SVENSKA RADIOARKIVET |
|
Jag som driver den här webben heter Ingemar
Lindqvist. Jag har sen mitten av 1970-talet arbetat ihärdigt med
att rädda inspelningar, trycksaker, bilder m.m. från främst
de skandinaviska offshoreradiostationerna, undan förgängelsen.
Den nya svenska piratradiolagen - precis som den danska - började
gälla från och med den 1 augusti 1962. Men i den svenska lagtexten
fanns ett litet tillägg som gjorde att lagen inte gällde i det
fall en radiosändning inte var störande. Tillägget
ses sist i punkt 1 här bredvid. Onsdagen den 19 december (1962) kom första smällen. Då dömdes Britt Wadner av rådhusrätten i Lund till 50 dagsböter för olaga innehav av radiosändare. Domen överklagades, men hovrätten fastställde domen den 9 maj 1963. Högsta domstolen avslog begäran om prövning. Som agitator var Britt Wadner alltid mycket återhållen och försiktig i sitt sätt att uttrycka sig, trots allt hon blev utsatt för. Alltid ytterst vänlig, och kanske hon också skulle kunna kallas naiv. Bland hennes fans kom den civila olydnaden ofta till uttryck för att hjälpa Radio Syd, vilket för dem innebar en risk. I maj 1963 hemstä11de Riksåklagaren hos kmt om nytt åtal mot fru Wadner för att hon fortsatte sända. Man hemstä11de också om åtal mot henne för att hon drev Sydreklam AB, vars syfte var att främja piratradioverksamheten. Dessutom mot elva annonsörer och tre fiskare i Malmö. I civil olydnad hade de sistnämnda medverkat till transporter av förnödenhet och programband ut till Cheeta och för detta dömdes de till femton dagsböter à tio kronor. Men efter detta fortsatte de ändå sina transporter för Radio Syd. På samma sätt gjorde annonsörerna, som efter hovrättsdom i Malmö i maj 1963 ändå fortsatte med sina annonseringar. I juni 1963 överlämnade Riksåklagaren stämningsansökan till Malmö rådhusrätt, och den 16 oktober stod Britt Wadner inför förhör där, tillsammans med elva av Radio Syds annonsörer och tre personer som varit behjälpligamed transporter till och från sändarfartyget. Vid rådhusrätten i Malmö gjorde hon anspråk på paragraftexten om störning och angav det faktum att Radio Syds sändare inte störde. När man inte kunde komma åt henne så dömdes istället de elva annonsörerna till böter för medverkan i förbjudna radiosändningar. När det inte var juridiska bekymmer så bjöd själva sändningsförfarandet och problemen kring sändarfartyget på en hel del problem. Svåra isproblem i början av januari 1963 ledde till att Cheeta kom på drift, fastfrusen i isen, och hon drev omkring så i fem timmar innan manskapet ombord lyckades hugga loss från isen. Efter detta äventyr sökte sig Cheeta för egen maskin till nödhamn i Limhamn. Att hon befann sig i nödsituation fastställdes. Efter detta låg sändningarna nere i hela tre månader, varunder Radio Syd höll sin existens levande endast genom utgivning av en periodiskt utgiven 8-sidig annonstidning till samtliga hushåll i Malmö-området. Tidningens namn var "Radio Syd". Förutom annonser gav tidningen även presentation av Radio Syd , Club Radio Syd samt alla radiorösterna. Skånska hovrätten fastställde den 12 mars 1964 Malmö rådhusrätts dom mot Britt på 100 dagsböter för olovligt innehav av radioan1äggning och drivande av rörelse vars ändamål är att främja radiosändning. Däremot underkändes åtalet mot de annonsörer i Radio Syd vilka överklagat rådhusrättes dom. Deras uppdrag för sändningen kan inte anses ha haft "betydande omfattning", ansåg hovrätten, och anslöt sig till de yrkanden som dessa angivit. Radioreklam för totalt 5000 kronor i Radio Syd är bara en liten del av en reklambudget på 1,5 miljoner, påpekades det. Nyheter med beröring till Radio Syd låg väldigt nära hjärtat för skåningar i Radio Syds täckningsområde. En sorglig nyhet för Radio Syd följdes med stor sorg bland lyssnarna. Det här insåg man på tidningarna, att orden Radio Syd på löpsedeln var bra för lösnummerförsäljningen. För det mesta var nyheterna just sorgliga, och alla förstod vem det handlade om när tidningarna skrev om "PiratBritt" eller bara "Britt". Aftonbladet den 11 augusti 1964 skrev "Blommor till Piratbritt utanför domstolen" och samma datum skrev Kvällsposten "Fängelse yrkade åklagare för Britt". När domen föll den 24 augusti 1964 fylldes alla tidningarnas löpsedlar med nyheten. Aftonbladet: "PiratBritt i fängelse. Dömd idag, (Britt) säger till Aftonbladet 'Jag ger inte upp". Kvällsposten "Britt dömd", men tidningen blev inte nöjd med denna alltför korta text och tryckte raskt samma dag upp en ny och bättre löpsedel: "Gråtande Pirat-Britt 'Jag går i fängelse".
När Tage Erlander efter sitt tråkiga besök i Malmö skulle återvända till Stockholm via flyg från Bulltofta passade Britt på att uppvakta honom med ett öppet brev. Enligt Kvällsposten var Tage denna morgon på riktigt dåligt humör efter ett för honom mycket misslyckat Malmöbesök med en ovanligt dålig uppslutning när han skulle hålla sitt tal. Det hade varit stora demonstrationer om en helt annan intressefråga än han önskade och på helt andra håll i staden än där han var. När själva orsaken för hans dåliga humör visade sig framför honom tog han irriterat och snäsigt emot brevet. I tidningen blev Britts kommentar: "Jag begär inte att Sveriges statsminister ska resa sig för mig men jag tycker han bör visa vanlig enkel vänlighet. Jag är djupt besviken". Tidningen hade dessutom en bild hur Britt vänligt böjer sig fram mot Tage. Kvällsposten skriver: "KvP var med när Erlander snäste Britt" Britt dömdes alltså till en månads fängelse som hon fick avtjäna som fånge med numret 516 på kvinnofängelset Hinseberg från den 21 mars 1965. Under en ny rättegång i december 1965 dömdes Britt Wadner till ytterligare tre månaders fängelse. Men mer om detta senare. Ett svårt läge uppstod när Cheeta i en höststorm den 17 september 1964 kom på drift från sin ankarplats och gick på grund utanför Vikhög strax norr om Malmö. Hon fick så småningom undsättning från en dansk bogserbåt som lyckades dra loss den då mycket sargade Cheeta och föra henne in till Malmö, men där hon efter en kort tid sjunker intill kajen med endast masten synlig ovanför vattenytan. Den gamla Cheeta bärgas under natten, men efter 6 år som sändarfartyg blev denna händelse det definitiva slutet för henne, och många trodde att händelsen därmed också skulle innebära slutet för Radio Syd. Men räddningen blev det f.d. Radio Mercurs fartyg Cheeta II, som efter att Mercurs sändningar upphört två år tidigare fortfarande stod ledigt till försäljning, komplett med studioutrustning och en 7 kW Siemenssändare. Därmed blev det möjligt för Radio Syd att komma i luften igen, och nu med ännu kraftigare resurser genom den bättre utrustade Cheeta II. Ombord på Cheeta II fanns mer komfortabla utrymmen än det fanns på gamla båten. Cheeta II hade också en större studio med kontrollrum, och dessutom det lilla kontrollrummet som bland annat kom till användning för att färdigställa och redigera program och reklam. Under de senare åren på Radio Syd gjordes de flesta program live, men man fick också en hel del band inspelade i land med enbart snack-övergångarna, som skulle kunna beskrivas som en tidig form av "voice-tracking". Med sådana band med endast talade övergångarna kunde man live vid utsändningen mixa in låt efter låt eftersom hela musikarkivet fanns på båten. Den 10 augusti 1964 var Britt Wadner i rådhusrätten på
Kalendegatan i Malmö. Det blev stor trängsel med åhörare
och journalister. Henning Sjöström tog hjälp ur fabeln
om vargen som anklagade lammet som drack vatten ur samma bäck: I Expressen dagen efter rättegången, den 11 augusti 1964,
berättas att Britt Wadner står åtalad för femte
gången. Före rättegången sade hon: - Jag är
beredd att ta konsekvenserna - att gå i fängelse för Radio
Syd. Jag skulle svika mina lyssnare och mina ideal om jag gav upp kampen
för det som jag vet är rätt. Den 12 augusti 1964, skrev Stockholmstidningen: Domen avkunnades först till tre månaders fängelse, men överklagades till hovrätten, som i december 1964 sänkte domen till en månad med hänsyn till sändningarnas karaktär och innehåll, som de formulerade det, vilket innebar att de tog viss hänsyn till programmens harmlösa innehåll. Wilhelm Moberg fångades av hennes öde och skrev ironiskt att
"Det gudomliga svenska radiomonopolet trotsas av djävulens hantlangare
Britt Wadner. För sitt upprepade brott emot den gudomliga världsordningen
har hon åter släpats inför domstol och skall nu på
nytt sättas i fängelse. Fru Britt Wadner är den stora återfallsförbryterskan,
den obotfärdiga synderskan. Hon har begått synden emot den
helige ande för vilken ingen förlåtelse finnes."
Så skrev alltså Wilhelm Moberg, och han skickade sin artikel
till Britt när den var publicerad "Med sympatihälsning
från Wilhelm Moberg. Vad jag beundrar er!" En Sifo-undersökning från 1964 visade att Radio Syd hade fler lyssnare i Skåne än Sveriges Radios tre kanaler sammanräknade. Bland övriga programmedarbetare på Radio Syd fanns hennes son Kalle som bland annat gjorde programmet LP-paraden, och dottern Connie, som med tiden skulle ta över ledarskapet för Radio Syd. En uppskattad personlighet var Oscar Bjerelius - "Oscar med c", som var Syds jazzexpert, Ragnar Landerholm som bland annat gjorde sig känd genom ”Veckans rysare”. Bengt Fahlström som startade sin programledarbana på Radio Syd med ”Midnattsgästen”. Teknikern Lennart "Rock-Chrichan" Christiansson (-2008) gjorde sig omtyckt med sina ljudkollage och artistintervjuer. Han började som anställd på Skånes Radio Mercur 1959, 18 år gammal och fanns med på stationen fram till januari 1966. Britts sambo och livskamrat Ingvar Hjulström medverkade också med bland annat programmet ”Nig och kuta runt” - Britt och han hade ursprungligen mötts när han ville annonsera över Radio Syd om sin resebyrå.
Radio Syd hade stora framgångar med att locka till sig kända artisters medverkan. En av de största framgångarna var nog när Rolling Stones medverkade i direktsändning ute på Cheeta II söndagen den 27 juni 1965. Det var just det här året som Rolling Stones hade It's All Over Now, Around And Around, Tell Me, Little Red Rooster, och The Last Time högt upp på topplistorna. Fansen var hysteriska. För att kunna värja sig bodde Stonesmedlemmarna hemma hos Britt i hennes villa i Lund ett par nätter. De hade kommit till Cheeta II via båt från Vedbæk utanför Köpenhamn. Pressens representanter fick intervjua Stones ombord på Cheeta II, och senare på kvällen intervjuades gästerna i direktsändning i Radio Syds Söndagsporträttet. När det sedan blev dags för den planerade återfärden avstod Stones-medlemmarna från att återvända till Vedbæk därför att sjön var alltför orolig. Istället valde de att följa med passbåten till Limhamn. Men Radio Syds yngre lyssnare fick i programmet en liten hint om vart Stones var på väg. Därför blev det sådant kaos i Limhamn att gruppen istället för att gå iland tog möjligheten att via snabbgående motorbåt föras till en annan kajplats som Radio Syd förfogade över. Men många av fansen lyckades snabbt flytta sig dit, och en kapplöpning uppstod med målet att nå Britts 1800-talsvilla på Nygatan i det centrala Lund, men den blev snabbt omringad av vilda fans. Totalt bodde Stones-medlemmarna hos Britt i två nätter, och de var även ute på Öresund för ännu en direktsänd intervju i Radio Syds program på måndagen den 28 juni eftersom den första intervjun hade blivit lite virrig.
En annan företeelse som bidrog till att göra Radio Syd speciellt var när TV Syd startade och blev Sveriges första kommersiella TV-kanal. TV Syd blev dessutom först i hela världen med att sända TV från ett fartyg på detta vis, och det har sedan bara följts av ett enda exempel, även det mycket kortvarigt, när TV Odelia 1981 sände från Medelhavet utanför Israels kust vid Tel Aviv. Ett annat exempel var TV Noordzee som visserligen inte sände från fartyg men från en konstgjord ö, REM-Eiland 1964. Förberedelserna innan sändningsstarten för TV Syd var omfattande och pågick under hela året 1965. Kostnaderna för inköp av TV-utrustning drog en kvarts miljon kronor, och ytterligare en miljon för köp av studiolokal i Lomma. Flytten från Kalendegatan i Malmö till den nya lokalen i Lomma tillkännagavs vid en presskonferens den 20 oktober 1965. Där berättade Britt att lokalerna skulle ge möjligheter för produktion av TV-program men att det även skulle byggas upp studior för filmproduktion och grammofonstudior. Marken på området gav möjligheter för ytterligare utökning med bokförlag, tidningsutgivning m.m. Samtidigt med att uppbyggnad av studio- och kontorslokaler pågick i industrihuset i Lomma pågick studiobyggnad ombord på Cheeta II för de nya TV-faciliteterna ombord med studio för direktsänd TV och bygge av den nya separata TV-masten. TV Syd genomförde de första provsändningarna under hösten 1965 med 5 kW på UHF-bandets kanal 41 - i en tid när de flesta TV-apparater saknade tillgång till UHF-band. Premiären kom kl 12 den 20 december 1965. Samma dag hade Britt fått sig tillkänna rådhusrättens dom där hon en andra gång dömdes till fängelsestraff, och den här gången till tre månaders fängelse. Hon fick vetskap om denna dom via en nyhetssändning från Sveriges Radio. Sändningarna från TV Syd inleddes med Britt själv i rutan, och trots smolket i bägaren efter rådhusdomen orkade hon vara TV-hallåa som hälsade tittarna välkomna och berättade lite om vad som kunde väntas av de närmaste dagarnas, julhelgens, sändningar. En kort film visade arbetet som gjorts för uppbyggnad av TV-studion, och därefter följde det allra första riktiga programmet: en TV-version av stationens Söndagspost med Britt själv som programledare och i samsändning med radion. Julaftonsprogrammen visade Britt Wadner, dottern Connie och Henning Sjöström i programmet "Julönskningar" och i hallåinsatser i sändningarna, live från Cheeta II. Connie var bland annat programledare för program med popband som spelade live ombord i studion. Henning Sjöström läste ett kapitel per kväll ur sin då nyutkomna bok "Vägen från byn". Men detta var ändå inte mer än en parentes inför det olyckliga och oundvikliga slutet för Radio Syd som provinsradio i Skåne. Det omedelbara skälet var packisen som den 19 januari hotade sänka Cheeta II, och på morgonen den 20 januari övergavs - för alltid, skulle det visa sig - ankarplatsen strax norr om Saltholm och Britt Wadner och hennes manskap seglade norrut till Skälderviken där masterna sänktes för att underlätta en övervintring. Därifrån fortsatte färden sen till sydligare och inte fullt så frusna breddgrader via den holländska kusten. Samma olyckliga natt den 19 januari när Cheeta II låg i nödsituation i packisen och riskerade att sjunka uppstod stora svårigheter för alla de piratsändarfartyg som då sände utanför Englands östliga kustregion. En svår storm drog fram och värst drabbades Radio Caroline med sändarfartyget MV Mi Amigo, det tidigare Radio Nord-fartyget Bon Jour, som slet sig från sin ankarplats och kom på drift och gick på grund vid Frinton-on-Sea. Efter dykningar kunde det konstateras att hon fått skrovet så skadat att det var nödvändigt att ta in fartyget för reparationer. Hon fördes till varvet i Holländska Zaandam där hon lades i torrdocka. Seglatsen för
Cheeta II fortsattes till Englands Essex-kust, där Cheeta II blev
en räddning och man lyckades med den stora tekniska bedriften att
med kort tidsspillan ordna för mellanvågssändning från
Cheeta II som ju tidigare endast burit FM-sändning. Man fick lösa
det med improviserade uppriggningar av antennkabel i den mast som fanns
att tillgå, och sändningarna fick ske med reducerad effekt.
Under månaderna februari fram till maj skedde alltså Radio
Carolines sändningar från Cheeta II. Som nedanstående
inspelning ger prov på, hördes sändningarna trots allt
bra, och med bra mellanvågs-ljud : Äventyren med Radio Caroline avslutades för Cheeta II:s del i maj 1966, men fartyget förblev kvar i Frinton en tid. Under Radio Syds frånvaro från Öresund hade Olof Palme som ny kommunikationsminister uppenbarligen sett tillfället som särskilt viktigt och lägligt att skärpa den svenska lagtexten för att därigenom en gång för alla släcka Radio Syds möjligheter att återkomma med fortsatta sändningar. Under året 1966 förekommer ännu Radio Syd i tidningsrubriker, trots att både Britt och Cheeta II då befann sig i helt andra farvatten än de svenska. Rubrikerna handlar enbart om hennes överklaganden av domen om tre månaders fängelse. Ännu i augusti 1966 skriver SDS "Fru Wadner redo gå inför rätta, ämnar inte begära nåd". Britt Wadner och hennes advokat Henning Sjöström hade då under några år fört en lång och tröttande kamp där Britt hela fem gånger hade ställts inför domstol för brott mot radiolagen. Britt Wadner hade gjort det naiva initiativet att genom ett direkt möte med Olof Palme försöka få dispens för fortsatta sändningar. Hans svar var att han var "förhindrad av internationella bestämmelser" och han gav det kyliga beskedet "Man måste ju följa spelreglerna". I själva verket var det han själv som målmedvetet arbetat för att skärpa radiolagen just för att stoppa Radio Syd. Genom Olof Palmes utformning i 1966 års radiolag försvannn den lucka i lagen som tidigare varit den enda juridiska räddningen för Radio Syds fortsatta sändningar. Lagen möjliggjorde även för myndigheterna att vid överträdelse beslagta hus och hem och andra ägodelar. Denna nya lag tillkom under Radio Syds frånvaro i Öresund, och sändningen den 19 januari 1966 kom därför att bli den sista som Skånes provinsradio, fast avsikten då bara var ett tillfälligt uppehåll. Nere i Frinton kom Cheeta II på drift varvid behov av bogsering senare ledde till bråk om ersättningen. Fartyget bordades av de engelska tullmyndigheterna och det framgick att ägarfrågan inte helt kunde säkerställas. Ett tag var det tal om att fartyget skulle säljas exekutivt. Men med start den 8 november 1966 bar det trots allt iväg söderut till La Coruña i norra Spanien och sen via hamnstaden Safi, Marocko, vidare till Teneriffa på Kanarieöarna som nåddes den 24 november 1967. Utsikter att där anlägga någon form av turistradio undersöktes men resan gick redan den 3 december vidare till Las Palmas på Kanarieöarna, där hon sen låg kvar i nästan ett år. I november 1968 var målet för resan lite säkrare, till Bathurst, nuvarande Banjul i Gambia på Afrikas västkust. Gambia hade då
just bildat självständig republik, för övrigt Afrikas
allra minsta stat, efter att sedan 1843 varit brittisk kronkoloni. Britt
hade direkt med Gambias nye president lyckats få licens för
att sända turistradio och som nationell radiostation för de
fastboende. Sändningarna skedde med 2500 watt och på en mellanvågs-frekvens
tilldelad av Internationella Teleunionen. Huvudspråket i landet
är engelska :
Äntligen fick Radio Syd sända från land, och därmed var den långa resan för Cheeta II slut. Under några år fick hon tjänstgöra som ett flytande diskotek och restaurang för turister innan hon under ett tropiskt oväder slet sig loss och gick på grund på en sandbank, och där slutligen lade sig till ro. Britt Wadner byggde även ett populärt hotell, Wadner Beach Hotel och överlät ansvaret för radiostationen till sin dotter Connie, som även hade funnits med under åren i Öresund. Men slutligen den 11 september (!) 2002 inträffade det att den 83 meter höga antennmasten rasade. Därmed upphörde sändningarna definitivt och har inte återuppstått. För oss i Sverige kan kanske tiden nere i Gambia misstros som en parentes i Radio Syds historia, men det blev faktiskt så mycket som 30 års verksamhet i Gambia jämfört med 8 år i Öresund. Summering efter Radio Syd
Britt Wadner lämnade jordelivet i Båstad 1987, 72 år gammal. Hon var född i Linköping 1915, den 16 januari, som äldst i en syskonskara om 5 systrar. Fadern, Martin Wadner, var överste, och modern, Tyra, var grundaren av Sveriges Lottakårer. Som ettåring lämnade Britt Linköping, faderns militära kommenderingsorter var orsaken, och Britt växte upp i Stockholm. Britt startade sin yrkesbana på Postgirot i Stockholm när hon var 17, mern hon hade teaterdrömmar och tog extrajobb som fotomodell och mannekäng, bland annat på MEA och NK, för att finansiera sina studier vid Julia Håkanssons teaterskola. Hon fick också göra en del roller, både mot Sigge Fürst och Anders de Wahl, och hon engagerades 1935 av Max Hansen i hans uppsättning på Oscars. Som nittonåring korades hon till Idealflickan, som arrangerades av tidningen Filmjournalen efter en landsomfattande miss-tävling. Mot slutet av 1936 blev hon anställd hos Kinocentralens reklamfilmer och året därpå ingick hon äktenskap med dess VD Thure Alfe. Paret begåvades med dottern Marie, och senare sonen Karl-Gustav. I augusti 1943 begärde Britt skilsmässa och gifte sig ett år senare med direktören och ryttmästaren Tage Enhörning, och tillsammans köpte paret 1945 huset Jägersborg i Båstad som sedermera omvandlades till kaffeservering och vidare till hotell och restaurang. I oktober samma år föddes dottern Constance (Connie). Sex år senare skilde sig Britt igen och förblir ogift till 1957, då hon ingick sitt tredje äktenskap, den gången med en plåtslagare, Folke Pettersson, men äktenskapet upplöstes redan året därpå. Hon slog sig ner i Lund 1958, och upplevde därifrån framväxten av Radio Mercur och hon drogs med i detta skeende. Vad som trots allt kom att betyda mest i Britts liv - förutom hennes barn, var när hon mötte Ingvar Hjulström, som hon visserligen aldrig gifte sig med, men som för resten av hennes liv blev hennes stora kärlek. Ingvar Hjulström själv avled 1990 och vilar bredvid Britt i samma grav.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|