|
Expressen 4 april 1962
Expressen 7 april 1962
Jag som driver den här webben heter Ingemar
Lindqvist. Jag har sen mitten av 1970-talet arbetat ihärdigt med
att rädda inspelningar, trycksaker, bilder m.m. från främst
de skandinaviska offshoreradiostationerna, undan förgängelsen.
Året 2006 startade jag den här webben
och erbjöd möjlighet för envar att fritt lyssna på
min samling av radioinspelningar. Det var då möjligt att här
klicka på länkar och höra radioinspelningar, de flesta
med hög teknisk kvalitet. Jag har överhuvud taget höga
kvalitetsanspråk, inte minst ifråga om ljudtekniken. Jag trodde
att de möjligheter jag erbjöd med min webb skulle ge glädje
till radioentusiaster. Men så blev jag kontaktad av två personer,
en dansk kvinna och en skånsk man, som själva startat liknande
webbar. Deras intressen är att få ekonomisk vinning ur sin
verksamhet. Tidigare hade båda öst beröm över min
webb, men med utsikterna till ekonomisk vinning blev läget annorlunda.
De hotade med juridiska åtgärder mot mig ifråga om upphovsrätt
om jag inte stängde min webb. Den danska kvinnan påstod till
och med via en facebook-grupp att jag skulle ha STULIT ALLT MATERIAL till
min webb.
De inspelningar jag har kommer från tusentals
olika källor. Bland dessa finns t.ex. Radio Nords chef Jack Kotschack.
I början på 1980-talet lånade jag alla de band han hade
samlat i en koffert på vinden. Jag lämnade tillbaka samtliga
band, och det har jag gjort i alla de fall där jag lånat band
- såvida de inte uttryckt att de inte vill ha tillbaka banden, det
förekommer. Men jag har aldrig stulit något, jag har varit
mycket noga att inte förbruka några förtroenden. Den danska
kvinnan fick ändå stå oemotsagd av de andra deltagarna
i diskussionen.
Många skriver till mig och ber att få ut inspelningar,
men jag står inte längre till tjänst.
Radio
Mercur
I Danmark inträffade året 1958 en radiohistorisk sensation när en helt ny form av radiostation inledde sina sändningar och bröt mot det radiomonopol som rådde. Idén bakom nykomlingen var då så speciell att den skulle kopieras som en förebild för start av radiostationer i Sverige och i flera andra länder i Europa. Stationen skulle leda till ett nytt modernare tilltal i radio och en öppning för tonårsmusik, som tidigare nästan varit skambelagd och sällan förekommande i det radioutbud vi hade haft förut.
 |
Allt startade när Radio Mercur med sina sändningar blev världens första reklamfinansierade radiostation från ett fartyg förankrat på internationellt vatten. Radio Mercur fick omedelbart namn om sig att vara "pirat", men blev snabbt en hård konkurrent till Statsradiofonien, som Danmarks Radio , DR, då hette. Konkurrensen fick till följd att uppbyggnaden av P3-kanalen blev verklighet avsevärt snabbare än vad som tidigare hade angetts som möjligt.
Idén till Mercur kom från en ung man från Köpenhamn, Peer Jansen (1930 - 1968). Han var lika intresserad av ny musik som de flesta andra ungdomar i Danmark. Han brukade ratta in de musikbemängda sändningarna under namnet AFN från de amerikanska trupperna i Tyskland. Som 25-åring gjorde han en längre resa och liftade runt i södra Europa och kom bland annat till Rhodos där Voice of Americas sändarfartyg "USCGC Courier" låg för ankar och sände västliga nyheter och kultur till Östblocket. Det var inget märkvärdigt med det eftersom det låg i det Nato-allierade Greklands territorialvatten där det hade legat ända sedan 1951. Ombord fanns kraftiga sändaranläggningar upp mot 150 kW för samtidiga sändningar på mellanvåg och kortvåg, och Peer kom underfund med att VOA sände på frekvenser som inte godkänts av Internationella Teleunionen (ITU) - och detta föreföll inte bekymra någon, utom gissningsvis makthavarna i Sovjet.
 The Great 208 från torra land i Marnach |
Det som gav Peer störst inspiration var Radio Luxembourg. Liksom
många andra ungdomar på 50-talet lyssnade Peer mycket på
"The Station of the Stars". Ett litet missförstånd
hade fått honom till uppfattningen att Radio Luxembourg sände
från ett fartyg förankrat i Engelska kanalen, och detta gav
honom ännu mer kraft till sin stora idé: om Radio Luxembourg
kan sända på det viset kan även vi - från Öresund!
I själva verket fanns Radio Luxembourgs sändare i Marnach i
staten Luxemburg. Sändningarna skedde visserligen genom legal sändare
och på legal frekvens men avsikten var helt tydlig: genom att sända
med stor sändarstyrka från utlandet men riktat till lyssnare
i England kringgicks den engelska lagstiftningen - den som gjorde det
olagligt för alla förutom monopolföretaget BBC att sända
i England direkt till engelska lyssnare. Radio Luxembourgs verksamhet
befann sig i en gråzon; inte riktigt piratradio, men ändå
en form av piratradio - och var mycket illa sedd av berörda engelska
myndigheter.
Själva dén att kunna kringgå radiomonopolet genom att
sända från ett fartyg utanför landets territorium med
riktade sändningar in mot land var dock inte Peer Jansen först
med. Det var svenska Pingströrelsen med IBRA Radio som var först,
fast de gjorde aldrig verklighet av den. De kom så långt in
i projektet att de redan hade köpt in vad som var tänkt att
bli sändarfartyget, redan 1956. Detta skulle placeras i Östersjön
och sända andliga program till svenska lyssnare. Men offshoreprojektet
avbröts, och sändningsproblemet löstes på annat sätt,
från utlandet.
Bakgrunden till att IBRA Radio skapades var att Radiotjänst (Sveriges Radio) i en gudstjänstsändning från Pingströrelsen avstyrt att en helbrägdagörelse skulle få sändas ut i radio. Detta gick inte, ansågs det, på grund av Radiotjänsts krav om saklighet m.m. Pingströrelsen, och dess ledare Lewi Pethrus blev ursinniga och ansåg att deras yttrandefrihet m.m. blivit kränkt. Efter detta blev det 7 år utan radiosändning för Pingströrelsen tills de fick igång egna sändningar genom IBRA Radio.
En kusin till Peer Jansen, Børge Agerskov, som var i slutskedet av sina universitetsstudier i juridik hade cirka 1955-56 tillfrågats av Peer och blivit så fångad av hans idéer att han tog sig tid att studera den danska lagstiftningen kring rundradioverksamhet, och även hur reglerna var mer internationellt. Børge kunde för Peer bekräfta den lucka i lagen som ingen annan hade tänkt på tidigare. Lagstiftningen hade förbisett möjligheten att radiosändare kan sättas på ett fartyg för att från öppna havet rikta sändningar mot ett land och på det viset kringgå det radiomonopol som förbjuder sändningar inifrån landet. Denna ordning gällde dessutom i de flesta länder och skulle bli öppningen för alla senare tiders offshorepirater. Men det var Peer Jansen och Børge Agerskov som först av alla såg hela sammanhanget.
 |
Triumviratet bakom Mercurs
tillkomst här samlat utanför det nystartade företagets
första adress Maltegårdsvej 24 i Gentofte. Från vänster finansiären Ib Fogh, idékläckaren Peer Jansen och den juridiskt insatte Børge Agerskov. Bilden tagen i juni 1958. |
Peer Jansen hade en enastående förmåga att entusiasmera andra. Han var då anställd hos Danehof Sølvsmedie, ett familjeföretag med grossistverksamhet inom smycken och matsilver ägt av en Ib Fogh, och Peer lyckades ge sin chef en föraning om stora förtjänster inom den då så konkurrensbefriade radiobranschen. Ib Fogh hade de nödvändiga ekonomiska resurserna för att köpa in sig. Till en början med en aktiepost på runt hundra tusen dkr i det nya bolaget. Utåt angavs dock att bolaget hade schweiziska finansiärer.
 Effektsteget till William Pedersens första sändare till Radio Mercur |
"ERP" (Effective Radiated Power) är ett värde som grundar sig på en teoretisk beräkning av hur mycket starkare den utstrålade högfrekvensenergin blir med det använda, riktade, antennsystemet och hur mycket högre energi man uppnår i den önskade riktningen jämfört med om man använt en antenn utan riktverkan (= antenn med cirkulär utstrålning med samma energi i alla riktningar). Denna energiökning brukar kallas "antennvinst" och anges i enheten decibel (dB). Vid en antennvinst om 3 dB anses det att antennen med sitt utförande ger en lika stor höjning av den utstrålade energin som om en dubbelt starkare sändare hade använts. |
I Kvällsposten den 17 juli 1958
fick journalisten Staffan Heimersson
ett scoop. Från stranden simmade han ut till Cheeta, där
hon låg på grund på sandbottnen, och hans reportage
inleds med några ord om stormovädret föregående
dag  |
| NYTT BUSVÄDER Den stora julistormen nådde sin kulmen i natt. Då uppmättes vindstyrkor på 30 sekundmeter - nästan orkan. Nu avtar blåsten efterhand. Men ett nytt busväder är på väg - fruntimmersveckan försvarar sitt rykte... Krossade takpannor, knäckta trädgrenar, fartyg i nödhamn är resultatet av allt blåsandet. Alldeles utanför Malmö sitter fortfarande "piratsändaren" Mercur stadigt på grund. |
 |
Bilden
visar reportern Staffan Heimerson, som vigt klättrar upp ur
havet och klädd i badbyxor, håller sig fast i relingen
för att ta sig ombord på Cheeta för att sedan intervjua
folket ombord. Här är hans berättelse i tidningen: På drift 28-metersantenn knäckt |
 |
 |
| Teknikerna Preben Plough och Jerry Katz har fått trassel med en Lyrec |
Henning Møller,
cheftekniker, fortæller om Radio Mercur's studier og teknik
|
 |
Ole Lassen, säljare och inläsare i Radio Mercurs stereostudio
i Gentofte och framför honom hänger en stereomikrofon i
ett stativ från taket. |
 |
| En prototypverkstad på BOFA, Bang&Olufsen's avdelning för professionell ljudutrustning, vid bygget av stereomixern åt Radio Mercur. Här ses konstruktörerna Nikolai Krebs Sørensen och Erik Rørbæk Madsen som stod bakom nästan alla företagets konstruktioner från sent 50-tal och många år framåt. Det är en rattmixer - det som ser ut nästan som skjutreglar är andra slags reglage. |
 |
|
 |
|
Bjarne Jørgensen och samma kontrollrum ur annan vinkel. Här
är även programledaren Niels Heilmann. |
 |
|
Ett mindre kontrollrum i Gentofte, här troligen med en praktikant
sittande framför mixpulten i arbete med att göra nonstopmusik-band.
Mixern med sina anmärkningsvärda reglar är byggd och
konstruerad av William Pedersen, densamme som byggde Mercurs sändare
bl.a.
Alla de här fyra färgbilderna här ovan togs vid samma
tillfälle 1961. |
 Utbrytarna som skapade DCR: Närmast kameran Hans Vangkilde, bakom honom Lea Dalby och Nete Schreiner, bakersta raden Preben Plough, Jorgen Hansen, Anders Dalerup och Jerry Helt. |
 |
|
Det har hänt att den här
bandspelaren på bilden kommit upp till diskussion ibland, och
en del har då påstått att den spelade banden baklänges.
En rolig reflektion, men helt felaktig. Bandspelaren är konstruerad så att den förefaller upp-och-nervänd jämfört med de flesta bandspelare, men den spelar självklart banden rättvänt. Den tillverkades av danska LYREC, typnumret var TR2, och den var den vanligaste bandspelaren hos Radio Mercur. Redan i samband med starten 1958 inköpte även Skånska Radio Mercur sitt första exemplar, men det skulle bli flera. På bilden nedanför ser vi Henning Rehne på Radio Mercur manövrera en i kontrollrummet ombord på MS Cheeta. Vi kan också se att han har totalt tre spelare nära till hands, och uppe till höger ses den mixer som var nödvändig för att använda denna typ av bandspelare. Även mixern var tillverkad av Lyrec och hade modellbeteckningen AR2. Det var en förutsättning att ha BÄGGE dessa enheter, bandspelaren plus mixerenheten. Bandspelardelen innehöll endast mekaniken, de tre motorerna och de tre tonhuvudena, men ingen förstärkarelektronik. TR2 och AR2 lanserades 1951 av Lyrec enligt specifikationer från Danmarks Radio, där de hade använts i flera år innan Radio Mercur startade. Den var till det yttre en relativt liten bandspelare och det gjorde dem idealiska i de trånga utrymmena ombord på Cheeta. Enda nackdelen var att den inte kunde spela med större bandspolar än 7-tums, men på Mercur var sändningarna uppdelade i kvartar och halvtimmar mest, så speltiden på spolarna räckte till. Om längre program skulle sändas fick man dela upp programmet på två spolar och mixa samman när den ena tog slut fick nästa bandspole fortsätta programmet. Mixerenheten var en bastant rattmixer med 4 stora och 6 mindre rattar och ett stort mekaniskt VU visarinstrument. Mixern hade två mikrofoningångar, en linjeingång och en linjeutgång. TR2 & AR2 var mycket driftsäkra och gick under alla åren i daglig tjänst hos Radio Syd i Gambia tills stationen där upphörde, och bandspelarna gjort tjänst i 38 år, 8 av dessa till sjöss i Öresund. Den första av Skånes Radio Mercurs Lyrec-bandspelare beställdes den 28/11 1958, alltså ca. 2 veckor innan bolaget formellt registrerades som Skånes Radio Mercur AB. Priset för en TR2 var 5200:- och förstärkaren AR2 kostade 3250:- . Men det var inte nödvändigt att köpa fler än en mixer eftersom den kunde användas till fler än en bandspelarenhet. Men köpet av en uppsättning kostade alltså totalt 8.450 kr, vilket i dagens penningvärde motsvarar 110 tusen kronor. |
 |
 |
Linnet
& Laursens Piccolo hade Mercur på 88 och 89,5 MHz och
DCR på 94 MHz. |
 |
| Henning Rehne i teknikerrummet ombord på Cheeta 2 |
 DCR-s sändarfartyg Lucky Star |
 Sändaren ombord på Lucky Star |
Radio Mercur - namnet anspelade på en gudasymbol i den romerska mytologin: Mercurius, handelns och köpmännens gud. Radio Mercur valde att sända på FM - en teknik som visserligen fanns patenterad så långt bakåt i tiden som 1933 men ännu i slutet av 50-talet ansedd som en så ny och modern teknik att de flesta fortfarande bara hade mottagare för AM-banden. Valet att sända på FM togs därför att det underlättade sändarantennens utförande, och både den och sändaren konstruerades och byggdes av en radioamatör vid namn William Pedersen, som skulle få mycket stor betydelse för både sändartekniken och ljudtekniken på Radio Mercur. Antennsystemet hade "stackade" yagiantenner i flera våningsplan på varandra som gav stor riktverkan för den utstrålade energin, och därmed också en god så kallad antennvinst som beräknades till cirka 6 dB. Med den använda sändaren och det använda antennsystemet angavs effekten till 20 kW ERP - se förklaring om ERP i det gula fältet här bredvid.
Först med att avslöja vad som var i görningen tycks EkstraBladet
ha varit den 3 juni med rubriken:
Privat radio vil konkurrere med Statsradiofonien
"Et schweizisk pengestærkt konsortium har i den sidste tid
arbejdet med muligheden for at sende kommerciel radio herhjemme i konkurrence
med Statsradiofonien. (...) Vi har henvendt os til den herværende
generalrepræsentant, der dog ikke i øjeblikket kunne udtale
sig."
Dagen därpå (4 juni) skrev Berlingske Tidende:
Planer klar til dansk reklameradio - Gennem nogen tid
har en række schweiziske interessenter gennem deres danske generalagenter,
Peer Jansen og Ib Fogh, arbejdet paa at etablere en reklamesender, der
skulle sende til Danmark. - Vi kan endnu ikke sige, hvornaar vi starter.
Sandsynligvis om et par maaneder, siger hr. Ib Fogh. Men hvis der for
danske lyttere skal komme til reklameprogram, maa det i hvert fald realiseres
paa en anden maade. - For, udtaler chefingeniør Gunnar M. Pedersen
fra Post- og Telegrafvæsentet - den mand, der er ansvarlig for de
danske radioudsendelsers teknik - det er klart forbudt ifølge den
internationale konvention at sende almindelige radioudsendelser fra et
skib, hvad enten et befinder sig i internationalt farvand eller ej."
Den 27 juni 1958 började tidningarna ange datum för den förväntade
sändningsstarten. Berlingske Tidende angav den 30 juni men Aftenbladet
skrev 5:e juli och Ekstra Bladet berättade att "Danmarks program
3 kan höras från den 10 juli." Men den första någorlunda
lyckade testsändningen kom först den 11 juli - visserligen i
sällskap med många andra mindre lyckliga händelser, inte
minst när det lilla sändarfartyget i ett stormoväder kom
på drift den 17 - 18 juli 1958. Masten fick skador och antennen
försvann i havet när Cheeta den 17 juli (1958) gick på
grund vid kusten strax utanför Malmö. Kvällsposten skrev
om detta genom sin tuffe reporter Staffan Heimersson (se artikeln till
vänster.
Vid grundstötningen inträffade också det olyckliga att masten rasade i havet och den annars så avancerade antennen visade sig ge för stora risker när det gällde vindfång, och det blev därför en något kortare mast som fick ersätta den gamla, och antennen fick bli ersatt av en enkel yagi-antenn - se bilder här till vänster med Cheeta och de två olika mast- och antennlösningarna. I danska tidningar hade annonserats om nya premiärdatum som följdes av beklaganden och nya löften om när premiären skulle ske. Men den 2 augusti 1958 var reparationsarbetena klara och Cheeta åter på sin position och i tidningarna kunde man läsa denna lustiga annons: "Om fartyget inte brinner upp, kantrar eller på annat sätt går till botten, börjar vi sända i kväll." och med start kl 18.00 kom till slut premiären. Sändningen var tänkt att gå fram till midnatt, men återigen fick man problem med både tekniken och hårt väder, och mottagningen blev nära obefintlig på sina håll.
Politiken skrev om premiären dagen efter (3 augusti): Mercurs
sorte flag fik en sort dag - "Raadhusklokkerne slaar seks
slag. En herrestemme smurt med blød nougat kæler for mikrofonen:
- De lytter til Radio Mercur. Han bliver afbrudt af gejle fanfarer, men
kommer igen: - De lytter til Radio Mercur. Denne gang er ordene belagt
med dobbelt ekkorum og blandet kor: - De lytter, lytter til Mercur, Mercur.
Sådan lød det, da reklameradioen ved Drogden Fyr hejste piratflaget
og kaldte sine lyttere i København og omegn. Det var en ganske
effektfuld start, hvis lytterne bare havde kunnet fange signalet fra den
vuggende sender. En hærskare af skuffede FM-ejere kimede redaktionen
ned for at faa raad og vejledning."
Tekniken fungerade dock mer framgångsrikt från nästa dag, den 4 augusti, och den dagen kunde Berlingske Tidende berätta sensationen att Radio Mercur lyckats få ett riktigt scoop. Den då så populäre komikern och konsertpianisten Victor Borge skal medvirke i Mercur - "Opmuntret af sin oprejsning i aftes oven paa lørdagens uheldige premiere gaar den private reklamesender i dag i gang med at forhandle om den helt store sensation. Radio vil bringe et shov med Victor Borge, som Statsradiofonien har maatet opgive at bekoste en udsendelse med under hans ferieophold i Danmark."
Sedan de värsta orosmolnen över Öresund skingrats utnyttjade den danska regeringen sina diplomatiska kontakter och krävde Panama att annullera Cheetas registrering i landet. Redan den 14 augusti kom kravet från Panama att Cheeta måste upphöra med sändningarna, men då detta inte åtlyddes alls blev Cheeta avregistrerad den 29 augusti.
I starten hade personalen fått finna sig i att vänta länge på att få ut sina löner men allt eftersom tiden gick började stämningen bli på gränsen till myteri innan en ytterligare finansiell hjälp kom från bankmannen Alex Brask Thomsen, som räddade företaget ur den värsta krisen genom att skjuta till ett större lån, och lönerna utbetalades. Även om finansmannen ifråga var beryktad i flera betänkliga sammanhang gav det ändå företaget en mer tryggad ekonomi och därmed bättre pondus utåt, med större tilltro från annonsmarknaden.
Personalen blev anmärkningsvärt stor - cirka 100 anställda. De mest kända var Hans Vangkilde (1924-1980), Per Wiking (1931-2007), Nete Shreiner (1923-2005), Peter Abrahams, Pedro Biker (1925-1973), Anders Dahlerup (1929-1981 ), Timme Rosenkrantz (1911-1969), Hannah Bjarnhof (1928-2002 ). och John Steenberg (1935). Ett annat populärt namn under Radio Mercurs första tid var storbandsledaren Ib Glindemann (1934-2019) som med sin orkester kontrakterades till företaget under dess första halvår, han var även musikchef på Mercur. Stationen hade också för sin tid ovanligt stor procent kvinnliga röster, bland andra Birgit David, Gitte Müller, Hannah Ralf, Helle Schmidt, Jytte Weiss och den tidigare nämnda Nete Shreiner.
En udda typ av program var att man två gånger i veckan sände program på engelska under namnet Copenhagen Today, som i början hade en amerikansk programledare, Phil Irwinn, som sedermera ersattes av två britter som växlade programledarskapet, Charles Richards och Neville Powley.
De här programmen, liksom nästan alla andra, spelades in i de egna studiolokalerna i Köpenhamn. Den första studion byggdes upp i en villa vid Maltegårdsvej 24 i Gentofte - senare blev adressen Adolfsvej 61, även den i Gentofte. Programbanden måste på något vis skeppas ut till sändarfartyget för sändning, och oftast skedde detta med hjälp från fiskare via hamnen i Skovshoved norr om Köpenhamn. Det var inte särskilt svårt att sätta kursen ut mot sändarfartyget, som oftast var synligt redan från sjöresans start. För försäljning av reklamtid var ett dotterbolag inrättat med namnet Mercur Reklame A/S med lokal på Rømersgade 9 i Köpenhamn. Senare bytte man till en mer representativ lokal på adressen Sortedams Dossering 55.
Verksamheten kring Radio Mercur gick inte ut på att bryta mot lagar, och det gjorde man inte heller, men företaget var uppbyggt på ett sätt som påminner om s.k. "brevlådeföretag" med ett i Liechtenstein inregistrerat bolag. Det var väntat att danska myndigheter skulle agera för att hitta någon blotta för att stoppa företaget. Därför hade företaget noga sett över företagsstrukturen och juridiken för att skydda sina intressen. Till sin hjälp hade man en schweizisk advokat vid namn Flachsmann som ansvarade för Mercurs bolag i Liechtenstein, Internationale Mercur Radio Anstalt. Bolaget hyrde sändarfartyget Cheeta, som var registrerat i Panama. Produktionen av radioprogram och reklam, liksom försäljning av reklamtider i sändningarna, sköttes av ett bolag som var registrerat i Danmark. Denna företagsstruktur skulle, även den, bilda modell för efterföljande radioprojekt i Sverige, Holland och England.
Hösten 1959 inträffade något som kunde ha satt stopp för denna utveckling - ett allvarligt hot mot Radio Mercurs fortsatta existens. Det var Danmark, som vid 1959 års Genèvekonvention mellan länderna i den Internationella Teleunionen (ITU) hade begärt stöd för en rekommendation vars innebörd var att sändningar från fartyg skulle förbjudas. Danmark fick framgång för frågan såtillvida att förslaget klubbades igenom vid konferensen, men till ingen nytta alls eftersom rekommendationen endast var tillämplig i de redan skötsamma ITU-länderna. Radio Mercur hade haft det stora förutseendet att registrera sitt fartyg i ett land som inte hade medlemskap i ITU, och eftersom sändningarna skedde från havet och utanför territorialgränsen så gällde lagstiftningen i det land vars flagga fartyget bar. Den här händelsen blev en lite tråkig bakläxa för de danska myndigheterna, men även för de ITU-medlemsländer som sen skulle "drabbas" av offshorepirater.
Mercur ville öka sina sändningstider och förbättra hörbarheten för sändningarna. Den lilla Cheeta hade också upplevts som alltför osäker vid hårdare väderlek. Den 31 januari 1961 satte man därför in ett nytt, tidigare norskt passagerarfartyg, ”Mosken”, som döptes till Cheeta II, som därmed fick överta den förras placering i Öresund varefter den äldre "Cheeta" togs till varv i Kristiansand i Norge för översyn. Den nya Cheeta II var betydligt större, och var försedd med två likadana sändare på vardera 10 kW för frekvenserna 88 respektive 89,5 MHz. Det var även i detta fall radioamatören William Pedersen som stod för konstruktionen.
Året 1961 köpte Radio Mercur den fina Nørrebros Teater och fick genom detta tillgång till mycket elegant studio och scen för showproduktioner och estradprogram. Efter köpet av denna magnifika teaterbyggnad vid Ravnsborggade i det centrala Köpenhamn fick den bära namnet Radio Mercur City. Det var med dessa nya resurser, både när det gällde sändartekniken och studioresurser som Radio Mercur blev en av de första av radiostationer i världen, och de avgjort första i Norden, med sändningar i stereo. Sändningarna utfördes enligt duplexmodellen med de två ljudkanalerna uppdelade mellan de två sändningsfrekvenserna. För att få mottagning i stereo behövdes alltså två radioapparater uppställda bredvid varann med den vänstra inställd på 88 MHz och den högra på 89,5 MHz. Dessa specialsändningar startade i april 1961 och gick varje kväll kl. 20–21 i samarbete med radioföretaget Bang & Olufsen, som var en flitig sponsor av Radio Mercur, och medverkade med den tekniska utrustningen med vilken dessa stereosändningar möjliggjordes.
|
Ratexa 1961 Nr.2 - blad för radiobranschenOm STEREO-udsendelserne fra Radio Mercur i samarbejde med B&O. |
stereoudsendelseNär lilla Cheeta återkom efter översyn stationerades hon i Stora Bält vid Elefantgrunden där sändningarna inleddes den 25 november 1961. Avsikten var att nå en betydligt större täckning så att Fyn och en stor del av Jylland också fick god mottagning av Radio Mercur, som därmed fick status som näst intill rikstäckande över hela Danmark. Ett trassligt skeende blev det dock när danskarna redan efter en veckas sändningar i Stora Bält kom till insikten att lilla Cheeta var en alltför osäker skuta i de oroligare farvattnen där, och därför skiftades placeringarna för de två fartygen i respektive Öresund och Stora Bält – sålunda flyttades lilla Cheeta till Öresund och Cheeta II placerades i Stora Bält.
Liksom i Sverige, för Radio Nord, infördes i Danmark förbud mot radiotelefontrafik till och från sändarfartyg med undantag för sjönöd. Radio Mercur hade tidigare haft sådan trafik via Lyngby kustradio men detta fick ett tvärt stopp från den 29 september 1961.
|
Med provsändningar den 14 september 1961 och med premiär dagen därpå tillkom ett nytt, mot Radio Mercur konkurrerande radioföretag med stationsnamnet uttryckt i tre bokstäver: DCR, som betydde DANMARKS COMMERCIELLE RADIO.
DCRs sändarfartyg hette "Lucky Star", ursprungligen byggt redan 1913 som ett 21 m långt segelfartyg med namnet "Roelfina". Hon omvandlades till motorfartyg 1927, och 1946 med namnet "Taurus" utökades hennes längd till 33 m och hennes bredd var 6 meter. Hon hade köpts 1960 av den i Danmark lite skämmigt kände finansmannen Alex Brask Thomsen från Köpenhamn, han var förknippad med nazi-sympatier. Han verkar ha haft helt egna planer för henne som sändarfartyg men projektet hade kommit av sig. Fartyget bar under en period panamaflagg. Namnet "Lucky Star" motsvarades på arabiska av "Nijmah Al Hazz" och hon var registrerad med libanesiskt flagg. När senare projektet återupptogs låg hon under flera veckor sommaren 1961 vid varvet Waalhaven i Rotterdam för renovering och anpassning till sändarfartyg. Som officiell ägare till fartyget angavs det i Liechtenstein registrerade bolaget Etablissement Technique International och bakom detta fanns officiellt de från Radio Mercur kända Anders Dahlerup, Nete Schreiner och Hans Vangkilde. Alex Brask Thomsen var i detta läge finansiären bakom projektet men inte längre den officielle ägaren. Ägarna hade orsak att oroa sig för ingripanden från myndigheterna och ansåg det säkrast att allt som hörde till den radiotekniska utrustningen skulle bli installerat först ute till havs på hennes seglats mot Öresund. Dit nådde hon den 2 september 1961, alltså två veckor innan premiären.
Eftersom utrymmet för internationellt vatten var en liten snäv plätt i Öresund så hamnade DCRs sändarfartyg som mycket nära granne inom ett par hundra meter från Radio Mercurs dito. Ombord på Lucky Star fanns en Siemens FM-sändare på frekvensen 94 MHz. Antennkonstruktionen i den 34 meter höga masten var en USA-tillverkad turnstyleantenn vars antennelement var byggda som i våningar ovanpå varandra - se bilden. Antennen utmärkte sig med mycket hög riktverkan, och kombinationen antenn och sändare gav ett ERP-värde om hela 44 kW.
DCR hade sina studior i Hvidovre, en Köpenhamnsförort, och där producerades de förinspelade programmen som skeppades ut till fatyget. På vardagarna pågick sändningarna från 15.30 till 23.00, lördagar 14.00 - 03.00 och söndagarna 09.00 - 24.00.
Personerna bakom DCR hade närts i sina planer av ett alltmer pyrande missnöje med en försämrad utveckling för Radio Mercurs programkvalitet. Med DCR ville de ge ett mer ambitiöst alternativ och gjorde jämförelser med Danmarks Radios public serviceutbud som de ville konkurrera med och samtidigt konkurrera med Mercurs mer populära utbud. De som knutits till DCR kom alla från Radio Mercur och de hade räknat med att kunna dra med sig många fler av de anställda därifrån, men detta hade inte gått som de hade trott. Den främste initiativtagaren var den tekniske produktionschefen Benny Knudsen, och med honom fanns några av de mer kända programmedarbetarna från Mercur såsom Anders Dahlerup, Nete Shreiner och Hans Vangkilde. Utöver programfolket fanns även den juridiska rådgivaren Børge Agerskov, försäljningschefen Vagn Jensen och den tidigare omnämnde finansmannen Alex Brask Thomsen.
Visst kunde Mercur ha behövt en konkurrent som kunde ha väckt upp stationen till ett mer kvalitativt format. Men under den korta tid (fyra månader) när Mercur fick konkurrens visade sig konkurrentens enda drag vara att göra allting likadant som Mercur, med likadana sponsrade musik-kategori-uppdelningar i 15- eller 30-minutersblock med en identiskt plingande paussignal kombinerad med ett likadant förinspelat anrop "de lytter til DCR" som länk mellan de förinspelade programmen. Reklamen var i de flesta fall ytterst tråkigt utformad, oftast bara en uppläsning av ett enkelt diktat från ett papper.
De ambitioner ur vilka DCR hade tillkommit verkar ha snabbt förlorats, och lyssnarresponsen för DCR blev klen. De ansvariga bakom DCR hade även räknat med större framgång i att dra med sig de annonsörer de hade haft så bra kontakter med när de arbetat på Mercur, men brist på annonsörer drog ner stationens ekonomiska förutsättningar. Efter bara fyra månaders sändningar kom sammanbrottet. Från den 29 januari 1962 genomfördes en sammanslagning mellan DCR och Mercur, men först sedan Mercurs störste finansiär, Ib Fogh, och även grundaren Peer Jansen avstängts från inblandning i det sammanslagna företaget. Ib och Peer hade dragit stora pengar ur Radio Mercur och levt playboyliv utomlands och främst Ib ansågs som mycket svår att ha samarbete med, men båda ansågs bära den huvudsakliga skulden för Mercurs nedgång.
Därmed blev det sällskapet ur det tidigare DCR som fick största fördelen av samgåendet, men ändå valde man att fortsätta under det mer inarbetade namnet Radio Mercur. I ledningen för det sammanslagna företaget fanns Benny Knudsen, Børge Agerskov - och finansmannen Alex Brask Thomsen. Trots all ambition att göra något nytt och bättre än det ursprungliga Mercur infördes inga förändringar - Mercurs stil och upplägg i programutbudet kom under alla fyra åren att förbli exakt desamma som de varit ända från starten 1958.
Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten för Radio Mercur envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Den 3 april 1962 presenterade trafikministern Kai Lindberg i det danska folketinget en proposition till den nya piratradiolagen som populärt skulle gå under namnet "Lex Mercur". Efter en tredje behandling i folketinget den 14 juni 1962 antogs den med 83 röster för, 38 emot och 23 nedlagda röster. Detta hade även föregåtts av ett ministermöte mellan berörda ministrar, förutom i Sverige och Danmark även i Norge och Finland om likartade lagstiftningar som skulle träda i kraft i alla länderna från och med den 1 augusti.
Redan den 10 juli släcktes sändningarna från Cheeta II i Stora Bält och sändningarna skedde sedan fram till slutet endast från Lucky Star i Öresund på 88 MHz. Cheeta II lades tills vidare i "malpåse" och var först förtöjd i Köpenhamn men flyttades senare till hamnen i tyska Flensburg. Hon bytte för en kort tid namn till San Pedrito. Radio Mercurs sändningar från Lucky Star fortsatte alltså till avslutningen och avskedsprogrammen.
|
Sändningarna stängdes exakt kl 23.59.30. En inspelning verifirerar den exakta tiden där man efter att sändaren stängts av fortsätter inspelningen kontinuerligt och mottagarens inställning ändras till Radio Syds frekvens där Snoddas "Flottarkärlek" spelas . Att detta är Syd kan man läsa i nästa dags tidning som beskrev att Radio Syd trotsade den nya lagen och fortsatte sändningarna med just denna låt. Inspelningen fortsätter och radiomottagarens frekvens rattas vidare till Danmarks Radio som sänder tidsignalen fram till nyheterna exakt kl 24.02 och därmed kan det fastställas att Radio Mercur stängde exakt kl 23.59.30.
Radio Mercurs upphörande innebar bland mycket annat att 100 personer miste sina arbeten. Grundaren till Radio Mercur, Peer Jansen, han som var den som först kommit på formeln till offshoreradio som så många radioföretag sedan skulle ta efter, blev som tidigare berättats utslängd ur det företag han grundat. Det verkar som om han sedan aldrig lyckades återfinna och använda sina förmågor. Det sägs att han i mitten av 60-talet försökte övertyga andra att åter dra igång ett nytt Radio Mercur med andra sätt att lösa problemen, men han lyckades inte få någon att tro på idén. Vid det laget hade den danska radion redan övertagit de flesta av de radioröster som blivit kända på Radio Mercur. Peer Jansen tillbringade det mesta av sitt åtrerstående liv utomlands, mest på Mallorca. Hans födelsedatum är overifierat cirka 1930, och han avled redan 1968, och det var sannolikt dryckenskap som så mycket förkortade hans liv.
Lucky Star förblev efter nedstängningen kvar, tyst och avvaktande
på sin position. Men efter ett par veckor återstartades sändningarna
överraskande den 13 augusti då den välkända trumpetsignalen
och andra av Radio Mercurs ID-signaler och äldre programband hördes
i sändningarna, som pågick under ett par dagar. Stationens
ägare och tillfrågade medarbetare avsade sig allt ansvar. Olika
uppgifter kom ut om vem som ägde fartyget - en del påstod att
det var något företag i Västtyskland medan andra angav
en ägare i Guatemala, en señor Louis Arturo Delboso. Fartyget
bar då Libanons flagg 
och skulle normalt inte kunna bordas utan att det juridiskt innebar överträdelse
av libanesiskt territorium. Men någon skarpsynt person med sinne
för detaljer råkade märka att flaggan var en förfalskning.
Vid närmre kontroll konstateras att fartyget saknade vederbörliga
nationalitetspapper, var helt statslöst.
Vid 04.30 på torsdagsmorgonen den 16 augusti genomförde dansk tull och polis en blixtaktion mot Lucky Star som bordades med hjälp av tullkryssarna Knud och Valdemar. Ombord på Lucky Star fanns kaptenen Dan Kranke, kocken, en sändningstekniker Leif Knudsen och en motorman. Det uniformerade och hårt beväpnade uppbådet uppgick till tjogtalet man och några civilklädda tjänstemän, bland annat jurister. Orsaken till denna överbemanning fanns i att de fyra ombord under föregående dagar hade observerats gående på däck hållande i vad som egentligen var vapenattrapper snickrade av träbitar och påmålade med svart färg för att ge illusion av gevär och kulsprutor. Även om det faktiskt var attrapper så var detta ungefär som att gå och vifta med något vapenliknande föremål på en bank, vilket förstås kan medföra en mycket hårdhänt övermanning från ordningsmakten. Vid bordningen hade ordningspolisen från Lyngby, under befäl av polismästare E. C. Bech och poliskommissarie A. Hernøe, vapen, batonger och handfängsel med. En mindre patrullbåt från Marinen fanns också i närheten och övervakade bordningen, men den behövde aldrig delta i polisens ingripande. Ordern gick att ta upp ankaret, och med en tross bogserades sedan Lucky Star med bogserbåten Bien af Helsingør, med eskort av tullkryssaren Knud, in mot danskt territorium. Under bogseringen sänkte flera förbipasserande båtar sina flaggor på halv stång som en sympatihälsning, men ombord på Lucky Star kunde kaptenen inte besvara detta eftersom den falska Libanesiska flaggan då redan var nerhalad och borttagen. Vid ankomsten till hamnen i Tuborg vid 9-tiden på morgonen stod en polisbil beredd och väntade vid kajen . Lucky Star togs i beslag och ankrades upp vid ett avgränsat område som inte kunde nås av allmänheten, och inte heller av journalisterna som hade följt hela händelseförloppet från en annan båt. Sändarutrustningen höggs upp för att inte kunna användas igen, och fartyget skulle sedan bli kvar ända till januari 1963 för att ägarförhållandena skulle utredas. Kaptenen och de övriga togs till förhör, och efter rättsliga processer som pågick ända till juni 1963 utdömdes bötesstraff. Åtal väcktes också mot finansmannen Alex Brask Thomsen, som först ådömdes bötesstraff om 20 000 dkr men efter vad som är känt så friades han efter överklagan i riksrätten då det inte kunde bevisas att han hade haft något ansvar för de olagliga sändningarna. Därmed var historien om den danska offshoreradion definitivt avslutad. Fartyget "Lucky Star" såldes 1963 till Knud E Witthoft af Rasmussen för användning som fraktfartyg under namnet "Kamilla Whitthøft". Året 1969 såldes hon till Carl E Larsen, Nørresundby på norra Jylland, som gav henne namnet "Vendelbo", men hon grundstötte den 28 juli 1971. Som skrot blev hon 1974 såld till Poul Christensen och hans företag Dansk Skipsophug i Nakskov, Lolland.
På Ekstra Bladets förstasida den 16 augusti
var rubriken i stora bokstäver : MERCUR STORMET - "Kl. 4.10
i morges skød to gråmalede danske toldkrydsere frem gennem
morgentågen over Øresund. De kom fra "svenskersiden"
- og lagde sig lynhurtigt på siden af Mercur-senderskibet Lucky
Star. Om bord i piratskibet sprang 15 - 20 danske politimænd i fuld
uniform under ledelse af politimester Bech, Lyngby - og straks var hele
skibet besat fra for til agter, fra maskinrum til kommandobro.
Ombord gik også flere civilklædte, bl.a. danske jurister.
Som en sort skygge ude i horisonten i morgenregnen lå det danske
marinepatrujlefartøj P530, der kort forinden var stået ud
af Københavns Havn med så lidt lys om bord som muligt.
Det blev - tilsyneladende - ikke nogen form for håndgemæng
på Piratskibet, hvis mandskab snart efter bordingen sås i
hyggelig snak med flere af politifolkene, der bl.a. morede med at prøve
den jernmaske, som en af piraterne har vist sig med på skibet gennem
de sidste fire døgn."
På insida i tidningen: Piratskibet erobret ved sørøver-aktion
- "Meget tyder på, at politimester Bech, Lyngby, i morges kl.
4.10 på Øresund på det officielle Danmarks vegne indledte
en international søfartsskandale, da han og hans folk satte foden
på Mercur-skibet "Lucky Star", der lå uden for landets
søgrænse."
Berlingske Tidendes förstasida den 17 augusti:
Myndighederne siger om Mercur-affæren: Vi er fuldt ud på
lovens grund
"Først i aftes løftedes sløret for lovgrundlaget
bag politiaktionen - Opbringningen strider ikke mod folkeretten. Det er
mildt sagt, at opbringningen af radioskibet "Lucky Star" på
Øresund i internationalt farvand i går morges har vakt opsigt.
Det videre forløb af politiaktionen efter ordre fra de højeste
myndigheder vil blive fulgt med ikke mindre opmærksomhed. Med hvilken
ret, på hvilket grundlag har danske myndigheder kunnet gribe ind
over for en virksomhed, som befinder sig uden for det danske søterritorium?
bliver der spurgt fra alle sider.
Aktionen var omgivet med den største hemmelighedsfuldhed, indtil
den var blevet afviklet med beslaglæggelsen af senderskibet, med
skibets bugsering til havn og med ransagning om bord. Endnu efter disse
begivenheder foregik yderligere retshandlinger bag lukkede døre,
og først i aftes løftedes så meget af sløret
over baggrunden og dens udslag, at offentligheden kan få et indblik
i den opsigtsvækkende sag."
"Efter en nøje gennemgang af såvel dansk lovgivning
som af folkerettens regler - dels almindelige regler, dels konventioner
m.v. - herskede der ingen tvivl om danske myndigheders ret til at gribe
ind over for udsendelserne fra Øresund."
Medarbetare på Radio Mercur:
· Agerskov, Børge: juridisk konsulent for Radio Mercur, med til at etablere Mercur, senere medstifter af DCR
· Albeck, Freddy: skuespiller og programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Den halvtolvte time”)
· Andersen, Ove: tekniker hos DCR og senere Mercur, kom fra P&T
. Bennike, Kaare: programchef
. Bennike, Olav: programsekretær
· Biker, Pedro: musiker i Ib Glindemanns orkester, lagde stemme til Mercur-jinglen, senere programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Teenagetimen ved Pedro Biker”)
. Dahl, Jytte: telefondame
· Dahlerup, Anders: programmedarbejder på Mercur
· Dalby, Georg: reklamekonsulent på Mercur
· Dalby, Lea: i arkivet på Mercur, senere programmedarbejder på Mercur bl.a. i ”Lea og lyset”
. Daugaard, René: tekniker
· David, Birgit: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Fra top til tå – vi snakker nyt tøj”)
· Dencker, Henning: reklamekonsulent på Mercur
. Felby, Svend: direktør
· Fogh, Ib: sølvsmed, der finansierede størstedelen af Mercurs etablering, stifter og leder af Mercur sammen med Peer Jansen frem til foråret 1962
. Fogh, Sven: tekniker
· From, Bent: tekstforfatter, skrev sammen med sin kone Ida revytekster til Mercur (bl.a. ”Radiosatiren”)
· From, Ida: tekstforfatter, skrev sammen med sin mand Bent revytekster til Mercur
· Glindemann, Ib: orkesterleder og komponist, musikalsk leder på Mercur og leder af bigband, der var husorkester på Mercur det første halve år
· Grundtvig, Tove: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Skønhedstips – vi snakker kosmetik”)
. Hansen, Ib: tekniker på skibene
. Hansen, Jørgen: programsekretær
. Hansen, Verner: tekniker på skibene
· Heilmann, Niels: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Rockprofessoren”
og ”Den nysgerrige mikrofon”), senere ansat på reklamebureauet
Gutenberghus, der lavede reklamer til Mercur
- Henningsen, Richard: Musikalisk a la carte
· Hoyer, Bjarne: komponist og programmedarbejder på Mercur (bl.a.”Grammogodter”)
. Hvid, Lisbeth: arkivar
. Højlund, Ove: scenemester
· Jacobsen, Kenneth: kommerciel producer på Mercur
· Jansen, Peer: idémand til Mercur, stifter og leder af Mercur sammen med Ib Fogh frem til foråret 1962
. Jarner, Vibeke: sekretær
· Jensen, Vagn: havde reklamebureauet Ekko Reklame, der solgte reklametid for Mercur, derefter salgschef hos Mercur, senere medstifter af DCR
. Jørgensen, Bjarne: tekniker
· Katz, Jerry: tekniker hos Mercur, Skånes Radio Mercur og DCR
· Knudsen, Benny: produktionschef for Mercur, med til at etablere Mercur, senere medstifter af DCR
. Knights, Sidney: tekniker
· Kranker, Dan: skipper på Lucky Star ved opbringningen
· Kringelbach, Georg: journalist og programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Natekspressen”)
. Lassen, Ole: programsekretær
· Lindhardt, Jens Erik: tekniker hos DCR og senere Mercur, kom fra P&T
. Madsen, Helge: scenearbejder
· Møller, Henning: tonemester og teknisk chef for studier på Mercur
· Møller, Per: maskinmester på sendeskibe, ombord på Lucky Star ved opbringningen
. Nielsen, Aksel: snedker
. Nyrup, Poul: tekniker
. Pedersen, William: tekniker på skibene og den, der byggede transmitterne.
. Pade, Helle lavede bl.a. "Helle Si'r Godnat", "Byens
Aften" og "Vi Bringer En Efterlysning".
· Paaby, Arne: leder af salgsafdeling på Mercur
· Ploug, Preben: tekniker på Mercur. Preben Ploug og Jerry Katz mødtes i Civilforsvaret og lavede personalerevyer bl.a. sammen med harmonika virituosen Mogens Ellegård og optrådte derefter en del sammen med vores mimiske Playback (noget totalt ukendt dengang) derfra hente vi vores ekspertise med hensyn til lydoptagelser/klip/redigering som senere gav os ansættelse hos Radio Mercur. De optrådte forøvrigt ved en af Simon Rosenbaums fester i en Loge på Frederiksberg (Jerry Katz er i familie med ham) senere optog vi hans cabaretter på Jarmers Plads.
. Rehné, Henning: tekniker
· Reinau, Poul: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Mandagsklubben”), senere på reklamebureauet Harlang og Toksvig, der lavede radioreklame til Mercur
· Rahlff, Hannah: programmedarbejder på Mercur bl.a. ”Ved du hvad, Mor?”
. Richards, Charles: free-lancer
· Rostvold, Bjarne: musiker og programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Jazzcauseri”)
. Røppke, Lillian: sekretær
. Seemann, Ib: scenearbejder
· Shreiner, Nete: sangerinde og programmedarbejder på Mercur
. Stauss, Inge: free-lancer
· Stenberg, John: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Mosaik” og ”Perspektivkassen”)
· Svan, Birger: tekniker på Mercur
· Svan, Lise: i arkivet på Mercur
. Sørensen, Kurt: tekniker
· Tejlmann, Gert: radiotelegrafist og tekniker på Cheeta. var med at installere og bygge radiosender etc.
- Thomsen, Alex Brask - finansiär bakom såväl Mercur som DCR
· Vangkilde, Hans: programmedarbejder på Mercur (bl.a. ”Nu kan det være nok” og ”Ugens Top-Ti”), senere medstifter af DCR
. Weiss, Jytte: tekstforfatter
· Wiking, Per: programmedarbejder på Mercur under pseudonymet ”Peder Syv” (bl.a. ”Snaktuelt”)
 Ib Glindemanns storband var "hus-orkester" hos Radio Mercur. Ib Glindemann skrev också stationens signatur spelad på tre trumpeter. Senare skrev han en mycket snarlik signatur åt konkurrenten Danmarks Commercielle Radio (DCR). Orkesterns trumslagare hette Pedro Biker, och han upptäcktes inneha en trevlig radioröst och fick chansen som programledare för ”Pedro og grammofonen” som sändes i hela 1,5 timme på lördagskvällarna. Det var ett mycket långt program med tanke på att Mercur annars oftast bara hade väldigt korta sponsrade program på 15 minuter eller en halvtimme. 1966 utkom Pedro Biker med denna LP-skiva med jazz, som var hans musik. |
Upphovsrättsliga
regler för innehållet på denna webb: Du får
mycket gärna använda och kopiera innehåll för
personligt icke-kommersiellt bruk. Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. radioarkiv@gmail.com |