SVENSKA RADIOARKIVET
the most unusual program for a selected location in Sweden in December 1961 there was drama when the boat was nearly capsized
 

Sällan var det så glassigt som många trodde.
Kaj Häger tar här språnget till arbetsplatsen.

 

PERSONER KRING RADIO NORD

På den här sidan finns beskrivningar av personer som antingen var anställda hos Radio Nord, eller som hade stark anknytning till företaget. Ett exempel på personer av senare kategorin var bland andra Jesper Hydén, som inte var Radio Nord-anställd, men som med sina dagliga arbetsuppgifter hade en avgörande påverkan på företagets verksamhet. Andra liknande personer var Radio Nords advokat Mauritz Grünberger, eller John Broddman, Radio Nords flitigaste annons-kund.

Vi startar texten här nedan med att beskriva hur det var att jobba på Radio Nord, för att senare ta beskrivning av person efter person i bokstavsordning. Om felaktigheter eller ofullständigheter finns i texten är jag tacksam för hjälp - skriv till radioarkiv@gmail.com

Att jobba på Radio Nord...
Personalen på Radio Nord kan i viss mån delas upp i två skilda kategorier:
dels de som tjänstgjorde i högkvarteret Kammakargatan 46 i Stockholm, och dels de som tjänstgjorde ombord på sändarfartyget. Det fanns även personal som växlade mellan de två arbetsplatserna, men för de flesta ombord förekom det nästan aldrig att de visade sig i lokalerna i stan. Bland de cirka 15 ombordanställda fanns sändningstekniker, journalister, och så fartygspersonalen i form av kapten, styrman, matros, motorman, kock m.fl. Det kan förefalla som en överdrivet stor fartygspersonal för en båt som mer eller mindre permanent skulle ligga still för ankar, men det var försäkringsvillkoren som krävde denna bemanning.

De ombordvarande teknikerna var i flera fall rekryterade bland personer med bakgrund som radioamatörer. De hade sändartekniskt kunnande och en mångsidighet och verkstadsvana och skulle kunna greppa allt från motorproblem med generatorerna ombord till service på grammofonverk och bandspelare. De skulle också fungera som ljudtekniker vid sändningarna.

Två tekniker på Kammakargatan 46 - Bengt Törnkrantz och Lasse Klettner

Vid rekryteringen av tekniker till Kammakargatan råkade den för Radio Nord lyckliga omständigheten föreligga att fem kvalificerade ljudtekniker just då råkade vara lediga till ny anställning - Bengt Törnkrantz, Pelle Lönndahl, Nils Skeppstedt, Tage Sjöborg och Gunnar Heilborn. De hade arbetat på Sandrews stora ljudatelje på Lästmakargatan 18 i det centrala Stockholm, och det var förresten där som de allra tidigaste Radio Nord-jinglarna hade spelats in i december 1959, bland annat "Blackbird". Den enorma studiolokalen hade ursprungligen byggts för funktion som inbyggd tennishall med måtten 12x25 meter och en höjd om 8 meter under det välvda taket. Huset hade en gång i tiden ägts av finansmannen Ivar Kreuger, men efter hans död användes lokalen högst upp på tre trappor av Irefilm, från 1931. Sandrews övertog lokalen 1938 och hade under de sista åren på 50-talet använt den för musikinspelningar. Härifrån gick även den så kallade Ingo-natten i slutet av juni 1959 med sändning via Radio Luxembourg. Men huset revs 1960 - se huset innan det revs

Den mest svårundgängliga personalkategorin på Radio Nord var de som arbetade kring nyhetssändningarna. När nyheterna tillkom i april -61 hade man för det mesta två redaktörer vardera på landredaktionen och två på båten. Redaktörerna på Kammakargatan började arbetsdagen kl. 3 på morgonen med koll av morgontidningarna för att få aktuellt material och redigera om för radiobruk. TT:s "nyhetssändningar" över telefon 0710 bevakades. SRs tidigaste nyhetssändningar avlyssnades. Via radiotelefonen ringdes nyheterna sen ut till Bon Jour, där de spelades in på band för utskrift. I landredaktionens rutiner ingick även att genom rundringning kolla av med polisen och brandkåren, och när sporthändelser var igång ringdes de viktigare sportarenorna för att få fram resultat.


Lasse Nestius mitt i en nyhetssändning. Högerhanden är i beredskap för att aktivera "beepern" som gav pipsignalerna mellan nyhetstelegrammen.

Nyhetsredaktionen på Bon Jour samlade in nyheter från utländska radiostationer via de kortvågsmottagare de hade för detta, en National NC 400 och en Hallicrafter SX-100 . Bland annat kollade man BBC och Voice of America. Via FM-radio avlyssnades också SRs sändningar för jämförelsen.

"Här är Kaj Häger, nyhetsredaktionen på sändarfartyget Bon Jour". Kapten John Johnsson kikar in genom den öppna luckan - han behövde ingen radio för att få senaste nytt.

Lösningen med landredaktionen fick dock till följd att samtal via Stockholm Radio ibland blev så tätt återkommande, och medförde i sin tur så orimliga kostnader för företaget att det blev nödvändigt att dra åt bromsen för denna trafik av sparsamhetsskäl. Direktiv om detta, från Jack, infördes under sommaren 1961. Under hösten 1961 blev det dock betydligt värre när statliga order till Stockholm Radio förbjöd alla samtal utom i händelse av sjönöd. Det medförde att landredaktionens betydelse minskade, om än inte upphörde helt. Nyheter kunde fortfarande förmedlas ut till fartyget via "droppen" som flögs ut till sändarfartyget varje dag strax före lunchtid. Men fördelningen av redaktörer ändrades med fler ute vid sändarfartyget och färre i stan.

Detta sammanföll också med att kraven allt mer stegrades på redaktörerna att de förutom allt annat även skulle iklä sig rollen som trivsamma skivpratare i direktsändning ute på båten. Detta skedde därför att Jack hade kommit till insikten att direktsändningarna gav mer liv och närhet. Det var visserligen en bra teori, men när man i efterhand lyssnar på hur de direktsända programmen lät så var väl nyhetsredaktörerna i regel ytterst återhållsamma med att skivprata. Kanske var det svårt att hålla hög svansföring samtidigt i de två så olika rollerna av nyhetsuppläsare med hög auktoritet, och sedan vara trivselputte i skivpratandet. Såvida det inte handlade om någon större nyhet som just kommit in, då Radio Nord oftast var snabbast på avtryckaren som nyhetsförmedlare.

Personalen på sändarfartyget var uppdelad i skift med två veckors tjänstgöring och en veckas ledighet i land. För alla på sändarfartyget var det jobbigt och trångt, ofta kyligt och rått och under frivakter var det inte så bra möjligheter till någon givande fritid. Alla har vi nog svårt att fullt ut tänka oss in i hur det vore att under ett par arbetsveckor inte ha någon möjlighet alls att ringa eller ta emot samtal från sina närstående. Så blev det för alla ombord sedan användningen av radiotelefonen förbjöds från myndigheterna. Många personer kom och försvann, det var hög omsättning bland sändningstekniker och journalister ombord.

Många bland de som var anställda på Radio Nord har vittnat om hur hastigt det gick till när de fick sin anställning. Visserligen var det nog inte Jack som direkt handhade nyanställningar, men det var säkert fyllt av Jacks anda när underordnade chefer anställde folk. Ofta gick det ganska lätt att bli anstäld, men om man inte passade sig, och det man åstadkommit inte passade Jack, så kunde man ännu hastigare åka ut, nästan på händer och knän.Sen fanns andra som från de nyrestaurerade fräscha lokalerna på Kammakargatan aldrig behövde sätta sin fot på Bon Jours däck. Bland dessa fanns främst Gert Landin och Larsan Sörenson, och sannolikt var inte heller Lennart Atterling någonsin där. De här tre var de högst prioriterade bland personalen.

På fjärde plats bland de högre prioriterade bland hallåmännen kom Kaj Karlholm. Han tjänstgjorde visserligen en hel del på Bon Jour men av familjeskäl ogillade han starkt att bli utkommenderad dit. Denna ovilja ledde honom så småningom också till att bli en av de mycket hastigt uppsagda, vilket skedde i början av februari 1962. I den tidningsartikeln i samband med Kaj Karlholms avsked motiverade Jack Kotschack sin åtgärd så här...
"De som inte kan finna sig i att från sändarfartyget Bon Jour jobba för Radio Nord har inget i företaget att göra."

Hur många anställda fanns det på Radio Nord? Det varierade förstås från augusti 1960, när de första anställda var 13 personer, till de 60-talet anställda som fanns i maj 1962. Här nedan på denna sida har jag försökt beskriva samtliga med anställning eller annan stark knytning till Radio Nord. Men först kommer här en bild som visar manskapet vid sändarfartyget en dag i maj 1961. Här finns Kaj Karlholm som vinkar längst till vänster. Jag tror mig också kunna urskilja Jan Gunnarsson till höger om kockan Greta Gustafsson och kapten John Johnsson står uppe på kommandobryggan. Men kan någon namnge de andra?

ABRAHAMSEN, Christer
(27/6 1942) ljudtekniker på Radio Nord. Han blev året 1976 regissör och manusförfattare (medförfattare Niels Halding och Tom Lazarus) för spelfilmen "Drömmen om Amerika" som handlade om de för mord dömda kumpanerna Hjert och Tektor, och om avrättningarna av desamma som blev de sista offentliga avrättningarna i Sverige. Christer Abrahamsen har sedan dess varit verksam som filmproducent med filmer såsom Yrrol (1994), Jönssonligan på Mallorca (1989), Morrhår och ärtor (1986), Svindlande affärer (1985) m.fl.

AGEHED, Kenneth
(1941), sändningstekniker på Bon Jour. Efter att Radio Nord hade sänt anrop om att en sändningstekniker söktes, och Kenneth sökte jobbet, blev han bums anställd vid intervju hos Ove Sjöström. Kanske bidrog det att han, liksom Ove, var sändaramatör (SMØXJN), eller så var det för att Kenneth, då ännu bara 20 år, redan hade varit mycket på sjön och varit radiotelegrafist i lumpen. Arbetet som tekniker på Bon Jour fyllde arbetsdagarna med råge, har Kenneth berättat. När man inte hade direkt sändningstekniskt ansvar arbetade man med tekniskt underhåll av olika slag. Antingen nere i sändarrummet med mätutrustning där, och rummet var också inrättat som utrymme för underhåll på bandspelarutrustningar, avmagnetisering av band m.m. Kenneth förekom även i arbete som disc jockey vid direktsändning i fåtal fall och med mixning och övergångar mellan grammofonskivor och band. Han blev också teknikern som hade det allra sista arbetspasset på Bon Jour och tjänstgjorde hela sista kvällen. Det var han och Pelle Lönndahl som sedan tog sig nedför lejdaren till sändarrummet för att stänga av 495m / 606kc vid midnatt.
Efter att Radio Nord upphört arbetade Kenneth först i lite olika sysslor, pluggade vidare och arbetade samtidigt bland annat som lastbilschaufför. Senare hamnade han i arbete med militärelektronik och avancerade storartat genom åren till forskning inom partikelfysik vid KTH.

Min bild av Kenneth Agehed vid Radio Nords 50-årsjubileum 2012

ANDERSSON, Thure Lennart
(1916 - 1999) Maskinchef på Bon Jour. Han föddes i Göteborgs Haga. Bytte senare i livet efternamn till Ackenäs. Med hustrun Sonja Magnhild Linnéa (1918 - 1987) fick han en son, Stig Lennart Ackenäs (1943 - 2000). Efter hustruns frånfälle flyttade Thure tillbaks till sina göteborgska hemtrakter.

ATTERLING, Lennart (1931-2009)
Lennart Atterling fotad av mig 1981

hallåman med förflutet som skådespelare och även erfarenheter från amerikansk radio och TV, som han studerat och även arbetat i under en åtta års vistelse i USA. Innan Radio Nord hade han med start 1959 jobbat på Skånes Radio Mercur, och sedan haft planer på en egen radiostation för Mellansverige och främst Stockholmsområdet. De här planerna lär ha varit rätt långt gångna, även finansiellt, när han en dag fick kännedom om ett helt annat radioprojekt, och fick kontakt med Jack Kotschack, vilket slutade med att Lennart blev anställd på Radio Nord. Där blev han från start en av de tre främsta rösterna, vid sidan om Gert Landin och Kaj Karlholm för reklaminslag, men han var också van som självkörande programledare. Hans främsta jobb blev programmet Melodispegeln som gick på förmidddagstid vardagar mellan 11-12 med mjuk och smeksam musik, och han hade på lördagseftermiddagarna hand om programmet Melodiposten, dit lyssnarna själva skrev in om sina önskeskivor. Han blev också programvärd för ett av Radio Nords mest udda och också mest kortlivade försöksprogram, Buona Sera Italia, med prat om det soliga och då mycket pittoreska semesterlandet och musik därifrån. Från sensommaren 1961 upphöjdes han till programchef men blev 4 månader senare i starten på februari -62 abrupt nedflyttad från denna post.. Av denna orsak valde han då att med omedelbar verkan säga upp sig helt från Radio Nord. Efter tiden där arbetade han under åren mest som frilansande AV-producent och inom reklamproduktion.

AVELLAN, Tom
(1945 - 1999). Maskinist / motorman på Bon Jour, son till Raya Ravell. Var med under stormnatten, december -61, och omnämns i Jacks bok för hjältemodiga insatser. Förblev genom livet en stjärna på att trimma motorer, både i båtsammanhang och rallybilmotorer och hade egen motorverkstad på Idungatan i Stockholm. Han anlitades och fick fara runt i rally-Sverige till Falkenberg, Anderstorp, Kinnekulle, Mantorp och även i Finland. Sonen, Richard Avellan (1976), är civ.ing. Chalmers.

BAXLEY, Ron
kom från Gordon McLendons WYSL, Buffalo, USA och enligt krav från Gordon gav Jack honom motvilligt jobbet som programchef. Ron hamnade mitt i en motsättning mellan Jack och Gordon om vilket sound och musikformat Radio Nord skulle ha. Tanken från Dallas var att Ron skulle coacha stationen och dess personal enligt de ideal som fanns beskrivna i Gordons Policy Books. Dessa ideal var en framgångssaga i amerikansk radio, och självklart skulle samma format ge framgång också i Sverige, var tanken. Jack hade studerat Gordons koncept och följde hans idéer i många avseenden. Men Jack hade egna idéer för ett svenskt "hemvävt" format med stor variation som skulle vara något mer än enbart ungdomsradio. Det handlade om att nå så många som möjligt av de potentiella lyssnare som fanns inom täckningsområdet. När lyssnarsiffrorna under Rons ledarskap drastiskt sjönk var Jack snabb att avpollettera honom från programchefsposten som han då hade haft under sommaren -61. Ron fick återvända till USA, där han sen fick en lång och framgångsrik fortsättning på sin radiokarriär. Ron finns förevigad från sin tid på Radio Nord i en aldrig sänd programinspelning som är ett kul exempel på hur Radio Nord hade kunnat låta i Dallas-tappning.

BENNWIK, Tommy
(1941) tekniker på Radio Nord. Senare på SvT som producent / bildproducent med många populära produktioner, bland andra: "Svensson Svensson", "Lorry", "Sjukan", "NileCity", "Detta har hänt" och "Rederiet". Kanske det var ett sidospår från sistnämnda serien som ledde till den Radio Nord-special som gick som påskaftonsnöje i TV1 1994, där man med Tommy Bennwik som producent sände en nostalgisk artistshow med Ray Adams, Siw Malmkvst m.fl. i en miljö som skulle likna ett Radio Nord men förlagt till en finlandsbåt.
Pressmeddelande Kanal 1 Nöje 23 feb 1994
Röster i Radio-TV 1 april 1994

BERGMAN, Hadar
(1939) sändningstekniker på Bon Jour, senare tekniker på Sveriges Radio, och även filmmixare på Göteborgs-TV med bland annat TV-serier som Hem till byn resp. Kurt Olssons Julkalender

.

BERGSTRÖM, Kjell
(6 januari 1937 i Karlstad - 21 aug 2014) nyhetsman som anställdes från våren 1961 och från sommaren det året upphöjdes till nyhetschef efter att Björn-Fredrik Höijer avskedats (se d:o).
Lite ur Kjells brokiga bakgrund innan han fick jobbet på Radio Nord: Från 1954 som 18-åring arbetade han ombord på ett linjefartyg mellan skandinaviska och amerikanska hamnar. 1955 var han chaufför vid Stockholms Bryggeriers laboratorium. 1956 jobade han på SAS tillsynsverkstad på Bromma. 1957 var han djurskötare på bakterologiska centrallaboratoriet i Stockholm samt chaufför på Skytteholms säteri. 1958 skaffade han sig journalistisk praktik vid Stockholms-Tidningens ungdomsredaktion.
1959 arbetade han med bokföring på sin styvfars företag vid sidan av jobbet på Stockholms-Tidningen. Han var fångad av journalistiken och hoppade av gymnasiet våren 1958 i sista ring och fick heltidsjobba på Stockholms-Tidningen och på United Press International, en amerikansk nyhetsbyrå där han mestadels hade sitt arbete i Stockholm men fick även ett halvår i Marocko. 1960 jobbade han i USA och blev där även inkallad hos amerikanska arméns underrättelsetjänst.
När han 1961 fick anställning på Radio Nord hade han kanske en viss hjälp i att han hade en styvfar som varit skolkamrat med Jack Kotschack. Kjell hoppade ett år senare av jobbet på Radio Nord och våren -62 övergick Kjell till en anställning hos Bunge-Meyers PR-byrå i Stockholm. Samma år blev han placerad som platsrepresentant för flygbolaget Transair på Malaga och förblev i deras tjänst till 1965. Kjell Bergströms curriculum vitae är fyllt med många höga poster, bland annat som informationskonsult åt amerikanska handelsdepartementet, franska jordbruksdepartementet och det svenska exportrådet för den mindre industrin. I hans cv fanns dock inget ordat om Radio Nord.

Kjell Bergström med fru på foto från 2004


BERSELIUS, Inga-Britt, dopnamn Inga-Britte Kristina, född 3/7 1939 i Danderyd.
Hon var Jack Kotschacks stillfulla sekreterare och hon fortsatte i den rollen även efter Radio Nords upphörande. Trots hennes viktiga position i företaget finns hon av Jack, i hans bok, omnämnd med endast en kort mening: En särskild eloge vill jag ge min sekreterare Inga-Britt Berselius som med nit och skicklighet höll reda på både papper och tider i allt detta virrvarr.
Något halvår efter Radio Nords upphörande gifte hon sig med en flygkapten men skilde sig senare. Från 1970 var hon bosatt i Danderyd, men vad som senare hänt henne är höljt i totalt dunkel.

 

 

BJERKE, Kaj
född 1937 i Stockholm. Son till Metronomechefen Mats Bjerke och jobbade som ljudtekniker på detta skivbolag. Genom sitt jobb hade han en del känningar till ljud-folk på Radio Nord, och det var med hjälp från bland andra studiochefen Pelle Lönndahl som han fick Nord-jobbet. Kaj jobbade som ljudtekniker, förstås, men också som producent och programledare för jazzprogrammet Studio 3. Kaj blev kvar på Radio Nord ända till slutet, och följde sedan med Pelle Lönndahl till ett jobb hos TV-aktuellt där han skötte ljudet vid reportageinspelningar. I april 1963 fick han nog av den hierarkiska arbetsplatsen och sade upp sig och flyttade till Köpenhamn. Där jobbade han hos den danska agenturen för Muzak, förlaget som specialiserat sig på det som ibland kallas hissmusik. Efter 13 år i Köpenhamn flyttade han tillbaka till Sverige via skånska Åstorp, där han etablerade ett dataföretag.

 

BJÖRKLUND, Björn
sändningstekniker ombord på Bon jour. Var med i de stormiga upplevelserna i början av december 1961.

BRANDELIUS, Harry

 
Mikrofondomptören Harry Brandelius

(1910-1994) programledare på Radio Nord. Han var i sina yngre dar ämnad för affärsvärlden och hade för detta skaffat en gedigen handelsutbildning från bland annat Schartaus handelsgymnasium. Med sången som enbart hobby gav han sig in som säljare och blev också innehavare av Stockholms Resebyrå. I rollen som Sveriges förste charterarrangör var han dessutom själv ofta guide, främst på resmål som Wien och Venedig, och utan att känna städerna så väl, men han var så road av jobbet, och säkert också en god och glad underhållare på resorna, och det gick väldigt bra för honom.
Efter en revydebut 1930 och efter att han kom med i Hellas-revyn och där fick bekantskap och hjälp från Åke Söderblom (1910-1965) öppnades vägen mot den storslagna artistkarriär han så småningom skulle få. Det skulle bli över 600 inspelningar som skivartist, men han var i ännu högre grad estradsångaren som tog tag i publiken och sjöng med glad och lätt dallrande vibrato från folkpark till folkpark, och även med turnéer i USA och andra länder. Hans framgångar fortsatte igenom depressionstider, folkhem, beredskapsår, ransoneringstider, rock och pop. Mot slutet hann han med att göra rockvideo av sin största succé "Nordsjön”, vilken hans trognaste fans säkert ondgjorde sig över, men han själv framhöll som det roligaste han gjort. Med 6 framgångsrika decennier bakom sig från revydebuten 1930 kröntes hans artistbana när han 1990 röstades fram som "Århundradets schlagerartist".
Med tiden blev han även rutinerad som programledare både i radio och i TV, och vid övergången till Radio Nord hade han just avslutat en succéfylld tid som programledare i TV-serien "Storstugan". Programmet på Radio Nord fick namnet "Harry på däck", och det var tänkt att anknyta till den saltstänkta image av äkta sjöman som Harry odlat genom åren med många visor i denna genre. Men på Radio Nord ville det sig inte alls, och programserien blev en kort historia. Programmet sattes till fredagarna med två timmar, där Harry, med visserligen lysande förmåga, presenterade skivor och kåserade kring minnen från artistlivet. Skivurvalet i programmet var det normala för Radio Nord, blandat svenskt och utländskt och med variation i genrer. Kanhända hade det lockat större publik om musiken avvägts mer till Harry Brandelius egna, lite äldre publik. Men det var till alla grupper i publiken man ville nå, och när han med sitt anspråk på gage inte lockade till sig fler lyssnare än vad Radio Nords egna hallåmän fick, lades programmet ner efter endast två försök.

BRANJE, Lars
(1934) nyhetsman stationerad på Bon Jour - några år tidigare flygare vid flygvapenflottiljerna F12 i Kalmar och F1 i Västerås. Han flög J32 "Lansen" och på F16 i Uppsala flög han även J35 "Draken" och hade känningar till nästan samtliga fältflygare inom Flygvapnet. Lasse fick 1957 överge sin flygkarriär på grund av svåra synproblem som följdes av Europas första hornhinnetransplantation med lyckat resultat, men bara så att han fick syn på ena ögat. Under åren efter 1957 var han först en så kallad volontär för att gå i lära i journalistyrket hos Norrlandsposten i Gävle, där han avancerade till sportchef. Under en kortare tid arbetade han sedan på Svenska Dagbladet innan han den 1 juni 1961 började sin anstälning hos Radio Nord. Lasse blev den som först i Sverige, den 18 september 1961, kunde meddela budet om Dag Hammarskiölds död efter flygkraschen mellan Leopoldville och Nord-Rhodesia. Själva nyheten hade först Ove Sjöström uppfattat via kortvågen, och Lars Branje kunde snabbt göra ett kunnigt inslag i nyheterna om den dramatiska händelsen, och Lars var dessutom personlig vän till både kaptenen och styrmannen ombord på det förolyckade planet, ett DC-6b.
Lars Branje blev dock sedermera avskedad av Jack. Detta meddelar Jack i ett memo till nyhetschefen Kjell Bergström den 7 mars 1962 på följande sätt: "Lars Branje är avskedad och får gå på stubben (nu är du väl nöjd)" se
Lars hade ändå inga problem av denna motgång utan kom tämligen omedelbart på en anställning hos Sveriges Radio och jobbade med Dagens Eko-inslag och inslag för programmet Journalen, där han ofta dessutom satt som programledare. Ett inslag som Branje medverkade i för Journalen blev dramatiskt i överkant. Han flög som andrepilot en Lansen från F1 i Västerås, och meningen var att göra en tvär överflygning över Radiohuset i Stockholm för ljudeffektens skull. Förstepiloten Sigge Johansson lade planet i mycket låg bana in mot Radiohuset där meningen var att åstadkomma en ljudeffekt live i programmet "Nattredaktionen" med Fritiof Haglund och Britt Edwall. Men då J32:an befann sig 30 sekunder sen i tid till den överenskomna tiden exakt 23.32 så ökade piloten Johansson farten och åstadkom en så kraftig ljudbang över Skansen, där hela Leif Kronlunds orkester spelade vid dansbanan, att orkestermedlemmarna fick lock för örona. Lars Branje satt samtidigt i cockpit och rapporterade om flygningen i direktsändning. Det blev en hel del skandalskriverier om händelsen efteråt i pressen, och Lars Branje blev särskilt uppkallad till radiochefen Rydbeck för att ge en förklaring till händelsen.

BRODDMAN, John
John Broddman (1937 - 2006) var mannen bakom Broddmans-butikerna. Han drev företaget tillsammans med sin far Georg Broddman (1902 - 1985). John Broddmans främsta fritidsintressen var tennis och bridge. Kanske var det det där med tennisintresset som sammanförde John med tennisentusiasten Jack Kotschack.
På något sätt verkar det där med Radio Nord-reklamen ha varit en förutsättning för företagets explosiva tillväxt i först Stockholmsområdet. Senare, efter att Radio Nord stängt, blev Broddmans-butikerna stora i Skåne med hjälp av reklamen på Radio Syd. På Radio Syd körde de med samma jingel som ursprungligen skapats av Henry Fox på Radio Nord.

"Gör Broddmans Broddmans till er affär,
för Broddmans-Broddmans ju billigare är...."

När jingeln skapades fanns två Broddmans-butiker, och i jingeln upprepas varumärket två gånger. Senare tillkom en butik till, på Sveavägen, och då var det Larsan Sörenson på Radio Nord som började köra med det ständiga upprepandet av "Broddmans-Broddmans-Broddmans". Reklamen utmärkte sig just med sin ständiga upprepning, och väckte nog irritation bland lyssnarna ibland, men de strömmade till butikerna, så reklamen vann sitt syfte.
Men efter att radioreklamen försvunnit - även från Radio Syd - blev det alltmer surt att få affärerna att gå ihop.
John Broddman gick barnlös genom livet, och därför finns det inte längre någon svensk med detta slagkraftiga efternamn.

Butikskedjan Broddmans fanns under bolaget J A Broddman Aktiebolag. Ursprungligen hade släkten namnet Borodsky.
Broddmansbutikerna sålde de stora välkända märkena av film, kameror, radio, TV och även musikinstrument och skivor. Broddmans sålde alltså kvalitetsprodukter, men det som märktes mest var Broddmans starkt priskonkurrerande roll gentemot övriga radio- TV- och fotohandeln genom lågprisimport och det egna lågprismärket IFBA, vilket ska uttolkas "Ing firma Broddman Aktiebolag". Oftast köpte man in större lager av någon produkt som sen fick namnskylten IFBA och ett mycket lågt pris, och det var nog inte alltid hög kvalitet som gällde för detta märke, men en del var rätt bra, som t.ex. en del produkter som köptes in från den norska radiomärket Radionette.
Den första butiken var den på Storgatan 12 i Stockholm och den fanns där redan på 1950-talet. Nästa butik blev den mest kända, i Konserthuset, och snart kom en butik till - den på Sveavägen. Det var när Radio Nord skulle göra reklam för alla tre butikerna som Larsan Sörenson uppfann uttrycket "Broddmans-Broddmans-Broddmans". Vid Broddmans-butikerna brukade även finnas högtalare vid entrén som spelade musik ända ut på gatan för att dra in kunder. Snart öppnades även butiker i Hallunda, Uppsala, på Marknadsvägen i Täby centrum, Malmö, Göteborg och Helsingborg och många andra större och mindre orter landet runt, liksom också på Ströget i Köpenhamn, och även Oslo lär ha varit begåvade med en Broddmans-butik.
På 70-talet togs Broddmansbutiken i konserthuset över av en Lars-Eje Löfgren, som drev firman vidare några år. I mitten av 1970-talet var Broddmansbutikerna ännu stora i städerma Malmö, Helsingborg och Halmstad och hade en fördelning om totalt 7 butiker, men på 1980-talet gick i alla fall alltsammans i konkurs. John Broddman tog sin realexamen (1952), kom in på Påhlmans handelsinstitut (1953) och Schartau (1957) och tog studier i USA 1960. Bland hans större intressen på fritiden var tennis och bridge. Han förblev ogift och fick inga barn. Han var född den 13/7 1937 och avled 28/11 2006, blev begravd 14/12 2006 på Köpings kapellkyrkogård i Västmanland.


Den allra första Broddmansbutiken, på Storgatan 12, Stockholm


Broddmans butiksentré vid Konserthuset


Broddmans Foto i hörnet Skeppargatan-Storgatan, Stockholm


Anders Burman och Ann-Louise Hansson i Metronomestudion, Karlbergsvägen 57 i Stockholm

BURMAN, Anders
(1928 - 2013) inspelningschef på skivmärket Metronome och skapare av programmet Metronomenytt på Radio Nord. Det blev ett populärt och bra program med ett lyckat och musikkunnigt programledarpar i dels Anders Burman själv och Per Nyström (se dito). Se mer om Metronomenytt
Två programinspelningar finns bevarade :
Metronomenytt 1 december 1961
Metronomenytt 29 juni 1962
Tillsammans med brodern Lars och med vännen Börje Ekberg grundade Anders Burman, som den främst pådrivande, skivbolaget Metronome 1949. Målsättningen var att producera skivor med svensk jazz men inriktningen breddades och även andra genrer och artister fick rymmas in i detta bolag. Bland artister som fick sin start på grammofon tack vare Anders Burman fanns Siw Malmkvist, Cornelis Vreswijk, Fred Åkerström, Pugh Rogefeldt och Owe Thörnqvist. Bolaget blev mycket stort och betydande under 50- och 60-talen och bland artister som i de här åren var knutna till bolaget var Ann-Louise Hansson, Anna-Lena Löfgren, Per Myrberg och Alice Babs. Anders Burmans förmåga att hitta bra artister var enastående, men en av dem som vägrades att få skivkontrakt var Magnus Uggla, fast det gick ju rätt hyggligt ändå för honom. 1983 såldes märket Metronome till Warner Music.

BYSTRÖM, Anita Birgitta (17/2 1940 - 17/8 1982). Här på bilden ses hon med famnen full av lyssnarbrev.
Hon var sekreterare närmast till försäljningschefen Bok Reitzel. Förutom sekreterarjobbet fick hon flera gånger också medverka hos Larsan som medpratare i Topp 20 och som röst i reklam, bland annat i Duralexreklamens "Mamma det höll", där Anita fick försöka låta som ett barn. Anita var redan innan Radio Nord bekant med Solveig Ullerstig (se d:o), de hade känt varann ända sen de båda började i folkskolans första klass i Midsommarkransen och var bästa vänner sedan dess. Båda hade också känt Ingegerd Ekinger (se d:o) sedan tidigare när de alla tre - om än inte samtidigt - fick plats på Radio Nord. Anita fick efter Radio Nord jobb på EMI som sekreterare åt VDn. Hon arbetade sen i Amerika i något år som sällskapsdam åt en äldre änka.
Anita gifte sig med Bertil och fick av honom efternamnet Hagås, och i äktenskapet fick hon 1966 en son, Pelle, men hon skilde sig 1977. Anita var en renlevnadsmänniska, rökte inte, noga med motion och kost, men föga hjälpte det i hennes fall. Hon blev sjuk i cancer i början av åttiotalet och dog endast 42 år gammal.

 

 

CALÉN, Göran - se Kallén, Göran

 

CALLISON, Glenn -
KLIF:s tekniske chef som med hjälp av assistenten Archie Mesch byggde sändaranläggningen ombord på Bon Jour när hon var förankrad vid kajplatsen nere i Köpenhamn.

CEDERMARK, Stig
(15 november 1936 - 7 januari 2016) - annonssäljare på Radio Nord.

CHRYSANDER, Louis  
(1932 - 1999) med erfarenhet från Stockholms-pressen kom han till Radio Nord och blev stationens mest mångsidige anställde. Hans huvudsakliga arbetsuppgift var stationens skrivna material, features, serier, men även programchef, nyhetsman, copywriter, hallåman, tävlingsspecialist och många andra funktioner. Radio Nord övergav han strax innan slutet och hamnade som studioman på TV. Han ägnade sig också åt litterära översättningar i många genrer, t.ex. deckare och även barnböcker, ibland i team med Lena, hans hustru sen 1959.
Louis Chrysander 1962

EINESTAD, Jörgen
(1930-1998) - nyhetsman med tjänstgöring på Bon Jour. Såvitt känt anställdes han från juni 1961 och finns med i t.ex. en inspelning av Nordmorgon från den 13 juni 1962.

 

EKINGER (-WIDÉN), Anna Ingegerd
(1930) sekreterare, hade tidigare jobbat hos Jack på Sveafilm och var genom det gammal god vän med Solveig Ullerstig redan när hon anställdes på Radio Nord, men efter 1956 slutade Ingegerd på Sveafilm och under några år arbetade hon hos Elitstenograferna, som då fanns mittemot där TV-huset står idag. Inför Radio Nords start blev hon en dag tillfrågad av Jack om hon ville var med som sekreterare hos Radio Nord. Hon kom där närmast att jobba med Henry Fox, och blev också den som tog emot när Radio Nord fick artistbesök. Bland de många hon minns särskilt var Gitte Henning och Evert Taube. Men Ingegerd anlitades även som röst i mängder av reklaminslag, ja, i så många reklaminslag att hon kan utnämnas som den mest vanliga kvinnliga rösten bland Radio Nords reklaminslag. Hon medverkade även i många program som sidekick med Larsan Sörenson i Låten från båten, och han brukade kalla Ingegerd skämtsamt för "Knoppen". Bilden här bredvid visar det "idolkort" som gällde henne på Radio Nord. Hennes röst hörs bland annat i reklamen för Turtle Wax, där hon skojar med ekoeffekter tillsammans med Gert Landin, och i reklamen för Westinghouse diskmaskiner. Hör här ett medley av reklaminslag med Ingegerds för reklamen så lyckade talröst.
Under våren 1962 blev hennes röst så välkänd i reklaminslag för Tanorama och Sunshave solkräm tillsammans med Lassse Nestius, att företaget i Solna som sålde produkterna begärde att få låna in henne som ordermottagare. Kunderna som efter att ha hört henne i Radio Nordreklamen ringde dit, och när de märkte att hennes röst hördes även i telefon blev det en extra säljande effekt. Ingegerd blev kvar på företaget även under Radio Nords sista tid och upplevde därför inte mycket av den stämning som fanns på Kammakargatan 46 i slutet av juni 1962. Efter Radio Nords upphörande ordnade Jack genom sin bekantskap med högste chefen på Skantic in henne som hans sekreterare, och där kom visserligen inte hennes röst till nytta för reklamen, men hennes looks, som framgår här på en bild ur 1964 års produktkatalog:


ELMLUND, Svante
(1/3 1926 -30/3 1984) styrman på Bon Jour som var med under den dramatiska färden från Köpenhamn till Stockholms skärgård vid julen 1960.


   

ENGLUND, Roland

Roland Englund i Bon Jours sändarrum

 

(1925 - 2002) Anställdes som förste sändartekniker och var teknikchef ombord på Bon Jour innan denna position övertogs av Ove Sjöström, se d:o. Englund kom närmast från Televerket, där han hade haft liknande arbetsuppgifter. I Jack Kotschacks bok påstås att Roland Englund inte tålde sjön och var därför tvungen att sluta, men enligt uppgift från Rolands familj var han mycket sjövan och trivdes mycket bra på sjön, och han hade en egen ruffad träbåt och njöt av friheten ute på sjön. Men en stormig natt ute på Bon Jour fick Roland att tänka på sin familj, han var gift och hade två döttrar, och det var det han vägde in när han bestämde sig för att sluta. Därmed övertogs hans befattning av Ove Sjöström. Det gick bra för Roland senare i livet. Han började arbeta på Svenska Radioaktiebolaget för att sedan söka och få en arbetsledartjänst på Telub i Växjö, vilket ledde till att han och familjen flyttade till Växjö och förblev sedan kvar där.

 

 

 

EPAE, Jay - eg. Nicholas Epae
(1932 - 1994) Blev förknippad med Radio Nord genom att få en långvarig Topp 20-placering med den 1960 på skivmärket Mercury (USA) lanserade singeln "Hawaiian Melody" / "Putti Putti", där den senare alltså var B-sidan men blev topplistans allra största hit. Det var ljudteknikern Bengt Törnkrantz som upptäckte skivan som var tänkt att kasseras. Bengt testspelade skivan och gillade låten, och lät den på eget bevåg få chansen till spelning i Radio Nords vanliga musikblandning. Den blev sedan efterfrågad av publiken och fick därför chansen att komma in på Topp 20 från den 3 maj 1961. Sedan var historien igång och den låg kvar i 41 veckor på listan.
Jay Epae var äkta maurier, hemmahörande på New Zealand, även om han i flera fall sjöng melodier som kunde få honom att missförstås som en sann hawaiian. Han blev en favorit, men bara i Sverige, och framgången smittade av sig i viss mån i de övriga nordiska länderna. Efter framgången med 50.000 sålda exemplar av "Putti Putti" gav skivmärket Mercury honom ytterligare chanser - 1961 kom singeln "Hula Cha" / "It's Driving Me Wild", där "Hula Cha" fick 9 veckor på Topp 20. Året därpå följde singlarna "Wassa Matta You" / "Dance With Me Lulu", "Hokey Pokey Hully Gully" / "Jungle Speaks" och efter övergång till skivmärket Capitol kom samma år ytterligare två singlar "Coffee Grind" / "My Girl", "Surfin On Waikiki" / "Patu Patu". Men Jay Epaes framgångar var måhända beroende av sambandet med Radio Nord och den så medryckande "Putti Putti". Vad som därefter kan ha varit orsak till att hans framgångar inte fortsatte - om det berodde på stationens upphörande eller de andra låtarnas sämre hit-potential - ja det är något som säkert kan finnas olika åsikter om.

FEUK, Claes Otto
Född 22 juni 1938. Började på Radio Nord efter avslutad militärtjänst. Första tiden jobbade han bland annat med att öpnna, läsa och besvara "beundrarbrev" från bland annat radioamatörer världen över. Avancerade och övertog Benny Witz (se d:o) roll som traffic och fick senare pröva på som annonssäljare i Radio Nords slutskede. Claes beskriver arbetssituationen på Radio Nord med att "Många av oss var unga, entusiastiska, och kunde ställa upp dygnet runt. Det var spännande med flera amerikanska chefer och alla skriverierna i tidningar. Det var en uppsjö av olika slags personligheter som jobbade där vilket också gjorde det spännande. När stationen upphörde kommer jag ihåg att jag och Lena Jularbo satt i en båt på Trälhavet o drack gravöl.". Claes blev efter Radio Nord säljare / bankkonsulent hos Handelsbanken och var banken trogen i olika befattningar till sin pensionering.FOSTER, Jim
den av Gordon McLendon förordade "marinexperten" som hittade "Olga" som senare byggdes om och blev "Bon Jour".

FOX, Henry  

Henry Fox 1982

(1919-1998) Ansvarig för Radio Nords jingelproduktion och skrev oftast både text och melodi i flygande fläng, men ibland lånade han välkända melodier, inte minst för Radio Nords mest välkända jingel "Bye bye Blackbird". För sångkörinsatser på jinglarna anlitades den tidens största studio-körsångare där den kristallklart tonsäkra Pia Lang - eg. Margit Fredriksson (1933) - kan sägas vara den mest anlitade - det är t.ex. hennes röstinsats vi hör i "Gunga till tonerna från Radio Nord". En annan av de mer förekommande sångarna var Svante Thuresson, och enligt honom var det oftast en kvartett sångare, och när han var med var i regel Pia Langs medverkan självskriven - båda skulle för övrigt ett år senare ingå i gruppen "Gals and Pals" som bildades 1963 av Lars Bagge, även han anlitades ofta, liksom Bernt Öst, sedermera ledare för Family Four, och Tosse Bark. Inger Berggren, Kerstin Dahl (senare känd i gruppen Country Four) hörs också på många jinglar, och i ett fåtal fall hörs Britt Damberg, och till och med Lill-Babs (för Gevalia). I sammanhang med Svante Turesson förekom ofta sådana sångare som Leppe Sundevall, Johnny Eek och Bo Söderman, och förutom förmågan till sång var de alla stora även som instrumentalister, och Svante var en av Sveriges främsta batterister, så de bidrog ofta med sådan mångsidighet.
ett medley av Radio Nords jinglar. Ingemar Lindqvist

Henry Fox hade mångårig erfarenhet som kapellmästare, musikförläggare, kompositör och arrangör som desutom hade avlagt ingenjörsexamen. Bland mer dramatiska händelser i hans karriär hör att han var kapellmästare på Svenska Amerikalinjens ”Stockholm” i juli 1956 när det kolliderade med ”Andrea Doria” så att den sistnämnda gick till botten. Det var han som skrev svenska texten till schlagern Den som glad är (Everybody Loves a Lover). På Radio Nord jobbade han energiskt och med fantastisk kreativitet med jinglarna. Alla minns väl ”Broddmans - Broddmans - Broddmans” och man kan verkligen använda ordet driftig när han ska beskrivas.

Henry Fox ägde skivmärket -skivan. Han var också bakom pseudonymerna Ture Blank och Boy Renard på skivans etikett här ovanför. Hans riktiga namn var egentligen Henry Fuchs. Han gjorde arret och stod bakom orkestern som kompade. Men det är åtminstone inte han som sjunger på skivan och poserar i baddräkt på bilden.

Under en period lyftes han till rollen som programchef på Radio Nord. Fox verkade klara hur många arbetsuppgifter som helst men Jack skriver i sin bok att han med tiden upplevde Fox som alltför envis och att han hade svårighet att ta direktiv. Bäst fungerade Fox när han jobbade hårt med arrangemang, texter och kompositioner.

Henrys enorma arbetskapacitet räckte också för skivproduktioner av allehanda slag, bland annat med det med Radio Nord förknippade skivmärket HÖR-skivan på vilket bland annat EP:n "Sjung med Radio Nord" kom ut.

På Hör-skivans märke kom även den av Raya Ravell insjungna "Skriv ett brev till mor där hemma", som också fick text och melodi av Henry Fox, och han stod även för kompet i team med Ebbe Jularbo, som han tidigare i sitt musikerliv hade haft mycket samarbete med.

Utöver jinglar för Radio Nord var Henry Fox även upphovsman till cirka 500 kompositioner, varav dragspelslåten "Solglitter" är den mest kända. Den komponerades 1947, och samma år gjordes den inspelningen av Solglitter med Jularbo J:rs Trio där förstås även Henry Fox ingick. Hans namn finns noterat som upphovsman på 78-varvaren (Sonora 7353 - 7594-SSA) men med stavningen Fuchs.

Från hans tidiga musikerliv som kapellmästare i olika sammanhang finns inspelningar på 78-varvsskivor med hans egna kompositioner och texter och med olika orkestersättningar under namn som Henry Fox Trio, Henry Fox orkester, eller Henry Fox och hans Foxterrier. Här en av dessa 78-varvare:
Henry Fox orkester - Twelfth street rag - foxtrot (E. Bowman) Odeon SD-5547a - Inspelning gjord i Stockholm 13 okt 1950.

Henry Fox var som - lindrigt - sagt driftig inom musikens värld vilket visade sig bland annat i form av Fortuna-skivan, där det tidiga 60-talets senaste hits gjordes tillgängliga till billigt pris med en ny skivutgåva varje månad. Fortuna-skivan var i det vanliga 17cm EP-formatet, och lockbetet var att skivorna hade hela 6 hits per skiva, alltså 3 per sida, vilket ju var mer än EP-skivor normalt bjöd. Inspelningarna på skivorna var covers gjorda med helt andra sångartister än de som låg på hitlistorna, vilket väl inte alltid framgick så tydligt i reklamen. Ett exempel på hur Fortuna-skivorna lät kan avnjutas i nedanstående exempel:
Fortuna-skivan Nr. 1
allra senaste utgåvan av Fortuna-Nytt

EP:n "Sjung med Radio Nord", Sida A och sida B

 

GRANBERG, Christina
Sju skönheter slogs om miss-titeln i finalen i Kungsträdgården, och trots uselt väder fick den här tillställningen årets rekordpublik, över 15 tusen hade samlats. Möjligen kan en orsak till den stora tillströmningen vara den förhandsreklam som Radio Nord gav inför evenemanget. Vinnare blev Christina Granberg.


(1942) - Miss Radio Nord - gift Christina von Schrenk, tvåbarnsmor Hon blev framröstad till titeln genom en tävling över Radio Nords hela täckningsområde där 7 finalister utsågs i hård tävlan, och senare en final i Kungsträdgården med Hagge Geigert som konferencier. Miss Radio Nord fick sedan representera Radio Nord som prisutdelare, demonstratris, försäljare, fotomodell och mannekäng. Det var som mannekäng hon hade arbetat innan hon fick sin utnämning av Radio Nord. Hon hade dessutom haft en filmroll som svenska skönheten "Anita" i en italiensk spelfilm, Le svedesi, med premiär i slutet av december 1960.

 

 

GRENZ, Ivo
(1936 - 2001) journalist och hallåman på Radio Nord. Han kom närmast från Skånes Radio Mercur där han varit med ända från starten i december 1958 som stationens allra förste disc jockey. På Radio Nord uppfattades hans lugna stil passa bäst för det stillsamma programmet Siesta mellan 12 och 15. Närmast efter Radio Nords upphörande hamnade han på Sveriges Radio som hallåman. Han var med sitt produktionsbolag Ivo Grenz AB regissör, manusförfattare och producent för långfilmen "Protest" (1963) där bland andra Hans Wahlgren, Mariann Nordwall och Torsten Wahlund fanns i rollistan. Under många år arbetade Ivo som journalist på Sveriges Television och var under 70 - 80-talen ofta nyhetsankare på Aktuellt.

GRÜNBERGER, Lars
(1938 - 2011) Han var född i Stockholm, son till Radio Nords advokat Mauritz Grünberger, äldst med fyra syskon, och tog en fil kand i ekonomi. Efter studierna s ökte han sig till reklambranschen via ABC Annonsbyrå. På Radio Nord skrev han reklamtexter och i några fall medverkade han som programledare. Efter Radio Nord fortsatte han inom reklambranschen. Han bildade 1980 den egna annonsbyrån Attract Media & Marketing AB som utvecklades så bra att han kunde öppna dotterbolag i Helsingfors och Köpenhamn. Han anlitades även för föreläsningar i masskommunikation och var ordförande i marknadsföreningen i Stockholm. Han var mycket road av skidåkning, segling, jakt och Saltsjöbadens Golfklubb. Liksom flera andra av de som haft förflutet på Radio Nord närde Lars ett med åren växande jazzintresse, och det var med "Lazze G"-s initiativ som gladjazzbandet Jelly Babies bildades. Han startade Saltsjöbadens Jazz Club år 2008 och han lade ner mycket av sin tid åt Föreningen Classic Jazz. Lasse hade turen att redan som 17-åring hitta sitt livs kärlek Tulla, som han gifte sig med och de förblev lyckliga tillsammans och fick tre barn och sedermera åtta barnbarn.

GRÜNBERGER; Mauritz
(1902-1987), Radio Nords advokat

GUNNARSSON, Jan
(1939-1989) sändningstekniker och underhållstekniker med huvudsaklig tjänstgöring ombord på Bon Jour. Blev efter tiden med Radio Nord även anlitad av Ove Sjöström som medhjälpare vid uppbyggnaden av Radio Caroline North i Irländska sjön, och på bilden nedan ser vi honom vid ett mindre jäktat tillfälle därifrån bredvid Ampex-maskinen med ett band rullande.


Undertecknad var i mitten av 80-talet arbetskamrat med Jan. Det var då jag tog bilden närmast här ovanför. Han jobbade då som verkstadsmekaniker med svarvnings- och fräsningsarbeten på Tekniska Museet i Stockholm. Han berättade om en hobby han hade att bygga fungerande ånglok, och han lär ska ha haft ett körbart ånglok med vagnar i sin trädgård med en smalspårig järnväg. Annars var han inte precis yvig med att berätta, men mycket vänlig, och jag fick låna en del foton av honom och en del trycksaker, och även det pressklipp som finns kopierat där det berättas om arbeten kring Radio Caroline North vid våren 1964. Där omnämns även Jan, men hans efternamn anges som "Glinnarson".

GUSTAFSSON, Greta
Kocka på Bon Jour. Hon har fått mycket beröm av de som hade att tjänstgöra ombord på Bon Jour för den fantastiskt goda maten, inte minst var hon mästare att laga till sjömansbiff. Men hon har också kommit att förknippas med en historia som liknar en skröna. Den handlar om ett svartsjukedrama där Greta lär ska ha upplevt en rivalitet med en yngre kvinnlig köksanställd på Bon Jour och hotat den yngre med kniv. I denna historia brukar Greta utmålas som så extremt tjock, vilket är en viktig förutsättning i storyn eftersom den slutade med att Greta fastnade i en sån där ventil som är formad som en stor tratt. Skrönan motsägs totalt av nedanstående bild på en glad men inte så värst tjock Greta Gustafsson. En rolig historia blev det, men ska man tro på den?

GÄRDE-WIDEMAR, Ingrid  

Ingrid Gärde-Widemar

(1912 - 2009) lagråd, ordförande i första lagutskottet och senare första kvinnan i Högsta domstolen och också Sveriges första kvinnliga justitieråd. I sin egenskap av lagråd visade hon alltid en enastående integritet och i frågan om Lex Radio Nord yrkade hon avslag på propositionen. Hon ansåg inte att Sverige var förpliktat till denna lagstiftning. "Lagen ger intryck av att i första hand vilja skydda och värna monopolställningen för ett visst företag", menade hon. "Lagen straffbelägger en rad handlingar som förr ansetts som fullt normala. Att annonsera på en sådan här fri radiosändare uppfattas inte som en kriminell handling, och vårt rättsväsende blir inte berikat genom en sådan lagstiftning", sade Ingrid Gärde Widemar. Läs mer om Ingrid Gärde-Widemar i Focus


HALLGREN, Anna-Stina "Assi"

Jobbade på Kammakargatankansliet, men saknar noteringar i övrigt. Hon finns noterad som producent i olika filmsammanhang under åren efter Radio Nord, bland annat för Jerry Williams Show (1965).
Hon var född i Uppsala 12/7 1914 och bosatt i större delen av sitt vuxna liv i Nockeby, Bromma. Hon avled den 11 mars 1993.

 

HANNUS, Ivvo
Född i Estland 1936. Innan Radio Nord-äventyret hade Ivvo, som verksam vid förstärkarfabrikanten AB Gösta Bäckström i Stockholm, anlitats av Jack för arbeten med högtalarinstallationer vid Jacks sommarbostad, Morsta Gård. Detta utföll med så stort förtroende från Jack att Ivvo senare blev tillfrågad om att medverka nere i Köpenhamn ombord för de radiotekniska arbetena, och bland Ivvos meriter fanns också att han hade tidigare erfarenheter av arbete ute till sjöss. Ivvo var sen även med på Bon Jour vid den dramatiska sjöresan upp mot Stockholms skärgård, och vid årsskiftet medföljde han också till Åbo för de fortsatta arbetena där. Under denna period i Åbo blev dock Ivvo avskedad.

HEDMAN, Sten

(1942) - känd som kändis- och hovreporter emeritus. På Radio Nord var han programledare och hade bland annat hand om programmet Nordmorgon, där han uppfattades som en ung (19 år), pigg, glad och mycket driftig förmåga, startade bland annat "Elefantklubben". Hans unga ålder gav nackdelen att han fick avbryta jobbet på Radio Nord för lumpen vid Signaltrupperna i Uppsala från 1 dec 1961. På S1 råkade han bli logementskompis med de då ännu inte upptäckta radiopersonligheterna Ulf Elfving (1942) och Björn Elmbrant (1942). Sten gjorde under lumparperioden korta inhopp som Radio Nord-röst, och fick även förtroendet att på kvällen den 30 juni 1962 i direktsändning leda sorgearbetet i sällskap med Kaj Häger på Bon Jour innan 495m på mellanvågen för alltid släcktes ner. Närmast efter Radio Nord fortsatte han sin journalistbana på Bildjournalen.
Här nedan ses det medlemskort i Elefantskådarklubben, som kunde rekvireras från Radio Nords Nordmorgon.

HEILBORN, Gunnar
(15/3 1937) - en av de tekniker som kom till Radio Nord från Sandrews.

Här ovan ses Gunnar i ett av Radio Nords kontrollrum med en besökande Christina Schollin både framför sig och på en bild uppsatt på väggen. Även Pelle Lönndahl finns med men är lite frånvänd kameran. Pelle och Gunnar hade jobbat en del tillsammans redan på Sandrews, där Gunnar hade börjat 1958. Hos Sandrews jobbade han mest i mixen hos Olle Jacobsson som var chef för Sandrews ljudavdelning. Ett av de projekt som Gunnar minns mest från Sandrews var ljudläggningen och mixen av Arne Sucksdorffs Indien-film "En djungelsaga". Det blev den första filmen hos Sandrews med magnetiskt ljud istället för det gamla optiska. Gunnar jobbade även som mikrofonbomhållare vid en del filminspelningar. En filmproduktion han särskilt minns är Änglar finns dom där ju Christina Schollin var i den kvinnliga huvudrollen.
På Radio Nord var Gunnar anställd ända till slutet för stationen, och han minns jobbet som en synnerligen trevlig tid. Han jobbade t.ex. med Sten Hedman i "Nordmorgon", Gert Landin i "Toner för millioner" och Lennart Atterling i "Siesta". Under hela sin tid på Radio Nord var han på Kammakargatan och han är osäker ifall han någonsin gjorde något besök ombord på Bon Jour. När Jack sedermera ville införa självkör fick Gunnar chansen att göra sitt program "Bli min gäst" och även programpunkten Rendez Vous. När Sveriges Radios program med nästan samma namn i mitten av 2000-talet fyllde 100-programjubileum lät man Gunnar få berätta om sina insatser på Radio Nord, och recensenten i SvD, Magnus Bremmer, gillade Heilborns avdelning i programmet så pass att han skrev så här:
Musikvalen kunde dock varit festligare. Den dryga timmens höjdpunkt var istället ett gammalt klipp från Radio Nord anno 1962. Där hördes programledaren för dåtidens Rendezvous Gunnar Heilborn spisa swing av Nelson Riddles orkester, vilken han avannonserade med att utlysa en frisörtävling.

Efter några andra jobb blev Gunnar administrativ servicechef hos Broddmans. När sedan det företaget lades ned, blev det Esselte, där han jobbade som produktchef / inköpare i 25 år. Under senare år har Gunnar utmärkt sig med litterärt och fotografiskt skapande som en skicklig vykortsfotograf och med resehandböcker med stämningsfulla bilder. Här ovan ses ett Heilborn-vykort

HORN, Barbro von
(1920 - 2004) programledare för husmorsprogrammet "Barbros timme" med sändningstid 9-10 på vardagsförmiddagarna, men fick redan under sommaren 1961 efterträdas av Chris Wahlström med programmet "A la Carte, a la Chris". Barbro von Horn var skådespelare i ett dussintal filmer under 40-talet. Som flicka, född i Göteborg, bar hon efternamnet Lieberg och genom äktenskap 1942 med doktor Hans Ribbing blev namnet Barbro Ribbing.

HYDÉN, Per Gösta Jesper (1917-1996)

Idol-Nytt 1967. Jesper Hydén instruerar Hep Stars-idolen Benny Andersson i
flygning. Hela Hep Stars, även Svenne Hedlund, hörde till Hydéns flygelever.

  Jesper Hydén blev anlitad av Radio Nord för dagliga flygtransporter ut till sändarfartyget "Bon Jour" med den så kallade "droppen" - en vattentät plåtkanister som kunde lastas med inspelningsband, reklamkassetter, manus, färska morgon- och kvällstidningar, post etc. Den blev en betydelsefull livlina för Radio Nord, och Jesper Hydéns insatser gav en regularitet som han upprätthöll, sommar, höst, vinter och vår. Han brukade ta det som en lunchpaus och fick i sig ett par mackor på vägen ut över Östersjön. Väl framme vid Bon Jour ute på Östersjön gick själva "bombfällningen" till så att "droppen" hade en lång lina fastsatt och i andra änden av linan fanns ett lod. Från "Bon Jour" lades varje dag ut en flytboj på lång lina och utmed denna fanns korkflöten fördelade med jämna avstånd. Omedelbart före passage vid sidan om Bon Jour släppte Hydén ut linan så att lodet hamnade på ena sidan av bojlinan, och omedelbart därefter släpptes droppen så att linan lade sig över den lina som låg ute från Bon Jour. Sedan var det för besättningen ombord att hala in linan och droppen med dess värdefulla innehåll. Idén till detta kom från en spiondeckare, och genom Jesper Hydén testades om det i praktiken var en möjlig metod för dessa transporter - testet genomfördes i viken vid Lullehovsbron som förbinder de två mälaröarna Ekerö och Färingsö, och testet utföll direkt med full framgång.
  Hydén var annars i första hand flyglärare och ägare till Stockholms Nya Flygskola vid det lilla Skå-Edeby flygfält på Färingsö, det som även kallas Svartsjölandet, utanför Stockholm. Han var född i Skeda i Östergötland, och efter uppväxtåren i Linköping inledde han sin utbildning till pilot 1940 vid Flygvapnets skola i Ljungbyhed, där han blev en av de 55 som återstod av de 300 som antagits till utbildningen och blev en av de första Silvervingarna. Han fick sedan sin vidareutbildning till jaktpilot vid F 9 i Göteborg och skaffade sig erfarenheter som fjällflygare och flyglärare med bas i Kiruna. 1941 återvände han till Ljungbyhed och Eslöv som flyglärare i flygvapnet. 1945 började han som civil flyglärare vid Nordisk Aerotjänst i Norrköping. 1946-1948 flög Jesper Hydén för SAS på deras Syd- och Nordamerikarutter. Flygplanstyperna var DC 4 och i något fall "flygande fästningar", de amerikanska bombplan som blev kända under andra världskriget. 1949 arbetade han som lärare vid flygtekniska linjen vid Stockholms tekniska högskola samtidigt som han själv läste till ingenjör. 1956 spelades filmen "Åsa-Nisse flyger i luften" in, delvis på Skå. Hydén fick där vara stand-in som Åsa-Nisse i flygscenerna.
  Med sitt företag på Färingsö bedrev han flygskola under tre decennier. Affärsidén befrämjades av de lägre omkostnaderna på det lantliga flygfältet jämfört med de närmaste konkurrenterna på Bromma flygfält. Detta gjorde det möjligt för honom att tillämpa lägre avgifter för flygutbildningar. Han blev under de många åren den flyglärare som hade rekord i antal utbildade piloter i Sverige - vid flygskolan utbildades totalt cirka 5 000 flygelever, och så ansvarsfullt att flygskolan aldrig råkade ut för några haverier eller skador på personer eller flygplan. Han slog även det svenska rekordet i nonstopflygning, 50 timmar och 25 minuter i luften, och han hade ofta uppvisningar i avancerad flygning på flygdagar och andra liknande evenemang. Som avbrott i utbildningen av flygelever sysslade han med taxiflygningar.
  Under en period i början av 1970-talet, när Gambia blev ett nytt turistparadis hamnade Hyden i detta lilla land med syftet att idka turistflyg längs Gambiafloden med ett flottörförsett Cessnaplan och vid sidan om denna drev han en egen gambiansk flygskola och anlade ett flygfält.
  1977 sålde han sin flygskola på Färingsö och flyttade till Lund där han avled den 7 april 1996.

HYLINGE-Nordlund, Monica
(1938) - assisterade Raya Ravell i musikarkivet med registrering och fick ibland hoppa in som bisittare i program, bland annat till Lennart Atterling där hon framträdde som en påläst Italien-expert, och hos Larsan Sörenson och Topp 20 som piggelin flickröst.

HÄGER, Kaj
(1928-2000) nyhetsman, programledare som efter att han sänt in ett demoprogram anställdes i februari 1962. De allra sista veckorna för Radio Nord hade redan många i bemanningen slutat i företaget, och därför var det stor brist på hallåmän och främst nyhetsmän, av de som var vana vid tjänsten ombord. Vid pingsten, som 1962 inföll vid 9 juni, inledde Kaj den tjänstgöring som egentligen skulle ha varat i två veckor men som av omständigheterna blev hela månaden ut. Till sin hjälp fick Kaj den tillfälligt inhoppade Sten Hedman, som hade fått permission från militärtjänsten i Uppsala där han då hade varit i över ett halvår. Sten och Kaj blev de sista nyhetsmännen som fanns kvar, och tillsammans ledde de sorgearbetet på Bon Jour den 30 juni fram till midnatt innan 495 m på mellanvågen för alltid släcktes ner.

HÖIJER, Björn Fredrik
(1935-2018) med erfarenheter från Sveriges Radio och närmast som stockholmsredaktör för KvällsPosten i Malmö kom han till Radio Nord genom att han vid presskonferensen vid Fratis i november 1959 skulle göra en intervju med Jack, men det uppstod en så bra kontakt dem emellan att det slutade med att han på hösten 1960 blev anställd som den förste journalisten på stationen, och dessutom insatt som nyhetschef. Han var en av dem som fick medfölja ombord på Bon Jour vid den äventyrliga och oroliga resan vid julen 1960 från varvet i Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. Den goda kontakten med Jack förbyttes vid ett långt senare tillfälle i en tvärt uppkommen dispyt, och omedelbart avsked, sommaren 1961. Björn-Fredrik Höijers roll som nyhetschef övertogs då, och ända till Radio Nords upphörande, av Kjell Bergström, se d:o.

JANHEIM, Per-Erik
(1942) motorman på Bon Jour. Han anställdes vid Radio Nord den 1 november 1961 som maskinchefen Thure Anderssons närmaste assistent och var med vid de dramatiska händelserna vid stormen i början av december 1961.

JOHNSSON, Bo - försäljningschef på Radio Nord. Såvitt känt tillkom han som anställd rätt sent till företaget.

JOHNSSON, John (1913 - 15 okt 1992) trygg kapten ombord på Bon jour. Han ersatte vid nyåret 1960-61 den kapten som fört Bon Jour från Köpenhamn upp till Stockholms skärgård. John Johnsson var född i Frötuna i Uppland, gift med Ruth (1918) sedan 1942. Till jobbet på Radio Nord engagerades han via kontakter med grannen Ebbe Jularbo, de råkade båda bo vid Gullmarsplan och förblev mycket goda grannar genom åren. John Johnsson var befälhavare ombord även vid de oroliga händelserna i stormovädret i början av december 1961 när Bon Jour efter förlorat ankare och maskinproblem tvingades söka nödhamn i Sandhamn.

JULARBO, Oscar Eberhardt "Ebbe"
(11 januari 1915 - 8 januari 1991) son till Gerda och Carl Karlsson (sedermera Jularbo). På Radio Nord assisterade han Raya Ravell i musikarkivet. Han föddes i Stockholm och liksom fadern en legend som dragspelsmusiker, ofta kallad Jularbo J:r. Som tioåring framträdde han tillsammans med Calle Jaerde i Barnens Brevlåda med fiolspel 1925, men från hans tidigaste tonårstid övergick han till dragspelet och från 1930 turnerade han med sitt dragspel på olika dansbanor. Från 1931 arbetade han i faderns musikaffär i Gamla Stan och året 1933 medverkade han för första gången i grammofoninspelning. Ebbe hade en snabbare, mer jazzartad spelstil än fadern och 1937 gjorde han med Erik Frank en för sin tid mycket modern skivinspelning av Bugle Call Rag och Accordionola. Från mitten av 40-talet började han turnera med egen trio där Henry Fox och Skägget Häggblad ingick, och trion utökades. Under åren 1953 och ända fram till 1964 ingick Ebbe i Carl Jularbos orkester. Han komponerade även melodier, den allra första som blev inspelad var Osbyminnen (inspelad f.f.g. 1940), Lördagsfröjd och Lena-schottis (1944), Evapolka (1951), Vals i lekstugan (1955), Vals på Österskär (1956), tillsammans med fadern Midnattssol över Pajala (1963) och i samarbete med Henry Fox komponerades bl.a. Rockstaschottis. Hans förmåga som musiker togs även i anspråk för en hel del jinglar och reklaminslag för Radio Nord. Med hustrun Katja fick han döttrarna Lena (1944) och Eva (1951). Han förärades Fred Winter-stipendiet 1975. Efter tiden på Radio Nord turnerade han ofta i par med Bertil Boo.

JULARBO-Brauner, Lena
(28/10 1944) en då 16-17-årig dotter till Eberhard Jularbo som medverkade i arbetet i musikarkivet, liksom hennes far. Efter Radio Nord jobbade hon på Cupol.

JÄGERSKIÖLD, Stig
(1911 - 1997) - professor i folkrätt - uttalade sig våren 1962 om "Lex Radio Nord" ur folkrättsperspektiv och framhöll att "vårt land är icke folkrättsligt förpliktigat att vidtaga den aktuella lagstiftningen" och ansåg att "lagstiftningen står i strid mot svensk folkrätt". Regeringen hade gjort försök att få medhåll från andra framstående jurister att det skulle förelegat en folkrättslig förpliktelse till lagstiftningen, men detta försök hade nesligen misslyckats. Stig Jägerskiöld var vårt lands främste expert i ämnet folkrätt och författare till många skrifter i ämnet, bland annat följande: Folkrätt och inomstatlig rätt (1955), Svensk tjänstemannarätt (1956-59), Allmän förvaltningsrätt (1958), Ett folkrättsbrott och dess bedömning år 1690 (1962), Juridik och politik (1963), Handbok i folkrätt under neutralitet och krig (1971). Mer om Stig Jägerskiöld här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_J%C3%A4gerski%C3%B6ld

HANNUS, Ivvo (5 januari 1936)
Född i Estland. Han påstås ha varit teknikchef ombord på sändarfartyget och medföljde under sjöresan från Köpenhamn, men ersattes som teknikchef strax därpå av Ove Sjöström (se d:o). Dessa uppgifter är osäkra och inte verifierade.

KALLÉN, Erik Göran Torvald
(1930 - 1980) Kock ombord på Bon Jour. Anställdes bara två veckor innan de oroliga upplevelserna i stormovädret i början av december 1960. Hade innan Radio Nord varit två år till sjöss i annan trafik.

KARLHOLM, Kaj  

Kaj Karlholm (1982)

(1922-2002) nyhetsman, PR-chef och även programledare för bland annat De Tio på Radio Nord. Han hade journalistiken i blodet - fadern skrev under signaturen Ikkar kriminalreportage på DN. Kaj tog sin utbildning vid det som då kallades Svenska Journalistskolan och hamnade 1956 först vid Lidmanpressen och senare som informatör hos TCO, SAS, Rädda Barnen, och jobbade även hos några filmbolag innan han på hösten 1960 kom in som en av de allra först anställda på Radio Nord efter att ha mött Jack Kotschack vid en träff med Filmpublicisterna. Han började som presschef på nyhetsredaktionen och arbetade journalistiskt på Kammakargatan och även ombord på sändarfartyget i början, men övergick senare som copywriter med övergång mer och mer till programsidan och ansvarade först för programmet De tio under programseriens första tid. Han gjorde även programmet Siesta som direktsändes från Bon Jour. Hans trygga stämma nyttjades mycket för spekerjobb i bland annat reklaminslag i studiorna på Kammakargatan, där han blev alltmer fast stationerad.
Med sin hustru Elsie (1922-2004) fick han två söner, födda 1949 och 1952, men äktenskapet upplöstes med skilsmässa i mitten av december 1961, alltså mitt i Radio Nord-äventyren. Äldste sonen Tommy berättar:
"Pappa hade en rolig tid på Radio Nord, liksom de andra som jobbade där. De var ju alla pionjärer och banbrytare som var med om det stora experimentet. En spännande tid även för mig som (nästan) tonåring - jag fick vara med pappa på olika jippon på Radio Nord. Det var hattvisning på Strandvägen, twisttävling i Eriksdalshallen och nån gång var jag med när pappa skulle leverera post- och musikbandsändningen till Bon Jour via flygplatsen i Skå. Och hela tiden åkte vi i en liten röd DAF som var märkt med Radio Nord på dörrarna. Jag blev extra populär bland kompisarna i bostadsområdet för jag hade alltid tillgång till de tryckta topplistorna, som jag kunde dela ut.
Pappa levde mycket passionerat för sitt jobb och den mesta tiden jobbade han också sena nätter. Det blev inte så mycket över för familjen, och till slut tröttnade min mamma, och deras äktenskap tog slut, och pappa flyttade hemifrån. Men det var ändå tydligt att han var stolt över mig och min bror och han försökte ha tid med oss så mycket det gick. Så för oss blev det faktiskt inte så stor skillnad mot tidigare - vi träffade pappa en hel del ändå och då blev det kvalitetstid.
Jag minns inte att vi pratade så mycket om Radio Nord, pappa och jag. Men jag är mäkta stolt över honom och det jobb han gjorde. Det var ju spännande för oss alla med artisterna, all musik, och känslan av att ge människor det som regeringen / riksdagen inte ville att folk skulle få. Jag tror att tiden med Radio Nord var en glädjefylld tid för pappa. Under resten av sitt liv visade han på många sätt hur mycket Radio Nord betydde för honom och han deltog gärna i olika minnesaktiviteter om Radio Nord.”

Ja, så berättade alltså sonen.
Trots att Kaj sedermera fick avsked från Radio Nord utryckte han senare aldrig något annat än glädje över den tid han hade fått vara med i gänget, och det faktum att han fick avsked utelämnade han helst. Det var i februari 1962 som uppsägningen kom sedan han under en längre tid försökt övertala Jack om att få slippa tjänstgöringen ute på båten och istället tillhöra landredaktionen - av familjeskäl. Detta ledde dock in i ett raseriutbrott från Jack, vilket slutade i en omedelbar uppsägning. Kaj fortsatte efter Radio Nord sin journalistbana hos TT, där han först hamnade på Utrikesredaktionen, senare på TTs radioredaktion och blev där dess chef under åren 1975 till 1987. Där fick han snart gå under samma epitet - "Mr. TT" - som tidigare burits ännu mer mångårigt, från 1938 till 1975, av hans företrädare på posten, Uno Stenholm (1910-1976), och så fortsatte det under 60-, 70- och 80-talen för Kaj. Kajs röst kom också till nytta för Stockholm Taxi, där han länge blev deras inspelade telefonröst för att ingjuta lugn hos uppringande kunder. Han var också med både redaktionellt och med sin röst vid sammanställningen av CD-boxen med klassiska radioreferat - "Vårt 1900-tal".

 
 

 

Upphovsrättsliga regler för innehållet på denna webb: Du får mycket gärna använda och kopiera innehåll för personligt icke-kommersiellt bruk.
Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. ingemar@radioarkivet.se