en berättelse och ett kollage - Hur omständigheterna var i svensk radio innan Radio Nord började sända. Ingemar Lindqvist om Radio Nords första tid

Tidningsnoteringar 1959-60:

Expressen, 23 juni 1959 Kommersiell radio i Ålands hav - Till nästa vår planeras en sändare från internationelt vatten i Ålands hav. Ett svensk-amerikanskt konsortium ligger bakom. Det berättar filmdir. Jack Kotschack, som just återkommit från Amerika. Han skulle vara med i projektet jämte en amerikansk radioman, Gordon McLendon. Man skulle placera sändaren på en för ändamålet inredd tysk båt som utrustas i Bremen.

Aftonbladet 9 november 1959 Dollarmiljonär bakom reklamradio i Ålands hav - Start 1960? Hörbar i hela landet. Kommersiell radio från ett fartyg i Ålands hav. Allt ännu mycket preliminärt.

Expressen 28 november 1959 Piratsändare i Ålands hav ger Stockholm radioprogram - under 1960 kommer sannolikt en piratsändare att börja bearbeta Stockholms-området med dagliga radiosändningar. Den blir till största delen finansierad med amerikanskt kapital. Radio Nord är namnet. Den kommer att operera i Ålands hav. Båten på ca 200 ton, seglar under Nicaraguas, Panamas eller Haitis flagg. Sändningarna blir helt på svenska språket.

DN 28 november 1959 Kommersiell radio på svenska - Ägaren av Amerikas näst största radiokedja, Liberty Broadcasting System, med 458 stationer, Gordn McLendom kom på fredagen till Stockholm..

SE, 3 december 1959 Pirater? Ja, men i vår kanske dom ger oss program 3 i radio Rydbeck och Bærendtz tackade nej när mannen bakom USA:s näst största radiokjedja bjöd på lunch i Stockholm häromdagen. Han ville ge svenska folket ett kommersiellt radioprogram från en piratsändare i Ålands hav. Med annonser, ständiga nyhetsbulletiner – och så gratis tid åt Erlander. Många är skeptiska. Men vänta – det kommer nog! Den här gången är det amerikanskt storkapital i rörelse. Dom här tre är männen bakom piratsändaren i Ålands hav: Jack Kotschack, Gordon McLendon och Robert Thompson. Sändaren når omkring 500 km. Det innebär att den täcker från Sundsvall till Jönköping.

Jack Kotschack, Gordon McLendon, Bob Thompson

Aftonbladet 4 januari 1960 Här gungar 60-talets stora äventyr: REKLAMRADIO VID ORNÖ dygnet om för 2 milj svenskar! Inte Ålands hav men väl i den klimatiskt vänligare Östersjön utanför Ornö kommer den planerade reklamradion att stationeras någon gång i sommar. Så som Eugen Semitjovs marintavla här ovanför visar. Till premiären gissningsvis 15 augusti räknar / hoppas man på att ha inkasserat en orderstock om 10milj kr från hugade programinköpare. Storföretagen i Stockholm applåderar idén, berättar radiochefen Jack S. Kotschack, som också har ett finger med i Sveafilm. Att man valt vattnen utanför Ornö för "piratsändaren" Radio Nord har flera orsaker. Där gungar mindre än i Ålands jäsande hav, där brukar issituationen vara mindre besvärlig och där är närmre till Stockholm och studion. Med racerbåt kommer man snabbt in till Dalarö och fastlandet. När det inte blåser. -De sjötekniska detaljerna har vi undersökt mycket noga vid det här laget lovar dir. Kotschack, som arbetar träget för sina amerikanska dollarfinansiärer, Gordon McLendons och Bob Thompsons räkning. Han flyger till Texas om en vecka för att lägga fram sina utredningspapper för dom och för att spika projektet. I det sammanhanget kommer sändarfartygets flaggfråga att diskuteras med Nicaraguas diktator Somosa. Han gillar fribytare. * Helikopter i nöd Båtanskaffningen är inget problem för trion McLendon / Thompson / Kotschack. Det finns gott om upplagda ångbåtar i krokarna. För ögonblicket har man fem stycken; fyra svenska och en tysk på hand. Deplacementen varierar mellan 300 och 550 ton. -Vi väljer nog någon av de större och kraftigare på en gång, så att vi får plats akterut för en landningsbana för helikopter, som måste kunna rycka in om issituationen blir för svår, noterar Kotschack. Förbindelsen med fastlandet ska eljest skötas med tre snabbgående motorbåtar och, förstås, radiotelefoni. Den 60 - 70m höga sändarmasten ombord på fartyget blir - som Semitjovs tekning visar [bilden nedan] - upphängd i en kardananordning för att motverka sjöhävningen. Om masten raglar åstadkommes nämligen fading i mottagningen.

OBS! klicka på bilden nedan> större format Bilden ovan ur Aftonbladet, 4 januari 1960

Expressen 31 januari - Allt är nu klart - "Radio Nord" startar 15 aug - Annonser för 12 milj sålda - På fredagen avslutade den svenske delägaren i företaget, filmdirektören Jack Kotschack, tillsammans med sina amerikanska kompanjoner, inköpet av sändaren för stationen. Samtidigt fick man besked att man får använda Nicaragus flagga. Det betyder att det fartyg på 1840 ton som man beslutat inköpa inregistreras i den sydamerikanska statens handelsflotta.

Tidningsnoteringar 1960:

Expressen 1 februari 1960 Radio Nords chef Nicaraguas konsul. Sändarfartyget placerat utanför Ornö - NEW YORK (Expressen) Filmdirektören och från och med i sommar, direktören i den kommersiella radiostationen Radio Nord, Jack Kotschack, har av Niocaraguas statschef, Anastosio Somosa, utnämnts till landets konsul i Sverige..

Expressen 3 februari 1960 100 000-anbud till Lennart Hyland - erbjuden bli chef för kommersiella Radio Nord - Lennart Hyland i Sveriges Radio har fått ett anbud att övergå till Radio Nord - den kommersiella radion som från 15 augusti skall sända från ett fartyg förankrat utanför svenska kusten vid Ornö....

DN 4 februari 1960 Hyland bekräftar Radio Nord-kontakt - Lennart Hyland bekräftar för Dagens Nyheter uppgiften om att en representant för Radio Nord, det kommersiella radiobolag som från mitten av augusti avser att skicka ut program från ett fartyg stationerat i Stockholms skärgård, per telefon från New York inlett förhandlingar om Hylands anställning på Radio Nord.

Expressen 4 februari 1960 Hyland sa nej till Radio Nords 10 000 - Han skall först till OS i USA - Kanske nya förhandlingar senare. Lennart Hyland avböjde idag klockan 10.30 anbudet från kommersiella Radio Nord att bli dess programchef med 100 000kr i lön om året. Han skall resa till OS i USA, och det kan tänkas att underhandlingarna återupptas senare.

Expressen 4 februari 1960 Piratsändaren i Östersjön oroar Svenska Dagbladet, vars chef sitter i Sveriges Radios styrelse.

I början av 1960 dök rykten upp om att det skulle bli ett samgående mellan Radio Nord och Radio Mercur. Helt klart är det att Gordon McLendon var inne på detta spår. Ibland dementerades dessa rykten, men ibland dementerades dementierna, som vi ser här nedan:

Aftonbladet 4 januari 1960 (utdrag): En dansk uppgift om att McLendon skulle ha köpt Radio Mercur i Öresund dementeras bestämt. Han spar sina dollar för Radio Nord, som han tror mer på.

Expressen 1 februari 1960 (utdrag): Den amerikanske radio-, biograf- och oljemiljonären Gordon McLendon, som är en av männen bakom den kommersiella radiostationen Radio Nord, har enligt vad Expressen erfarit på måndagsmorgonen avslutat förhandlingar om övertagande av halva aktieposten i Radio Mercur i Öresund. Radio Mercur skall sedan enligt planerna också komma att...

Svenska Dagbladet 28 mars 1960 Piratsändarens finansiär delägare i Radio Mercur (utdrag): Den svenskamerikanska piratsändaren Radio Nord kommer, som det nu förefaller, att knytas, nära samman med den i Öresund opererande danska kommersiella sändaren Radio Mercur. Den amerikanska miljonären Gordon McLendon, som är den främste intressenten i Radio Nord, skall enligt vad SvD erfar köpa...

Expressen 28 mars 1960 (utdrag): Radio Nords amerikanske uppbackare, Texasmiljonären Gordon McLendon, har planer på att köpa in halva rätten till Radio Mercur i Öresund. Radio Nords program kommer dock att utformas på delvis annat sätt än den danska piratsändarens, säger Jack Kotschack till Expressen. Samgåendet med danska Radio Mercur...

Allt föreföll klart för ett samgående med Radio Mercur. Men av det blev det ändå ingenting.

DN 11 februari 1960 Telestyrelsen till aktion mot planerad piratsändare - Telestyrelsen har gått till aktion för att stoppa piratsändaren Radio Nord, som planerar rundradiosändningar till sommaren från ett fartyg registrerat i Nicaragua och kryssande på internationellt vaten utanför Stockholm. Telestyrelsen har skickat ett telegram till Nicaragua och påminnt om innebörden av de internationella tele- och radioöverenskommelserna.

DN 12 februari 1960 (ledarstick) Radio Nord - "Piratsändaren i Östersjön är ett olustigt försök att kringgå riksdagens klara ställningstagande mot kommersiell radio".

Aftonbladet 2 april 1960 Nu är Radio Nord klar att köra igång! - Nu kan det definitiva svaret lämnas på frågan: kommer det kommersiella Radio Nord att börja sända till Sverige? Svaret är:Ja. Sändningarna börjar måndagen den 15 augusti. Företagen står i kö att köpa reklamtid.

DN 29 april 1960 UD begär svar från Nicaragua om Radio Nord - frågar varför Nicaragua inte svarat på Telestyrelsens telegramförfrågan om sändarbåten skall gå under Nicaraguas flagg.

Expressen 11 maj 1960 Radio Nord startar planenligt 15 augusti - Vi har inte ändrat våra planer, Radio Nord startar programenligt den 15/8, säger direktör Kotschack, nu också konsul för Nicaragua..

Expressen 16 maj 1960 Skall Radio Nord börja sända i augusti? Nicaragua: Nej! Nicaraguas konsul: Jo! - Nicaragua svarar UD. Landet kommer inte att tillåta någon sändning under dess flagg. Kotschack: Radio Nord startar i alla fall mellan 15/8 och 1/9. Vilken flagg vi för säger jag inte. Vi visste hur Nicaragua skulle svara.

DN 17 maj 1960 Nicaragua vägrar Radio Nord flagg - Direktör Jack Kotschack förklarar att förberedelserna för Radio Nords start går planenligt.

Expressen 2 juni 1960 Radio Nord skaffar kontor och studio - 500kvm kontorsutrymme i Centrala Stockholm.

Expressen 16 augusti 1960 Radio Nord sparkar igång - Radio Nords första pionjärstyrka samlad för genomgång och lunch på restaurang Tre Remmare i Stockholm. Förutom Jack Kotschack består de av: programchef Gert Landin; chef för musikarkivet Raya Ravell; sändningsledare Gösta Sturmark; sekretariatchef Kerstin Tived; försäljningschef Bok Rietzel; receptionschef Barbro Kimsjö; båtbefälhavaren Elis Ohlson; textskrivaren Björn Höijer; ekonomichefen Rolf Levin; studiochef Pelle Lönndahl; hallåman Lennart Atterling och hallåchef Nils F Nygren.

Aftonbladet 2 september 1960 Mord på Radio Nord - Statsmakterna gör bara sin plikt enligt internationella åtaganden då de söker stoppa Radio Nord. Piratradio fiske i grumligt vatten.

Expressen 20 september 1960 Start för Radio Nord i början av oktober - Vi är tre veckor försenade, men vi kommer igen.

DN 20 september1960 Radio Nord sänder från Dalaröskären - ...höra ett prov på de kommande sändningarna. Det var en blandning av reklam, sång och musik under medverkan av några av våra mest kända artister.

Expressen 30 september 1960 Start först om en månad. Fartyget Bon Jour håller på att utrustas i Sydeuropa. Under vilken flagg är hemligt.

DN 30 september 1960 Radio Nord skjuter på starten, sändarfartyget i Sydeuropa - ...skulle kört igång i början av oktober var det planerat. Men av olika anledningar...

Aftonbladet 12 oktober 1960 Radio Nord-premiär om tre veckor - om allt går vägen - I slutet av oktober får Sveriges Radio konkurrens. Då skall den kommersiella sändaren Radio Nord gå igång med sina nonstop-sändningar - om alla ritningar går vägen.

DN 21 november 1960 Slopat monopol stoppar piratsändare - De s.k. piratsändarna som är helt okontrollerbara genom att de inte faller under någon stats lagar, skulle förlora sin marknad om monopolet avskaffades, säger ordföranden i FPU, Per Ahlmark.

Nord Establishment "Radio Nord" Prislista - Annonsering säsongen 1960 - 61.

Expressen 22 november 1960 Full rulle på Radio Nord redan från starten - Detta är första bilden på Radio Nords sändarfartyg Bon Jour.

Aftonbladet 1 december 1960 Radio Nord kringgår lagen - 5 flaggor finns i reserv ombord om det skulle krångla med Nicaragua. "Vi seglar om tre veckor".

DN 2 december 1960 Svensk protest till Nicaragua - Telestyrelsens överdirektör Bertil Olters och tekn dir Erik Esping telegraferar till Nicaragua och frågar hur Radio Nord planerar sända från fartyg med Nicaraguas flagg, trots att Nicaragua sagt sig inte tillåta det.

Expressen 6 december 1960 Radio Nord har egen Taube-vals - Evert Taube skriver "Radio Nords vals", som ska bli signaturmelodi. Han får ett för honom lika väl unnat som väl tilltaget gage.

Aftonbladet 20 december 1960 Snabbstart för Radio Nord. Piratskeppet på väg hit! - Det är min julklapp till svenska folket, trumpetar jultomten Jack Kotschack. Ombord på båten har man bara ett ord att säga: -Äntligen!

okänd 21 december 1960 Radio Nord vill till varje pris komma igång före julhelgen - Nu jagar Radio Nord minuterna. Ledningen vill till varje pris...

Expressen 21 december 1960 Sveriges Radio får säga vad den vill - nu gungar Radio Nord på Östersjön! Tills vidare får hr Rydbeck & Co finna sig i den regelvidriga konkurrensen.

Expressen 22 december 1960 Radio Nord tänker börja sända ikväll. Vid 9.30-tiden på torsdagen hade Bon Jour nästan passerat Bråviken och därmed tycks tidssschemat hålla.

Expressen 23 december 1960 Radio Nord tyst även natten till fredag. Oturen tycks förfölja Radio Nord in i det sista före starten.

Expressen 26 december 1960 Radio Nords Bon Jour ligger på plats, antennfel ombord? - Skandal att skeppet inte har skeppsradio. Bon Jour kan därför inte nå kontakt med land.

(saknar notering) 27 december 1960 Jättemasten klarar inte höststormarna - Radio Nord, piratsändaren på internationellt vatten utanför Ornö, ser ut att bli ett fiasko.

DN 27 december 1960 Radiobåten sände nödsignal - Antennhaveri i hårt väder - Radio Nords radiofartyg, 400-tonnaren "Bon Jour", startade på annandagen med att sända SOS - Vi behöver hjälp".

Expressen 27 december 1960 Det blev "God natt" för "Bon Jour" i natt - Första sändningen: SOS! Piratsändaren gick i natt till Sandhamn sedan besättningen under stormen övergett fartyget i 20 timmar. UD-aktion mot piratsändaren - Radio Nords Bon Jour, som skulle börja sända kommersiella radioprogram i julhelgen, övergavs natten till annandagen av sin 14 mans besättning.

DN 28 december 1960 Virvarr av vajrar på piratsändaren - Bon Jour som i hårt väder bogserades in till Sandhamn fortsatte vid 12-tiden mot Stockholm.

okänd tidning i december 1960 Radiobåten sände nödsignal, antennhaveri i hårt väder - Det rådde hårt väder på annandagen med vindstyrkor upp mot 17 sekundmeter. Nödanropen från Bon Jour till Almagrundets fyr innehöll inga närmare detaljer om vad som hänt ombord och vad man behövde hjälp till. Almagrundet morserade frågor men något svar kom inte.

DN 29 december 1960 Fartygsinspektionen synar Radio Nords mast. Danska varvet tillbakavisar beskyllningar. Vädret var hårt då Bon Jour råkade ut för svårigheter.

Expressen 29 december 1960 Bon Jour till Åbo, ny befälhavare har utsetts - I Åbo har det stora skeppsvarvet Crichton Vulcan (Wärtsilä) åtagit sig att reparera Bon Jours rigg som havererat i stormen. Ny befälhavare har utsetts, den förre har befriats från sitt uppdrag p g a sjukdom

DN 30 december 1960 Varvet i Finland vägrar reparera - Åbovarvet Crichton-Vulcan vägrade på torsdagskvällen åta sig reparera Radio Nords fartyg som fick masten illa åtgången i hårt väder utanför Ornö för ett par dagar sedan. Bon Jour anlände under befäl av ny svensk kapten, Bengt [skall vara John] Johnsson, sedan den förre befälhavaren Emil [skall vara Elis] Ohlsson avskedats för att han låtit besättningen överge fartyget i ovädret.

Från vänster skymtar vi sändningstekniker Jan Gunnarsson, nyhetsuppläsaren/programledaren Kaj Häger, i svart T-shirt nyhetsläsare/programledare Jörgen Einestad, programledaren "á la carte á la Chris" Wahlström, teknikchefen (på Bon Jour) Ove Sjöström, sändningstekniker Kenneth Agehed och längst till höger kapten John Johnsson.

Kärlek i rymden ( Radio Nordvalsen) på ett band från Europafilm till Lasse Klettner på Radio Nord.Inspelningen startar med en kalibreringston från originalbandet.

Här nedan följer några aldrig sända program:

ett plojprogram som gjordes innan premiären - som kul övning i väntan på att få göra riktiga program avsedda för sändning.

Hemma hos Kalle och Paula ett mystiskt program där Larsan Sörenson imiterar bland andra Lennart Hyland.

Kaj Hägers demo som han gjorde hemma på sin Grundig för att få anställning på Radio Nord.

"Jack II" så stod det på bandkartongen som enda notering. Larsan Sörenson, Kaj Karlholm och Jack S. Kotschack plojar.

ett aldrig sänt program med Larsan Sörenson och Lennart Atterling. Sannolikt gjort för att spelas nonstop i Radio Nords utställningsmonter vid en mässa i Ostermans Marmorhallar. 25 min.

The Ron Baxley Get-Together - aldrig sänt program med Ron Baxley från WYSL, Buffalo, USA, som under en kort period sommaren 1961 var programchef på Radio Nord.

sketch: Lax-Kalle på besök - det stod "bånn-jour" där framme på båten.

FRÅN RADIO NORDS OMGIVNINGAR

reklamjingel "Shop at Robert Hall" - Les Paul och Mary Ford i en förlaga till Radio Nords mest körda reklamjingel. Kan du lista ut vilken Radio Nord-reklam det gäller? Svaret hittar du på nästa rad.

svaret på frågan som ställdes på ovanstående rad! hur Stomatol först fick chansen innan man hittade rätt.

Sjung med Radio Nord - en minnesskiva som kom ut under våren 1962

TEXTMATERIAL OM RADIO NORD

artikel "Fribytaren på Östersjön" ur reklambranschtidningen Info, sent året 1960. Avvaktande, lite hånfull attityd mot "piratradioföretaget" i texten. [Fribytare är ett gammalsvenskt tillmäle motsvarande parasiterande marodör / stråtrövare / kapare / sjörövare]

programloggen för det som var tänkt att bli Radio Nords premiär, "First day of Broadcast". Men premiären kom mycket senare än vad den var tänkt, och när den äntligen kom så hade programupplägget modifierats.

en folder där Radio Reklam Produktions AB ger en introduktion om det nystartade Radio Nord och presenterar vilka möjligheter radioreklam kan ge.

Rutan från skutan i nöjesbransch-tidningen Show Business. Gert Landin bjöd på lite insyn i det kändisomsvärmade Radio Nord.

lista med Radio Nords kunder/annonsörer under första årets sändningar.

Klipprapport - periodiskt utkommande häfte som gavs ut av Radio Nord - troligen riktat till personal och till annonsörer där man återgav och ibland även kommenterade senaste tidens skriverier i pressen om Radio Nord, detta häfte från april 1961, och är en utgåva från augusti 1961 är från december 1961.

en broschyr med bilder. Utdelades till besökare på Kammakargatan 46.

är en IMU-undersökning (Institutet för marknadsundersökningar) om svenska folkets Gjord i april 1962.

utlåtanmdet från Stig Jägerskiöld, professor i folkrätt, där han på våren 1962 påvisade att Sverige icke var förpliktigat att vidtaga lagstiftning för att stoppa Radio Nord.

utlåtande från civ.ing. Gunnar Westbeck där han våren 1962 tillbakavisar att Radio Nords sändningar skulle orsaka störning för annan radio.

en broschyr till riksdagens ledamöter våren -62. Författad av Radio Nords advokat Mauritz Grünberger. I slutet också många trevliga Radio Nordbilder.

FÖRHISTORIEN TILL RADIO NORD

Året var 1959. På den tiden var Expressen en pigg och spännande tidning som ofta var först med de stora nyheterna. Tidningen skulle också bli först med nyheten om Radio Nord

Expressen, 23 juni 1959 Kommersiell radio i Ålands hav - Till nästa vår planeras en sändare från internationelt vatten i Ålands hav. Ett svensk-amerikanskt konsortium ligger bakom. Det berättar filmdir. Jack Kotschack, som just återkommit från Amerika. Han skulle vara med i projektet jämte en amerikansk radioman, Gordon McLendon. Man skulle placera sändaren på en för ändamålet inredd tysk båt som utrustas i Bremen.

I stort sett var allt i artikeln sant, men det där med sändningsstarten skulle dröja avsevärt längre än "till nästa vår[1960]". Artikeln kan också ge intrycket att sändarfartyget redan var inköpt, men det är en till ytterlighet förbättrad version av verkligheten. Köpet av vad som skulle utrustas till sändarfartyg dröjde till nästan ett helt år senare.

På den här sidan ska jag berätta om upprinnelsen till Radio Nord - om radiosituationen och tidsandan, som var så totalt olik den vi har idag. Det är som om det har gått ljusår sedan dess, och det som var sant och rimligt då ter sig både osannolikt och orimligt idag. Om du helle vill läsa om Radio Nord från sändningspremiären och framåt kan du hoppa över den här sidan och klicka dig framåt med knappen här >

Jack S Kotschack och Gordon McLendon

Jack S. Kotschack

En viktig person bakom Radio Nords tillkomst var den amerikanske radiostations-företagaren Gordon McLendon (1921-1986). I Amerika hade han 1947 i Dallas förvärvat licens för radiostationen KLIF 1190 som med tiden skulle bli det mest lysande exemplet på amerikansk Top 40-radio. Året därpå skapade han Liberty Broadcasting System, som kom att bli det näst största radionätverket i USA Denna storhet uppnåddes främst genom utsändningar av konstnärligt dramatiserade sportreferat av Major League Baseball, som är en betydelsefull amerikansk `nationalsport´. För en ovan svensk liknar den brännboll, två niomannalag spelar med slagträ om en läderklädd, ganska hård, massiv boll.

Sportreferaten var exalterade och dramatiserade, och dessutom med extra ljudläggning - alltså med förinspelade ljudeffekter - som en radioteater. I idén fanns också att ge intryck av direktsändningar, och det är osäkert hur pass kunnig publiken var om vad det hela mer exakt rörde sig om. Det fanns många olika sportreferat-stjärnor av detta slag, men den främste var Gordon själv, som under sitt artistnamn The Old Scotchman blev en rapp och skicklig sportkommentator-artist. Sportreferaten nådde så stor popularitet att de gick ut via hela 458 återutsändande radiostationer över hela USA.

Svensk radio innebar på den här tiden att endast ett företag tilläts sända radioprogram. Så hade det varit i 30 år och efter Radio Nord skulle det, i ytterligare mer än 30 år, visa sig att Sverige i detta avseende intog den mest obstinata positionen av alla europeiska länder. Hur kunde Gordon välja att komma till Europa för att skapa kommersiell radio, och varför, av alla länder, valde han just Sverige?
Det finns flera möjliga skäl till det som skulle hända, men det viktigaste skälet var den svensk-finska affärsmannen Jack S. Kotschack (1915-1988).

Jack Kotschack utmärkte sig aktivt med många idrottsliga intressen och han hade i Finland spelat i landslaget i bandy, och dessutom lyckats bli en skicklig tennisspelare. Redan från barnaåren fick han leva i mångahanda nationella och internationella miljöer med utbildningar både i Tyskland och England. Sin studentexamen tog han dock på hemmaplan i Helsingfors 1932, men sedan följde tre år på Herne Bay college i England. Där inleddes också en kort men framgångsrik karriär i boxning, och han tog sig till collegemästerskapet i sporten, som han dessutom vann.

Till Sverige flyttade han 1944 efter fem års insatser vid fronten i finska vinterkriget och även i det så kallade fortsättningskriget , varunder han även fått flera tapperhetsmedaljer. Under de här åren hade han också ändrat det där med Salomon, som han aldrig gillat som tilltalsnamn, och lät det bara ligga kvar som ett spännande och mystiskt ess i Jack S. Kotschack. Han skulle i Sverige snart göra sig till en affärsman av rang med goda affärskontakter i USA, dit resorna blev många redan under 50-talet och senare, och han var även en period bosatt där. Ofta när tidningarna skrev om honom brukade exemplet med kulspetspennan tas fram - det är svårt att tro det idag när vi till och med kan få dem gratis, men det fanns en tid när de var dyra statussymboler och det var Jack som lyckades bli först på plan och Europa-agent för denna produkt - "pennan som kan skriva under vatten".

Jacks sportsliga intressen gav honom ofta draghjälp till nyttiga affärskontakter, och under en av sina många affärsresor till USA besökte Jack även Gordon i Dallas. Avsikten för mötet var att diskutera möjligheter för ett ömsesidigt filmprojekt eftersom Gordon hade en filmstudio och Jack var PR-man med flera år i filmbranschen från 1950 och framåt genom företaget Svea Film i Stockholm. Deras filmdiskussioner drog dock snart iväg, från film för att istället landa i ämnet radio. De var så lika i sina intressen för sport, och det var ofrånkomligt att de diskuterade den kommande stora händelsen i New York där den svenske tungviktsboxaren Ingemar Johansson skulle möta Floyd Patterson.

Mediemässigt blev Ingo/Floyd-matchen också något som ledde till skärpta ifrågasättanden av det svenska radiomonopolet. Sveriges Radio hade redan i maj 1958 tagit ett principiellt beslut att inga proffsboxningsreferat fick sändas, och detta var bara en upprepning av tidigare beslut i frågan, som ända sedan 1920-talet varit ett svårlöst problem. En stärkande orsak till ställningstagandet var att SR inte ville stöta sig med en opinion som såg boxningssporten som grovt förråande. Denna opinion kom visserligen från en minoritet, men argumenten den förde fram uppfattades som mer slagkraftiga än sporten själv, och svåra att bortse från. Dessutom fanns en annan viktig faktor; det rörde sig om p r o f f s i d r o t t !
Det sistnämnda var då mycket kontroversiellt, och flera av våra största sportutövare hade av detta skäl straffats och avstängts från sina möjligheter att delta i tävlingar, bland andra de båda löparidolerna Dan Waern och Gunder Hägg.

En total mediehändelse
Sändningen finns bevarad. Bitvis med starka störningar. Hör den Philips gav ut en minnesskiva med referat från matchen. Hör den

Ingomatchen blev vad många ser som århundradets match - en för 1950-talets Sverige fullständigt omvälvande händelse. Sveriges Radios hållning ledde till demonstrationståg från uppretade licensbetalare som ville höra matchen i direktsändning. Men då dök en helt annan aktör upp: det då dominerande radiomärket Philips representant i Sverige och dess högste chef Herbert Kastengren, som utlovade att matchen skulle sändas genom deras försorg. Svenska Philips köpte sändningstid över Radio Luxembourgs starka sändare, och i tidningarna gavs experttips om hur man bäst skulle ställa in radion för att matchen skulle höras klart och tydligt.

Kvällen och natten med sändningen över Radio Luxembourg fick namnet ”Ingo-vakan”, där de från Sveriges Radio välkända och populära programledarna Eric Sandström och Åke Falck medverkade. Gösta Bernhard hade med hjälp av Sällskapet Stallbröderna samlat artistkollegor som ställde upp - Anita Lindblom - Gaby Stenberg - Alice Babs - Siv Malmqvist - Monica Zetterlund - Povel Ramel - Lars Lönndahl, m.fl. Ännu en från Sveriges Radio omtyckt programledare var Pekka Langer, som också hade engagerats. Han fanns i en studio i Luxembourg och därifrån medverkade även Olle "Cello" Carle och Yngve Gamlin.

Sändningen inleddes vid kl 23, och miljoner svenskar stannade uppe för att höra direktsändningen från Yankee Stadium i Bronx, New York. Genom dygnsförskjutningen mellan New York och Sverige startade matchen för oss svenskar först vid tretiden på natten. Det blev en förstklassig sportradiosändning trots att gänget var hastigt sammankallat. Lars Henrik Ottosson gjorde ett bra referat och vid ringside fanns även Lennart Crusner, som egentligen var Göteborgs-Postens utsände, men även han medverkade i radiosändningen. Efter matchen var reportrarna påpassliga och lät lyssnarna få direktintervjuer med Ingemar Johansson, managern Edwin Ahlqvist och Nisse Blomberg som var Ingemar Johanssons tränare. Många minns fortfarande vad de gjorde den där magiska juninatten den 27 juni 1959, när Ingo kl. 03.37 svensk tid blev världsmästare i tungviktsboxning inför 30 tusen åskådare i New York och tre miljoner nattliga radiolyssnare i Sverige. Floyd hade då blivit golvad inte mindre än sju gånger Sändningen finns bevarad, bitvis med starka störningar

Radio Mercur föregångare
En annan händelse som hade inspirerat Jack och Gordon var det som hade inträffat i det smala området av internationellt vatten i Öresund. Där hade Radio Mercur från 2 augusti 1958 haft sändningar riktade mot Danmark från det lilla sändarfartyget Cheeta.
Inte minst gladde Gordon och Jack sig åt den händelse som slutat så lyckligt, fast den kunde ha inneburit ett dödligt hot mot hela Radio Mercurs existens. Det var vid 1959 års Genèvekonvention mellan länderna i den Internationella Teleunionen (ITU) som Danmark hade begärt de övriga ländernas stöd för en rekommendation, att privata radiosändningar från fartyg skulle förbjudas. Danmark fick visserligen full framgång med sin begäran såtillvida att förslaget klubbades igenom vid konferensen. Men det gav ingen nytta tillbaka eftersom rekommendationen bara hade tillämplighet i de redan skötsamma ITU-länderna. Radio Mercur, å sin sida, hade haft förutseendet att registrera sitt fartyg i ett land utan medlemskap i ITU, och eftersom sändningarna skedde från havet, utanför territorialgränsen, gällde ombord på fartyget den lagstiftning som fanns i det land vars flagga fartyget bar.

Det är klart att Jack och Gordon i fallet Radio Mercur och det danska ITU-fiaskot kände att de hade "grönt ljus" för deras idéer om ett Radio Nord. Detta nämns också i Expressen-artikeln som jag nyss refererade till. Den är tillkommen efter den presslunch, fredagen den 27 november 1959, som Jack sasmmankallat till på Stockholmskrogen Fratis festvåning. Förutom journalister kom även folk från reklambranschen och andra tillämpliga affärsmän. Inbjudan hade kaxigt nog också sänts till radiochefen Olof Rydbeck och TV chefen Nils-Erik Baehrendtz, men det var väl inte så oväntat att båda avböjde. Vid lunchen fanns den till Sverige nu influgne Gordon och hans medresenär Bob Thompson, och den här presslunchen satte fart på tidningsskriverier och spekulationer om Radio Nords snara sändningspremiär. Redan hade motsvarande 2 miljoner svenska kronor investerats i projektet som i detta tidiga stadium i hast getts namnet Radio Norr.
Gordon överraskade i intervjuer med att uttrycka höga kulturella ambitioner: - Vi skall ge stort utrymme åt kvalificerade program. Teater, seriös musik, föredrag - med anlitande av de bästa krafter som står att få i Sverige. Underhållningen skall bestå av topp-variteprogram. Nyhetstjänsten blir dock det viktigaste och Stockholm skall specialbevakas av ett reporter-team. Regeringen skall få gratis sändningstid.

I tidningsartiklarna efter denna presskonferens kom projektet direkt att benämnas som ”piratradio”, vilket var avsett att styra tankebanorna hos läsaren, att Radio Nord var ett skumraskföretag. Men sanningen är att företaget under hela sin tillvaro var fullt laglydigt - verksamheten skulle 16 månader senare avbrytas, innan den då nya lagen trädde i kraft. Företaget var också en skötsam skattebetalare och dessutom en så betydelsefull inbetalare av upphovsrättsliga avgifter att upphovsrättsorganisationen STIM framhåller att de tack vare Radio Nord fick en stor uppgång för organisationens ekonomi 1961-62. En annan upphovsrättslig organisation är SKAP, där man dessutom framhåller Radio Nords betydelse för att främja den svenska musik-kulturen. Som arbetsgivare uppmanade Radio Nord de anställda att organisera sig fackligt, vilket kan förefalla ovanligt för en "pirat". Hos vissa politiker och politiskt lättpåverkade journalister spelade dock verkligheten ingen roll när man ville utnyttja ordets makt över tanken och beskriva Radio Nord som "pirat" och "kriminell".

Dagen efter denna stora presskonferens, den 28 november, hade Jack och hans tillresta vänner från Dallas ett konfidentielltmorgonmöte redan kl. 8 med sina kollegor från Skånska Radio Mercur: Britt Wadner och Nils-Erik Svensson. Mötet ägde rum på Strand hotell och avsikten var att Mercur ville presentera planer på ett jätteprojekt för kommersiell radio, möjligen inbegripande även TV. Fartyg fanns redan, angav de, och ett samarbete mellan Mercur och Nord skulle kanske vara lönsamt för alla parter. Men för att projektet skulle kunna förverkligas måste även Mercur kunna påräkna sig att få del av finansieringen från Dallas och att man kunde räkna med starka ekonomiska garantier därifrån. När man från Radio Nords sida började analysera förslaget närmre visade det sig dock att fartyg för projektet inte alls fanns färdigt, och därmed kom hela förtroendet för projektet på skam. Senare i denna berättelse ska vi dock se att Gordon åtminstone tillfälligtvis skulle skaffa intressen i åtminstone det danska Radio Mercur, men även dessa skulle droppas.

Jack hade i kontakterna med pressens representanter en förmåga att ge en lite svulstig version av projektets fortskridande, och när Telestyrelsen kallade representanter för bl.a. kommunikationsdepartementet och UD till sammanträden, 8 och 10 februari 1960, hade de inte några andra uppgifter att gå efter än de pressuppgifter som påstått att Radio Nord kommit så långt att sändarfartyget redan var inköpt, och att det bar nicaraguanskt flagg. Därför beslöt man på UD att via telegram till teleförvaltningen i Nicaragua inskärpa dem om telekonventionens bestämmelser. Telegrammet avgick den 10 februari från UD. Men då man fortfarande den 28 april inte fått något svar försökte man via svenska beskickningen i Nicaragua att göra en förfrågan om varför. När svaret på den första frågan äntligen kom, den 28 maj, alltså efter nära 4 månader, gav man från Nicaragua beskedet att man inte gett några tillstånd till sådana sändningar. Detta var, i det läge som rådde då, ett fullständigt sant besked, men det var förstås ett antiklimax efter så lång väntan för frågans avsändare.

Sveriges Radios styrelseordförande Per Eckerberg, verkställande direktören Olof Rydbeck och teknikchefen Erik Mattsson uppvaktade den 20 april 1960 statsrådet Gösta Skoglund på kommunikationsdepartementet för diskussioner om bland annat den nya situation som befarades genom tillkomsten av Radio Nord. Under mötet beslöts bland annat att uppdra åt telestyrelsen att utreda om möjligheten att utestänga Radio Nord från tillgång till telekommunikationer mellan sändarfartyget och land. En vecka senare hade man färdigställt ett PM där det fastslogs att möjlighet fanns att vägra telekommunikation med sändarfartyget, med undantag vid sjönöd.

Neptunbolagets bogserare "Herakles".

"Olga" som hon befanns vid köpet.

Tidig grafisk bild som visar hur Bon Jour var tänkt att utrustas med två master.

Bon Jour utan mast vid Langeline i Köpenhamn

Bild av Bon Jour med sitt flatbottnade skruv. Men här under namnet MV Mi Amigo i torrdocka 1966.

Sändarekniker Roland Englund i Bon Jours sändarrum. Innan anställningen på Radio Nord var han faktiskt anställd på Televerket.

Generatorutrymme ombord på Bon Jour

Sändarfartyget MS Bon Jour.

Har du en Android mobil eller surfplatta behöver du Servestream för att ljudfilerna ska börja spela. Hitta Servestream här

Provprogrammet I avsaknad av sändningar från Bon Jour spreds denna programprototyp till tänkbara annonsörer under hösten 1960 för att ge en uppfattning om hur Radio Nord var tänkt att låta. Programmet blev dock fumligt och stelt jämfört med hur programmen kom att låta i verkligheten. Pressades på 10" vinylskivor (mindre än normalstor LP). Denna inspelning är tagen från originalbandet. Första talrösten i programmets inledning är "chief announcer" Nils F(redrik) Nygren. Nyhetsuppläsaren är Björn Fredrik Höijer och den trivsamme skivprataren är Gert Landin.

Den enkla nyhetsstudion ombord.

Bild från Bon Jour med nyhetsläsarna Sewe (Seve) Ungermark och Björn_Fredrik Höijer. Teknikern Björn Öhlin manövrerar bandspelarstativet, som senare byttes ut till samma driftsäkra Ampexbandare som fanns i Kammakargatan-studiorna.

Björn_Fredrik på "stationen med den nya tonen". I början användes en liten xylofon för att ge åtskiljande signal mellan nyhetstelegrammen. Senare kom den telegrafiska beepern istället.

Här är Ove Sjöström som tekniker ombord på Radio Carolines sändarfartyg MV Caroline 1964

I början på februari 1960 sände Gordon ett brev till general Somoza, Nicaragua, där han påstår att han köpt halva ägarskapet i Radio Mercur. I brevet antyder Gordon dessutom att hans avsikt är att Mercurs sändarfartyg Cheeta skall segla under nicaraguanskt flagg. Men efter vad som har kunnat förstås av fortsättningen hoppade Gordon senare av från sitt samröre med Mercur. Gordon fick nämligen i april 1960 påstötningar från FCC med anledning av att han då redan var noterad som ägare till 7 radiostationer, vilket var högsta tillåtna antalet för en amerikansk medborgare. Sannolikt var Gordons antagande, innan påstötningarna från FCC, att denna regel endast avsåg radiostationer i USA, men det visade sig alltså att regeln gällde det totala antalet, inräknat även utanför USA. Gordons svarsbrev till FCC finns bevarat, och där framgår att han tog denna sak med största allvar och inte ville riskera några tveksamheter gentemot FCC. Därför drog han sig snabbt ur allt samröre med Mercur, och åtminstone officiellt stod han endast noterad som rådgivare i projektet Radio Nord. I övrigt hänvisade han till sin gode vän Bob F. Thompson som den finansielle intressenten och ägare till Nord Establishment, som var den affärsmässiga sidan av Radio Nord och inregistrerat i Liechtenstein. Bob presenteras i tidningarna som "miljonär i olja och fastigheter" och hans engagemang i projektet byggde på att det skulle vara en affär med god utdelning.

Sändarfartyget
När Jack i inledningen av 1960 började sondera efter lämpligt sändarfartyg fastnade han först för ett bärgningsfartyg, Herakles, tillhörigt Neptunbolaget. Jack lät magistratsbesiktningsmannen Kaj Hallonsten göra en grundlig rapport om fartyget, och det hela utföll mycket positivt. Jack upplevde därför, vid månadsskiftet februari-mars, att fartygsfrågan blivit löst på betryggande sätt. Gordons förtrogne Jim Foster hade dock engagerats som den marine experten, och ville utöva sina större befogenheter i frågan. Han ansåg Herakles olämpligt - för litet - och förordade istället den bara hälften så stora Olga, som då låg förtöjd i Kielkanalen nere i Tyskland.

En solig vårdag flög Bob, Gordon, Jim och Jack ner till Hamburg för vidare resa till Kiel, där de skulle inspektera Jims fynd. Förväntningarna om vad de skulle få se måste ha varit alltför uppskruvade, för Jack beskriver sin första åsyn av Olga så här: "Jag tror att det var en av de fulaste båtar jag någonsin sett. Liten och sliten låg hon där vid kajen, spridande en intensiv doft av härsken sill, märkbar på väl 20 meters håll". Fast det är kanske inte någon alltför vågad gissning att Jacks åsikt om båten fått sig en bitter stänk av det mästrande han kanske hade upplevt från "marinexperten" Jim.

Olga var en tvåmastad stålskonare på 250 bruttoton, byggd 1921, och i sitt ursprungliga utförande 30m lång och med namnet SS Margarethe. Hon hade genom åren genomgått förlängning av skrovet i flera omgångar. Den sista utfördes 1951, då hon fick sin slutgiltiga längd av 41m inklusive bogsprötet på tre meters längd. Från början var hon ångdriven men hade fått motorn utbytt i två omgångar, den sista 1936, då den Deutz 150-hästars 6-cylindrig diesel blev installerad som blev hennes drivkälla resten av åren. När hon byggdes var hon ett av tre likadana skepp - ett kom till användning som bogserbåt i Sydamerika och ett annat såldes till ett företag i Fjärran Östern. SS Margarethe gick under åren på oändliga trader över Östersjön och Nordsjön i lastbåtstrafik. Efter ägarbyte 1927 fick hon namnet Olga efter den nya ägarens hustru. I juni 1941 blev hon rekvirerad av tyska Kriegsmarine i Emden, där hon tydligen inte blev högre rankad än att hon i november 1943 ansågs kunna tas ur de nazimarina rullorna och återbördas till den civile ägaren.

Den 31 maj 1960 fördes hon till Norderwerft, ett ombyggnads- och reparationsvarv i Hamburg, där hon genomgick en mycket stor ombyggnad och förstärktes i konstruktionen där så ansågs behövligt. Lastrummet omvandlades till besättningshytter, förrådsrum, utrymmen för sändare och utrymme för de två kraftiga 60 Hz Allis Chalmers-generatorerna på vardera 93 kVA (=75 kW) för att kunna strömförsörja sändarna och studioutrustningen. Rakt under mastens placering installerades de två Continental Electronics 316B mellanvågssändare på vardera 10kW. Ovanför vad som tidigare varit hennes lastrum skapades den så karaktäristiska överbyggnaden där byssa, mäss, studio och teknikerutrymme inrättades. Nu fick hon också sitt namn Bon Jour inhugget i fören, och skrovet målat i sin nya brandgula färg. Hon registrerades i Nicaragua och förde det landets flagg.

Den 10 augusti 1960 fick varvet ett meddelande från Hamburgs Oberpostdirektion där de erinrades om en gammal Hitler-lag från 1937 som gjorde det olagligt att installera, reparera eller utföra arbete på en radiostation utan tillstånd från regeringen. Inspektioner gjordes av ett uppbåd från myndigheten, men i detta uppbåd fanns besynnerligt nog även svenskar. Därmed blev det bråttom att flytta MS Bon Jour till Köpenhamns frihamn Langeline för fortsatta arbeten. Främst var det den 38m höga masten som blev rest på fördäck med vant och staglinor. Från början hade beställts två likadana master och tanken var att antennen skulle vara en hängmatteliknande "flat top" konstruktion upphängd mellan de två masterna. Men Gordon McLendon hade kontakter till en antennexpert inom Amerikanska flottan, John Mullaney. Det var Johns unika antennprincip, benämnd folded unipole, på svenska inverterad jordplansantenn, som löste problemet att masten med sina 38 meter var mycket långt från den ideala längden för att fungera som halvvågsantenn. Det unika bestod i att antennkonstruktionen tog nytta även av de förliga och aktra stagvajrarna från masttoppen. De bidrog som strålningselement utöver själva masten av metall. För att detta skulle fungera var det nödvändigt att vajrarna från masttoppen avslutades nedtill via avstämningskondensatorer gentemot jord (fartygsskrovet). Kondensatorerna var skyddade inuti stora plåtburkar som kan ses på en del bilder på Bon Jour.

Antennkonstruktionen kunde sålunda "trolla" en hel del med mastens strålningsegenskaper och gav Radio Nord en överlägsen täckning för sändaren. Men för att detta skulle fungera var det kritiskt med inställningen av kondensatorerna för vajrarna, och teknikerna ombord jobbade mycket under Radio Nords hela tillvaro med dessa inställningar.

John Mullaney och hans folded unipole finns beskriven på en mängd sajter om man googlar på "John Mullaney" + "folded unipole". är resultat från en sådan googling.

Men det mest tidskrävande arbetet i Köpenhamn var monteringen av sändarna, som hade levererats i byggsats om 6 000 delar och sattes samman komponent för komponent ombord på Bon Jour av Glenn Callison, chefsingenjör från KLIF och hans assistent Archie Mesch.

Gösta Skoglund talade om att riskera sitt anseende hos "den svenska allmänheten”, men hans ord var riktade mot annonsörerna:
Om de valde att använda Radio Nord för sin annonsering kunde de räkna med repressalier. Det hade kunnat vara ett effektivt hot som kunde ha förhindrat Radio Nord från att få det som en reklamradio är så helt beroende av: annonsörer!

Seve Ungermarks berättelse
Det är i detta skede vid tiden oktober 1960 som Seve (då Sewe) Ungermark blev anställd på Radio Nord. Han var bland de första som anställdes och han skulle ingå i nyhetsredaktionen ombord på Bon Jour under de första, mest dramatiska månaderna. I oktober 2008 hade jag glädjen att besöka Seve i hans hem för att göra en inspelning där han med egna ord berättar om sin tid på Radio Nord. Hör denna inspelning , där han bland annat berättar om hur stämningen var inom företagen och hur han redan vid anställningen hörde det talas om sändningspremiären som om det bara var dagar innan den skulle ske. Alla utlovade datum som passerades utan att premiären blev verklighet, och varför blir den där dumma båten aldrig färdig någon gång? Som tämligen nyanställd blev han också beordrad att resa ner till Köpenhamn för att därifrån ingå i det team som skulle föra Bon Jour från Köpenhamn upp till sändningsplatsen i avsikt att ha premiärsändning på julaftonen 1960.

Före Seve hade på nyhetssidan redan anställts Björn-Fredrik Höijer och och Louis Chrysander. Björn-Fredrik kom närmast från Kvällsposten och anställdes som nyhetschef på Radio Nord. Louis Chrysander anställdes som programredaktör och jobbade även som nyhetsman, copywriter, disc jockey och idéskapare till en hel del av Radio Nords tävlingsprojekt. Louis brukar dessutom ofta nämnas som Jacks spökskrivare till boken "Radio Nord kommer tillbaka", och det mesta i boken lär ska vara skrivet av Chrysander.

Ove Sjöströms berättelse
Medan Seve Ungermarks berättelse handlar mest om omständigheter kring jobbet som journalist ombord på Bon Jour kan det kanske sägas att Ove Sjöströms berättelse handlar mer om de tekniska och sändartekniska. Ove framträdde vid ett seminarium i Handen den 14 april 2007 - bilden här bredvid tog jag själv vid detta tillfälle. Jag lyckades också spela in hela Oves föredrag inklusive det kanske ännu mer intressanta eftersnacket, och där hörs också inpass från Seve Ungermark, Ronny Forslund, Göran Lindemark och jag själv.

Ove Sjöström 2007

Ove Sjöström 1964

Klart skepp
Vid 18-tiden tisdagen den 20 december 1960 ansågs Bon Jour färdig att lämna Langelinie och inleda sin resa upp över Östersjön.
I Aftonbladet den 20 december skrev Carro Bergkvist om Bon Jours avresa så här:
KÖPENHAMN (AB) Antingen ni vill eller inte: Nu flyter Radio Nord! På tisdagen lämnade det uppkäftigt blågula piratskeppet Köpenhamns frihamn med all den dyrbara sändarutrustningen ombord och republiken Nicaraguas blåvita flagg i aktern. Just nu stävar det någonstans i östersjön på väg mot Stockholm där det...
hela artikeln
------------------
Redan efter 45 minuter, omedelbart efter att lotsen lämnat fartyget på tisdagkvällen var dimman så tät att man såg det säkrast att kasta ankar och invänta klarare sikt. Vid 4-5-tiden på onsdagsmorgonen fortsatte resan. Under morgonen ökade sjöhävningen och vid 12-tiden började flera i radiopersonalen känna av sjösjuka, men av okänd anledning vägrade kaptenen att dela ut sjösjukepiller. Efter något mer än ett dygn hade man passerat Ölands södra udde. I planerna för sjöresan ingick att arbete för att förbereda för verkliga sändningar skulle utföras av radiopersonalen, både tekniskt arbete och redaktionellt, och detta skedde ovckså, åtminstone av de som lyckats motstå sjösjukeproblemen.
I Expressen torsdagen den 22 december bekräftas att båten hade avrest från Köpenhamn 2 dagar tidigare:
-Båten lämnade Köpenhamn i tisdags för 48-timmarsturen upp till Stockholm, säger konsul Jack Kotschack. Det innebär, om inget oförutsett inträffar, att båten bör vara på plats redan ikväll. Och då är det bara att sparka igång.
hela artikeln
------------------
Expressenartikeln anger att resan beräknades ta 48 timmar vilket vid kontinuerlig gång innebär en genomsnittshastighet om 7 knop. Distansen är c:a 350 nautiska mil men i praktiken blev den avverkade sträckan säkert något längre, kanske 360-370 nm, beroende på att man styrde manuellt efter kompasskurs. Bon jour var inte utrustad med radar.

Resan skulle ta betydligt längre tid än vad som anges i Expressen-artikeln, vilket till stor del kan skyllas på det rådande vädret. Enligt SMHI:s summeringar efteråt rådde styv bris, 10-12 m/sek och ganska ruff sjö. Bon Jour hade, med sin flatbottnade konstruktion i kombination med den höga tunga masten, sjöegenskaper så att det måste ha rullat förfärligt. De ombordvarande, varav de flesta dessutom var ovana vid sjön, hamnade i sjölivets allra värsta obehag, och att få någon nattvila de här strapatsrika dygnen var säkert rätt chanslöst. Under resan började dessutom masten att hugga hårt i sidled på ett oroande sätt. Samtidigt ökade oron säkert också på grund av avsaknaden av radiotelefon - ingen möjlighet att kommunicera med land, inga möjligheter till nödanrop om allt skulle luta åt katastrof, och om Bon Jour skulle förlisa skulle man nå fast land endast med hjälp av livbåten, och den var säkert inte försedd med någon egen motor - bara åror...

Bon Jour i Almagrundets loggbok, 3:e raden. Mer

Enligt Jacks bok hade man vid midnatt natten till torsdagen nått Gotska Sandön. Lite förbryllande är den angivna platsen som ligger en bra bit vid sidan om den kurs de borde ha hållit - se karta med kursen inritad här till vänster, där Gotska Sandön syns som den lilla plätten norr om Gotland. Enligt Jack var avsikten med att ta den långa omvägen "att söka lä" - "för att avhjälpa felet". Men ön är ganska lågbevuxen och avrundad och ger därför inte mycket till lä. Runt ön är sandstränder och mycket långgrunt, vilket betyder att vågor lättare bryter och blir höga. Att lägga sig i närhet av Gotska Sandön i det hårda väder som då rådde torde snarare ha förvärrat situationen.

Om vi ändå utgår ifrån Jacks angivelse om Gotska Sandön så ger detta i så fall aningar om en del annat. Den mest sannolika orsaken till varför man valde att gå via öns närhet måste vara den oro man redan tidigt under resan hade fyllts av, och på den farofyllda färden har man kryssat sig upp genom Östersjön; först nära Ölands östkust. Sedan man passerat Öland med dess norra udde i sikte har man dragit sig österut utmed Gotlands västkust och även utmed Fårö upp via Gotska Sandön. Innan man sedan ska lämna ön bakom sig gör man ett uppehåll för att - som Jack angav - se över och justera riggen. Därifrån återstår den 40 nautiska mil långa seglatsen till ankarplatsen i Stockholms skärgård.

Fredagen den 23 december vid 9-tiden på morgonen är det mycket rått hav. Jack anger att vid ungefär 11-tiden på förmiddagen, fredagen den 23 december 1960, hade kapten Elis Olsson och styrman Svante Elmlund fört Bon Jour till ankarplatsen i Stockholms skärgård. Något närmre anges inte var den överenskomna platsen var, men i samtida tidnigsartiklar anges den till Ornö/Dalaröskans, 4 nautiska mil utanför kustlinjen - alltså intill territorialvattengränsen. Denna uppgift hänvisar tidningarna till "enligt uppgift från konsul Jack Kotschack", alltså dagsaktuella uppgifter som bör ha trovärdighet.

Med den stigande oron ombord kring avsaknaden av en radiotelefon, ifall deras problem skulle bli värre, valde de att ankra upp på en annan, säkrare plats: Almagrundet, där ett fyrskepp fanns med ständig bevakning ombord. Från arkiven har det kunnat verifieras att vakten på Almagrundet antecknade Bon Jours position söder om fyrskeppet. Enligt noteringar förda av Seve Ungermark ombord på Bon Jour, nådde de dit och ankrade upp där vid ettiden på dan fredagen den 23 december.

Fiskebåten "Dunette" var i förväg inbokad för att söka efter Bon Jour på fredagen. Meningen var att hon skulle leverera färska dagstidningar, nyinspelade programband - och Jim Foster; som vi minns som Gordons förordnade marinexpert. När "Dunette" nådde platsen - Ornö/Dalaröskans - kunde man bara rapportera, eftersom Dunette hade radiotelefon, att någon Bon Jour inte syntes till. Där fanns intet att se utom ett öde hav - och så ser det ut utanför Ornö, horisonten är fri. När Jack fick detta besked kom det som ett åsknedslag i den oroliga stämning som rådde, i frånvaron av de testsändningar som egentligen redan skulle ha gått igång i området 495m mellanvåg.

Förutom Bon Jours kapten och styrman fanns även två matroser, ett maskinbefäl och kökspersonalen, stewarden Ebbe Olsson och en dansk kock vid namn Mogens Poulsen. Radiopersonalen var försäljningschef Bok Reitzel, nyhetsmännen Björn-Fredrik Höijer och Sewe Ungermark, ljudteknikern Pelle Lönndahl, teknikerna Ove Sjöström, Jan Gunnarsson och den amerikanske sändartekniske experten Arche Mesch. Ombord fanns förinspelade julprogram avsedda för den förväntade sändningspremiären, och efter att Bon Jour på fredagen vid 11-tiden hade ankrat upp var den högtidliga stunden inne då sändaren skulle köras igång för första gången. Glenn Callisons garantier om funktionen skulle dock desavueras när en väsande blixt slog ut mellan masten och stagen, varefter sändaren gav upp och tystnade. För Archie, Jan och Ove blev det nu ett arbete att försöka utröna vad som gått fel. Men hela detta arbete blev senare helt meningslöst när den slaknade mastriggens isolatorer började skramla mot varann och i krossade bitar falla mot däcket.

Jack hade förbeställt 2 000 telegram som distribuerades ut på julaftonsmorgonen till Sveriges mest betydande företagare och offentliga personer. Vet ni att Radio Nord nu är i etern? Slå på er radio och hör själva på Europas modernaste radiostation! Skivbolagen Karusell och Metronome hade också i tidningarna gått ut i helsidesannonser och gratulerat Radio Nord till "starten på 495 meter mellanvåg".

Som en glad julhälsning till sina tilltänkta kunder skickade Radio Nord i december 1960 ut detta julkort, där man redan verkar ha fått klart för sig vad som kan väntas av framtiden, symboliserat med en kanonkula som ska krossa planerna.
Ombord på piratskeppet: oid, Raya Ravell, Pelle Lönndahl, Gert Landin, Bok Reitzel, Jack Kotschack, oid. I vattnet: Lennart Atterling, Roland Englund, Bengt Thörnkrantz, Barbro Kimsjö, Anita Byström, oid, Jan Sjöberg, Björn Öhlin, Gunnar Heilborn, Eberhard Jularbo, Seve Ungermark, oid, Gösta Sturmark, Ingegerd Ekinger.

Först på julafton lyckades det för Dunette att finna Bon Jour, och Dunette kunde rapportera till land att Bon Jour fortfarande flöt, men på annan ankarplats än den uppgjorda. Påföljande dagar uppstod en mängd trassliga kontroverser och tidningsartiklarna blev många under dessa fem olycksdagar.

Bon Jours kapten, Elis Olsson hade tagit det säkra före det osäkra, att Bon Jour skulle överges, och han och de ombordvarande gjorde rätt med hänsyn till de omständigheter som rådde. Den 26/12 när evakueringen av Bon Jour beordrades rådde riktigt oväder, och detta skulle senare ytterligare stegras upp till 17 m/sek enligt SMHI's statistik över vindförhållandena vid Svenska Högarna i december 1960. Väderstationen låg bara 4 nautiska mil - 7,4km NO om fyrskeppet Almagrundet.

Av de andra som fanns med ombord har några velat försvara honom, och de har beskrivit situationen som allmän kalabalik. I hans överväganden fanns säkert tankar på hur eftermälet om hans sjömanskap skulle uttryckas i händelse att just det skulle inträffa som alla ombord närmast befarade; att masten när som helst skulle rasa ner på däck. Hur skulle hans handlingar bedömas om han innan en sådan händelse hade gett ordern att fartyget inte alls skulle överges, om han vinkat ajöss åt lotskutterns heroiska försök att ge undsättning. En rasad mast kunde ha fått Bon Jour att kantra och mycket snabbt vattenfyllas och gå till botten.

Efter alla förseningar som redan innan detta läge hade kostat Radio Nord så mycket av trovärdighet blev nu Radio Nord dagens stora skämt, och tidningarna skrev ner det löjliga projektet. Aftonbladet förutspådde i sin rubrik: Radio Nord kan aldrig sända från Bon Jour! Expressen var fiffiga i sin rubrik: Det blev "godnatt" för "Bon Jour" inatt.

För Jack gällde det i detta läge att inte ännu mer förlora prestigen gentemot de presumtiva annonsörerna. I situationen krävdes det att snabbt peka ut en orsak till varför allt gått fel. I tidningsartiklarna finns uttalanden från Jack att kaptenen varit "sinnesförvirrad och sjuk", och Elis Olsson blev hastigt avskedad, och det har fått många att efteråt beskriva honom som en usel kapten. Som ett ytterligare tecken på detta har det sagts att han var den förste att överge Bon Jour - och dessutom var det nära att en i besättningen lämnades kvarglömd ombord. Hur mycket som är sant är dock osäkert.

Det mesta talar ändå för att kaptenen varit den mest kunnige att bedöma Bon Jours skick, men mot sig hade han ledningen i Stockholm, som faktiskt till varje pris ville att premiären skulle ske på julafton. I Dagens Nyheter den 29 december kom det från Köpenhamn uttalanden om att kaptenen innan avresan därifrån hade uttryckt betänkligheter mot hur arbetena hade utförts på varvet och att han hade begärt att varvet skulle utföra krängningsprov, men varvet nonchalerade detta, där ansåg man inte att detta försiktighetsmått var behövligt.

Dagens Nyheter, 29 december 1960 - Kaptenen tvekade att gå ut. Från Köpenhamn meddelades det på torsdagen att fartygets befälhavare, kapten Elis Ohlson, före avgången därifrån hyste betänkligheter mot att gå ut med Bon Jour. Åtminstone önskade han att man skulle utföra krängningsprov, men enligt det varv som monterade riggen vidtogs inte detta försiktighetsmått.

Kaptenen skulle få helt rätt, men långt efter att han blivit avskedad. Slag i slag skulle felen komma fram och visa sig, de fel som han förstått och erinrat om redan i Köpenhamn. Det återstod mycket arbete när det gällde allt det som hörde ihop med masten och hur dess stagning hade utförts. Befälhavarens synpunkter kom att gå på tvärs med Jim Foster, som vid sin slutliga inspektion i Köpenhamn gett varvet godkänt för de utförda arbetena, och avresan skedde. Men det fanns ännu fler skäl till det fiasko som hade uppstått: sändaren som inte fungerade, de överdrivet optimistiska förväntningarna på snabbpremiär till jul. Men det mesta i dramatiken hade sin grund i missen att ingen radiotelefon hade installerats, att man inte på civiliserat vis kunde kommunicera med land.

I sammanhanget uppstod ännu en kontrovers i samarbetet mellan Jim Foster och Jack. Via tidningarna hade Jack gått ut och meddelat att en ny kapten skulle anställas. Men Jim Foster spred genom tidnigarna uttalanden tvärs emot detta. En ny kapten anställdes ändå, John Johnsson, som alla beskrivit som en trygg och trivsam kapten som sedan fullföljde detta uppdrag under hela Radio Nords tillvaro.

Fortsättningen hittar du