. Men det var en anka. Nyheter om den omtalade piraten var kittlande läsning, tyckte tidningarna.  
1974 Radio Partaj

Radio Partaj sände oftast från hustak i Stockholm på 103 MHz med hjälp av taxisändare och bjöd på bra ljud med hjälp av en Tandberg rullbandspelare. Men den var beroende av nätström, vilket var en avgörande faktor i valet av sändningsplatser. De ska ha genomfört fem sändningar på våren 1974 och tre sändningar på hösten innan de fick utrustningen beslagtagen efter sändning söndagen den 22 september. De hade då sänt från ett tak vid Kungsklippan på Kungsholmen med sändaren och banspelaren uppkopplad på vinden där de bekvämt ordnat nätström via provisorisk uppkoppling till närmaste glödlampssockel i taket. Beslaget skedde dock först på måndagen efter att televerkets pejlare blivit kontaktade av sändaramatörer, som enligt artikeln här nedan var först med att hitta sändaren :
DN 24 sept 1974: Illegal radiosändare beslagtagen - En illegal radiosändare, Radio Partaj, beslagtogs på måndagseftermiddagen vid Kungsklippan i Stockholm.

 

1974 Radio 88 - fortfarande i luften

Fortfarande under 1974 förekommer tidningsnotiser om Radio 88, som alltså i mer än två år - i olika skepnader - hade fortsatt sina sändningar. I programmen och i tidningsartiklar kom de med uttalanden som föreföll att ha som enda avsikt att trotsigt provocera mot pejlarna på televerket. De utgav sig för att vara en stor organiserad rörelse med ett 40-tal personer - ibland angav de till och med sin storhet som flera hundra personer som samarbetade om att få sändningarna i luften. I maj dök sensationen upp att de även skulle starta TV-sändningar, vilket förstås var en bra grej för att få tidningsrubriker. Men vi börjar i januari det året.

Radio 88 söndag 13 januari 1974 - - Anders Bjurström med i stort sett bara en skiva (med Lena Granhagen).

Radio 88
söndag 20 januari 1974
-
Inledningssnacket sköts av han som var huvudpersonen, men som oftast höll sig mer i bakgrunden: Anders Bjurström. Han påtalar att sändarfrekvensen var egentligen 89 MHz. Detta kunde nog variera lite allt eftersom sändare blev rädade av polis + televerk, och en ny sändare fick tas fram för fortsatta sändningar. Efter första skivan sker avannonseringen av Björn Bränngård. I en sketch om riksrätt för dåtida USA-presidenten Richard M. Nixon hör vi främst Kjell Höglund + senare Björn Bränngård, och det var dessa två som hördes mest i Radio 88 under denna säsong. Om matkonsumtionen på restauranger talar Björn + en kvinnlig röst (kan detta vara Monica?). Programmen sattes ihop med hjälp av pausknapp på kassettbandspelare, men man kan i detta program höra att man också förfogade över någon rullbandspelare med band-eko-möjlighet, som man leker med. Björn berättar att Kjell och Anders har blivit åtalade för olaglig radioverksamhet, och rättegång kommer att äga rum i Rådhuset, Stockholm den 12 februari kl. halv 10, och Björn ber supportrar att komma dit och ge sitt stöd. Det kanske var den gången som hela detta sällskap dök upp som syns på bilden nedan. En lustig detalj är att en förfader till Björn var arkitekten som ritade Rådhuset en gång för länge länge sedan, och som också formgav de dekorationer som vi kan se vid denna entrédörr, och de föreställer "de sju dödssynderna" (septem peccata mortalia). Ja, i detta rådhus har många radiopirater suttit och svettats och blivit ådömda dagsböter. Anders Bjurström påannonserar en låt med Frank Zappa. Av någon anledning hörs Sven Wollter i "Proletären" som sänds som serie i sex avsnitt i TV just då. Annonseras av Anders. Strax därpå tar programmet slut med Anders Bjurström som avannonserar genom att säga att "Efter sändningen ses vi på Körsbärsvägen 2a på puben Mocambo nära Valhallavägen".

Expressen 21 januari 1974: Radio 88 åtalas - På tisdag åtalas Radio 88 i Stockholms rådhusrätt - två sändare har beslagtagits av polisen. Men igår kväll gick 88-rösten ut igen i etern med lite småprat om att "demokrati på jobbet är bara skit".

DN 13 februari 1974
: Radio 88 inför rätta
- Vi ville skapa debatt om radions monopol.


 

Televerket intensifierade spaningarna efter Radio 88, och framåt hösten 1974 hade man hunnit beslagtaga fem sändare. Men i gänget kring Radio 88 fanns också "Pejlar-Bengt" Forsgren, som hade förmågan att ständigt få fram nya sändare så att nästa sändning alltid kunde genomföras när den föregående sändaren blivit beslagtagen. Det fanns enastående envishet och beslutsamhet, men egentligen började gänget så smått att tröttna. Egentligen ville man lämna över alltihop till någon som tog över sändningarna, men samtidigt hade man svårt att bara ge upp. Fortfarande sa man sig vilja stödja monopolet och varnade att fri radio bara skulle leda till att kommersiella krafter skulle ges ökad makt - jämför gärna det uttalandet med dagens oligopolsituation i den svenska radion - men jag tror inte 88-orna kunde ana hur mitt i prick de träffade med sina förutspåelser..

Söndagen den 10 augusti 1974 gjordes ett beslag av Radio 88:as sändare uppe på Hägerstensåsen, på Tomträttsvägen 25. Beslaget undersöktes hos Televerket på måndagen och man fann att det var en transistoriserad sändare som uppmättes till frekvensen 88,5 MHz och en uteffekt om 13 W. Tillsammans med sändaren fanns kassettbandspelaren och blyackumulatorn; ett motorcykelbatteri 12 V 5,5 AH. Antennen var en kryssdipol. Borta var den gamla taxisändaren, nu hade man tillgång till den då ganska ovanliga tekniska kompetensen att bygga små men effektiva sändare som man lätt kunde bära med sig.

Förutom att Anders, Björn och Kjell uppmanade lyssnarna att sända in programbidrag förekom det även uppmaningar till lyssnarna att ringa en med nummer angiven telefonkiosk som under sändningen var bevakad av Anders. Pejlar-Bengt hade kommit över en hemlig förteckning med nummer till Stockholms telefonautomater - en lista som inte ens polisen fick ut, och det var den som Anders hade nytta av. Han tog emot samtalen och noterade bara den uppringandes telefonnummer, och sedan avslutades samtalet snabbt så att nästa uppringande skulle komma fram. Men efter 5 - 10 minuter var det säkrast att överge telefonkiosken. Efter sändningen ringde Anders upp de telefonnummer han noterat och kunde då under lugnare former samtala med de som ringt. Det här skedde under flera söndagssändningar. Det som man önskade med denna lyssnarkontakt var att få spån till programidéer, att få medhjälpare till sändningarna, men kanske egentligen att hitta personer som helt kunde ta över alltihop, för hur var det egentligen med orken hos de tre huvudansvariga? Artikeln härnedan handlar om en rättegång mot två av dem. Artikeln ger intryck av oförfärad stridslystnad hos piraterna, men egentligen hade de börjat tröttna på att hålla sändningarna igång.
Aftonbladet 26 sep 1974: Demonstrationen sändes i piratradion - Radio 88 protesterade på sitt eget sätt inför rättegången mot dem, som börjar idag. Sändaren och två personer greps. Radio 88: "Vi sänder igen på söndag!" Sammanlagt har nu polisen beslagtagit fem sändare av Radio 88. En ny sändare görs klar i dagarna.
-Det är ingen konst. Vi har ju rutin nu.


Telefonkontakterna som Anders hade fått under hösten 1974 ledde honom till kontakter med en gruppering som fick ta över sändarutrustningen. Med övertagandet förvandlades Radio 88s program från det tidigare bekymmerslösa spexandet till en grövre anarkistisk målsättning. När man hör Anders Bjurström uttala sig i hans radiodokumentär "Musen som röt" uttrycker han sig visserligen lite avståndstagande, men ändå bara vagt avståndstagande om anarkistgängets mer hårdföra politiska inställning. Det mesta tyder dock på att övergången från Radio 88 Nr.2 till den anarkistiska Radio 88 Nr.3 måste ha skett med Anders fortfarande kvar som en hjälpande kraft. En söndagkväll iklädde han sig rollen som tidningsreporter och - efter att han kopplat bort bandspelaren vid sändaren - genomförde han en bandad intervju av polisen i Norrtälje mitt under deras och televerkets sökning av Radio 88:s sändare.

Det nya gänget kring Radio 88 hade valt att flytta sändningarna till Norrtälje därför att Anders hade börjat tycka att det hade blivit lite för hett om öronen att sända från Stockholm. En sådan Norrtäljesändning skedde från ett skogsområde nära Roslagsskolan den 25 september 1974, då sändaren blev beslagtagen och inte mindre än tre ansvariga Radio 88-medarbetare blev gripna, men nu är det ett helt annat gäng än tidigare kring Radio 88. I samband med gripandet uppstod också den situationen att en av de gripna utsatte poliserna för påstådd misshandel och även hot om att polismannen skulle få en kniv i magen. Vid påföljande rättegång, den 13 maj 1975, tog de rättsliga förhandlingarna nära fem timmar, och förhören om själva piratradiosändningen var en bagatell jämfört med de hot och det våld som förekommit. Vid rättegången fanns också ett stort gäng Radio 88-anhängare som ska ha uppträtt mycket störande under förhandlingarna. Så här rapporterade man om rättegången i lokaltidningen:


Norbert Kröcher

Norrtälje Tidning. 14 maj 1975: Radio 88 fälldes - "Vi fortsätter sända"
Här är en artikel införd tidigare i Norrtälje-tidningen:
Norrtälje Tidning. 21 jan 1975: Piratradio! Nu har den kommit till Roslagen - I två timmar sände den illegala piratradion Radio 88.

är även artikeln INNE i tidningen.

I det anarkistiska gänget fanns en förgrening till den tyske terroristen Norbert Kröcher, och hans gäng fick vid detta övertagande dessutom tillgång till den källarlokal i Björkhagen som tidigare använts som verkstad för sändarbyggen, och den lokalen skulle de ge en betydligt mer fasansfull betydelse för deras terrorplaner, och den kom att bli förrådslokal för sprängmedel. Det har dock inte gått att få fram någon mer nära koppling mellan radioverksamheten och de bankrån, bilbombssprängningar m.m. som Norbert Kröchers gäng satte i verket. Sanningen förefaller att vara att han och hans gäng inte såg radioverksamheten som någon användbar väg för sina mer hårdföra planer, och att Radio 88 under försommaren 1975 skulle tyna bort efter deras övertagande. En allra sista fläkt kom från tidningar med extremare vänsterorienterade intressen som skildrade Radio 88 så här:
Arbetarmakt (trotskistisk) 9 juni 1975: Intervju med Radio 88 - Stockholms minst sålda piratradio.
Gnistan (marxist-leninistisk) 1 augusti 1975: Piratradio för folkets talan - Jagas av polisen och televerket.

Några år senare, i närradion skildrades Radio 88 så här:
Radiomissbrukarna den 16 maj 1982 i närradio 88 MHz på temat RADIOPIRATER, främst Radio 88. Medv.: Erik (Radio 88) och Mr Cool (Radio 101), Programledare Tony Eckardt med bisittarna Lasse Lundeberg och Anders Klemets. 1 tim.
Tidningen Musikindustrin hade en bakåtblickande artikel om Radio 88 den 7 december 2001

Följ fortsättningen om de andra FM-piraterna, klicka

 

Upphovsrättsliga regler för innehållet på denna webb: Du får mycket gärna använda och kopiera innehåll för personligt icke-kommersiellt bruk.
Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. radioarkiv@gmail.com