Stiftelsekungörelse   Undertecknade ha träffat överenskommelse om att bilda ett aktiebolag, vilket skall ha till föremål för sin verksamhet att under firma Skånes Radio Mercur Aktiebolag och enligt bestämmelser i ett samtidigt upprättat förslag till bolagsordning, idka kommersiell radioverksamhet.   Aktiekapitalet skall utgöra minst 5.000 kronor och högst 15.000 kronor. Aktie skall lyda å 100 kronor. För tecknad aktie skall inbetalas 100 kronor. Inbetalning för aktie skall fullgöras med 100 kronor omedelbart efter bolagets bildande. 50 aktier må tecknas av stiftarna. Konstituerande stämma skall hållas inom fyra månader från det registreringsmyndigheten godkänt stiftelsehandlingarna.   Landskrona den 3 december 1958. Nils Erik Svensson, Agnes Svensson, Nils Svensson   Egenhändiga namnteckningarna bevittna: Ivo Grenz, Lars Andersson   Kungl. patent- och registreringsverket har denna dag meddelat godkännande av förevarande handling, betygas, Stockholm den 15 december 1958. Ex officio: Gunnar Moore     Nils-Eric Svensson berättar varför han startade Skånes Radio Mercur. Och varför slutade han och flyttade till USA. (P) 2009. Ingemar Lindqvist Kort resumé om radiomonopolet - om kampen för Radio Syd. P-1982. Ingemar Lindqvist Bildjournalen september 1958 - OBS! Mycket i denna artikel bör tas med stor skepsis. Bildjournalen november 1958 - Nu börjar Radio Mercur sända till svenska lyssnare - Little Gerhard, Pekka Langer och Lasse Lönndahl blir pirater. Pekka Langer gjorde sedermera ett tiotal program för Skånes Radio Mercur. Bildjournalen januari 1959 Nu smugglas Little Gerhard ut ur Sverige - Det är ett radioprogram som - än så länge - måste smugglas ut ur Sverige. Första enkla kontrollrummet hos Skånes Radio Mercur. Jerry Katz närmast kameran och Göran Mellblom skymtar. Philips bandspelare EL 3542 och en skivspelare och hemmabyggd rattmixer. Maths Lindgren i kontrollrummet i Landskrona Ivo Grenz - Skåneradions förste mikrofoncharmör Skånes Radio Mercur 4 januari 1959 - Ivo Grenz presenterar Önskeposten Före 9/9 1959 sände Radio Mercur på 89,55 MHz, därefter på 88,0 MHz. Skånes Radio Mercur i oktober 1959 Rolf Nordström avslutar innan danskarna övertar dagens sändningar. Skånes Radio Mercur - Nattiné Nils-Eric Svensson ger er lätt musik och personligt prat i sen kvällstimma inspelat via FM-radio med bra ljud. 14 min. Skånes Radio Mercur, English By Music Finslipa din engelska med hjälp av Charles Richards och skön musik. 28 min (år? datum?). Radio & Television, april 1960 - Radio Mercur - illegal rundradiosändare i Öresund - När Radio Mercur startade sin verksamhet trodde de flesta att det skulle bli en kortlivad historia. Skånes Radio - programtablåer 1961 Skånes Radio Mercur - Ove Fundin Speedwayföraren Ove Fundin gäst i studion hos K G Alfe. 29 minuter. Skånes Radio Mercur 1961 kl.01:30-02:00 - Connie Wadner-Enhörning i"Nattvakten". Kvällsposten 13 februari 1962- Skånes Radio Mercurs sändarbåt lämnar Langeline idag - ...nyinköpta sändarfartyg Cheeta 1 som i den hårda stormen igår orsakade stort larm i Sundet... Radio Syd - det nya namnet från den 6 mars 1962, inte längre Skånes Radio Mercur. Ett större antal anrop, reklaminslag m.m. föredrag om skandinaviska pirater - inspelning från konferensen "Zeesenders 20" i Nordwijk, Holland i juli 1978. Paul "Dane" Foged inleder och berättar om Radio Mercur och DCR. Nils Thalin berättar sedan om Radio Nord, och Hasse Hansson om Radio Syd. Den här bilden för tankarna till den nordiska mytologin där guden Odin, härskaren av Valhall, fick sin visdom med hjälp från en korp på var axel. Här är det härskaren i Kanslihuset som får sin visdom från den korpliknande Olof Palme.

Nils-Erik "NES" Svensson

NDet var med ett sådant här plan som NES reste till USA

Nils-Erik Svensson o Lennart Atterling i studion

Lennart Atterling läser önskebrev från lyssnarna

Britt Wadner i kontorsrummet på Skånes Radio Mercur

Så här såg den ut, Britt Wadners Chevrolet Bel Air Cabriolet årsmod 1955, och bilden visar verkligen det exemplar som Britt ägde. En lustig sak är att Britt i många fall matchade med identiska intressen som Jack Kotschack hade, och den här bilen hade nog även Jack älskat att köra. Läs mer om Britts Bel Air.

Jag som driver den här webben heter Ingemar Lindqvist. Jag har sen mitten av 1970-talet arbetat ihärdigt med att rädda inspelningar, trycksaker, bilder m.m. från främst de skandinaviska offshoreradiostationerna, undan förgängelsen.
Året 2006 startade jag den här webben och erbjöd möjlighet för envar att fritt lyssna på min samling av radioinspelningar. Det var då möjligt att här klicka på länkar och höra radioinspelningar, de flesta med hög teknisk kvalitet. Jag har överhuvud taget höga kvalitetsanspråk, inte minst ifråga om ljudtekniken. Jag trodde att de möjligheter jag erbjöd med min webb skulle ge glädje till radioentusiaster. Men så blev jag kontaktad av två personer, en dansk kvinna, Pia Schultz, och en skånsk man, Göran Carlsson, som själva startat liknande webbar. De äger ingen upphovsrätt, men deras intressen är ändå¨att skaffa ekonomisk vinning ur sin verksamhet. Innan de kom till sådana idéer hade båda öst beröm över min webb, men med utsikterna till ekonomisk vinning blev läget annorlunda. De hotade med juridiska åtgärder mot mig ifråga om upphovsrätt om jag inte stängde min webb. Den danska kvinnan påstod till och med via en facebook-grupp att jag skulle ha STULIT ALLT MATERIAL till min webb.
De inspelningar jag har kommer från tusentals olika källor. Bland dessa finns t.ex. Radio Nords chef Jack Kotschack. I början på 1980-talet lånade jag alla de band han hade samlat i en koffert på vinden. Jag lämnade tillbaka samtliga band, och det har jag gjort i alla de fall där jag lånat band - såvida de inte uttryckt att de inte vill ha tillbaka banden, det förekommer. Men jag har aldrig stulit något, jag har varit mycket noga att inte förbruka några förtroenden. Den danska kvinnan fick ändå stå oemotsagd av de andra deltagarna i diskussionen.
Många skriver till mig och ber att få ut inspelningar, men jag står inte längre till tjänst.

Skånes Radio Mercur och förhistorien till Radio Syd

Det danska Radio Mercur hade sitt sändarfartyg placerat mitt i Öresund mellan Köpenhamn och Landskrona där det i ett smalt område är vare sig danskt eller svenskt territorium. Positionen för sändarfartyget Cheeta var cirka 25 kilometer nordväst om Malmö. Från den 2 augusti 1958 sände man danska program riktade mot danskt territorium, främst avsedda för Köpenhamnsområdet. Du kan läsa mer om detta äventyr här:

Läget från Radio Mercurs sändarfartyg var idealiskt även för sändningar riktade till den svenska sidan av Sundet, inte minst eftersom de hade sändningsuppehåll från 11 - 15 på vardagarna. Sändning skedde på FM-bandet, och antennkonstruktionen var lätt att vända mot den svenska sidan om sundet och få optimal mottagning där. Danskarna trodde inte de skulle kunna få så mycket lyssnare vid den tiden bå dage, men det var den tiden som användes för sändningarna på svenska.

Det var 22-åringen Nils-Eric Svensson - NES - född 18 maj 1936 - hans far Nils Svensson var maskinreparatör vid sockerfabriken i Landskrona och hans mor Agnes Svensson var sjuksköterska - som startade Skånes Radio Mercur, som blev Sveriges första fria radiostation med sändningar från ett fartyg. Hans bakgrundshistoria i korthet, som han själv berättat den:

Han hade tagit studenten vid Högre Allmänna Läroverket i hemstaden Landskrona 1955 och gjorde sedan lumpen vid signalregementet S1 som då fanns i Solna. Där hamnade han vid det s.k. kabeltattarkompaniet vilket innebar att springa i skogen och dra telefonledningar upphängda på trädgrenarna. En soldat fick bära den tunga kabelrullen i s.k. mes på ryggen medan en annan med långt spö följde efter och hängde upp kabeln över trädgrenarna.

Omedelbart efter avslutad militär grundutbildning i Solna i september 1956 flög han som 20-åring till USA, enkelbiljett betald av hans föräldrar. NES hade avsikten att studierna skulle ge honom möjligheter att bli TV-producent. Rutt för denna flygresa med en DC4 (se bild) gick med dessa mellanlandningar Köpenhamn-Reykavik-Gander-Idlewild (Idlewild = New York, senare namnändrad John F Kennedy Airport).
Efter några dagar i New York fortsatt resa till Los Angeles. Han hade från en vän i Sverige, skådespelare, fått tipset om att söka in på Pasadena Playhouse, vilket på något sätt lyckades trots att han inte hade några meriter och ingen bekant boende i USA, ingen sponsor, inget stipendium att klara kostnaderna med. NES hävdar att det var hans föräldrar som stod för 100% av kostnaderna. Men redan efter en första termin där hoppade han plötsligt av denna utbildning och hoppade istället på vid UCLA, Los Angeles, där han utbildade sig till tv-producent och regissör. Efter dessa två års studier i USA kom han hem till Sverige (1958). NES berättar själv:
-När jag reste hem 1958 tog jag buss i tre dagar non-stop till New York och sedan 8 dagar ombord på M/S Kristina Torden till Göteborg. En dansk-amerikansk bagare som var med på båten och hade en bil med sig körde mig hem till Suellsgatan i Landskrona. Det blev en kring två veckors resa, inklusive ett par övernattningar i New York.

Nes reste upp till Stockholm och erbjöd Sveriges Radio sina tjänster. Det var hos deras nystartade avdelning för TV i de f.d. militärbarackerna vid gamla A1, Valhallavägen i Stockholm.

NES berättar:
– Vid första mötet blev jag vid rundvandring med Per-Martin Hamberg presenterad med ”här är en kille som kan sina grejer”. Efter den kaxiga presentationen var det iskallt från de andra producenterna, det var sådana som Karin och Åke Falck. Jag kunde ju den nya tekniken från USA, medan de hade lärt sig av sina misstag. Jag skulle göra ett program om Count Basie men jag fick ingen respons från de andra - tempot var för segt. Efter 18 dagar där gav jag upp och åkte hem till Landskrona. Det var i den vevan som NES ramlade in i sammanhang som ledde till äventyret med Radio Mercur.

Så har alltså NES berättat, det ovan angivna är hämtat från hans egna beskrivning. Hans enda merit är en ofullbordad teaterutbildning. Med denna blev han anställd hos Sveriges Radio som TV-producent. Trots den mycket bristfälliga meriten blir han presenterad inför de andra som "en som kan sina grejer".

Efter detta fantastiska lyft i karriären väljer han redan efter lite över två veckor att hux flux hoppa av jobbet och resa hem till Landskrona. Det är i alla fall så han själv har berättat.
NES beskriver alltså Åke Falck som en som "lärt av sina misstag", men detta är en mycket stor underskattning av Falcks kompetens. Falck hade då jobbat sedan 1946 på Radiotjänst som en vida berömd radioreporter, regissör, skådespelare, programledare, manusförfattare. Han hade tagit TV-studier i London, och hade efter detta börjat som tv-producent. Som sådan skulle han vinna många utmärkelser. Vad hade NES att imponera med i jämförelse med Åke Falck?!

Dessutom anges ifråga om Åke Falck, att han innan han började med TV-produktion hoppade av från Sveriges Radio för att arbeta som regissör vid Göteborgs Stadsteater, där han bland annat iscensatte skådespel av Strindberg, Schiller, Tennessee Williams och Ibsen. Även om vi begränsar oss till bara teaterkunskap var Falck överlägsen NES. 1960 återvände Falck till Stockholm och sin anställning på Sveriges Radio för att arbeta med TV. Alltså ungefär två år efter att NES hade varit där återkom Falck.
NES påståenden om Åke Falck är alltså orimliga. Han fanns inte på Sveriges Radio 1958, när NES påstår att han själv jobbade där. Men frågan är ändå, jobbade NES verkligen där? Det verkar mycket osannolikt.

Detta möte slutade alltså i att han som skötte kameran, 22-årige Svensson, blev Sveriges andra radiochef, som Expressen uttryckte sig. Hur det blev med Nils-Eriks bilder från mötet är okänt, för av någon anledning kom inget foto alls med i artikeln den 16 augusti i Kvällsposten.
Det ovanstående sammanhanget har bekräftats av Staffan Heimersson, att just så gick det till.

Några veckor senare, i Bildjournalen, anger de grammofonartisten / skådespelaren Harry Persson som den utvalde chefen för de svenska sändningarna. De anger att de har en tilltänkt person på "den tekniska sidan" och denne anges ha erfarenhet av amerikansk reklam-TV, och detta skulle ju kunna stämma in på NES, för hans TV-utbildning från USA var ju tämligen unik för en svensk. Pressläggningstiden för Bildjournalen var säkert lång, men detta handlar om över en månad i skillnad mellan det ena och det andra läget.

Klart är i alla fall att NES fick ett avtal med Mercur, sannolikt undertecknat vid ett mycket senare datum än det av NES angivna. Avtalet handlade om att hyra Mercurs sändare tre timmar mitt på dagen varje vardag. I artikeln i Bildjournalen här ovan utlovas att danskarna är i beredskap att starta de svenska sändningarna "inom 24 timmar" men sändningsstarten dröjde ändå i fyra månader efter mötet med Ib Fogh. Personalstyrkan verkar ha bestått av förutom NES, Ivo Grenz som hallåman och en inlånad teknisk konsult från danskarna, Jerry Katz. Bildjournalen skrev om det kommande svenska Radio Mercur även i november månad.

I en artikel i Kvällsposten den 9 november aviseras om kommande provsändningar från Skånes Radio Mercur. Från stationsledningen anges i artikeln att man nu har en "mångdubbelt starkare sändare" som kommer att nå "20 gånger längre än Malmö-TVs ljudsändare" och anger täckning av hela Skåne. Dessa provsändningar mot Sverige bekräftades i ett TT-telegram ha ägt rum på eftermiddagen onsdagen den 12 november 1958 på Mercurs ordinarie frekvens 89,55 MHz. I artikeln anges att sändningen fallit bra ut, men att hörbarheten i Helsingborg var dålig, verkar ligga i en död vinkel för sändaren.

Det gällde nu att bland annat hinna sälja in idén om radioreklam hos tilltänkta lokala annonsörer, och att skaffa ett rimligt musikarkiv. En månad efter provsändningarna i november kom den riktiga premiären, den 14 december 1958. Allt gick helt enligt planerna och utan några av de missöden som annars brukar inträffa i premiärsändningar hos offshorepirater, men sändarfartyget och tekniken var ju redan väl utprovad och barnsjukdomarna genomlidna och utklarade av danskarna. Premiärprogrammet på band inleddes med att Ivo Grenz med smeksam röst presenterade vad stationen hade för avsikt att bjuda - lättsam underhållning - och reklam. Även NES hördes i programmet.

Rimligt sett borde stationens premiär kunna ses som en stor nyhetshändelse och borde ha väckt skånetidningarnas stora intresse, men nobbades totalt. Tidningarna hade från TU (Tidningsutgivarföreningen) fått order att inte ge någon publicitet eftersom farhågor hade uttryckts att radioreklamen skulle medföra en ökad konkurrens om reklamkunderna, och som vanligt var den affärsmässiga rollen för tidningarna viktigare än den journalistiska etiken. Däremot skrev tidningarna gärna och mycket ifall de kunde hitta något negativt att rapportera med anknytning till den lilla nykomlingen. Å andra sidan; negativ publicitet är publicitet det också, och kan väcka läsarnas intresse att själva undersöka vad det handlar om, och detta skedde också.

Skivbolagen var också motvilliga i början. De såg radion som ett hot och var rädda att skivköpen skulle minska om radion bjöd på gratislyssning på skivnyheterna. De förstod inte effekten av att spelning i radion snarare fungerar som reklam för skivorna, och ökar försäljningen. Detta skulle också visa sig senare när skivförsäljningen inom Skånes Radios lyssnarområde ökade mer än i övriga delar av Sydsverige.

I början var sändningstiderna begränsade till kl. 11 till 14, och under helgerna från 12 till 16.30. Studiolokalen lånades ut av Nils-Eriks snälla moster som kunde erbjuda ett vindsutrymme på Fältgatan 2 i Landskrona. För att göra akustiken hygglig hängdes filtar upp på klädstreck så att filtarna bildade dämpande väggar för minskat rumseko, ett provisorium, men det fungerade..

Sändarfartyget låg så pass nära att det kunde ses från Landskrona, och den korta transporten av programband ut till sändarfartyget ordnades oftast med hjälp från lokala fiskare. Allt skedde under liten och enkel organisation men med så stor population som finns i området var det möjligt att nå ett lyssnarantal nära en miljon på den svenska sidan. För att utnyttja riktantennen optimalt vändes Cheetas sändarantenn med hjälp av ett särskilt anordnat handdrivet styrhjul under masten från sin västliga riktning mot Danmark istället mot öster och den svenska sidan. Sändningarna täckte då med bra styrka de västliga delarna av Skåne med främst städerna Malmö, Lund och Landskrona. Även norrut mot Helsingborg var möjligt att nå, men med rättså brusig mottagning där. Det påstås att man ibland riktade antennen norrut ifall man sände ett program som var sponsrat av någon helsingborgsföretagare, men det hörde till undantagen. I normala fall siktade man mest på att nå Malmö, där annonsmarknaden var störst. Många skåningar hade "danmarksantenner" för att kunna se dansk TV, och dessa kombinerades ofta också med FM-antenn i samma riktning, och för de flesta innebar inställningen av antennens riktning också bra läge för att höra Skånes Radio Mercur (och senare Radio Syd). Men så långt bort som Ystad hördes inte sändningarna trots att antennriktningen från Cheeta skulle ha stämt ganska bra. Men masten ombord var ju bara cirka 30-35 meter hög.

Att som nystartat företag utmålas som "kriminellt" och "pirat" och samtidigt vara så beroende av ha en god opinion bland lyssnare och framför allt annonsörer ledde till en hel del ekonomiska svårigheter, och AB Skånes Radio Mercur hamnade i konkurs och bolaget ombildades den 1 augusti 1959. Under denna turbulens valde man att i sändningarna kalla sig Skånes Radio, utan Mercur i namnet. Egentligen hade man kunnat låta det förbli så, namnet var ju bra, och egentligen bättre än det som skulle väljas långt senare i stationens historia, Radio Syd, men av någon anledning valde man efter en tid att återta "Mercur" efter Skånes Radio. Lika ofta förekom att "Skånes Radio" uteslöts och namnet bara angavs som Mercur. Även namnet "Sveriges Kommersiella Radio" förekom, men bara ibland som anrop i sändningarna.

Danska Mercur önskade senare öka sina sändningstider och öka täckningsområdet för sändningarna över Danmark. Dessutom hade man ofta haft svårigheter vid hårdare väderlek med lilla Cheeta, och ville därför ha ett större och tåligare fartyg. Det var en liten besättning som rymdes ombord på lilla Cheeta, en skeppare, en maskinchef, två tekniker och så en kock. Den sista januari 1961 satte man in ett nytt, tidigare norskt passagerarfartyg, ”Mosken”, som döptes till Cheeta II, som därmed fick överta den förras placering i Öresund varefter den äldre "Cheeta" togs till varv i Kristiansand i Norge för översyn. Den nya Cheeta II var betydligt större, och hon hade utrustats med två likadana sändare på vardera 10 kW för frekvenserna 88 respektive 89,5 MHz. Även denna gång var det radioamatören William Pedersen som stod bakom bygget och konstruktionen. Under tiden sändningarna i Öresund skedde med Cheeta II innebar den utökade sändningsmöjligheten att Skånes Radio Mercur kunde förfoga så gott som ensamma över den ena sändaren, och kunde på så vis öka sändningstiden.

När lilla Cheeta återkom efter översyn stationerades hon i Stora Bält vid Elefantgrunden, där sändningarna inleddes den 25 november 1961. Därmed uppnåddes en betydligt större täckning så att Fyn och en stor del av Jylland också kunde höra Radio Mercur, som därmed fick status som näst intill rikstäckande över hela Danmark. Ett trassligt skeende blev det dock när danskarna redan efter en veckas sändningar i Stora Bält kom till insikten att lilla Cheeta var en alltför osäker skuta i de oroligare farvattnen där, och därför skiftades placeringarna för de två fartygen i respektive Öresund och Stora Bält – sålunda flyttades lilla Cheeta tillbaka till Öresund och Cheeta II placerades i Stora Bält.

För Skåneradion innebar detta skifte att man åter tvingades dela sändare med danskarna, och det innebar alltså att åter gå ned i sändningstid. Företagsamheten levde under knappa resurser. Med större ekonomiskt svängrum hade det varit naturligt att lösa problemet genom att redan i ett tidigare skede ha ersatt den lilla Cheeta och sätta in två likvärdiga fartyg i Öresund respektive Stora Bält - vilket skulle ske något år senare.

Ja, detta om situationen ifråga om sändarfartygen. Vi går tillbaka till hur situationen i land ordnades ifråga om studio m.m.

För NES och Skånes Radio Mercur hade den provisoriska studion allt oftare upplevts för trång och enkel. Bara något kvartal efter starten, alltså i början på 1959, byggde man därför upp en bättre studio på Norra Infartsgatan 55a i Landskrona, lokalerna hörde till en skyddsrumsanläggning men med denna flytt fick verksamheten en mer professionell framtoning. Bland medarbetare hade man fortfarade Ivo Grenz som programledare, och Jerry Katz som teknisk konsult. I början av 1959 utökades medarbetarstaben med Lennart Atterling som programledare och Maths Lindgren som tekniker. Maths var även i vissa fall programledare.

Det ska förresten ha varit Maths Lindgren som i september 1959 bidrog till att man anställde Britt Wadner som annonssäljare på stationen. Hon kom dit som en charmant och världsvan f.d. fotomodell iförd päls och med en stor öppen röd amerikansk cabriolet, en Chevreolet Bel Air årsmodell 1955, parkerad utanför entrén. Du kan läsa mer om vad som senare hände med denna bil om du klickar här. Betraktad med en mer klentrogen blick var hon en 42-åring som med dålig framgång försökt sig på en skådespelarkarriär, hade tre avbrutna äktenskap bakom sig och hade just gett upp en konkursartad hotell- och restaurangrörelse. Det hade dittills inte gått så bra för henne men nu ville hon börja med något helt nytt. Hon berättade mycket om sina erfarenheter från filmreklam som hon jobbat med både som aktör och med producentansvar. Någon erfarenhet från radio hade hon inte, men hon gick in för sitt jobb med en så oerhörd energi, nästan som besatt, och fick snabbt större kunnande och större ansvar på stationen. Även hennes son Karl-Gustav Alfe anställdes av NES den 21 oktober 1959.

Ur stockholmsperspektiv gällde att så länge sändningarna över Öresund bara hördes över södra Skåne hade de inte setts som något som påkallade åtgärder från svenska myndigheter. Allt fungerade bra för Skånes Radio Mercur, och relationerna till myndigheter i skåneregionen var utmärkta, och även från Sveriges Radios håll - i Skåneområdet - kallades Skånes Radio Mercur för "våra nya kollegor". Läs mer om detta i det här anförandet som hölls vid Reklamförbundets konferens i Stockholm 7-9 november 1960. Men när senare Radio Nord startade i Stockholms närhet i mars 1961 skrällde det till från regering och riksdag. Redan innan Radio Nord började höras utlovade man åtgärder för att stoppa vad som bokstavligen var under uppsegling, och när sändningarna väl startat och dessutom fick stor popularitet blev det uppenbart att man lagstiftningsvägen skulle stoppa alltsammans. I september 1961 fann Nils-Eric Svensson för gott att överge sitt radioprojekt och flytta tillbaka till USA för att fortsätta sina studier. Det stod helt klart för honom vad som fanns att vänta i Sverige; att loppet redan var kört. Han hade ingen önskan att kämpa vidare bara för att bli någon martyr.

Britt hade kommit till Skånes Radio som en gökunge i boet, och hon skaffade sig en allt större dominans och skulle inte i längden ha nöjt sig med en underordnad roll. NES och Britt hade under sitt samarbete haft mycket olika uppfattningar om det mesta, de var två starka viljor som oftast ville dra åt motsatta håll. Det är nog många som efteråt har beklagat vad som skedde, och att programmens kvalité sakta försämrades efter att Britt från september 1961 först övertog aktiemajoriteten och sedan den direkta ledningen för företaget när grundaren efter tre år lämnade det för att resa tillbaka till USA och fortsätta sina studier i Los Angeles. För NES var det avgörande att klara studierna ekonomiskt, och för att säkerställa detta fanns ett särskilt villkor inskrivet i överenskommelsen med Britt. Det handlade om en löpande betalning av 400 dollar i månaden. Pengarna var tänkta att komma från radioverksamheten, för Britt hade egentligen aldrig några ören över personligen. Men för Britt var NES ett avslutat kapitel. Han fick aldrig motta en endaste av dessa avtalade betalningar, och han och Britt kom efter denna uppgörelse aldrig mer att ha någon kontakt med varandra. NES studerade theatre arts och tog sin kandidatexamen i teaterkonst (BA, Bachelor of Arts in Theatre Arts) 1962 vid UCLA.

NES var i många år bosatt i Corona Del Mar, söder om Los Angeles med sin hustru Cheryl, med vilken han också har sönerna Christoffer och Niklas. Från ett tidigare äktenskap har han en son som heter Peter och tre styvdöttrar. År 2011 flyttade han och hustrun till ett "gated community" i Laguna Woods, Kalifornien, där de bor tillsammans med 18 000 andra 55-plussare och har det väldigt bra.

Efter samgåendet mellan DCR och Mercur förfogade danskarna över över två likvärdiga sändarfartyg, Lucky Star i Öresund och Cheeta II i Stora Bält. Danskarna såg därför inte längre någon användning för den lilla förstlingen Cheeta, som efter reparationerna åter lades på sin position norr om Saltholm men nu alltså med Radio Syd som ensamägare. Tidigare hade de svenska sändningarna fått underordna sig och vara en mer eller mindre välsedd gäst hos ägarna men nu bröts allt samband med det danska företaget. I dagspressen gick Britt Wadner ut med att man härmed också ökade sändningstiden till 19 timmar per dygn med start sex på morgonen till ett på natten utan avbrott. Hon angav också att man gjorde detta med en betydligt starkare sändare än man tidigare förfogat över. Sändningarna skulle också utökas med lokala nyhetssändningar och ett "Topp Tio", ett topplisteprogram som baserades på försäljningssiffrorna från de tio största musikafärerna i Skåne.

Radio Syd fick dock väldigt många problem med sitt förvärv av Cheeta. Den dystra måndagen den 12 februari grundstötte hon i en storm och sände SOS varpå dansk bogserbåt ryckte ut och bogserade henne till Köpenhamns Langelinie. Där blev hon kvar i över tre veckor för reparationer. Några rubriker ur Kvällsposten följer. 13 februari: "Radio Mercurs sändarbåt i beslag för några dagar".. 14 februari: "Polis bevakar Cheeta dygnet runt"...", 17 februari: "Cheeta får ligga kvar ännu ett tag"

Kvällsposten berättade, söndagen den 4 mars 1962, att "fartyget [Cheeta] har hållits kvar i närmre en månad av myndigheterna". Efter att de danska myndigheterna den dagen lät henne gå ut i Öresund igen kunde man från fartyget endast göra några testsändningar.

Redan dagen därpå gjorde man från Radio Syd gällande att packisen i sundet var så svårartad att man därför sökte nödhamn i Limhamn den 5 mars. Det rådde delade meningar om isen verkligen hade varit ett så stort problem som påståtts. När Cheeta anlänt till Limhamn utfärdades en order från åklagare Erling Strandmark att hon måste lämna hamnen inom 24 timmar, innan kl 11 [tisdagen den 6 mars]. Cheeta verkar ha varit "något som katten släpat in" för myndigheterna, en fläck som var svår att bli av med, och kanske man tyckte att radiosändningarna hon ställde till med inte var de värsta av alla problem. Som om detta inte vore nog - på morgonen [6 mars] stod polisen utposterad på kajen och väntade på att eventuellt beslagta fartyget om hon inte lämnade hamnen i tid. Då råkade hon ut för det som sen återgavs i kvällspressen så här: "Piratbåten i kollision med färja i Limhamn". Allt detta strulande inträffade just under tiden som kommunikationsministern i Stockholm slipade på argumenten för piratradiolagen.

Kollissionen verkar dock inte ha varit mer allvarlig än att Cheeta hann komma ut ur hamnen innan tidsfristen gick ut, och när hon samma dag [6 mars 1962] väl kom ut i sundet namnändrades Skånes Radio Mercur till Radio Syd. Nypremiären skedde kl 18.00 samma kväll på 89, 6MHz, och efter allt tumult som varit kunde man äntligen fira att Radio Syd hade köpt loss Cheeta från danskarna.

Piratradiolagstiftningen arbetades fram alltmer frenetiskt i kanslihuset. Ofta brukar komunikationsminister Gösta Skoglund hållas fram som den mest aggressive. Men Olof Palme hade arbetat sig uppåt i kanslihuset ända sedan 1954 som sekreterare i statsrådsberedningen. Han blev tidigt statsminister Tage Erlanders närmaste förtrogne och lärling, men en lärling som var ytterst självtillräcklig, och han steg snabbt i dignitet. Han valdes 1958 in som riksdagsman för socialdemokraterna, och 1961 avancerade han till byråchef för stastrådsberedningen. Han var piratradiolagens uttänkare, bakom den inte alls lika intellektuelle Skoglund. Året 1965 efterträdde Palme Skoglund som statsråd, först för kommunikationsfrågor, där radio / TV då fanns, och när dessa frågor flyttades till utbildnings- och kulturdepartementet följde Palme med. Han genomförde ytterligare skärpningar i den svenska lagstiftningen för att stärka monopolsituationen. Palmes strävan med detta var i första hand att hindra införande av reklam i radio/TV. Enligt Palme själv:
"Jag skulle i all ödmjukhet vilja påstå att bland de allmännyttigt bäst använda åren av mitt liv var de jag i hög grad ägnade åt att bekämpa tanken på kommersialiseringen av den svenska radion och televisionen", sid 130 i Ulf Nilssons bok "Sverige, en sluten anstalt", läs boken
Palme blev Britt Wadners största problem. Gösta Skoglund var i det här fallet bara en marionettfigur, en bödel som utförde vad andra befallit - visserligen inte motvilligt.

Piratradiolagen infördes inte bara i Sverige. I Danmark stoppades Radio Mercurs verksamhet genom en lag som informellt kom att kallas "Lex Mercur". Den danska socialdemokratiska regeringen hade ända sedan starten för Radio Mercur envetet arbetat för att Radio Mercur skulle stoppas. Lagstiftningen i Danmark och Sverige hade föregåtts av ett ministermöte med berörda ministrar även i Norge och Finland där det infördes samordnade lagstiftningar och i alla länderna trädde lagstiftningen i kraft från och med den 1 augusti 1962.

Radio Nord var först att stänga, redan en månad innan lagen trädde i kraft, alltså i månadsskiftet juni-juli. Orsaken till att Radio Nord var så före lagen var att man där hade utsikter om att kunna sälja sändarfartyget och all studioutrustning till ett engelskt bolag, Radio Atlanta, och förhandlingarna om detta föreföll att vara klara. Nästa att säga adjö var sändningarna som Radio Mercur hade från sitt ena sändarfartyg, Cheeta II i Stora Bält. Men Radio Mercur hade även sändarfartyget Lucky Star i Öresund, och sändningarna skedde därifrån fram till slutet i månadsskiftet juli-augusti 1962.

Här kunde historien ha tagit slut också för svenska Radio Syd. Om det inte hade varit för en genant lucka i lagstiftningen - och om Britt Wadner inte hade upptäckt denna detalj.

Expressen, måndagen den 28 maj 1962, dagen då piratradiodebatten i riksdagen ägde rum.

Läs om Britt Wadners och Radio Syds fortsatta kamp

Tisdagen den 26 juni
06.00 Revelj
06.15 Morgon nonstop
07.30 Godmorgon
08.00 Skivvalet till skvalet
09.30 Minimals FM-kaffe
10.00 Musik igen
12.00 Önskeskivor till lunch
13.30 Schlager på lager
14.00 Litet av varje
15.00 Siesta
16.30 Let's twist and rock again
17.00 I topp med Sonet
17.15 Nöjesrevyn
17.30 Eftermiddagsrytmer
18.00 Minns ni filmen "Sanningen"?
18.15 Litet av varje
19.00 Önskeprogrammet med K.G. Alfe
20.00 En handfull av melodier med Pat Boone
20.15 Plattparad
21.00 Minimal bjuder på skivparty
22.00 Radio Syds Topp Tio
22.45 Kvällsmusik
00.00 Midnattsgästen
00.15 - 01.00 Innan ni somnar

Onsdagen den 27 juni
06.00 Revelj
06.15 Morgonpotpurri
07.30 Godmorgon
08.00 Goda tips och glada toner
08.30 Sommarlätt på grammofon
09.30 Orupsträffen
10.30 Vi spelar vidare
11.00 Sydamerikanskt
12.00 Ragnar och önskeposten
12.30 Lunchmusik
13.30 Lättlyssnat med Lisa Linn
14.00 Musik i stället
15.00 Siesta
15.30 Pye-nyheter
16.30 Let's twist and rock again
17.15 Nöjesrevyn
17.30 Eftermiddagsrytmer
18.00 Chrichan mixar, fixar och trixar
19.00 K.G. Alfe med Önskegrammofonen
19.30 Mot kväll
20.00 Kenneth bandar Catherine Valente
20.15 Låtar från båten
21.00 Ni spelar klassiskt
22.30 Gammeljazzens vänner
23.30 Dansanta rytmer på grammofon
00.00 Midnattsgäst
00.15 - 01.00 Midnatt på Öresund

Torsdagen den 28 juni
06.00 Revelj
06.15 Musik tills ni vaknat
07.30 Godmorgon
08.00 Musik och åter musik
09.30 Minimals skivor till FM-kaffet
10.00 Musik av idag och musik av igår
12.00 Ragnar Landerholms önskehalvtimma
12.30 Lättlyssnat
13.30 Italien dansar och spelar
14.00 Clas vevar grammofonen
15.00 Siesta
16.00 Topp tio ettårsjubileum
17.00 Tippa schlagers med Pelle Nyström
17.15 Nöjesrevyn
18.00 Ej lämpligt för vuxna
19.00 K.G. Alfe och Önskeprogrammet
20.00 I sällskap med Carl-Gustav Lindstedt
21.00 Skivnytt
22.00 Radio Syds 20 i topp
00.00 Midnattsgästen
00.15 - 01.00 Musik innan stängningsdags

Fredagen den 29 juni
06.00 Revelj
06.15 Musik för morgonpigga
07.30 Godmorgon
08.00 Musik ombord
09.30 Minimalt med Minimal
10.00 Musik till fredagsstädningen
11.00 Toner från Paris
12.00 Önskeskivor till lunch
12.30 Lunchmusik
13.30 Plock i arkivet
15.00 Siesta
16.00 Let's twist and rock again
17.00 Nytt och aktuellt
17.15 Nöjesrevyn
18.00 Lite gullregn från Karl Gerhard
19.00 Önskeprogrammet
20.00 Ett möte med Brita Borg
21.00 Minimal spelar, ni lyssnar
23.00 Nattiné
00.00 Midnattsgästen
00.15-01.00 Tills vi hörs igen

Lördagen den 30 juni
06.00 Kom ombord
07.30 Godmorgon
09.30 Jorden runt med Minimal
10.00 Lättlyssnat på grammofon
12.00 Önskeskivor till lunch
12.30 Nig och kuta runt
13.30 Gamla skividoler
15.00 Siesta
16.00 Club 89,6
17.00 Toner från Tyskland
17.15 Nöjesrevyn
18.00 Skånes Bilradio
19.00 Önskeprogrammet
20.00 Er skivfavorit
22.00 Bjud upp till dans med Harry Arnolds, Putte Wickmans, Glenn Millers, Charles Redlands och Kurt Edelhagens ork.
00.00 Midnattsgästen