ENGLUND, Roland

Roland Englund i Bon Jours sändarrum

(1925 - 2002) Anställdes som förste sändartekniker och var teknikchef ombord på Bon Jour innan denna position övertogs av Ove Sjöström, se d:o. Englund kom närmast från Televerket, där han hade haft liknande arbetsuppgifter. I Jack Kotschacks bok påstås att Roland Englund inte tålde sjön och var därför tvungen att sluta, men enligt uppgift från Rolands familj var han mycket sjövan och trivdes mycket bra på sjön, och han hade en egen ruffad träbåt och njöt av friheten ute på sjön. Men en stormig natt ute på Bon Jour fick Roland att tänka på sin familj, han var gift och hade två döttrar, och det var det han vägde in när han bestämde sig för att sluta. Därmed övertogs hans befattning av Ove Sjöström. Det gick bra för Roland senare i livet. Han började arbeta på Svenska Radioaktiebolaget för att sedan söka och få en arbetsledartjänst på Telub i Växjö, vilket ledde till att han och familjen flyttade till Växjö och förblev sedan kvar där.

EPAE, Jay - eg. Nicholas Epae
(1932 - 1994) Blev förknippad med Radio Nord genom att få en långvarig Topp 20-placering med den 1960 på skivmärket Mercury (USA) lanserade singeln "Hawaiian Melody" / "Putti Putti", där den senare alltså var B-sidan men blev topplistans allra största hit. Det var ljudteknikern Bengt Törnkrantz som upptäckte skivan som var tänkt att kasseras. Bengt testspelade skivan och gillade låten, och lät den på eget bevåg få chansen till spelning i Radio Nords vanliga musikblandning. Den blev sedan efterfrågad av publiken och fick därför chansen att komma in på Topp 20 från den 3 maj 1961. Sedan var historien igång och den låg kvar i 41 veckor på listan.
Jay Epae var äkta maurier, hemmahörande på New Zealand, även om han i flera fall sjöng melodier som kunde få honom att missförstås som en sann hawaiian. Han blev en favorit, men bara i Sverige, och framgången smittade av sig i viss mån i de övriga nordiska länderna.

Hans karriär startade efter att han hade flyttat till USA 1957 för att bli boxare. Detta fick avbrytas efter att han blivit skadad och han försökte som sångare istället. Hans första singel på Mercury spelade han in 1960 med Hawaiian melody / Putti putti, som genom framgångarna på Radio Nord sålde 50.000 exemplar gav skivmärket Mercury honom ytterligare chanser - 1961 kom singeln "Hula Cha" / "It's Driving Me Wild", där "Hula Cha" fick 9 veckor på Topp 20. Året därpå följde singlarna "Wassa Matta You" / "Dance With Me Lulu", "Hokey Pokey Hully Gully" / "Jungle Speaks" och efter övergång till skivmärket Capitol kom samma år ytterligare två singlar "Coffee Grind" / "My Girl", "Surfin On Waikiki" / "Patu Patu". Men Jay Epaes framgångar var måhända beroende av sambandet med Radio Nord och den så medryckande "Putti Putti". Vad som därefter kan ha varit orsak till att hans framgångar inte fortsatte - om det berodde på stationens upphörande eller de andra låtarnas sämre hit-potential - ja det är något som säkert kan finnas olika åsikter om. 1966 fick han en hit som låtskrivare med Maria Dallas Tumblin´ down som låg på hitlistan i Nya Zeeland. Han avled 1994.

Jay Epae var en sångare och låtskrivare från Nya Zeeland som fick sin allra största framgång med den i Sverige populära Putti putti. Han flyttade till USA 1957 för att bli boxare men efter en skada slog han sig på sången istället. Han fick kontrakt med Mercury men lyckades aldrig få upp någon låt på amerikalistan. 1960 spelade han in sin första singel Hawaiian melody, baksidan var Putti putti. som blev 1:a på Radio Nords lista 1961. Han spelade in 8 singlar under 60-talet för olika bolag. 1966 fick han en hit som låtskrivare med Maria Dallas Tumblin´ down som låg på hitlistan i Nya Zeeland. Han avled 1994.

FEUK, Claes Otto
Född 22 juni 1938. Började på Radio Nord efter avslutad militärtjänst. Första tiden jobbade han bland annat med att öpnna, läsa och besvara "beundrarbrev" från bland annat radioamatörer världen över. Avancerade och övertog Benny Witz (se d:o) roll som traffic och fick senare pröva på som annonssäljare i Radio Nords slutskede. Claes beskriver arbetssituationen på Radio Nord med att "Många av oss var unga, entusiastiska, och kunde ställa upp dygnet runt. Det var spännande med flera amerikanska chefer och alla skriverierna i tidningar. Det var en uppsjö av olika slags personligheter som jobbade där vilket också gjorde det spännande. När stationen upphörde kommer jag ihåg att jag och Lena Jularbo satt i en båt på Trälhavet o drack gravöl.". Claes blev efter Radio Nord säljare / bankkonsulent hos Handelsbanken och var banken trogen i olika befattningar till sin pensionering.FOSTER, Jim
den av Gordon McLendon förordade "marinexperten" som hittade "Olga" som senare byggdes om och blev "Bon Jour".

(1919-1998) Ansvarig för Radio Nords jingelproduktion och skrev oftast både text och melodi i flygande fläng, men ibland lånade han välkända melodier, inte minst för Radio Nords mest välkända jingel "Bye bye Blackbird". För sångkörinsatser på jinglarna anlitades den tidens största studio-körsångare där den kristallklart tonsäkra Pia Lang - eg. Margit Fredriksson (1933) - kan sägas vara den mest anlitade - det är t.ex. hennes röstinsats vi hör i "Gunga till tonerna från Radio Nord". En annan av de mer förekommande sångarna var Svante Thuresson, och enligt honom var det oftast en kvartett sångare, och när han var med var i regel Pia Langs medverkan självskriven - båda skulle för övrigt ett år senare ingå i gruppen "Gals and Pals" som bildades 1963 av Lars Bagge, även han anlitades ofta, liksom Bernt Öst, sedermera ledare för Family Four, och Tosse Bark. Inger Berggren, Kerstin Dahl (senare känd i gruppen Country Four) hörs också på många jinglar, och i ett fåtal fall hörs Britt Damberg, Towa Carson och till och med Lill-Babs (för Gevalia). I sammanhang med Svante Turesson förekom ofta sådana sångare som Leppe Sundevall, Johnny Eek och Bo Söderman, och förutom förmågan till sång var de alla stora även som instrumentalister, och Svante var en av Sveriges främsta batterister, så de bidrog ofta med sådan mångsidighet.

Henry Fox hade mångårig erfarenhet som kapellmästare, musikförläggare, kompositör och arrangör som desutom hade avlagt ingenjörsexamen. Bland mer dramatiska händelser i hans karriär hör att han var kapellmästare på Svenska Amerikalinjens ”Stockholm” i juli 1956 när det kolliderade med ”Andrea Doria” så att den sistnämnda gick till botten. Det var han som skrev svenska texten till schlagern Den som glad är (Everybody Loves a Lover). På Radio Nord jobbade han energiskt och med fantastisk kreativitet med jinglarna. Alla minns väl ”Broddmans - Broddmans - Broddmans” och man kan verkligen använda ordet driftig när han ska beskrivas.

Henry Fox ägde skivmärket -skivan. Han var också bakom pseudonymerna Ture Blank och Boy Renard på skivans etikett här ovanför. Hans riktiga namn var egentligen Henry Fuchs. Han gjorde arret och stod bakom orkestern som kompade. Men det är åtminstone inte han som sjunger på skivan och poserar i baddräkt på bilden.

Under en period lyftes han till rollen som programchef på Radio Nord. Fox verkade klara hur många arbetsuppgifter som helst men Jack skriver i sin bok att han med tiden upplevde Fox som alltför envis och att han hade svårighet att ta direktiv. Bäst fungerade Fox när han jobbade hårt med arrangemang, texter och kompositioner.

Henrys enorma arbetskapacitet räckte också för skivproduktioner av allehanda slag, bland annat med det med Radio Nord förknippade skivmärket HÖR-skivan på vilket bland annat EP:n "Sjung med Radio Nord" kom ut.

På Hör-skivans märke kom även den av Raya Ravell insjungna "Skriv ett brev till mor där hemma", som också fick text och melodi av Henry Fox, och han stod även för kompet i team med Ebbe Jularbo, som han tidigare i sitt musikerliv hade haft mycket samarbete med.

Utöver jinglar för Radio Nord var Henry Fox även upphovsman till cirka 500 kompositioner, varav dragspelslåten "Solglitter" är den mest kända. Den komponerades 1947, och samma år gjordes den inspelningen av Solglitter med Jularbo J:rs Trio där förstås även Henry Fox ingick. Hans namn finns noterat som upphovsman på 78-varvaren (Sonora 7353 - 7594-SSA) men med stavningen Fuchs.

Från hans tidiga musikerliv som kapellmästare i olika sammanhang finns inspelningar på 78-varvsskivor med hans egna kompositioner och texter och med olika orkestersättningar under namn som Henry Fox Trio, Henry Fox orkester, eller Henry Fox och hans Foxterrier. Här en av dessa 78-varvare:
Henry Fox orkester - Twelfth street rag - foxtrot (E. Bowman) Odeon SD-5547a - Inspelning gjord i Stockholm 13 okt 1950.

Henry Fox var som - lindrigt - sagt driftig inom musikens värld vilket visade sig bland annat i form av Fortuna-skivan, där det tidiga 60-talets senaste hits gjordes tillgängliga till billigt pris med en ny skivutgåva varje månad. Fortuna-skivan var i det vanliga 17cm EP-formatet, och lockbetet var att skivorna hade hela 6 hits per skiva, alltså 3 per sida, vilket ju var mer än EP-skivor normalt bjöd. Inspelningarna på skivorna var covers gjorda med helt andra sångartister än de som låg på hitlistorna, vilket väl inte alltid framgick så tydligt i reklamen. Ett exempel på hur Fortuna-skivorna lät kan avnjutas i nedanstående exempel:
Fortuna-skivan Nr. 1
allra senaste utgåvan av Fortuna-Nytt

EP:n "Sjung med Radio Nord", Sida A och sida B

GRANBERG, Christina
	Sju skönheter slogs om miss-titeln i finalen i Kungsträdgården, och trots uselt väder fick den här tillställningen årets rekordpublik, över 15 tusen hade samlats. Möjligen kan en orsak till den stora tillströmningen vara den förhandsreklam som Radio Nord gav inför evenemanget. Vinnare blev Christina Granberg.

(1942) - Miss Radio Nord - gift Christina von Schrenk, tvåbarnsmor Hon blev framröstad till titeln genom en tävling över Radio Nords hela täckningsområde där 7 finalister utsågs i hård tävlan, och senare en final i Kungsträdgården med Hagge Geigert som konferencier. Miss Radio Nord fick sedan representera Radio Nord som prisutdelare, demonstratris, försäljare, fotomodell och mannekäng. Det var som mannekäng hon hade arbetat innan hon fick sin utnämning av Radio Nord. Hon hade dessutom haft en filmroll som svenska skönheten "Anita" i en italiensk spelfilm, Le svedesi, med premiär i slutet av december 1960.

GRENZ, Ivo
(1936 - 2001) journalist och hallåman på Radio Nord. Han kom närmast från Skånes Radio Mercur där han varit med ända från starten i december 1958 som stationens allra förste disc jockey. På Radio Nord uppfattades hans lugna stil passa bäst för det stillsamma programmet Siesta mellan 12 och 15. Närmast efter Radio Nords upphörande hamnade han på Sveriges Radio som hallåman. Han var med sitt produktionsbolag Ivo Grenz AB regissör, manusförfattare och producent för långfilmen "Protest" (1963) där bland andra Hans Wahlgren, Mariann Nordwall och Torsten Wahlund fanns i rollistan. Under många år arbetade Ivo som journalist på Sveriges Television och var under 70 - 80-talen ofta nyhetsankare på Aktuellt.

GRÜNBERGER, Lars Erik - Lasse, Lazze
(16 Augusti 1938 - 24 Juni 2011) Han var född i Stockholm, son till Radio Nords advokat Mauritz Grünberger och Britta Grünberger, äldst med fyra syskon, Kerstin, Ulla och Eva. Tog en fil kand i ekonomi. Efter studierna sökte han sig till reklambranschen via ABC Annonsbyrå. På Radio Nord gjorde han först tjänst som hallåman och copywriter, skrev alltså reklamtexter, för att senare övergå till försäljningsavdelningen.
Efter Radio Nord fortsatte han inom reklambranschen. Han bildade 1980 den egna annonsbyrån Attract Media & Marketing AB som utvecklades så bra att han kunde öppna dotterbolag i Helsingfors och Köpenhamn. Han anlitades även för föreläsningar i masskommunikation och var ordförande i marknadsföreningen i Stockholm. Han var mycket road av skidåkning, segling, jakt och Saltsjöbadens Golfklubb. Liksom flera andra av de som haft förflutet på Radio Nord närde Lars ett med åren växande jazzintresse, och det var med "Lazze G"-s initiativ som gladjazzbandet Jelly Babies bildades. Han startade Saltsjöbadens Jazz Club år 2008 och han lade ner mycket av sin tid åt Föreningen Classic Jazz. Lasse hade turen att redan som 17-åring hitta sitt livs kärlek Tulla (författare av flera böcker, konsthistoriker och fil dr vid Stockholms universitet), som han gifte sig med och de förblev lyckliga tillsammans och fick tre barn och sedermera åtta barnbarn.

GRÜNBERGER; Mauritz
(1902-1987), Radio Nords advokat

GUNNARSSON, Jan
(1939-1989) sändningstekniker och underhållstekniker med huvudsaklig tjänstgöring ombord på Bon Jour. Blev efter tiden med Radio Nord även anlitad av Ove Sjöström som medhjälpare vid uppbyggnaden av Radio Caroline North i Irländska sjön, och på bilden nedan ser vi honom vid ett mindre jäktat tillfälle därifrån bredvid Ampex-maskinen med ett band rullande.

Jag (Ingemar Lindqvist) var i mitten av 80-talet arbetskamrat med Jan. Det var då jag tog bilden närmast här ovanför. Han jobbade då som verkstadsmekaniker med svarvnings- och fräsningsarbeten på Tekniska Museet i Stockholm. Han berättade om en hobby han hade att bygga fungerande ånglok, och han lär ska ha haft ett körbart ånglok med vagnar i sin trädgård med en smalspårig järnväg. Annars var han inte precis yvig med att berätta, men mycket vänlig, och jag fick låna en del foton av honom och en del trycksaker, och även det pressklipp som finns kopierat där det berättas om arbeten kring Radio Caroline North vid våren 1964. Där omnämns även Jan, men hans efternamn anges som "Glinnarson".

GUSTAFSSON, Greta
Kocka på Bon Jour. Hon har fått mycket beröm av de som hade att tjänstgöra ombord på Bon Jour för den fantastiskt goda maten, inte minst var hon mästare att laga till sjömansbiff. Men hon har också kommit att förknippas med en historia som liknar en skröna. Den handlar om ett svartsjukedrama där Greta lär ska ha upplevt en rivalitet med en yngre kvinnlig köksanställd på Bon Jour och hotat den yngre med kniv. I denna historia brukar Greta utmålas som så extremt tjock, vilket är en viktig förutsättning i storyn eftersom den slutade med att Greta fastnade i en sån där ventil som är formad som en stor tratt. Skrönan motsägs totalt av nedanstående bild på en glad men inte så värst tjock Greta Gustafsson. En rolig historia blev det, men ska man tro på den?

(1912 - 2009) lagråd, ordförande i första lagutskottet och senare första kvinnan i Högsta domstolen och också Sveriges första kvinnliga justitieråd. I sin egenskap av lagråd visade hon alltid en enastående integritet och i frågan om Lex Radio Nord yrkade hon avslag på propositionen. Hon ansåg inte att Sverige var förpliktat till denna lagstiftning. "Lagen ger intryck av att i första hand vilja skydda och värna monopolställningen för ett visst företag", menade hon. "Lagen straffbelägger en rad handlingar som förr ansetts som fullt normala. Att annonsera på en sådan här fri radiosändare uppfattas inte som en kriminell handling, och vårt rättsväsende blir inte berikat genom en sådan lagstiftning", sade Ingrid Gärde Widemar. Läs mer om Ingrid Gärde-Widemar i Focus

HALLGREN, Anna-Stina "Assi"
Jobbade på Kammakargatankansliet, men saknar noteringar i övrigt. Hon finns noterad som producent i olika filmsammanhang under åren efter Radio Nord, bland annat för Jerry Williams Show (1965).
Hon var född i Uppsala 12/7 1914 och bosatt i större delen av sitt vuxna liv i Nockeby, Bromma. Hon avled den 11 mars 1993.

HANNUS, Ivvo
Född i Estland 1936, kom till Sverige under kriget. Innan Radio Nord-äventyret hade Ivvo, som verksam vid förstärkarfabrikanten AB Gösta Bäckström i Stockholm, anlitats av Jack för arbeten med högtalarinstallationer vid Jacks sommarbostad, Morsta Gård. Detta utföll med så stort förtroende från Jack att Ivvo senare blev tillfrågad om att medverka nere i Köpenhamn ombord för de radiotekniska arbetena, och bland Ivvos meriter fanns också att han hade tidigare erfarenheter av arbete ute till sjöss. Ivvo var sen även med på Bon Jour vid den dramatiska sjöresan upp mot Stockholms skärgård, och vid årsskiftet medföljde han också till Åbo för de fortsatta arbetena där. Under denna period i Åbo blev dock Ivvo avskedad.
(5 januari 1936 - 19 januari 2020)

HEDMAN, Sten

(1942) - känd som kändis- och hovreporter emeritus. På Radio Nord var han programledare och hade bland annat hand om programmet Nordmorgon, där han uppfattades som en ung (19 år), pigg, glad och mycket driftig förmåga, startade bland annat "Elefantklubben". Hans unga ålder gav nackdelen att han fick avbryta jobbet på Radio Nord för lumpen vid Signaltrupperna i Uppsala från 1 dec 1961. På S1 råkade han bli logementskompis med de då ännu inte upptäckta radiopersonligheterna Ulf Elfving (1942) och Björn Elmbrant (1942). Sten gjorde under lumparperioden korta inhopp som Radio Nord-röst, och fick även förtroendet att på kvällen den 30 juni 1962 i direktsändning leda sorgearbetet i sällskap med Kaj Häger på Bon Jour innan 495m på mellanvågen för alltid släcktes ner. Närmast efter Radio Nord fortsatte han sin journalistbana på Bildjournalen.
Här nedan ses det medlemskort i Elefantskådarklubben, som kunde rekvireras från Radio Nords Nordmorgon.

HEILBORN, Gunnar
(15/3 1937) - en av de tekniker som kom till Radio Nord från Sandrewatelieerna.

Här ovan ses Gunnar i ett av Radio Nords kontrollrum med en besökande Christina Schollin både framför sig och på en bild uppsatt på väggen. Även Pelle Lönndahl finns med men är lite frånvänd kameran. Pelle och Gunnar hade jobbat en del tillsammans redan på Sandrews, där Gunnar hade börjat 1958. Hos Sandrews jobbade han mest i mixen hos Olle Jacobsson som var chef för Sandrews ljudavdelning. Ett av de projekt som Gunnar minns mest från Sandrews var ljudläggningen och mixen av Arne Sucksdorffs Indien-film "En djungelsaga". Det blev den första filmen hos Sandrews med magnetiskt ljud istället för det gamla optiska. Gunnar jobbade även som mikrofonbomhållare vid en del filminspelningar. En filmproduktion han särskilt minns är Änglar finns dom där ju Christina Schollin var i den kvinnliga huvudrollen.
På Radio Nord var Gunnar anställd i december 1960 och fanns med ända till slutet för stationen, och han minns jobbet som en synnerligen trevlig tid. Han jobbade t.ex. med Sten Hedman i "Nordmorgon", Gert Landin i "Toner för millioner" och Lennart Atterling i "Siesta". Under hela sin tid på Radio Nord var han på Kammakargatan och han är osäker ifall han någonsin gjorde något besök ombord på Bon Jour. När Jack sedermera ville införa självkör fick Gunnar chansen att göra sitt program "Bli min gäst" och även programpunkten Rendez Vous. När Sveriges Radios program (P2) med nästan samma namn i mitten av 2000-talet fyllde 100-programjubileum lät man Gunnar få berätta om sina insatser på Radio Nord, och recensenten i SvD, Magnus Bremmer, gillade Heilborns avdelning i programmet så pass att han skrev så här:
Musikvalen kunde dock varit festligare. Den dryga timmens höjdpunkt var istället ett gammalt klipp från Radio Nord anno 1962. Där hördes programledaren för dåtidens Rendezvous Gunnar Heilborn spisa swing av Nelson Riddles orkester, vilken han avannonserade med att utlysa en frisörtävling.

Efter några andra jobb blev Gunnar administrativ servicechef hos Broddmans. När sedan det företaget lades ned, blev det Esselte, där han jobbade som produktchef / inköpare i 25 år. Under senare år har Gunnar utmärkt sig med litterärt och fotografiskt skapande som en skicklig vykortsfotograf och med resehandböcker med stämningsfulla bilder. Här ovan ses ett Heilborn-vykort

HORN, Barbro von
(1920 - 2004) programledare för husmorsprogrammet "Barbros timme" med sändningstid 9-10 på vardagsförmiddagarna, men fick redan under sommaren 1961 efterträdas av Chris Wahlström med programmet "A la Carte, a la Chris". Barbro von Horn var skådespelare i ett dussintal filmer under 40-talet. Som flicka, född i Göteborg, bar hon efternamnet Lieberg och genom äktenskap 1942 med doktor Hans Ribbing blev namnet Barbro Ribbing.

  Jesper Hydén blev anlitad av Radio Nord för dagliga flygtransporter ut till sändarfartyget "Bon Jour" med den så kallade "droppen" - en vattentät plåtkanister som kunde lastas med inspelningsband, reklamkassetter, manus, färska morgon- och kvällstidningar, post etc. Den blev en betydelsefull livlina för Radio Nord, och Jesper Hydéns insatser gav en regularitet som han upprätthöll, sommar, höst, vinter och vår. Han brukade ta det som en lunchpaus och fick i sig ett par mackor på vägen ut över Östersjön. Väl framme vid Bon Jour ute på Östersjön gick själva "bombfällningen" till så att "droppen" hade en lång lina fastsatt och i andra änden av linan fanns ett lod. Från "Bon Jour" lades varje dag ut en flytboj på lång lina och utmed denna fanns korkflöten fördelade med jämna avstånd. Omedelbart före passage vid sidan om Bon Jour släppte Hydén ut linan så att lodet hamnade på ena sidan av bojlinan, och omedelbart därefter släpptes droppen så att linan lade sig över den lina som låg ute från Bon Jour. Sedan var det för besättningen ombord att hala in linan och droppen med dess värdefulla innehåll. Idén till detta kom från en spiondeckare, och genom Jesper Hydén testades om det i praktiken var en möjlig metod för dessa transporter - testet genomfördes i viken vid Lullehovsbron som förbinder de två mälaröarna Ekerö och Färingsö, och testet utföll direkt med full framgång.
  Hydén var annars i första hand flyglärare och ägare till Stockholms Nya Flygskola vid det lilla Skå-Edeby flygfält på Färingsö, det som även kallas Svartsjölandet, utanför Stockholm. Han var född i Skeda i Östergötland, och efter uppväxtåren i Linköping inledde han sin utbildning till pilot 1940 vid Flygvapnets skola i Ljungbyhed, där han blev en av de 55 som återstod av de 300 som antagits till utbildningen och blev en av de första Silvervingarna. Han fick sedan sin vidareutbildning till jaktpilot vid F 9 i Göteborg och skaffade sig erfarenheter som fjällflygare och flyglärare med bas i Kiruna. 1941 återvände han till Ljungbyhed och Eslöv som flyglärare i flygvapnet. 1945 började han som civil flyglärare vid Nordisk Aerotjänst i Norrköping. 1946-1948 flög Jesper Hydén för SAS på deras Syd- och Nordamerikarutter. Flygplanstyperna var DC 4 och i något fall "flygande fästningar", de amerikanska bombplan som blev kända under andra världskriget. 1949 arbetade han som lärare vid flygtekniska linjen vid Stockholms tekniska högskola samtidigt som han själv läste till ingenjör. 1956 spelades filmen "Åsa-Nisse flyger i luften" in, delvis på Skå. Hydén fick där vara stand-in som Åsa-Nisse i flygscenerna.
  Med sitt företag på Färingsö bedrev han flygskola under tre decennier. Affärsidén befrämjades av de lägre omkostnaderna på det lantliga flygfältet jämfört med de närmaste konkurrenterna på Bromma flygfält. Detta gjorde det möjligt för honom att tillämpa lägre avgifter för flygutbildningar. Han blev under de många åren den flyglärare som hade rekord i antal utbildade piloter i Sverige - vid flygskolan utbildades totalt cirka 5 000 flygelever, och så ansvarsfullt att flygskolan aldrig råkade ut för några haverier eller skador på personer eller flygplan. Han slog även det svenska rekordet i nonstopflygning, 50 timmar och 25 minuter i luften, och han hade ofta uppvisningar i avancerad flygning på flygdagar och andra liknande evenemang. Som avbrott i utbildningen av flygelever sysslade han med taxiflygningar.
  Under en period i början av 1970-talet, när Gambia blev ett nytt turistparadis hamnade Hyden i detta lilla land med syftet att idka turistflyg längs Gambiafloden med ett flottörförsett Cessnaplan och vid sidan om denna drev han en egen gambiansk flygskola och anlade ett flygfält.
  1977 sålde han sin flygskola på Färingsö och flyttade till Lund där han avled den 7 april 1996.

HYLINGE-Nordlund, Monica
(1938) - assisterade Raya Ravell i musikarkivet med registrering och fick ibland hoppa in som bisittare i program, bland annat till Lennart Atterling där hon framträdde som en påläst Italien-expert, och hos Larsan Sörenson och Topp 20 som piggelin flickröst.

HÄGER, Kaj
(1928-2000) nyhetsman, programledare som efter att han sänt in ett demoprogram anställdes i februari 1962. De allra sista veckorna för Radio Nord hade redan många i bemanningen slutat i företaget, och därför var det stor brist på hallåmän och främst nyhetsmän, av de som var vana vid tjänsten ombord. Vid pingsten, som 1962 inföll vid 9 juni, inledde Kaj den tjänstgöring som egentligen skulle ha varat i två veckor men som av omständigheterna blev hela månaden ut. Till sin hjälp fick Kaj den tillfälligt inhoppade Sten Hedman, som hade fått permission från militärtjänsten i Uppsala där han då hade varit i över ett halvår. Sten och Kaj blev de sista nyhetsmännen som fanns kvar, och tillsammans ledde de sorgearbetet på Bon Jour den 30 juni fram till midnatt innan 495 m på mellanvågen för alltid släcktes ner.

HÖIJER, Björn Fredrik
(1935-2018) med erfarenheter från Sveriges Radio och närmast som stockholmsredaktör för KvällsPosten i Malmö kom han till Radio Nord genom att han vid presskonferensen vid Fratis i november 1959 skulle göra en intervju med Jack, men det uppstod en så bra kontakt dem emellan att det slutade med att han på hösten 1960 blev anställd som den förste journalisten på stationen, och dessutom insatt som nyhetschef. Han var en av dem som fick medfölja ombord på Bon Jour vid den äventyrliga och oroliga resan vid julen 1960 från varvet i Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. Den goda kontakten med Jack förbyttes vid ett långt senare tillfälle i en tvärt uppkommen dispyt, och omedelbart avsked i början på juni 1961. Björn-Fredrik Höijers roll som nyhetschef övertogs då, och ända till Radio Nords upphörande, av Kjell Bergström, se d:o.

JANHEIM, Per-Erik
(1942) motorman på Bon Jour, jobbade på maskin. Han anställdes vid Radio Nord den 1 november 1961 som maskinchefen Thure Anderssons närmaste assistent och var med vid de dramatiska händelserna vid stormen i början av december 1961. Han fanns med på MS Bon Jour nästan ända till slutet för stationen. Efter Radio Nord jobbade han i Norrland åt Svenska Turistföreningen och Vattenfall med båtar.

JANSSON, Leif
Kock / jungrman / mässkalle på Bon Jour. Han berättar så här:
Det kan verka som om det var orimligt mycket personal ute på båten. Huvudorsaken var den internationella sjölagen om besättningskrav. Även om Bon Jour var registrerad under Panama-flagg gällde internationell sjölag. Just besättningens beskaffenhet var man noga med att kontrollera från myndighetshåll den gången vi gick in i Sandhamn för nödhamn. Vill minnas att det uppstod lite palaver på grund av att maskinchefen (Thure Andersson) inte var ombord vid tillfället utan hade sin lediga vecka. Saken utreddes av sjöfartsinspektionen har jag för mej.
Normalt var det så att befälen turades om med sina ledigheter såsom när kapten var ledig blev styrman fartygschef å maskinchefen och förste maskinisten turades om. Alla i besättningen jobbade en vecka å ledig en vecka i land utom befälen som hade 14 dagars schema.
En liten kuriositet med anställningen på båten var att som sjöman hade man väldigt bra betalt. Min lön som kock/jungman var 450 kr/månad + 50 kr i matpengar när man var ledig iland att jämföra med när jag efter Radio Nord-tiden jobbade i handelsflottan. Då var lönen för en kock/jungman 280 kr/månad.
Nu på ålderns höst är det härligt att bli påmind av ungdomsminnena, jag var vid den tiden 16 - 17 år och fortsatte sedan till sjöss i ett antal år

JOHNSSON, Bo - försäljningschef på Radio Nord. Såvitt känt tillkom han som anställd rätt sent till företaget.

JOHNSSON, John (1913 - 15 okt 1992) trygg kapten ombord på Bon jour. Han ersatte vid nyåret 1960-61 den kapten som fört Bon Jour från Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. John Johnsson var född i Frötuna i Uppland, gift med Ruth (1918) sedan 1942. Till jobbet på Radio Nord engagerades han via kontakter med grannen Ebbe Jularbo, de råkade båda bo vid Gullmarsplan och förblev mycket goda grannar genom åren. John Johnsson var befälhavare ombord även vid de oroliga händelserna i stormovädret i början av december 1961 när Bon Jour efter förlorat ankare och maskinproblem tvingades söka nödhamn i Sandhamn.

JULARBO, Oscar Eberhardt "Ebbe"
(11 januari 1915 - 8 januari 1991) son till Gerda och Carl Karlsson (sedermera Jularbo). På Radio Nord assisterade han Raya Ravell i musikarkivet. Han föddes i Stockholm och liksom fadern en legend som dragspelsmusiker, ofta kallad Jularbo J:r. Som tioåring framträdde han tillsammans med Calle Jaerde i Barnens Brevlåda med fiolspel 1925, men från hans tidigaste tonårstid övergick han till dragspelet och från 1930 turnerade han med sitt dragspel på olika dansbanor. Från 1931 arbetade han i faderns musikaffär i Gamla Stan och året 1933 medverkade han för första gången i grammofoninspelning. Ebbe hade en snabbare, mer jazzartad spelstil än fadern och 1937 gjorde han med Erik Frank en för sin tid mycket modern skivinspelning av Bugle Call Rag och Accordionola. Från mitten av 40-talet började han turnera med egen trio där Henry Fox och Skägget Häggblad ingick, och trion utökades. Under åren 1953 och ända fram till 1964 ingick Ebbe i Carl Jularbos orkester. Han komponerade även melodier, den allra första som blev inspelad var Osbyminnen (inspelad f.f.g. 1940), Lördagsfröjd och Lena-schottis (1944), Evapolka (1951), Vals i lekstugan (1955), Vals på Österskär (1956), tillsammans med fadern Midnattssol över Pajala (1963) och i samarbete med Henry Fox komponerades bl.a. Rockstaschottis. Hans förmåga som musiker togs även i anspråk för en hel del jinglar och reklaminslag för Radio Nord. Med hustrun Katja fick han döttrarna Lena (1944) och Eva (1951). Han förärades Fred Winter-stipendiet 1975. Efter tiden på Radio Nord turnerade han ofta i par med Bertil Boo.

JULARBO-Brauner, Lena
(28/10 1944) en då 16-17-årig dotter till Eberhard Jularbo som medverkade i arbetet i musikarkivet, liksom hennes far. Efter Radio Nord jobbade hon på Cupol.

JÄGERSKIÖLD, Stig
(1911 - 1997) - professor i folkrätt - uttalade sig våren 1962 om "Lex Radio Nord" ur folkrättsperspektiv och framhöll att "vårt land är icke folkrättsligt förpliktigat att vidtaga den aktuella lagstiftningen" och ansåg att "lagstiftningen står i strid mot svensk folkrätt". Regeringen hade gjort försök att få medhåll från andra framstående jurister att det skulle förelegat en folkrättslig förpliktelse till lagstiftningen, men detta försök hade nesligen misslyckats. Stig Jägerskiöld var vårt lands främste expert i ämnet folkrätt och författare till många skrifter i ämnet, bland annat följande: Folkrätt och inomstatlig rätt (1955), Svensk tjänstemannarätt (1956-59), Allmän förvaltningsrätt (1958), Ett folkrättsbrott och dess bedömning år 1690 (1962), Juridik och politik (1963), Handbok i folkrätt under neutralitet och krig (1971). Mer om Stig Jägerskiöld här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_J%C3%A4gerski%C3%B6ld

HANNUS, Ivvo (5 januari 1936)
Född i Estland. Teknikchef ombord på sändarfartyget och medföljde under den mycket äventyrliga sjöresan från Köpenhamn kring julhelgen 1960. Under de ombyggnadsarbeten av Bon Jour som utfördes på skeppsvarvet i Åbo från nyåret 1961 blev Ivvo hastigt uppsagd och ersattes som teknikchef av Ove Sjöström (se d:o) .

KALLÉN, Erik Göran Torvald
(1930 - 1980) Kock ombord på Bon Jour. Anställdes bara två veckor innan de oroliga upplevelserna i stormovädret i början av december 1960. Hade innan Radio Nord varit två år till sjöss i annan trafik.

(1922-2002) nyhetsman, PR-chef och även programledare för bland annat De Tio på Radio Nord. Han hade journalistiken i blodet - fadern skrev under signaturen Ikkar kriminalreportage på DN. Kaj tog sin utbildning vid det som då kallades Svenska Journalistskolan och hamnade 1956 först vid Lidmanpressen och senare som informatör hos TCO, SAS, Rädda Barnen, och jobbade även hos några filmbolag innan han på hösten 1960 kom in som en av de allra först anställda på Radio Nord efter att ha mött Jack Kotschack vid en träff med Filmpublicisterna. Han började som presschef på nyhetsredaktionen och arbetade journalistiskt på Kammakargatan och även ombord på sändarfartyget i början, men övergick senare som copywriter med övergång mer och mer till programsidan och ansvarade först för programmet De tio under programseriens första tid. Han gjorde även programmet Siesta som direktsändes från Bon Jour. Hans trygga stämma nyttjades mycket för spekerjobb i bland annat reklaminslag i studiorna på Kammakargatan, där han blev alltmer fast stationerad.
Med sin hustru Elsie (1922-2004) fick han två söner, födda 1949 och 1952, men äktenskapet upplöstes med skilsmässa i mitten av december 1961, alltså mitt i Radio Nord-äventyren. Äldste sonen Tommy berättar:
"Pappa hade en rolig tid på Radio Nord, liksom de andra som jobbade där. De var ju alla pionjärer och banbrytare som var med om det stora experimentet. En spännande tid även för mig som (nästan) tonåring - jag fick vara med pappa på olika jippon på Radio Nord. Det var hattvisning på Strandvägen, twisttävling i Eriksdalshallen och nån gång var jag med när pappa skulle leverera post- och musikbandsändningen till Bon Jour via flygplatsen i Skå. Och hela tiden åkte vi i en liten röd DAF som var märkt med Radio Nord på dörrarna. Jag blev extra populär bland kompisarna i bostadsområdet för jag hade alltid tillgång till de tryckta topplistorna, som jag kunde dela ut.
Pappa levde mycket passionerat för sitt jobb och den mesta tiden jobbade han också sena nätter. Det blev inte så mycket över för familjen, och till slut tröttnade min mamma, och deras äktenskap tog slut, och pappa flyttade hemifrån. Men det var ändå tydligt att han var stolt över mig och min bror och han försökte ha tid med oss så mycket det gick. Så för oss blev det faktiskt inte så stor skillnad mot tidigare - vi träffade pappa en hel del ändå och då blev det kvalitetstid.
Jag minns inte att vi pratade så mycket om Radio Nord, pappa och jag. Men jag är mäkta stolt över honom och det jobb han gjorde. Det var ju spännande för oss alla med artisterna, all musik, och känslan av att ge människor det som regeringen / riksdagen inte ville att folk skulle få. Jag tror att tiden med Radio Nord var en glädjefylld tid för pappa. Under resten av sitt liv visade han på många sätt hur mycket Radio Nord betydde för honom och han deltog gärna i olika minnesaktiviteter om Radio Nord.”
Ja, så berättade alltså sonen.
Trots att Kaj sedermera fick avsked från Radio Nord utryckte han senare aldrig något annat än glädje över den tid han hade fått vara med i gänget, och det faktum att han fick avsked utelämnade han helst. Det var i februari 1962 som uppsägningen kom sedan han under en längre tid försökt övertala Jack om att få slippa tjänstgöringen ute på båten och istället tillhöra landredaktionen - av familjeskäl. Detta ledde dock in i ett raseriutbrott från Jack, vilket slutade i en omedelbar uppsägning. Kaj fortsatte efter Radio Nord sin journalistbana hos TT, där han först hamnade på Utrikesredaktionen, senare på TTs radioredaktion och blev där dess chef under åren 1975 till 1987. Där fick han snart gå under samma epitet - "Mr. TT" - som tidigare burits ännu mer mångårigt, från 1938 till 1975, av hans företrädare på posten, Uno Stenholm (1910-1976), och så fortsatte det under 60-, 70- och 80-talen för Kaj. Kajs röst kom också till nytta för Stockholm Taxi, där han länge blev deras inspelade telefonröst för att ingjuta lugn hos uppringande kunder. Han var också med både redaktionellt och med sin röst vid sammanställningen av CD-boxen med klassiska radioreferat - "Vårt 1900-tal".