Om felaktigheter eller ofullständigheter finns i texten är
jag tacksam för hjälp - skriv till radioarkiv@gmail.com
KARLSSON, Lars Gunnar
"Lasse"
(1937
- 2002) - sändningstekniker och underhållstekniker
med tjänstgöring ombord på Bon Jour.
Han anställdes den 1 aug 1961 och fanns med till
slutet, den 30 juni 1962. Han var med vid den dramatiska
stormen i början på december 1961, och
här på bilden ser vi honom i Bon Jours
sändarrum med förödelsen efteråt,
där apparatchassier - bland annat Exacton-bandspelare
- avsedda att få service och underhåll
istället rasade i golvet i ett sönderslaget
virrvarr.
Lasses radiointresse startade i de tidiga tonåren.
Han DX-ade och fick med tiden en diger samling QSL-kort.
Innan Radio Nord hade han jobbat som servicetekniker
i radioaffär och var hemmahörande i Råsunda,
Solna. Efter Radio Nord-tiden flyttade han till Hagfors
i Värmland och återvände till sitt
yrke som TV-reparatör. På 70-talet förvärvade
han A-certifikat som radioamatör och hade anropet
SM4FVD. Liksom många andra i detta gebiet började
han tidigt intressera sig för datorer. Han anlitades
som gymnasielärare i ADB och datachef inom Samhall
Erress AB. Innan sitt frånfälle var han
ansvarig för data och telefoni på ett bokningsföretag
i Uddeholm Hagfors. Han var också med och bildade
Hagfors Närradioförening -99,3MHz- och var
2002 fortfarande ordförande i den. I november 2002 sände närradiostationen
Radio Kinnekulle genom ett tillfälligt
sändningstillstånd även på mellanvåg.
Under sändningen kom även en intervju gjord
av Sten Johansson via telefon med Lasse Karlsson.
Hör
den intervjun
KIMSJÖ, Barbro (gift: Carpenter) En av de först anställda på
sensommaren 1960. Jobbade som receptionist och sekreterare.
Hon fick även medverka med sin röst i olika
programsammanhang, men slutade tidigt, på våren
1961, och då blev Solveig Jansson (gift Ullerstig)
anställd i hennes ställe. Sedan 1962 gift
och bosatt i Tucson, Arizona, USA
KLETTNER, Lars
(1937) - tekniker som blev anställd på Radio
Nord den 15 oktober 1960 - se hans anställningsbevis
. Han hade 5 år tidigare inlett sin ljudteknikerbana
hos Svensk Filmindustri i Solna och fortsatte ett år
senare hos Europa Film. I början på 1960
läste han om Jack Kotschack och projektet att starta
en radiostation. Lars intresse växte, och då
han tidigare hade anlitats för en del ljudläggnings-
och mixningsarbeten i flera filmproduktioner på
uppdrag åt Svea Film -vars ägare var Jack
Kotschack, fanns redan kontakten etablerad. Lars frågade
om radiostationen behövde tekniker - och så
var han anställd. Lars berättar att det var
stor lycka att tillsammans med ljudteknikerna Pelle
Lönndal och Bengt Törnkrantz packa upp och
installera den hypermoderna och direkt från USA
komna inspelningstekniken. Pelle och Bengt kom från
samma filmbransch som Lars, men till skillnad mot dem
kom han inte från någon anställning
hos Sandrews. På Radio Nord fick de ägna
stort arbete åt intrimning av både teknik
och personal innan de första inspelade programmen
började sändas från ”Bon Jour”.
Lars framhåller tiden på Radio Nord som
mycket lärorik och han förblev stationen trogen
fram till sommaren 1961, då han gav efter för
chefsmixaren på Europa Film, som ville återanställa
Lars. Sista projektet han gjorde på Radio Nord
var att tillsammans med Bengt Törnkrantz banda
ett 6 timmar långt program för sändning
på midsommarafton 1961. Lars återvände
alltså till filmbranschen och har främst
arbetat som mixare, effektläggare och "trampare".
Han har även medverkat som tekniker vid dubbning
av bl.a. dessa filmer, Skönheten och odjuret (2010),
Oliver & gänget (2009), Robin Hood (2009),
Micke och Molle (2008), Bambi (1999).
Läs mer
Lasse
Klettner i ett av Radio Nords kontrollrum, utrustat
med graververk för gravering på lackskivor
för senare matrisering och pressning av skivor
- den apparaturen syns allra längst nertill
till vänster i bilden. Sannolikt var det
detta verk som användes för skivorna
med demoprogrammet och långt senare skivan
"Sjung med Radio Nord".
KOTSCHACK, Jack S.
(1915-1988) chef för Radio Reklam Produktions AB.
Han var född och uppväxt i Tölö
i Helsingfors och kom till Sverige 1944 efter fem år
som frontsoldat i finska vinterkriget 1939-1940, och
sedan i det s.k. fortsättningskriget 1941-1944,
där han även tilldelades flera tapperhetsmedaljer.
När han lämnade Finland skedde detta mycket
brådstörtat efter att han under en permission
råkat i slagsmål med en tysk officer på
Hotell Adlon i Helsingfors. Innan kriget hade han tagit
studentexamen på hemmaplan i Helsingfors 1932,
och sedan studerat tre år på Herne Bay College
i England. Det var först där som han tog sig
förnamnet Jack. Hans dopnamn var Salomon Kotshack.
Av engelskspråkiga blev efternamnet uttalat ungefär
"coach-jack" och därur fick han idén
till förnamnet Jack istället för Salomon,
som han inte gillat att heta. Det gamla förnamnet
kom sedan att ligga kvar som ett mystiskt ess i Jack
S. Kotschack. Han tog även examen vid Handelshögskolan
i Stockholm.
Med en blandning av driftighet och en smula fräckhet
och flax kom han i Sverige snart att bli omtalad och
omskriven som en affärsman av rang. Med sig från
Helsingfors hade han som startkapital fyra Leica-kameror
som han snabbt lyckades avyttra till bildtidningen SE.
Främst utvecklade han goda affärskontakter
med USA, dit resorna blev många redan under 50-talet,
och han var även en period bosatt där. När
tidningarna skrev om honom – och det gjorde de
ofta - brukade exemplet med kulspetspennan tas fram
- det är svårt att tro det idag när
vi så ofta får sådana gratis, men
det fanns en tid när de var dyra som statussymboler
och det var Jack som lyckades bli först på
plan och Europa-agent för denna produkts urmoder
från Milton Reynolds fabriker i USA - "pennan
som kan skriva under vatten".
Jack hade ett mycket utåtriktat engagemang inom
idrott, vilket också var befrämjande för
affärskontakterna. I sina yngre år i Finland
hade han spelat i landslaget i bandy, och under åren
på college i England inleddes en kort men framgångsrik
karriär i boxning, och han var så framgångsrik
att han tog sig till collegemästerskapet, som han
dessutom vann.
Mest intresse skulle han ägna åt tennissporten.
Han verkar ha varit i daglig pendling mellan tennishallen
SALK i Alvik, Kungliga Tennishallen, och han fick positioner
i den exklusiva Tennisstadion-klubben, bland annat som
dess ordförande i många år.
Med stor framgång utvecklade han affärskontakter
i filmbranschen, och han hade turen att bli kär
i rätt flicka, Ingeborg Håkansson, vars pappa
ägde det stora Svea-film. Efter giftemålet
1950 blev Jack reklamchef och långt senare direktör
för företaget och det var genom kontakter
från detta som han sammanfördes med Gordon
McLendon. Gordon hade börjat etablera sig som filmproducent
med egen studio hemma i Dallas och ville diskutera ett
filmsamarbete med Jack. Men efter deras första
möte kom projektet Radio Nord att skjuta alla filmplaner
åt sidan. Mer om projektet Radio Nord kan du läsa
.
Jack Kotschack gifte sig 1950 med nyss nämnda Ingeborg,
född Håkansson 1923–2015, och med henne
fick han sönerna Jan (1952), Per (1953) och Erik
(1958).
En
bild från februari 1984 när Jack signerade
mitt ex av hans bok.
KRUPENIN, Björn Peter (1945) ljudtekniker på Bon Jour, men också
en röst i sändningar under våren 1962
- bland annat i en programserie
med okänt namn. Efter Radio Nord studerade han vid
Stockholms tekniska gymnasium fram till 1966, och vid
Handelshögskolan till 1972. Studerade filmproduktion
vid University of Southern California, Los Angeles 1973-74.
Var produktionsledare i Sverige för flera filminspelningar
och startade produktionsbolaget Golden Films AB, som 1984
ombildades till Omega Film & Television AB i kompanjonskap
med Lennart Dunér, men senare ombildades även
detta och blev HOB AB där Peter är ensamägare
och med adress i Flmhuset, Gärdet, Stockholm och
på en gård på Fårö.
Varierande stavning av efternamnet: Krupenin, Kropénin;
Kropenin.
Mer här: https://sv.rilpedia.org/wiki/Peter_Krop%C3%A9nin
LANDIN,
Gert (1926-2003), programledare, en av de allra först
anställda i augusti 1960. Närmast kom han då
från Hökerbergs bokförlag och han hade
under en tid jobbat hos Bildjournalen och även varit
chefredaktör för tidskriften All världens
berättare. I radio debuterade han som 20-åring
på Radiotjänst i ungdomsprogrammet ”Fönstret”.
Från 1950 och fem år framåt hade han
huvudansvaret för BBCs svenska sektion för utlandsradion.
Åren där kom att forma honom till en BBC-anda
som blev hans signum. Gert blev den som satt tryggast
av alla på Radio Nord och fanns med ända till
slutet för stationen. Men programchefstiteln lyftes
snabbt bort av Jack och överfördes till Henry
Fox. Jack skriver i sin bok att "Gerts något
highbrowbetonade kulturinställning [inte kunde] para
sig med uppgiften att söka det brett populära
- han hade svårt att till fullo inse den policy
stationen skulle ha – dels orsakade hans perfektionism
svåra tempoförluster i arbetet. Jag minns mycket
väl hur han under hela tre dagar uteslutande sysslade
med att författa och finslipa en s.k. bokrevy, ett
inslag som var avsett att fylla en minut av dygnets 24
timmar! Ett halvt pappersark text på tre dagar -
det var inte den fart som Radio Nord hade råd att
tolerera, varför Gert helt kopplades in på
speakeruppgifter, där stationen fick mycken nytta
av hans bästa egenskaper." Detta enligt Jacks
noteringar.
På Radio Nord jobbade Gert framförallt med
program som Toner för miljoner, Topp 20, och han
introducerade och kläckte idén till programmet
De tio med viss hjälp från några grammofonbutiker
som kom med förslaget. Gert var en ytterst professionell
och allround radiomänniska och fick göra alla
slags röstjobb. Han var också i de flesta fall
självkörare i programmen.
Piratradioanknytningen innebar ingen belastning för
honom när han nästan direkt efter Radio Nord
hoppade in i olika periodvisa uppdrag som freelance på
Sveriges Radio. Ett tag fanns han som nyhetsankare i Aktuellt
i TV, men i radion trivdes han bäst och anlitades
som programledare för bland annat Svensktoppen, Det
ska vi fira och Ring så spelar vi. Han var också
flera gånger programledare för Sommar. En programserie
han själv skapade hette Rösten i radio, med
koncentrerade personporträtt av olika kulturpersonligheter.
Rolf
Levin 2011
LEVIN, Rolf
(1935-2018) Radio Nords ekonomichef, kamrer - hade länge
varit en god vän till Jack Kotschack, som då
var ordförande i Tennisstadionklubben, där Rolf
var kassör. Rolf var med i Jacks allra första
grupp av medarbetare, kom in samtidigt med Pelle Lönndahl,
och Rolf blev också den som hade uppdraget att i
ekonomiskt avseende avveckla företaget Radio Reklam
Produktions AB på slutet. Rolf Levin var tillsammans
med Pelle Lönndahl kanske Jacks bästa kompis
på Radio Nord. Även efter Radio Nords upphörande
jobbade han med Jack i olika projekt såsom t.ex.
Flearab (italienska plastblommor) och automatiska biltvättar.
Senare blev Rolf ekonomichef på Westinghouse där
Jack hade en kompis som var VD. Närmast innan Radio
Nord hade Rolf kommit från AB Industribyrån
där han hade arbetat med utredningsarbeten. Han hade
studerat nationalekonomi, företagsekonomi och statskunskap
vid Stockholms universitet. Bosatt på Lidingö
med sommarbostad på Gotland, och han har som pensionär
många uppdrag, bland annat som programansvarig i
Rotary Milles Lidingö och har varit initiativtagare
till Ung jazz i Lidingö jazzklubb, där han också
är sekreterare, v.ordförande och pubansvarig.
LINDELL, Sten Gösta
(1907 - 1965) Steward på Bon Jour, hemmahörande
i Hässelby. Anställdes 29 september 1961 och
hade varit i tjänst till sjöss ända sedan
1943. Han var med vid de dramatiska händelserna i
stormovädret kring december 1961, som slutade med
att Bon Jour tvingades söka nödhamn i Sandhamn.
LINDQVIST,
Ingemar
Lindqvistarna
och deras son (1962)
Jag
och mina systrar (2007)
(1949) växte upp i Malmköping som yngst i
en familj där musiken alltid var det centrala.
Min mor var violinist och pianolärare och mina
två systrar hade, och har, enastående förmågor
för sång, och även för mig har
musiken varit livets viktigaste glädjekälla
men det har aldrig lockat mig att själv sjunga
eller spela.
Intresse för radio har jag haft från när
jag var litet barn, och det triggades ytterligare när
jag som 12-åring upplevde Radio Nord. Det satte
djupa spår i mig när jag trots min unga ålder
förstod det politiska falskspel som stoppade dem.
I mitten av 70-talet startade jag en förening,
Anti-stat-radio, för
att skapa opinion i radiomonopol-frågan. Men så
drogs jag samman med en pirat, Radio 98,
där mitt kunnande inom ljud och elektronik kom
till nytta. Jag byggde sändaren och vi hade ett
bekvämt "paket" för att kunna sända
från högt belägna platser i skogsområden
eller från hustak. Läs mer om detta
Till yrket har jag sedan 1970 jobbat med ljudteknik,
antingen som servicetekniker eller ljudtekniker. Med
åren har jag också blivit allt mer road
av att skriva, och har, vid sidan om min specialitet,
att restaurera äldre inspelningar, oftast från
78-varvsskivor, även författat mängder
av artistporträtt som hamnat i CD-häften och
som artiklar i tidningar. Artister som jag skrivit om
är bland andra Ernst
Rolf, Edvard
Persson, Zarah
Leander ochUlla
Billquist. Mina texter har till exempel
kommit in i CD-häften hos skivmärket Naxos.
Allt det här i kombination gjorde att jag i mars
2006 startade den här webben för att hylla
sådan radio, och sådana radiopersonligheter,
jag särskilt gillar.
Jag var just kommen till mitt första tonår
när Radio Nord upphörde, och någon gång
under sensommaren 1962 var vi på besök i
Stockholm, och jag passade då på att uppsöka
Kammakargatan 46. Då satt fortfarande skylten
uppe över entrén, men fönstren var
alla invändigt klädda med brunt omslagspapper
så att man inte kunde se in - utom på ett
litet ställe där det fanns en springa i papperet.
Innanför syntes kontorsmaskiner, skrivmaskiner.
Inte mycket att se, men för mig var det fantastiskt
att ända ha varit DÄR - fast det var när
allt redan upphört.
Hösten 1970 blev jag "stockholmare",
och det hände att jag kom förbi "46:an".
Ett tag fanns Findus där, och jag tänkte att
det var lustigt att just de tagit över lokalerna
eftersom Jack i sin bok nämner Findus så
här: Ett
storföretag, som dock av försiktighetsskäl
helt fick avhålla sig från all annonsering,
var Findus. Trots att Frionor och andra konkurrenter
kom med stora reklamkampanjer förblev Findus utanför
Radio Nords kundlista.
Anledningen blev uppenbar senare, när det offentliggjordes
att Findus skulle uppgå i det stora världsföretaget
Nestlé. Förhandlingarna med staten om den
valutamässiga delen av försäljningen
pågick under Radio Nords tid, och läget var
så känsligt att man helt naturligt inte vågade
komma med någonting som verkade utmanande i detta
skede, enligt vad Findus-direktören Claes Bohman
senare anförtrodde mig.
Så skrev alltså Jack 1963. Många år
senare togs lokalerna över av Scientologykyrkan.
En gång gick jag dit och in genom dörren.
Där inne möttes jag av en elegant kvinna i
representativ klädsel, och efter att jag förklarat
den historiska bakgrunden till en radiostation som ägt
lokalerna en gång i tiden, visade hon mig vänligt
runt i lokalerna. Eftersom jag är ljudstudiokunnig
så kunde jag ana mig till var i lokalerna som
ljudstudiorna hade funnits. Så småningom
råkade jag få ta plats just i det rum som
Jack haft som sitt kontorsrum. Jag kunde lätt identifiera
läget eftersom utsikten genom fönstren var
identisk med hur det ser ut i kortfilmen "Låten
från båten", där man får
se vyer inifrån Jacks rum. Inne i detta rum fick
jag sitta och höra en kassettspelare mala ett förinspelat
hyllningsprogram om Scientologykyrkans "profet"
L. Ron Hubbard. Det var en slags andakt för mig,
för jag befann mig ju på "helig mark"
om än inte på det sätt som Scientologykyrkan
kanske ville se det. Jag tackade för mig, men deras
ideologi var inte något att tacka för.
LÖNNDAHL, Per Douglas
(1924 - 2011) Hans ljudtekniska karriär
började hos Centrumateljéerna, 1944, som senare
blev Sandrews filmateljéer, där han bland
annat gjorde ljudet till filmer som Mästerdetektiven
Blomkvist (1947), Mästerdetektiven och Rasmus (1953),
Laila (1958), Swing it, fröken (1956). Han fanns
med hos Sandrews ända till nedläggningen 1960.
Därefter blev han med start den 15 augusti 1960 en
av de allra första som anställdes hos Radio
Nord. Pelle var den mest drivande för den mycket
höga ljudtekniska standarden på stationen och
dess studiolokaler i stan. Med visserligen stor kompetens
inom ljudteknik, men egentligen utan några radioteknikkunskaper,
var han också delaktig vid uppbyggnad och installation
av den radiotekniska sändarutrustningen och ljudutrustningen
ombord på sändarfartyget vid kajplatsen nere
i Köpenhamn. Han var också en av dem som medföljde
fartyget på den äventyrliga seglatsen upp mot
Stockholm vid juletid 1960. På slutet för stationen
blev han den utvalde som fick förtroendet från
Jack att för alltid slå av bärvågen
på 495 meter mellanvåg vid midnatt den 30
juni 1962. Efter stationens upphörande blev han först
anställd hos Sveriges Radios Utlandsprogram / Radio
Sweden men blev efter cirka halvannat år anställd
vid Filmskolan som med tiden skulle omvandlas till Dramatiska
Institutet, statlig högskola för medieutbildning.
Främst arbetade han som ljudlärare på
skolans utbildningslinjer för radioproducenter och
filmljudtekniker, och han var också under en period
rektor på skolan. För hans ljudtekniska insatser
belönades han sedermera med utmärkelserna "Gyllene
hörluren" 1987 och "Ljudvågen"
2003.
I oktober 2005 höll Pelle ett föredrag för
Svenska Filminstitutets Pensionärsförening om
sina filmår:
McLENDON, Gordon
Gordon
McLendon
(1921-1986).Gordon Barton McLendon
föddes i Paris, Texas, och fick sin tidigaste uppväxt
i Idabel, Oklahoma, senare i Atlanta, Texas där han
också fick sin gymnasieutbildning. Under dessa gymnasistår
inträffade bland annat att han vann en rikstäckande
politisk uppsatstävling och blev vald till redaktör
för The Atlanta High School Student newspaper, Han
blev även en drivande kraft när det gällde
sändningar över skolans övnings-radiostation
där han bland annat fungerade som kommentator vid
idrottsevenemang och andra kommentatorsroller i sändningarna.
Inför sina fortsatta studier fick han ansökningar
accepterade vid Harvard, Yale och Princeton. Av dessa
valde han Yale då han upplevde det som en större
utmaning eftersom det var den enda skolan som inte hade
erbjudit honom ett stipendium. Vid Yale blev han även
vald till redaktör för Yales Litterära
Magasin, men under hans utbildningsår var huvudparten
av hans ambitioner ändå riktade åt universitetets
radiostation. Han misskötte ändå inte
studierna men hade en oerhörd kapacitet att hålla
många bollar i luften. Han hade valt att studera
Östasiatiska språk och orientalisk historia.
Under andra världskriget togs han in som underrättelseofficer,
specialiserad för kryptografisk meddelandetrafik
hos Office of Naval Intelligence vid den amerikanska Stillahavsflottan,
där hans östasiatiska språkkunskaper passade
som hand i handske. Under militärtjänstgöringen
fann han nya möjligheter att odla sin radiopersonlighet,
bland annat i en egen radioserie där han var en parodisk
nyhetskommentator i sändningar över AFRS. Efter
kriget tog han först fortsatta studier vid Harvard
Law Scool i avsikt att, liksom sin far och farfar, skaffa
sig en karriär inom advokatyrket, men efter ett år
i dessa studier hoppade han av. Han ansåg inte att
detta var hans riktiga yrkesbana.
Trots starkt ogillande i början lyckades han övertala
sin far om ett lån med vars hjälp han köpte
in sig i ett delägande (50%) i radiostationen KNET
i Palestine, Texas. Där klev han även in i rollen
som sportreporter vid sändningar av The Palestine
Wildcats football games, förutom att han också
tog roller som programchef, reklamsäljare, vaktmästare,
ja han var som sagt en person som gillade att ha mycket
för händerna. Efter något halvår
insåg han att stationen han köpt in sig i aldrig
skulle kunna bli annat än småpotatis i den
stora radiovärlden. Det blev snabbt försäljning
av de 50 procenten, och flytt till det större Dallas
för att där starta något helt nytt.
Med premiär 9 november 1947 startade han sin station
KLIF 1190, Dallas, Texas. Stationens call letters KLIF
uttalades förstås K-L-I-F men ofta också
som "cliff" vilket stämde bra med adressen
- stationen låg i Dallasförorten Oak Cliff
där de visserligen bara hade bottenvåningen,
men i en mastodontbyggnad, Cliff Towers Hotel, som säkert
bidrog till att ge ett pompöst intryck åt KLIF
med stora reklamskyltar utanför byggnaden.
Tillsammans med sin far, Barton McLendon grundade Gordon
radionätverket Liberty Broadcasting System (LBS),
som snabbt blev det näst största radionätet
i USA. Mest känt blev LBS för sina dagliga sportsändningar
av Major League Baseball som blev sänt från
kust till kust över 458 anslutna radiostationer.
Major League Baseball var något som tidigare inte
hade uppmärksammats i reguljära sändningar
över sydvästra USA. En speciell egenskap hos
dessa sportsändningar var något som gick under
benämningen sportscasts, att man som ett exalterat
skådespel återskapade livesändningsliknande
stämningar ur matcherna, och McLendon själv,
i sitt artistnamn "The Old Scotchman", blev
en rapp och skicklig sådan sportscastartist.
Mycket har sagts om Gordon McLendon. Att han var den förste
att införa trafikrapporter, jinglar, all news radio,
easy-listening. Men allra mest var han den som gjorde
de största insatserna för att vidareutveckla
Todd Storz' ursprungliga ritningar för Top 40-formatet
i amerikanska radiovärlden. Gordon McLendon fick
stora utmärkelser, bland annat som One of Ten Outstanding
Young Men 1951. Hans station KLIF "The Mighty
1190" vann 1957 Sigma Delta Chi-priset och 1958
National Headliners Award som bästa radiostation
i hela nationen.
För Radio Nord blev Gordon den store entreprenören
vid sidan om Jack Kotschack och huvudfinansiären
Clint Murcison. Hans intresse för offshore radio
tillkom i första hand därför att han redan
ägde det maximala antalet radiostationer som tilläts
enligt FCCs regler i USA. Det var danska Radio Mercurs
framgångsrika start som hade visat på en ny
väg att kringgå de monopollagar som fanns i
de flesta av Europas länder, och det gav Gordon aptiten
att starta en liknande radiostation i vattnen utanför
Stockholm. Efter Radio Nord fortsatte hans engagemang
för radio i Europeiska farvatten med projektet Radio
Atlanta, som bar namnet på staden där han haft
sin uppväxt, men det gick i stöpet som affär
och utvecklades i annan riktning än Gordon önskat.
Senare startade han i kompanjonskap med Don Pierson (1925-1996)
den Europeiska spegelbilden av den station som han var
mest stolt över, KLIF, som utanför Englands
kust skulle ha gått under namnet KLIF-London, men
som vid premiären den 16 december 1964 och fortsättningsvis
blev känd som Wonderful Radio London.
Vad
är sanningen om det som hände i Dallas
1963?
Vad som är värre med Gordon McLendon är
de ännu osäkra rykten som 1963 började
cirkulera om delaktighet i mordet på John F.
Kennedy. Warren Hinckle och William Turner hävdar
i sin bok Deadly Secrets att McLendon hade
märkliga länkningar till Jack Ruby och flera
andra misstänkta inklusive Clint Murchison.
McLendon var även filmproducent och 1959 gjorde
han tre filmer, The Killer Shrews, The Giant
Gila Monster och My Dog Buddy, och från
1963 till 1966 var han knuten till United Artists. Han
var också författare till flera böcker
inklusive How to Succeed in Broadcasting (1961),
Correct Spelling in Three Hours (1962), och Understanding
American Government (1964).
Året 1971 sålde McLendon klenoden KLIF för
10.5 miljoner dollar och under de följande åtta
åren avvecklade han allt sitt ägande i amerikanska
radiostationer. De hade främst bestått av de
följande: KILT, Houston; KTSA, San Antonio; KEEL,
Shreveport; WYSL, Buffalo; KABL, San Francisco; WYNR (senare
namnändrad till WNUS) Chicago; XTRA News, Los Angeles,
WAKY Louisville och KADS (senare KOST) Los Angeles.
McLendon hade ingått äktenskap 1943 med Gay
Noe, men långt senare, 1973, gifte han om sig med
Susan Stafford.
Gordon McLendon dog i cancer den 14 september 1986.
Läs boken "Gordon
McLendon: The Maverick of Radio" av Ronald Garay
.
Från sidan 103 till och med 105 berättas om
McLendons engagemang för Radio Nord, men varning
för att det finns faktafel i nästan samtliga
fall.
Här
nedan två personligheter med anknytning till
Gordon McLendon:
Don Keyes var
programdirektör för Gordon McLendons
Radiostationer i USA åren 1957 - 1966.
Här kan du höra honom läsa
ur sina memoarer "Gordon McLendon and
Me”
Gordon McLendon framhöll
själv alltid Todd Storz (Robert Todd Storz)
som den ursprunglige skaparen av Top 40-formatet.
Storz startade 1949 med att omvandla KOWH till
sitt format, som då blev mycket olikt
det hos de flesta andra stationer där musik
från skivor oftast bara förekom som
utfyllnad mellan artistshower. Storz byggde
på sina personliga efrarenheter men beställde
också en studie från universitetet
i Omaha innan han lät KOWH växla över
till det som han döpte till Top 40-formatet,
som byggde på singelförsäljning
hos utvalda skivbutiker varje vecka. Framgången
visade sig och Storz köpte upp ett stort
antal stationer och lät även dessa
växla över till hans Top 40-format.
Här nedan är
en radiodokumentär av Richard Fatherley
om Todd Storz.
MESCH, Archie
sändarexpert och teknisk assistent till Glen Callison
vid byggandet av de två sändarna ombord på
Bon Jour när hon låg i varvet i Köpenhamn.
Båda var sändartekniker knutna till Gordon
McLendons nät av radiostationer i USA. Archie medföljde
sedan på Bon Jours resa från Köpenhamn
upp till Stockholms skärgård vid julen 1960
och var sedan med Radio Nord och utbildade de ombordvarande
teknikerna såsom t.ex. Lasse Karlsson, Jan Gunnarsson,
Olof Sjögren, Björn Björklund och Ove Sjöström,
och fanns där ytterligare cirka ett halvår
tills tekniken ombord ansågs fungera stabilt.
MULLANEY, John Det var Johns Mullaneys unika antennprincip, benämnd
folded unipole, på svenska inverterad
jordplansantenn, som löste problemet att med sändarfartyget
Bon Jours mast om endast 38 meter var mycket långt
från den ideala längden för att fungera
som halvvågsantenn. Konstruktionen tog nytta av de
förliga och aktra stagvajrarna från masttoppen
- de bidrog som strålningselement utöver själva
masten av metall. För att det skulle fungera var det
nödvändigt att vajrarna från masttoppen
avslutades nedtill via justerbara kondensatorer gentemot
jord (fartygsskrovet). De var inkapslade i stora plåtburkar
som kan ses på en del bilder på Bon Jour.
Antennkonstruktionen kunde "trolla" en med mastens
strålningsegenskaper och gav Radio Nord en överlägsen
täckning för sändaren. Men för att detta
skulle fungera var det kritiskt med inställningen av
kondensatorerna, och teknikerna ombord jobbade mycket under
Radio Nords hela tillvaro med dessa inställningar,
och erfarenheterna i denna teknik skulle senare också
få betydelse för de engelska radioföretagen
utanför Englands kuster.
John Mullaney och hans folded unipole finns beskriven på
en mängd sajter om man googlar på "John
Mullaney" + "folded unipole".
är resultat från en sådan googling.
Clint
Murchison Jr
MURCHISON, Clint Jr. (1923 - 1987) multimiljonär i olja, järnvägar
och fastigheter, huvudfinansiär för Radio Nord
(Nord Establishment) tillsammans med Robert F. Thompson
och den officiellt endast på entreprenörsidan
verksamme Gordon McLendon.
Clint ägnade alltså inte mycket tankemöda
- eller tid - åt Radio Nord, men det var han som hade
lockats att släppa till huvuddelen av pengarna. Han
ägde bland annat två gigantiska försäkringsbolag,
han var majoritetsägare i New York Central Railway,
ägare till oljekällor och kemiska industrier.
Clint Murchison var född i Dallas och känd för
många finansiella projekt. Son till Clint Murchison
Sr. (1895 - 1969). Clint Murchison Jr hade två bröder,
John och Burk som redan i tioårsåldern dog i
en barnsjukdom. Hans mor avled redan när han var två
och hans uppfostran togs om hand av en faster. Han gick
i skola i Lawrenceville Prep och tog sedan examen i elektroteknik
vid Massachusetts Institute of Technology. Han fick en magisterexamen
i Matematik från MIT.
Trots sina astronomiska tillgångar, som han ärvt
från sin far, fick Clint Muchison i mitten av 1980-talet
ekonomiska svårigheter som en följd av felaktiga
investeringar. Detta inträffade när fastighetsmarknaden
kollapsade mitt i en kraftig ökning av priset på
olja. I februari 1985 var han tvungen att ansöka om
personlig konkurs som blev en av de största personliga
konkurserna i USAs historia.
Clint Murchison Jr, avled i lunginflammation den 30 mars
1987 i Dallas, Texas.
NESTIUS,
Lasse (1940) - nyhetsreporter på Bon Jour. Innan
han anställdes på Radio Nord hade han vistats
tre år i USA och studerat radion där. Hemkommen
till Sverige i april 1961 råkade han på Tennstopet,
som då fanns i Klara-kvarteren, träffa Radio
Nord-nyhetsmannen Kjell Bergström som han kände
mycket väl sen tidigare. Kjell Bergström ordnade
en anställning åt honom sedan Lasse med mycket
väl godkänt klarat testet i form av en tidningsnotis
som han direkt på restaurangen blev ombedd att läsa
upp. Från början var det tänkt att Lasse
bara skulle bli en vikarie över sommaren, men han blev
kvar i något år på stationen. Även
om andra var nöjda med hans insatser upplevde han inte
sig själv som någon vidare god journalist och
övergav Radio Nord och journalistyrket i april 1962
för att bli affärsman istället. Mest har
han varit verksam med antik- och second hand-rörelser.
I mitten av 70-talet startade han Prylvaruhuset på
Odengatan och från 1979 startade Lasse i Skärholmen
den så välkända Sveriges största Loppmarknad,
som drog besökare till denna förort. Tillsammans
med sin son är han nu verksam med en second hand-rörelse
i Sundbyberg.
NORD, Olle
annonssäljare.
NYGREN,
Nils F. (1924-2001) När han anställdes gavs han
titeln chief announcer men fick en kort karriär på
Radio Nord - så kort att han inte ens var med fram
till premiären. Han kom närmast från IBRA
Radio där han under fem år varit reporter, och
deras redaktion och studiolokaler låg inte så
långt bort från Radio Nords. Han ska även
ha gjort reportage på Sveriges Radio och jobbat som
journalist på en del tidningar. Från sin korta
tid på Radio Nord finns han med på ett fåtal
tidiga inspelningar, som i det
provprogrammet från hösten 1960 där han
hörs redan som första talröst. Sannolikt
upplevdes hans röstliga personlighet som lite för
torr för att passa in på en kommersiell radiostation.
Han skulle dock, långt senare i livet utveckla sin
förmåga att fånga och charma en publik,
men då som andlig sångare. Han gjorde totalt
sju LP-skivor under 70-talet och skulle sedan under närmare
35 år vara på ständig turné som
resande trubadur och vispoet. En ytterligare förhöjd
popularitet för en större publik fick han efter
medverkan i den populära TV-serien Minns du sången
i januari 1998 där han sjöng sin egen visa Glöm
inte bort att änglarna finns - se detta TV-inslag
via Youtube.
Efter det blev han en given sångare i samtliga avsnitt
av programserien där han framförde sina egna många
visor till sin tolvsträngade luta eller till eget pianoackompanjemang.
Han behärskade även fiol, orgel, dragspel, mandolin,
gitarr, saxofon, cello och nyckelharpa, och skrev både
text och melodi till över hundra sånger. Många
av dem har blivit evergreens, och han framträdde med
sina sånger i stort sett ända tills han gick
bort i slutet av 2001, 77 år gammal.
NYSTRÖM, Pelle Delade ansvaret för programmet Metronome-nytt
med Anders Burman, se dito. Pelle Nyström föddes
i Tierp 9/12 1930, avled i Stockholm 2/2 2003. Med hustrun
Ann-Cathrine (1946) fck han sonen Joakim (1980).
OLSSON, Ebbe Stewarden (serverings- kökspersonal) ombord
på Bon Jour.
OLSSON, Elis Bon Jours förste kapten. Han har i vissa fall
fått beskyllningar för alla de fel som skedde
vid ombyggnaderna i Köpenhamn. Enligt andra var han
sjuk med varbildning i käken och att han under flera
månader innan avresan för Bon Jour från
Köpenhamn hade lidit av psykisk stress av privata skäl.
Elis Olsson kom hastigt att ersättas av kapten John
Johnsson, se d:o.
PALMKVIST, Hans Nyhetsman med tjänstgöring på
Bon Jour. Han anställdes på våren 1962.
Hans Palmkvist
i Handelsnytt.
POULSEN, Mogens
Dansk kock ombord på Bon Jour.
PRAWITZ, Elsa (1932 - 2001) Utbildad vid Dramatens elevskola
1950-1953 och skådespelerska på Dramaten och
Intiman och totalt 26 filmroller där hon mestadels
sattes i roller som vamp. Hon spelade även hos Karl
Gerhard 1961 i hans sista revy "Ursäkta handsken".
På Radio Nord var hon programledare för "Elsas
Nattkajuta" med Louis Chrysander som producent. Efter
Radio Nord var hon i tre år chef för Alléteatern.
Senare har hon varit knuten till olika stadsteatrar, bland
annat den i Uppsala respektive Borås. Hon skrev även
filmmanus, bland annat till Arne Mattssons "Det är
hos mig han har varit"(1963), där hon även
hade en av de ledande rollerna, och hon var ofta med i filmer
av Arne Mattsson som hon även var gift med 1956-1965.
Elsa
Pravitz, Louis Chrysander och Gert Landin diskuterar inför
ett Nattkajutanprogram
RAVELL-VALTONEN, Raya (eg. Raija)
Raya
Ravell (1982)
Vera,
Maire och Raya
(1918-1997) musikarkivchef på Radio Nord, en av de
allra första anställda från augusti 1960
och den huvudansvarige för musikurval i alla Radio
Nords program. I arkivet assisterades hon av främst
Ebbe Jularbo och Monica Hylinge.
Innan Radio Nord var hon mest känd som en i sångtrion
Harmony Sisters, bestående av systrarna Vera Enroth
(1914-1997), Maire Ojonen (1916 - 1995) och Raija. Från
1935 började de sjunga professionellt i Finland och
främträdde ofta i den finska radion. Deras första
framträdande i Sverige blev i China-varietén
1943, och den största skivsuccén Konvaljens
avsked (Otto Lindvall) såldes i 160.000 ex. De
anlitades ofta som bakgrundskör vid skivinspelningar
med Harry Arnold, Yngve Stoor, Harry Brandelius, Thore Ehrling,
Sune Valdimir, och de gjorde många långa folkparksturnéer.
Sångtrion upplöstes 1956 varefter Raya och även
Maire inledde varsin solokarriär, båda främst
med jazzrepertoar. Långt senare, under Radio Nord-tiden,
sjöng Raya både solo och i kör i några
av Radio Nords jinglar. Hon fick även en karriär
på De Tio-listan med en parodi på den då
så stora framgången för Göingeflickorna
("Kära Mor"), "Skriv ett brev till mor
därhemma" där Raya sjöng stämmor
med sig själv och kallades Värmlandsjäntorna
trots sitt enbart finlandssvenska ursprung utan några
anknytningar till Värmland. På skivan kompades
hon av vad som kallades "Spel-Eriks kapell", bakom
vilka dolde sig Eberhard Jularbo och Henry Fox - det var
den sistnämnde som hade skrivit låten.
REITZEL, Bok (Född i San Mateo, Kalifornien, U.S.A.
1929) - Försäljningsteknisk rådgivare
med femton års erfarenhet från kommersiell
radio i Amerika. Han var inlånad från
sin befattning som försäljningschef på
McLendon-stationen KABL, som då var San Fransiscos
största i popularitet.
SJÖBERG, Jan transportchef på Radio Nord. Ansvarade
bland annat för transporterna med passbåten
ut till Bon Jour, och fungerade som kapten ombord
på denna. Han var även chaufför, och
bar den eleganta skärmmössan (bilden nedan)
när han transporterade den fartygsbaserade personalen
mellan Kammakargatan och Nynäshamn.
SJÖBORG, Tage (1935) ljudtekniker med rötter från
Dalarna och med arbetsplats på Kammakargatan.
Han var en av de tekniker som följde med Pelle
Lönndahl till Radio Nord från Sandrevs
filmateljeer. Han slutade på Radio Nord sent
1961 och fortsatte som tekniker inom filmljud, bland
annat som filmmixare och har bland annat jobbat för
Ingmar Bergman. Bland produktioner som han arbetat
med kan nämnas "Pojken med guldbyxorna"
(1975), "Bokhandlaren som slutade bada"
(1969), "Att angöra en brygga" (1965),
"Änglar, finns dom?" (1961), "Tystnaden"
(1963).
SJÖGREN, Olof
(30 juni 1938) - sändningstekniker på Bon
Jour, han var född och uppväxt i Kalmar
men jobbade för en stockholmsfirma när han
fick jobbet på Radio Nord, där han började
sin anställning vid månadsskiftet mars-april
1961. Olof Sjögren fick under teknikchefen Ove
Sjöströms landpermisar också vara
st.f. teknikchef ombord.
(1938 - 23/12 2022) anställdes som tekniker den 16
december 1960 och befordrades redan en månad senare
till teknisk chef med ansvar för sändare och övrig
teknik ombord på Bon Jour. Visade också sin
mångsidighet som spontant inhoppad nyhetsuppläsare
under en period när ordinarie personalen, bestående
av Lassarna Branje & Nestius, båda hade sjukdomsfall.
Egentligen är han född som Zeth Olov Einar Sjöström,
och som radioamatör känd under namnet SMØXBI
Seth Sjoestroem . Han framträdde vid ett seminarium
för radioamatörer i Handen den 14 april 2007 -
bilden här bredvid tog jag själv vid detta tillfälle.
Jag lyckades också spela in hela Oves föredrag
inklusive det kanske ännu mer intressanta eftersnacket,
och i detta hörs också inpass från Seve
Ungermark, Ronny Forslund, Göran Lindemark och jag
själv.
Ove berättar dessutom från sin tid när han
tillsammans med f.d. Radio Nord-teknikern Jan Gunnarsson
var inlejd och medverkade med sina Radio Nord-kunskaper
vid uppbyggnaden av Radio Caroline 1964. Från 1964
har jag också ett message tape från Ove Sjöström
som sitter i studion ombord på MV Caroline som då
låg för ankar ute på Irländska sjön.
Se ljudlänkarna under respektive bild.
SKEPPSTEDT, Nils
Nils Josef Skeppstedt, född 1924 i Kungsholms församling,
Stockholm. Arbetade på Sandrews, SF, Film-Teknik och
var ljudteknikchef i många år på Svenska
Filminstitutet. Bror till klipparen Carl-Olov Skeppstedt.
Han var en av de filmljudtekniker som anställdes hos
Radio Nord efter att Sandrews upphörde på Lästmakargatan.
Han blev dock uppsagd redan hösten 1961 och fortsatte
sedan som filmljudtekniker och mixare med stort antal filmer
bakom sig, och de första hade han börjat med på
tidiga 40-talet, bland annat Kajan går till sjöss
(1943), Barnen från Frostmofjället (1945), Vägen
till Klockrike (1953) och under Ingmar Bergman i "Prästen
i Uddarbo" (1957). Nils Skeppstedt avled 2007).
STERTMAN, Nils Alvar (1938) lättmatros i 23-årsåldern
ombord på Bon jour. Var anställd från början
på 1961 till juni samma år. I jobbet som lättmatros
får man hugga i med det mesta ombord, från att
hjälpa till i byssan till att skrapa rost. Men mest
jobbade han nere i maskinrummet. Han slutade på egen
begäran när han fick annat erbjudande om jobb
som lockade mer, men minns ändå jobbarkompisarna,
både radiofolket och sjöfolket, och Bon Jour
som en bra arbetsplats.
STRÖMBERG, Birgit, gift Dahlqvist (6/7 1938) arbetade tillsammans med Birgitta Söderström
på ekonomiavdelningen med Rolf Levin som närmaste
chef.
STURMARK, Gösta
Gösta
Sturmark
sonen
Christer
(1936-2006) annonssäljare, och senare även en
av de som upphöjdes till programchef, på Radio
Nord. Han föddes i det då till Finland hörande
Viborg, son till chefen för järnbruket där.
Vid krigsslutet -45 flyttade familjen och 9-årige
Gösta till Sverige och Djursholm. Gösta visade
fallenhet för medier och film och han gjorde sin värnplikt
vid Arméns Filmdetalj.
Han blev anställd som annonssäljare och kom med
i det första gänget anställda på Radio
Nord redan i augusti 1960. Efter Radio Nord arbetade han
vidare inom produktion för film och TV, bland annat
reklamfilm, och under åren 1969-1974 var han produktionschef
för Husmors Filmer. Han startade 1976 produktionsbolaget
NordArts videoavdelning för produktioner av företagsfilmer.
Han var noggrann, hade sinne för detaljer, och det
blev många uppskattade produktioner under hans ledarskap.
Gösta övergav 1984 Sverige och bosatte sig i London,
där hans hustru Charlotta fick en bättre bas för
sitt företag för filmlicensiering och distribution.
När Jan Steinmann, VD för ScanSat 1986-87, fick
uppdraget att bygga upp TV3 med bas i London engagerades
Gösta Sturmark till detta projekt. När projektet
väl var igång blev det hans område att
ansvara för tekniken att få ut sändningarna.
Gösta var mycket teknikintresserad och språkligt
begåvad. Han arbetade även som översättare,
bland annat av boken "Leva digitalt : om datorer,
CD-ROM och Internet - för de redan frälsta &
oss andra ängsliga". Sonen Christer Sturmark (1964) är en flitig mediedebattör.
SÖDERSTRÖM, Birgitta arbetade tillsammans med Birgitta Strömberg
på ekonomiavdelningen med Rolf Levin som närmaste
chef. Birgitta hamnade senare på ett jobb på
Royal Viking hotell vid Centralen.
Inte
alls är det Otto Henning (Gittes far) vi ser
på denna
"filmis" utan Larsan Sörenson, och
i Radio Nords studio
(ur Siv Wastessons samling)
SÖRENSON, Larsan (eg. Lars-Erik) (1931 - 1970), programledare på Radio Nord.
Han hade en kul och fräsig stil som passade särskilt
för de poppigare sammanhangen, inte minst som programledare
för Topp 20, och han blev snabbt kunnig att köra
programmen själv, även om han lär ska ha
beskrivit sig själv som "teknisk idiot".
Han var en glad gamäng och spelevink, men också
en språkekvilibrist som anordnade "vältalighetstävlingar"
bland sina jobbarkompisar. Hans artistiska förebild
var Karl Gerhard, och på Radio Nord utnyttjade han
flera gånger möjligheten att ta in KG för
intervjuer i Radio Nords studior. Larsan hade själv
från mycket unga år prövat att i förebildens
anda skriva texter och musik till kupletter när han
och vännen Hans Lindgren ( 1932- 2012) drev en ungdomsteatergrupp
i en gammal biograf med det klassiska namnet Biograf-Theater,
senare namnändrad till mer moderna Roxy, ägd av
den lokala Folkets Hus-föreningen i Stocksund. Där
uppfördes revyer, totalt tolv, där Larsan själv
författade texterna, musiken och sketcherna.
I skolan var han redan från tredje klass den elev
som utmärkte sig i svenskan, och hans uppsatser lästes
ofta upp inför klassen för att tjäna som
föredöme. I övriga ämnen var Larsan
en svag elev och hans mor oroade sig för vad det skulle
kunna bli av sonen, men vid samtal med klassföreståndaren
vid Djursholms Samskola, där Larsan gick, menade denne
att "om man kan behandla svenska språket så
storartat redan vid så unga år behöver
fru Sörenson inte vara orolig."
Hasse och Larsan blev ett riktigt radarpar av samma sort
som senare tiders Hasse å Tage eller Magnus och Brasse.
Hasse Lindgren är förstås i ensamt majestät
känd från revy och mängder av filmroller
och TV-serier och varje julafton hör vi hans ljuvliga
inläsning om "Tjuren Ferdinand". Från
mitten av 50-talet uppträdde han och Larsan som kabaréartister
och utvecklade en tidig form av stå-upp-komik innan
detta uttryck ens fanns. Under resans gång upptäckte
och utvecklade Larsan också sin förmåga
som röstimitatör.
Larsan lyckades redan som 16-åring få in en
fot som sportjournalist på Expressen och året
därpå (1948) skickades han till London för
att skriva reportage från sommarolympiaden där.
Han skrev också reportage kring ämnet teater.
Han kom sedan i anställningar på Stockholms-Tidningen
och Aftonbladet. Han medverkade också vid Aftonbladets
uppskattade revy och talangjakt "Vi som vill opp"
på Oscars i Stockholm 1952.
Trots att Larsan i alla sammanhang trivdes mest som journalist
hoppade han 1957 av och satsade åter på revyscenen
tillsammans med Hans Lindgren. De uppträdde på
Tivolitetatern på Gröna Lund och i folkparker
och restauranger, bl a på Hamburger Börs. Larsan
anställdes på ett halvårsengagemang på
"Börsen" och förutom egna revynummer
var han även en husets konferencier för att presentera
andra artisters framträdanden.
När han i maj 1961 anställdes på Radio Nord
hade han just fått ett visst kändisskap efter
medverkan i ungdomsprogram i TV i Karin Falcks produktion
"Källarklubben" och senare i "Vi Unga"
med Arne Weise som programledare. Han medverkade där
dessutom med författande av manustexter och sketcher.
Övergången till Radio Nord passade honom fint
- han kände faktiskt en viss leda i teaterapandet.
På Radio Nord fick han nytta av sin lätta stil
och säkra förmåga att forma slagkraftiga
texter. Han blev stationens mest populäre röst
och hans speciella stil inverkade befruktande även
på kollegornas kreativitet och på hur stationens
tilltal uppfattades bland lyssnarna.
Larsans EP-skivadär
han sjunger några egenhändigt komponerade
visor med vitsiga ordlekar i texten. Här nedan
finns två exempel på att låten Hitsidi,
hotsidi från skivan fick spelning i Radio
Nords program Gert Landin i Melodipostendär
skivan spelar första ggn Gert Landin i Melodipostenmed
Larsan som inbjuden gäst
Under det lite över året med Radio Nord hade
han sitt dagliga skötebarn i programmet Låten
från båten och en lång rad Musik för
män varav flera finns bevarade. Det mest populära
programmet var förstås Topp 20, där han
var som klippt och skuren för programmet. Snabbt fick
han ett idolstatus, och det lär ska ha kommit många
telefonpåringningar till Radio Nord främst från
unga kvinnor som ville prata med honom. På sista dagen
för Radio Nord blev han stationens sista disc jockey
i det speciellt utformade De Tio-programmet där han
påannonserade den sista skivan "Stick iväg
Jack" med Monica Zetterlund innan sändaren på
495 meter mellanvåg för alltid stängdes
av.
Närmaste tiden efter Radio Nord var Larsan anställd
på annonsbyrån Günther & Bäck
AB som copywriter. Han skrev också för tidskriften
Höga Nöjet och arbetade för Svenska Visförlaget.
Han gifte sig med sin Britt i november 1962, och året
därpå fick de dottern Lena. För familjefridens
skull önskade Britt honom bort från de kändis-sammanhang
han hade varit i på Radio Nord, och detta är
orsaken till att Larsan aldrig sökte någon fortsatt
radiokarriär vid Sveriges Radio (jämför med
Gert Landin). I Aftonbladets artikel den 1 juli 1962 om
Radio Nords upphörande uttrycker Larsan "För
den närmaste tiden har jag mitt på det torra.
Jag har flera parkframträdanden i sommar. Skulle vilja
börja jobba på Sveriges Radio". Men det
där fick han alltså lägga åt sidan.
Det var också Britts önskan att han skulle hålla
sig borta från estraden och jobba med något
"riktigt" istället, men han turnerade ändå
i folkparkerna, och även under 1963-64, då han
återigen var i kompanjonskap med Hans Lindgren.
I övergången 1964-65 började Larsan uppleva
förändringar, en stor trötthet, och han blev
undersökt i flera omgångar utan att man hittade
någon orsak. Vid något tillfälle var det
Larsans egna kommentar att "nu har de undersökt
mig överallt, utom huvudet", och vid senare undersökningar
skulle det visa sig att felet bestod av en hjärntumör,
som vid det laget var så långt gången
att läkarna inte kunde ta bort hela, men, för
att skona honom, endast delvis få bort den, vid en
operation i slutet av 1965.
De närmaste omkring Larsan visste att tiden var utmätt,
men för honom själv levde hoppet, inte minst när
han hörde talas om en teaterkollega som genomgått
samma slags operation som han och därefter helt frisk
kunnat återgå i nya engagemang i scenens värld.
För Larsan blev det dock under de följande åren
en ständigt förvärrad plåga och många
och långa sjukhusvistelser. Han hade vid det laget
blivit bortglömd av de flesta av sina fans, men några
artistkollegor besökte honom på sjukhuset. För
Larsan blev situationen ändå bara mer och mer
tröstlös och han tynade sakta bort och dog 38
år ung i januari 1970. Hans mor, Malla Sörenson,
blev däremot en av Sveriges allra äldsta när
hon i slutet av oktober 2013 avled, 106 år gammal.
Det var i alla fall inte med hennes gener som Larsan fick
ett så kort liv.
Noteringar, titel red. Larsan Sörenson
adress 1961-62 Norrtullsgatan 63 tel 33 39 93
adress 1/11 1969 Rådjursstigen 11 (f.d. Björnstigen
52) tel 85 20 21 gift med Britt Sörenson
Moder: Malla (Margit) Sörenson, adress Norrtullsgatan
63 4tr, 113 45 Stockholm tel 33 39 93
Gull Britt Sörenson 19360301, änka, flyttade till
Björnstigen 26, 5tr, 171 72 Solna bor ännu där
2021-04 tillsammans med Marcus Erlandsson
THIM, Gunnar
(1922 - 1993) hallåman på Radio Nord som från
hösten 1961 sattes in att efterträda Ivo Grenz
i det lugna programmet Siesta, som gick på vardags-förmiddagarna
11-12. I övrigt känd som skådespelare, och
lyckades komma in på Dramatens elevskola men kunde
inte fullfölja studierna av ekonomiska skäl. Han
medverkade ändå i några filmer, bland annat
i "Sången om den eldröda blomman" (1956).
Störst framgångar hade han som sångare
med schlagerrepertoar som åtminstone en gång
lyckades få en svensktoppsplacering i maj 1965, och
han turnerade en hel del i folkparkerna med olika artister.
Fick 1957 även turnera i Amerikas svenskbygder i sällskap
med bl.a. Sickan Carlsson, Gösta Bernhard och Stig
Järrel.
THOLINDER, Hans Rudolf
(1934-2010) annonsförsäljare.
THOMPSON, Robert F. "Bob"
var den som officiellt angavs som frontman, kontaktman och
huvudsaklig ägare till Nord Establishment ("Radio
Nord") tillsammans med den som stod för huvudparten
av investeringen, Clint Murchison Jr. - se d:o.
TIVED, Kerstin (gift Gustavsson) (1937) Kerstin Tived var faktiskt den allra först
anställda på Radio Reklam Produktions AB. Dessförinnan
hade hon jobbat som flygvärdinna på Linjeflyg,
men där hade flygkaptener och styrmän gått
ut i en strejk så flygvärdinnorna blev utan arbete
under ganska lång tid. Det var då hon lyckades
få ett vikariat som sekreterare hos Svea-Film och
Jack Kotschack, och detta inträffade mitt under förberedelserna
inför Radio Nords start. När sedan de allra första
skulle anställas till Radio Nord i augusti 1960 övertalades
hon av Jack att följa med i anställning där.
Hon fick den upphöjda titeln som sekretariatchef och
lönen dubblades mot tidigare och hon upplevde alltsammans
som ett mycket ovanligt och spännande projekt. Men
hon stannade ändå bara i jobbet 4 månader
innan hon ville vidare. När Radio Nords sändningar
väl kommit igång hade hon redan lämnat Sverige
för Spanien, för att där studera spanska.
Kerstin tycker ändå att det känns roligt
att ha varit med om Radio Nord, även om det bara var
i förberedelsearbetet.
TUOMI, Olavi (1932-2006) fotografen bakom Radio Nord-filmen
"Låten från båten" Förutom
denna enkla Radio Nordfilm hade han en karriär som
B-fotograf i en del långfilmer och fick även
figurera som skådespelare, bland annat i klassikern
Okänd soldat. Under 1990-talet var han med som elektriker
vid filmningen av Jan Troells "Il Capitano". Han
både föddes och dog i Helsingfors.
TÖRNKRANTZ, Bengt
Bengt
Törnkrantz i kontrollrummet för studio 3
(1937-1979) i grunden filmmixare - ljudtekniker på
Radio Nord - en av de tekniker som anställdes tidigt
på hösten 1960 och närmast kom från
Sandrews. Han var ambitiös och en enastående
"snyggmixare" och i de flesta fall är det
hans ljudliga elegans som hörs i snabbgenomgångarna
till Topp 20 och De Tio. Han var dessutom en som ibland
kunde ta sig arbetsdagar på bortåt 18 timmar
per dygn. Det var Bengt som hittade det där exemplaret
av "Putti putti" som sen låg kvar i 41 veckor
på Topp 20. se uppslagsord > EPAE,
Jay
Efter Radio Nord blev Bengt från september 1962 anställd
på Sveriges Radio Televisionen (senare Sveriges Television)
där han arbetade till slutet på sitt liv. Han
anlitades för efterbearbetning av ljud på de
större TV-produktionerna, bland annat Bergmanproduktionen
Trollflöjten (1975), Karl-Bertil Jonssons julafton
(1975), Sven Klangs kvintett (1976). Han var jazzintresserad
och samarbetade med jazzkåsören och TV-producenten
Olle Helander (1919 - 1976) med hans serie "Jazzbion".
ULLERSTIG, Solveig
Solveig
Ullerstig 2011
(1940, flicknamn Solveig Jansson) receptionist,
växeltelefonist som anställdes i april 1961. Telefonväxeln
med Radio Nords nummer 23 12 90 var en liten proppväxel,
men rätt snart blev den utbytt till en mer avancerad
modell. Solveig var den som först av alla tog emot
besökare och alla artister som skulle medverka på
olika sätt. Hon minns särskilt Zarah Leander,
Karl Gerhard, Siw Malmkvist, Lill-Babs, Lasse Lönndahl
och Evert Taube, för att nämna några. En
episod minns Solveig när den sistnämnde lade bort
titlarna med henne efter ett flertal besök: ”Nu
kan du få kalla mig för farbror Evert”,
sade han, och tyckte säkert han var generös mot
en så ung tös. När Carli Tornehave kom på
besök tog han oftast med sig sina två taxar,
och Solveig fick skynda över till närmaste grannen
på Kammakargatan, mjölkaffären, och köpa
mjölk till taxarna. Anita Lindblom kom ivrigt nerför
trappan till receptionen för att visa Solveig sin nyköpta
Mercedes, köpt för de royalties hon fått
för ”Sån’t är livet”.
Solveig märkte den stora lyssnarresponsen till exempel
den gången när växeln brakade ihop när
en tävling hade utlysts där lyssnarna fick ringa
in och delta.
Bara vid ett tillfälle var Solveig ute på Bon
Jour. Då var Clint Murchison, Radio Nords huvudfinansiär,
och hans fru på besök och de skulle med Solveig
som värdinna åka med passbåten Listerland
från Nynäshamn till Bon Jour. Jack gav Solveig
tipset att inta en stor frukost inför resan för
att förhindra att bli sjösjuk. Hon klarade sjögången
bra, men paret Murchison hade inte hörsammat uppmaningen
och Solveig fick assistera främst Mrs Murchison så
gott det gick när hon var opasslig och låg i
kabyssen hela resan.
Från Radio Nords sista vecka minns Solveig bland annat
ett fult troll som en lyssnare hade skickat in. Detta stod
på receptionsdisken och blev döpt till ”Skoglund”
efter kommunikationsministern som gjort det till en så
stor sak att stoppa Radio Nord.
Solveig minns tiden på Radio Nord som det roligaste
jobb hon haft i sitt liv. Hon blev senare telefonist på
ett annat företag innan hon 1964 reste till Pasadena,
Kalifornien, för att arbeta som housekeeper i en familj
vars två barn blivit moderlösa. Hon jobbade också
hos ett IT-företag, men vid 62 års ålder
fick hon avtalspension och har sedan dess levt ett behagligt
liv som pensionär.
UNGERMARK,
Seve (1932) nyhetsman på Radio Nord. Föddes
i Högalid i Stockholm, tog akademiska studier vid Stockholms
Högskola nära Observatorielunden. Under denna
period blev han även elev vid en första TV-producentkurs
i Stockholm 1956 när TV var en försöksverksamhet
och företaget ännu gick under namnet Radiotjänst.
Medan detta pågick extraknäckte han som korrekturläsare
hos DN / Expressen. Efter studierna fick han anställning
på TTs utrikesbyrå, där man redigerade
om utlandsnyheter från hela världen för
att passa svenska läsare. och han flyttade med TT vid
flytten från Tegelbacken till högst upp i det
första ännu ensamma av höghusen närmast
Konserthuset med fri utsikt runtom hela Stockholm. Efter
ett par års arbete där började han höra
hur det glunkades om den nya radiostationen som skulle starta
med studiolokaler och redaktion på Kammakargatan,
och det låg inte så väldigt långt
från skrapan där TT fanns. Seve, då ännu
med ett W i förnamnet, tog vid något tillfälle
en promenad dit, och det slutade den 25 november 1960 i
en anställning som redaktionssekreterare närmast
under nyhetschefen Björn-Fredrik Höijer, som även
han just då blivit anställd.
Redan vid anställningen hörde Seve talas om sändningspremiären
som om det bara var dagar innan den skulle ske. I början
av december 1960 fick han order av Jack att skyndsamt resa
ner till Köpenhamn där Bon Jour då låg
vid kaj och förbereddes inför resan upp mot Stockholm.
Under vistelsen i Köpenhamn hann Seve även besöka
Radio Mercurs huvudkontor för att där försöka
få kännedom om deras arbetssätt kring nyhetssändningar,
men blev besviken eftersom Mercurs hela nyhetsinsamling
helt enkelt grundades på vad som stod att läsa
i dagens Köpenhamns-tidningar. Seve kom sedan, efter
cirka 10 dagar i Köpenhamn, att ingå i det team
som förde Bon Jour på den dramatiska seglatsen
från Köpenhamns frihamn Langeline upp till sändningsplatsen,
som då var satt till Almagrundet. Det skulle då
änu dröja flera månader innan den riktiga
premiären, men när det gällde nyhetssändningar
från Bon Jour kom starten att dröja ända
till den 12 april 1961, och just den dagen råkade
den inträffa, den stora händelsen, att första
människan kom ut i rymden. Seve blev den förste
i Sverige att leverera detta scoop om Jurij Gagarins rymdfärd,
och Radio Nord blev första nyhetskanalen i Sverige
med denna nyhet.
Många av de anställda på Radio Nord kan
efterhand vittna om det tvärt ombytliga humöret
hos deras chef Jack Kotschack. Seve råkade ut för
detta i samband med att nyhetschefen Björn-Fredrik
Höijer efter tvära diskussioner inne i Jacks rum
på stående fot blev avskedad. Seve fick inget
veta om vad som varit orsak till det hela. Han bad därför
om att få ett samtal med Jack men denne var inte på
humör för att diskutera saken med någon
underlydande, och resultatet blev att även Seve fick
se sig om efter ny anställning. Jacks korta stubin
i kombination med nya amerikanska krav på den finansiella
sidan, att investeringarna i Radio Nord måste börja
leverera något tillbaka, tycks ha varit orsaken. Journalistförbundet
blev inkopplat men facket kunde ingenting göra. Anställningen
upphörde vid månadsskiftet vid 1 juli 1961.
För Seve är minnena från Radio Nord i övrigt
mycket positiva, och avskedet därifrån ledde
honom bara vidare till en anställning hos Sveriges
Radio som journalist på Dagens Eko. Där hade
han sökt jobb tidigare men blev den gången inte
antagen, men det är ovisst om det var radioerfarenheterna
från Radio Nord som bidrog till att han slutligen
fick jobbet, som han innehade under åren 1961-1965.
Han gick sedan vidare till TV filminköp 1966-1968 och
TV2-Rapport i tolv år från 1969-1981. Under
åren 1982-1993 var han informationschef för ett
helt annat fartygsäventyr, nämligen M/S Sigyn
som transporterar kärnavfall från svenska kärnkraftverk,
och han har senare varit verksam som massmediekonsult. Seve Ungermark berätta
om sin tid på Radio Nord. Intervju gjord av Ingemar
Lindqvist Seve Ungermark talking at Radioday
2010. An interview by Ronny Forslund
(3
maj 1917 - 17 aug 1977) Hon blev på Radio Nord kallad
Chris "a la Carte" Wahlström, och under sommaren
1961 efterträdde hon Barbro von Horn som husmödrarnas
röst på stationen. Programmet bytte då
namn till "A la Carte a la Chris" och sändes
precis så som texten i programsignaturen anger "för
er som är för er själva mellan nio och elva"
på vardagsförmiddagarna. En annan programsignatur
var också Karl Wehles "Det är kvinnan bakom
allt" med Gunnar Lunden-Wellens orkester. Programmet
kan numera betraktas som en tidsspegel, för på
den tiden var fruar oftast detsamma som husmödrar,
och det var husmödrarna som utöver mycket annat
inhandlade det mesta av familjens basvaror för matlagningen,
liksom hushållsmaskiner, för att inte tala om
kläder, parfym och skönhetsmedel. Ur kommersiell
synvinkel blev därför programmet en stor framgång,
reklamen kunde riktas till en köpstark representant
för hushållet, och anknöt till klädmode
och vad som brukar köpas till hemmet och köket.
En undersökning visade att hela 48% av husmödrarna
lyssnade på Radio Nord och programmets dragkraft gjorde
att Sveriges Radio omedelbart nappade på samma idé,
och gjorde ett likadant program med den folkkära Karin
Juel som programledare, men det slog inte an lika bra som
Chris program. Chris passade perfekt i rollen och hon gick
in för sitt programledarskap som om det var ett "kall"
och hon uppfattades som en ytterst professionell matlagningsexpert,
fast det väl mest var skådespeleriet som gjorde
henne till vad hon uppfattades som. Hon instiftade en särskild
Radio Nords husmodersklubb som gav medlemmar särskilda
förmåner och specialerbjudanden. Inte minst den
gången när alla de då cirka 2000 medlemmarna
fick en rulltårta i present av Radio Nord.
Chris, med hjälp av lyssnarnas insända recept
och mat-tips, sammanställde kokboken "Dukat
bord med Radio Nord" (160 sidor, Roos förlag,
1962) och de som hade bidragit erhöll också varsitt
exemplar av den populära boken som en gengåva.
Boken blev en mycket fin och komplett receptbok för
mat och bakning - egentligen behövs ingen annan kokbok
och bakbok än denna, och du kan nu från Radiohistoriska
Arkivet få hela boken gratis
som komplett pdf-fil.
De som minns Chris beskriver henne som slagfärdig,
rolig och mycket snäll, men hon led av övervikt
och dåliga ben och hade bristsjukdomar. Under tiden
på Radio Nord blev Chris så fångad av
att jobba med radio att hon vid stationens upphörande
mest längtade efter ett fortsatt jobb med radio, men
trots hennes välmodulerade stämma blev det inget
av detta.
På grund av sin kroppsvolym blev hon som skådespelare
inte passande i så många andra slags roller
än som rejält kraftigt fruntimmer och hon tillhörde
mest det gäng som spelade friluftsteater på Tantoteatern
på Söder i Stockholm. Hon hade haft tidigare,
och fick även fortsättningsvis många roller
inom film- och TV-produktioner, tillsammans ett 45-tal.
Bland TV-produktionerna fanns Gideon Wahlbergs lustspel
"Söderkåkar" (1970) i regi av Bernt
Callenbo och Lars Molins "Badjävlar" (1971)
i regi av Christian Lund.
Chris föddes på allmänna BB i Stockholm
men modern dog 1918 när Chris var bara 17 månader
gammal. Fadern var okänd, och hon adopterades av en
familj och fick sin uppväxt på Skeppargatan i
Stockholm. Chris gifte sig i oktober 1939 men äktenskapet
upplöstes i januari 1944. Paret fick en dotter, Kristina,
gift Mörne, och en son, Bo.
Vanligtvis
var Chris Wahlströms program förinspelade, men
under Radio Nords sista vecka i slutet av juni 1962 sände
Chris sitt förmiddags-program direkt från Bon
Jour. Bilden här ovan togs en solig eftermiddag under
denna vecka.
Chris Wahlström avtackas av Jack Kotschack vid Radio
Nords upphörande.
Kaj Häger står utanför studiodörren
och tittar på.
WASTESSON,
Siv
Siv
Wastesson
Att jag kan presentera alla Radio Nords topplistor komplett
har jag Siv Wastesson att tacka för. Hon berättar
själv så här om hur hon upplevde Radio Nord: Jag hade läst om Radio Nords igångsättande
i Expressen (mina föräldrar köpte den). När
jag väl börjat lyssna var jag "fast".
Vi hade en Philips rörradio men jag fick mina föräldrar
att köpa en transistorradio, en Telefunken som kostade
313 kr minns jag. Den hade ett behändigt format som
gjorde att den kunde tas med överallt och med tillhörande
öronsnäcka lyssnade jag i sängen på
kvällen innan jag somnade.
Min favoritdiscjockey var Larsan Sörenson och favoritprogrammet
Topp 20 men även De Tio. Jag skrev ner dessa topplistor
varje vecka, vilka jag har sparat sedan dess. Favoritlåtarna
var många, det är svårt att nämna
endast en, men när det gäller De Tio kan jag nämna
"Sån´t är livet" (Anita Lindblom)
och "Midnattstango" (Lars Lönndahl). Och
favoritlåtar från Topp 20 som jag särskilt
minns var “Take good care of my baby” (Bobby
Vee), “Poetry in motion” (Johnny Tillotson),
"I´ve told every little star" (Linda Scott),
"Putti Putti" (Jay Epae), "Hello Mary Lou"
(Ricky Nelson), "Sway" (Bobby Rydell), "Are
you sure" (The Allisons). Ja, det finns så många,
men favoritartisten var ändå Johnny Tillotson.
Matrosen
Bertil Wellerstedt och mässflickan Karin på
en bild ur Katrineholmskuriren den 29 april 1961 där
de uppenbarligen finns ombord på sändarfartyget
Bon Jour. Jacks beskrivning av deras anställningstid
måste vara helt felaktig. Se text nedan
WELLERSTEDT, KARIN, mässflicka ombord,
var förlovad med matrosen med efternamnet Wellerstedt.
Hon verkar därmed ha kallat sig med hans efternamn
fast oregistrerat enligt ett pressklipp från Katrineholms-
Kuriren den 29 april 1961, där hon syns på bild
leende ombord på sändarfartyget. De blev aldrig
gift par. Bägge fick sluta sina anställningar.
Se nedan...
WELLERSTEDT, Bertil (Karl Bertil Johan),
styrman / matros ombord, anställdes redan när
Bon jour låg i Hamburg, samtidigt som också
Kapten Elis Olsson anställdes. Jack Kotschack skriver
i sin bok "Jag torde sällan, varken förr
eller senare, ha gjort två så katastrofalt misslyckade
anställningar". Han var född i Rone på
Gotland 1928-1207, flyttade till Stockholm 1956 med adress
Lindhagensgatan 77 nb tillsammans med sin fru Maj-Lis Margareta
Wellerstedt. Samma år föddes deras son, Tomas
Anders (1956-0524). De verkar ha bott i Grödinge innan
flytten till Lindhagensgatan.
Bertil skilde sig från Maj-Lis (1959-1211) och han
gifte sig aldrig mer. Alltså inte heller med mässflickan
Karin.
Sannolikt var det det där knivdramat mellan Karin och
kockan Greta Gustafsson som ledde till att både Karin
och Bertil hastigt blev uppsagda. Kanske att då även
relationen mellan Karin och Bertil särades när
de hux flux var i behov av nya jobb, och med hans titel
som styrman försvann kanske Bertil på haven långt
bort från henne. Han hade ju tidigare också
visat att han var starkt road av att besöka glädjekvarteren
i t.ex. Hamburg - om man ska tro vad Jack skrev i sin bok.
Långt senare hittas namnet Bertil Wellerstedt som
fyrvaktare, enligt en notis från Svenska Fyrsällskapet.
Tyvärr vet vi inget om Karins vidare öden.
Det är någonting som inte stämer i Jacks
bok. Där anges att han skulle ha misskött sig
redan när Bon Jour låg i Hamburg. Så här
skriver Jack: "Vad styrman Wellerstedt beträffar
blev hans anställningstid mycket kort, jämnt en
månad. Han ägnade Hamburgs nöjesliv huvuddelen
av sin tid, och förekom endast sporadiskt ombord. Icke
dess mindre lyckades han vid ett tillfälle ingripa
i handlingen, nämligen när han meddelades sitt
avsked.
Förgrymmad över detta tog han redan samma natt
tillfället i akt att hämnas. Han smög sig
in i byssan och stal en försvarlig mängd strösocker,
som han sedan tog till maskinrummet och hällde oljetanken
för att omöjliggöra vår avgång.
Han hade dock oturen att bli iakttagen av kocken, varför
vi utan större dröjsmål kunde omintetgöra
hans sabotage genom att tömma och rensa tanken."
Om detta missdåd är sant, så är detta
med socker i bensin / dieseltanken ofta omtalat som någonting
som ska resultera i att en bränslemotor skär ihop.
Detta är dock ett felaktigt antagande eftersom socker
inte löses upp av sådana vätskor. Det kommer
alltså inte att lösa upp sig med bränslet,
men möjligen kan sockret proppa igen bränslefilter,
och på så vis få motorn att stoppa och
inte vilja starta.
WESTBECK, Gunnar Artur Emil
(13/3 1918 - 9/2 1992) teleteknisk civilingenjör som
med anledning av talet om "trängsel i etern"
lämnade ett utlåtande i frågan ifall Radio
Nords sändningar kunde utgöra störning för
andra radiostationer.
WESTERLIND, Bruno "Roye"
Frilansmedarbetare som från studio i Linköping
producerade och var hallåman i "Linköpingshalvtimmen".
Totalt producerade han 15 ”Linköpingshalvtimmen”
för Radio Nord. Somaren 1962 när Radio Nord upphörde
lämnade han sin ordinarie tjänst som skollärare
i Linköping och flyttade till Kristianstad där
han jobbade med turistfrågor. Senare kom han att starta
en rörelse i bussturisttrafik. Men Bruno hade redan
innan sitt extraknäck med Radio Nord medverkat hos
Skånes Radio Mercur med bl. a. programmet Skånes
Badradio, där han gjorde strandhugg och intervjuade
solbadande turister. Efter återkomsten från
Linköping till Skåne fortsatte Bruno att göra
program åt Radio Syd. En särskild sida om Linköpingshalvtimmen
finns
WESTERMAN, Pierre
(1932 - 1981) hallåman på Radio Nord. Utbildade
sig senare till musikdirektör och har utmärkt
sig som kompositör, textförfattare och orkesterledare.
VIKSTRAND, Alf
(1928 - 1977) Matros på Bon Jour.
WITZ, Benny (eg. Bernhard)
(1939) reklamsäljare / traffic manager på Radio
Nord. Jobbet innebar att han sammanställde programloggen
med särskild koll av reklaminslagens placering i menyn.
Han kom närmast från Svenska Dagbladets reklamavdelning.
Med hustrun Monica har han två söner.
ÖHLIN, Björn
Björn Öhlin (1938-2009) var sändningstekniker
på Bon Jour. På bilden här ovan ses han
i arbete med Exacton-bandspelarstativet i kontrollrummet
ombord och bakom studiofönstret ses parhästarna
från nyhetstjänsten, Seve ungermark och Björn
Fredrik Höijer. Bilden är mest sannolikt tagen
långt före sändningspremiären i mars
1961.
Björn skrev hem till hustrun, och några av
breven finns bevarade. Av breven anas en ung far som vill
veta att pengar kommit fram till hustrun och att han längtar
hem till familjen och är orolig att barnen ska glömma
bort honom när han under veckor är borta från
dem. Han skriver om förväntade besök i
land men det inträffade ibland att sådana planer
omintetgjordes av väderförhållandena.
Det första brevet skrevs den 9 december 1960 och
det sista den 11 maj 1961 - kanske var det då han
slutade på Radio Nord? Brevet den 9 december är
skrivet från Köpenhamn där Björn
hjälpte till med de tekniska förberedelserna
inför avfärden för Bon Jour mot Stockholm,
men Björn var inte bland de ombordvarande vid avfärden
den 20 december. Från Köpenhamn skriver han
om osäkerhet när avfärden ska ske: "Här
nere vet vi ingenting ännu. Har börjat köra
bandspelarna i kväll, men vi har mycket kvar att
göra." Han skriver också om missnöje
med den nye tekniske chefen (avser inte Owe Sjöström):
"Basen som kom ner samtidigt [med mig], kunde nästan
ingenting. Det första han gjorde var att snacka skit
om oss för Pelle Lönndahl, han sa att vi inte
kunde någonting. Sa också att han hade förhört
oss på planet, fast han ej gjort det. Så Pelle
sa åt honom att kanske var det tvärt om med
kunskaperna, så han ligger nog löst till, sa
Pelle till oss igår kväll." Owe Sjöström
anställdes bara ett par dagar senare och insattes
som teknisk chef på Bon Jour vid sidan av teknikerna
från KLIF, så den ”bas” som varit
före honom blev nog kortvarig – och helt okänd.
Björn berättar i brevet från Köpenhamn
om passen de ska gå, tre veckors tjänst och
sedan en vecka ledigt, och att han tycker det "blir
drygt". Björn lämnar i brevet också
adressen: M/S Bon Jour, Orient kaj 55, Frihamnen, Köpenhamn.
Björn skrev hem i ett brev den 27 mars, alltså
19 dagar efter sändningspremiären, "Nu
har vi haft en riktig storm igen. Jag var tvungen att
sluta skriva för att hålla i mig". I brevet
framgår också att han redan i detta läge
anförtroddes att göra anrop i radion: "Ja
i morgon den 28 skall jag köra programmet mellan
8-10 och mellan 15-17. Har du hört mej prata ännu?
Hur tycker du om programmet? Ja över påsk får
jag väl ej komma hem, men i dagarna efter hoppas
jag". När Melodiradion sedan startade skriver
Björn i ett brev just på Melodiradions premiärdag,
den 5 maj: "Vi får väl se om P3 tar kål
på oss".
Björn och hans fru Christina var bara 19 respektive
17 år när de 1958 fick dottern, och 1960 fick
de också en son. Trots att tiden med Radio Nord
innebar en prövning för familjen verkar detta
inte ha haft någon påverkan när äktenskapet
upphörde redan efter tre år (-63). Han gifte
senare om sig, fick även i det äktenskapet två
barn, och jobbade med multimedia och marknadsföring
i sitt eget företag, C Salescreen Media HB, baserat
i Karlskrona.
Radio
Nordgänget återsamlat för tvåårsjubileum
och supé på Club 21, Regeringsgatan 10 i Stockholm
den 8 mars 1963.
Personerna
på bilden:
1 Alvar Stertman, 2 Alf Wikstrand (bägge besättningsmän),
3 Björn Björklund, 4 Kenneth Agehed, 5 Tommy Bennvik
(alla tekniker), 6 Pelle Lönndahl (studiochef), 7 Peter
Krupenin, 8 Hadar Bergman, 9 Gunnar Heilborn, 10 Nils Skeppstedt
(alla tekniker), 11 Birgit Strömberg, 12 Rolf Levin (kamrer),
13 Birgitta Söderström, ekonomi, 14 Ivo Grenz, 15
Pierre Westerman (bägge disc jockey), 16 Ebbe Jularbo
(grammofonavd), 17 Lennart Atterling (disc jockey), 18 Lasse
Nestius (journalist), 19 Hans Tholinder, 20 Anita Byström
(bägge försäljning), 21 Björn-Fredrik
Höijer (nyhetschef), 22 Bo Johnsson (försäljn.chef),
23 Jan Sjöberg, 24 Olle Nord, 25 Stig Cedermark (annonssäljare,
kontaktman), 26 Raya Ravell, 27 Monica Hylinge (bägge
grammofon), 28 Kaj Karlholm (journalist, disc jockey), 29
Kaj Bjerke, 30 Lars Grünberger (bägge försäljning),
31 Assi (Anna-Stina) Hallgren, 32 Larsan Sörenson, 33
Lena Jularbo (grammofon), 34 Inga-Britt Berselius (sekreterare),
35 Solveig Jansson (receptionist), 36 Benny Witz (försäljning),
37 Sten Hedman (disc Jockey), 38 Gert Landin (dir.ass), 39
Chris Wahlström (disc Jockey), 40 Jack Kotschack (chefspirat),
41 Gösta Sturmark (annonssäljare, kontaktman), 42
Pelle Nyström, 43 Claes Feuk (försäljning).
På bilden saknas dock flera som hade haft stor betydelse
i företaget. Bland andra: Owe Sjöström (teknikchef
sändarfartyget), Kjell Bergström (nyhetschef), Seve
Ungermark (journalist), Ingegerd Ekinger (sekreterare), Kaj
Häger, Lars Branje, Jörgen Einestad (journalister),
Bok Reitzel (annonschef), Louis Chrysander (programredaktör,
copywriter), Bengt Törnkrantz, Lars Klettner, Christer
Abrahamsson (tekniker).
Inbjudan till jubileumsfesten skickades ut
till de f.d. Radio Nordmedarbetarna
av Jack Kotschacks sekreterare från Radio Nord, Inga-Britt
Berselius, hon
finns för resten finns med som Nr. 34 på bilden
här ovan. Så här såg brevet ut:
Upphovsrättsliga
regler för innehållet på denna webb: Du får
mycket gärna använda och kopiera innehåll för
personligt icke-kommersiellt bruk.
Å andra sidan är det strängeligen förbjudet
att använda något av materialet för att sälja
helt eller delvis på något sätt.radioarkiv@gmail.com