- Epost: radioarkiv@gmail.com - |
|
Lasse Lundeberg |
X Före närradions tillkomst i Stockholm hade det pyrt av ett 20 år gammalt missnöje med radioutbudet. Sveriges Radios monopolställning hade hotats i det tidiga 60-talet när pirater som Radio Nord sände populära program, och denna konkurrens ledde till att SR tvingades till ett kraftigt lyft i programutbudet med fler populära program som lockade ungdomar att lyssna. När sedan konkurrensen inte längre fanns hade man steg för steg vänt tillbaka till sitt tidigare musikklimat, och detta förvärrades ytterligare på 70-talet när program för ungdomar kom att fullständigt domineras av personer med ideal från proggmusikens vänsterpolitiska värld. Det populära Tio i topp lades ner 29 juni 1974 och Kvällstoppen upphörde 19 augusti 1975. Ungdomsprogrammen fylldes med propaganda för den politiska vänstern av sådana som hade uppvisat rätt politisk hemvist, Eva Blomquist, Tommy Rander, Håkan Sandblad, Tomas Tengby, Mia Gerdin m.fl. Andra klarade inte alls av anpassningen. En som tidigare älskat sitt jobb att producera kul popradio tog livet av sig i sin kreativitetskonflikt att tvingas göra politiska propagandaprogram istället för de kul popradioprogram som stod hans personlighet närmast.. | |
X När närradion infördes i slutet av 70-talet lockade den till sig programmakare som ville göra en annan ungdomsradio än den som SR hade stått för i så många år. Allt fler föreningar började sända musikprogram som lockade en jättepublik av i första hand ungdomar. Att sända musik i radio var då något så oväntat och ifrågasatt att det gjorde närradion kontroversiell, omskriven och omdebatterad: "är detta verkligen lagligt - att sända popmusik i radion?" | ||
X En personlighet som blev dominerande i den tidiga närradion var Lasse Lundeberg (1955-0316 - 2016-0523). Han var ljudintresserad och hade fångats av radions möjligheter i tidig ålder, och med kompisar i Saltsjöbaden, där Lasse växte upp, började han prova att göra popradio och jingelproduktion inspirerad från Radio Luxemburg, BBC, och från det lilla han dittills hört av amerikansk radio. Hans kompis Åke Holmberg var den som lyckades få kunskaper även när det gällde att bygga den viktiga komponenten, radiosändaren. Med tiden tillkom fler i detta lokala radio-gäng. | ||
X SBC lät flott, tyckte han och kompisen Åke när de började i slutet av 1960-talet. Det var Åke som kom på namnet. Åke fick med tiden allt större sändartekniska kunskaper och lyckades bygga sändare så att de kunde köra radio på riktigt, som pirater. Då var 88MHz den frekvens som alla andra pirater sände på, och så blev det också för SBC, och här är ett exempel på en testsändning 1971 där Åkes röst hörs mest. Men SBC hamnade ändå inte bland de pirater som skaffade någon uppmärksamhet i Stockholmsområdet; Lasse ville inte bryta mot lagar, och sändarteknik var inte det viktiga, det var programmen, körstilar, jinglar, mixningar, som betydde något. |
|
|
||||||||||||||||||||||||||||
Sven Hallberg och Hans Christopher |
Jag själv kom in i närradion som f.d. radiopirat tillsammans med mina kumpaner Sven Hallberg och Hans Christopher. Under året 1978 hade vi kallat våra sändningar Radio 98, och du kan läsa mer om våra äventyr här. |
DISCOGNISTOR I TRANSISTOR |
|||
Hasse var en påhittig idéspruta, och det var han som hade stått för det mesta bakom Radio 98. Sven var vår disc jockey och programmakare. Jag var trions tekniska figur med signaturen professor Alex Nordström som gjorde sändarbyggen, jinglar m.m. Utöver oss tre fanns några medhjälpare till. Deras namn var topphemliga då, jag fick ingen kännedom om vilka de var, och så har det förblivit sen dess. | |||||
Hasse, liksom vi andra, läste i tidningarna om hur den nya närradion
presenterades inför starten. Ständigt återkom benämningen
"eterns stencilapparat", och det stod att "byalag" och
föreningar skulle få tillstånd att sända. Någon
professionell popradio av det slag vi längtat efter var den inte tänkt
att bli, bara namnet "byalag" var en tydlig fingengervisning om
något typiskt svenskt skendemokratiskt politikerpåhitt. Denna
förändring i det svenska radiomonopolet skulle bli såsom
en pippifågel vars vingar klippts av för att den aldrig ska kunna
nå upp till någon frihet. Något byalag var vi inte, men om det var absolut tvunget för att få sändningstillstånd kunde vi kalla oss vad som helst, och även byalag. |
|||||
Hasse fick kontakter hos Universitetets studentkår (SUS), och de gav OK sedan de hört på en kassett hur Sven och Radio 98 hade låtit. Expressen nappade och tyckte att vårt piratradioförflutna var en kul grej att hänga upp artikeln på. Vi hade ju varit i tidningarna en hel del bara ett halvår tidigare när polisen och Televerket jagade oss för brott mot radiolagen. |
|||||
|
Ett par veckor före närradiopremiären genomförde Televerket testsändningar på närradions frekvens 88MHz, och dagen före premiären fick de då första inkopplade studiorna möjligheten att sända testprogram för att kontrollera om allt det tekniska höll måttet, och dessa tester hörs här i en inspelning: | |||
Premiärdagens sändning, den 29 maj, inleddes klockan 12, och ur den sändningen hörs här en inspelning som täcker de första 40 minuterna. | |||
Studion - se bilden till höger - fanns på Hornsgatan
54 och kallades Studio Svea, som då ingick i det som var "Nordens
största reklambyrå", ägd av Kooperativa Förbundet.
På bilden ses hur det hela såg ut just i det spännande
startögonblicket för sändningen. Bakom glasruten kan vi se
programledaren Anders Bjurström beredd att inledningstala framför
mikrofonen. En poäng är att Anders hade en bakgrund som ledare för FM-piraten Radio 88 |
|||
Även TV fanns där och filmade spektaklet: | |||
|
|||
Och tidningarna berättade: | |||
|
|
||
|
|
Åter till historien om SBC, och i fortsättningen handlar den här sidan bara om Lasse Lundeberg och SBC. Övriga föreningar inom stockholms-närradion har fått en separat sida här > | |||||
För att få in en fot inom närradion bildade Lasse med hjälp av ljudteknikerkollegor på "Riksradiobolaget - RR" (som SR hette då enligt politiskt beslut) en för närradion avpassad förening med namnet "RTF - Riksradiobolagets ideella ljudteknikerförening". | |||||
Expressen - igen - tyckte att det gick att göra en bra story, och även en bra löpsedel. För om till och med personalen på RR är missnöjda, då måtte det väl vara sjutton. Det hela skapade ett rabalder, inte minst bland de utpekade "tröga" cheferna. | |||||
|
|
||||
Första gången jag råkade Lasse var när jag besökte den studion som RTF använde vid deras sändningar. Kontrollrummet som Lasse sitter i på bilden till höger - fanns på Jungfrugatan och ägdes av Anders Hanser, som var välkänd för sitt samband med ABBA som fotograf. Lasse gjorde många ljudjobb där, och det var därför han hade möjlighet att använda studion som i detta fallet. | |||||
Lasse blev ganska tidigt också tekniker vid inspelning av Radio Starport-programmen, och dessa spelades också in i Hansers studio, och här bredvid syns Lasse i helskärpa på en oskarp bild som jag tog just under den här inspelningen: | |||||
|
|
||||
Trots Lasses stora förträfflighet som tekniker i popradio, och trots professionella resurser som gjorde att Starport rent tekniskt steg i kvalitet, så tror jag ändå att Sven gjorde roligare och mer personliga program när de tillkom just så som de gjorde på Radio 98s tid. | |||||
|
Här bredvid en kalender över samtliga 1979 års sändningar från SBC. Inspelningarna som finns här på Radioarkivet kan av olika orsaker vara ofullständiga, alltså kortare än vad den respektive sändningen var. I kalendern har därför använts färgmarkeringar för att grafiskt ange hur fullständiga eller ofullständiga de olika inspelningarna är. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
Här nedan ses förklaringar till hur de valda färgmarkeringarna ska tolkas.Observera också att i kalendern finns dessutom klicklänkar så att man direkt därifrån kan få uppspelning av programmen. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
SBC går vidare utan vidare: När vi, ett dussin likasinnade radioentusiaster drogs samman och ansökte om sändningstillstånd skedde det med det av Lasse påhittade namnet Föreningen Ljudmixarna. Inför detta hade vi träffats i Peter Casselryds hem i en villa i Tullinge. Det var kort om tid, och som jag minns det mindre än en vecka kvar innan det skulle utmynna i vår sändningspremiär, som kom den 12 augusti. Det här är gänget som var med från början: Lasse Lundeberg, Åke Holmberg, Susanne Dahlberg, Per Olsson, Sven Hallberg, Peter Casselryd, Micke Ewerts, Bosse Nyberg, Rikard Walter, Maud Wikander, Hasse Eriksson och jag, Ingemar Lindqvist. Det här blev premiärsändningen: |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
När premiären gick igång vällde fantasin och friheten fram och ökade ständigt farten. Nu tog vi chansen att visa hur kul radio kan vara. Här några bilder från premiärsändningen: |
|
||
I talstudion bredvid kontrollrummet satt Åke Holmberg lugnt och pratade i telefon med uppringande. Med miken framför sig kunde han själv delta i sändningen. | ||
Rullskridskor hörde till tiden, och Sven i direktsändning intervjuar Helena Jansson som hyr ut rullskridskor ute vid Djurgårdsbrunn. |
De första SBC-sändningarna gick med hjälp från de mycket professionella resurser som fanns hos AV-elektronik på Sveavägen, där Lasse fortfarande ibland hoppade in som extra ljudtekniker. Lasse ville dock göra det möjligt att använda sin egen studio i hans tvåa på 65 kvadrat, 5 trappor upp på Banérgatan 48. Fredagen den 31 augusti kl 09, ringde folk från Televerket på dörren, och de kopplade in en så kallad ULO (utläggningsomkastare) och ledning till närradiosändaren 88MHz. I Kaknästornets numrering fick den namnet "studio 16". Att få ULOn inkopplad kostade 2000 och utöver detta tog Televerket 8000 per år som hyra och för tillgång till sändaren, som fanns uppe på taket till första höghuset vid Hötorget. Enligt vad Lasse berättat var nog inte Televerket ännu klara med programmeringen till den nästkommande söndagen, den 2 september, så då sände vi ännu från Sveavägen. |
SBC-s röster Sven Hallberg, Per Olsson, Gudmundur Bragason och Lasse Lundeberg |
|
|
Per Olsson |
Per Olsson var kanske den mest specielle av våra fyra disc jockeys. Jag hade själv lite svårt att uppskatta honom - då. Efter dessa år när jag hör hans kör gillar jag oerhört mycket mer att höra hans insatser. Han var verkligen viktig för att göra SBC till det där extra, och t.ex. genom honom blev SBC först i Svensk radio med att introducera BPM-mixningar, detta gjorde vi redan i vår premiär. Ett mycket lyckat kör med Per finns med i ovanstående sändning, den 19 augusti. Om du hoppar framåt till 58:39 så hör du det - visserligen invävt i en Topp-9-lista som Per satt ihop. | |
|
|
|||
|
|||
|
|||
Den 9 september när vi firade SBCs första månad i närradion
var det också den första sändningen från egen studio.
Inför denna övergång hade Per Olsson byggt en telefonbox
för att vi skulle kunna ta in telefonsamtal i sändningen. Lasse
hade även i övrigt utmärkt utrustning hemma för att
möjliggöra sändningarna, två Technincs skivpelare modell
SP10, två Technics kassettdäck RS-676, enkel mik. En passiv rattmixer
var det man märkte mest av - 8 kanaler in och två ut. Lasse berättade
att "Jag var så trött på att inga radiomixrar fanns.
Jag hade då en Unamco, men jag byggde en själv". Detta hemmabygge
fanns dock redan året innan närradion gick igång, utan
att något specifikt syfte fanns att sända närradio med den.
Förutom att vi firade vår första månad så närmade sig också riksdagsvalet. Mikael Ewertz, Åke Holmberg, Lasse Lundeberg och även undertecknad åkte ut och sände reportage i direktsändning från valstugorna. Vi frågade politiker och "vanligt folk"vad de tyckte om närradio och fri radio. Komplett inspelning, men SBCs sändningstid var denna gång beskuren till 14-16.30 - Hyresgästföreningen hade lånat en halvtimme 16.30-17 av SBC. Även en del av Hyresgästföreningens program hörs i slutet av inspelningen. |
Ibland hade vi Carro Norén som reporter, men här är det hon som intertvjuas av en annan av våra reportrar, Anders Hallberg |
|
Den 15 september hände en stor sak. Då tilldelades
SBC ytterligare sändningstid. |
Här är alltså vår lördagspremiär med kvällens höjdpunkt "Radions guldålder" - och den var förstås lite extra angelägen att sända just den kvällen, i samband med riksdagsvalet, som inträffade dagen efter denna:
|
|||||
Inslaget var väldigt genomarbetat och bra, och det kom totalt överraskande för mig, för dittills hade jag kunnat se mig själv som den mest kunniga när det gällde sådana programinslag. Här dök nu plötsligt upp två experter som verkade kunna mycket mer än jag, och vi skulle i fortsättningen få väldigt mycket samarbete. | |||||
Gudmundur har efteråt berättat om detta program, att "dagen efter att det blev sänt åkte jag själv till USA. Vid hemkomsten därifrån gjorde jag ett program baserat på en del av de nya skivor jag hade köpt i Amerika. Något skulle programmet heta och det fick bli "Hit Action". Detta från början tillfälliga program blev en serie som varade hela min närradiotid. Hit Action spelade "Hits från igår, idag och imorgon". Det spelades ren pop, ingen disco. För det första var jag hjärtligt trött på discomusiken och för det andra märkte jag att den var på väg ut. Hit Action spelade mest amerikansk och engelsk pop som sällan hördes i andra program. Jag var aldrig riktigt nöjd med programnamnet Hit Action, men kunde inte hitta på något bättre. Skivorna beställde jag ofta i butiker som hade egen import från England och USA. Många amerikanska singlar gavs aldrig ut här. Visserligen kanske låtarna jag sökte fanns på LP, men jag ville vara säker på att få singelversionerna eftersom dessa ofta var tänkta för radio. Ofta hade jag aldrig hört skivorna när jag köpte dem. Exempel på vanligt förekommande artister: Hall & Oates, Sheena Easton, The Police, Dan Fogelberg, Elton John, Fleetwood Mac, ABBA, Madness, Little River Band, Cliff Richard, ELO, Human League med flera. Förutom aktuella låtar spelades enstaka äldre poplåtar som sällan hördes i svensk radio." | |||||
Så berättade alltså Gudmundur, och hans Hit Action finns det många inspelningar av på denna sida, det första blev sänt 7 oktober, och det kommer vi till senare på denna sida. |
|
Lasse i sin studio som var uppbyggd i vardagsrummet i hans tvåa, fem trappor upp på Banergatan 48. Ingen akustikanpassning fanns här, inte ens mattor på golvet, men det stora antalet lagerhyllor som omger deejay-båset mildrade riskerna för oönskat rums-eko, och mikrofonljudet lät OK. Mikrofonen är fasttejpad på en f.d. lamp-armatur - en vanlig lösning hos de flesta närradiostudior. Vid Lasses vänsterhand syns uppsättningen av jingelkassetter i sina hållare, vanliga kompaktkassetter där varje kassett bara innehöll en enda jingel som startade ögonblickligen, och två Technics kassettdäck står på hyllplanet under kassetterna. Med högerhanden håller han i en av rattarna på den hembyggda rattmixern. |
|
På hyllplanet ovanför skymtar de två UREI LA-4-kompressorerna, en för vardera kanal - höger och vänster för att möjliggöra stereoljud, även om närradion då var påtvingad endast monoljud. Här nedanför en närmre titt på Urei LA-4: |
||
|
||
|
|
|
|
|
|
|
Micke Ewertz, Bosse Nyberg, Susanne Dahlberg, Åke Holmberg, Lasse Lundeberg. Sittande Sven Hallberg och Per Olsson. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
En effektiv metod att nå vår målgrupp var SBC-festerna, som vi anordnade då och då på diskotek där våra medlemmar antingen kom in gratis eller till kraftigt rabatterat pris. Här ses Sven Hallberg skymta uppe i discjockeybåset och Lasse pratar med okänd person med ryggen mot kameran. Karin, hon som står till höger var då disc jockey på en kortlivad FM-pirat som hette Radio Rabbit, som bör ha varit den första som sände i stereo. Här hjälper hon till att sälja SBC-tröjor till publiken. |
|
|
Här nedan finns en kalender över samtliga 1980 års sändningar från SBC. Inspelningarna som finns här på Radioarkivet kan av olika orsaker vara ofullständiga, alltså kortare än vad den respektive sändningen var. I kalendern har därför använts färgmarkeringar för att grafiskt ange hur fullständiga eller ofullständiga de olika inspelningarna är. Här till höger ses förklaringar till hur de valda färgmarkeringarna ska tolkas.Observera också att i kalendern finns klicklänkar så att man därifrån kan göra direkt uppspelning av programmen. |
|
|
Fram till årsskiftet 1979 - 1980 hade det gått väldigt bra för SBC. Våra långa sammanhängande sändningstider var
viktiga för att nå fram med vårt format. Tiderna på
lördagar och söndagar var viktiga för att att kunna nå
ut till den lyssnarkategori vi främst riktade oss till - skolungdomar
- det var då de hade möjlighet att lyssna på oss. Som en hopplös kompensation för det vi förlorat fick vi en helt ny sändningstid på fredagseftermiddagarna kl. 15.15-16.30. Vi fick alltså 75 minuter på en hopplös sändningstid som kompensation för de 120 minuter vi förlorade. Det medförde förstås också att medlemskapet i SBC inte upplevdes lika intressant längre för vår målgrupp när vi sände mindre på de tider som ungdomarna förut haft möjlighet att höra oss. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hans Engström, Radio Motor, gick en vända på Kungsgatan i Stockholm och frågade ungdomar en marskväll vid 23-tiden. För att inte påverka de tillfrågade avslöjade han inte varifrån han kom eller för vilket ändamål intervjuerna gjordes. | ||
-Hej, får jag fråga, vad heter ditt
favoritradioprogram? -Hej, får jag ställa en kort fråga
- vad lysnar du på för -Det sas i tidningarna här i veckan att det låg
|
-Vad heter ditt favoriotradioprogram? |
-Vad lyssnar du på för radioprogram? |
|
|
|
|
|
|
I mitten av mars 1980 framkom att en undersökning igångsatts för att komma åt SBC. Det hade kommit till kännedom att SBC:s discjockeys fick promotionskivor från skivbolagen. Här såg (s) och deras representanter i Närradiokommitten en ny chans. Man hade även kommit på idén att om man vänder bokstäverna SBC bakochfram så fick man namnet på det dåtida mest dominerande skivmärket inom framför allt discogenren, och idén de fick ur detta var att vårt namn skulle vara en dold reklam-kod för skivmärket. |
Både Aftonbladet och Expressen berättade om undersökningen: |
|
När undersökningen om promotionskivor visade upp att Sveriges Radio - och i ännu högre grad Radio Stockholm - var stora och ogenerade mottagare av promotionskivor, lades utredningen hastigt ner eftersom den ändå inte givit det svar man önskat få ur den. Undersökningen visade dessutom att skivbolagen inte alls uppskattade SBC eftersom vi spelade nya hits långt innan skivbolagens egna import hann få in skivorna till försäljning i Sverige, vilket helt förfelade den lugnare turordning som skivbranschen önskade. |
|
Under våren och försommaren 1980 gjorde både Sven och de andra i SBC syftningar och gliringar till den misslyckade undersökningen i ett flertal SBC-program. |
|
|
|
|
|
Verksamheten hade så här i mars 1980 hunnit bli allt mer febril och tidskrävande. Nästan all vår fritid hade gick åt för SBC. Vi som flockades kring SBC var förstås främst radiogalna och inte så vana vid de administrativa sysslor som det drog med sig - att hålla ordning på postgirotalonger och medlemskort, t.ex. Medlemmar strömmade till i sådan takt att vi blev tvungna att offra portopengar på ett särskilt brev där vi endast bad om ursäkt för den usla ordningen och dröjsmål med utskick av medlemskort, se här. |
|
|
|
Här i april 1980 är det en särskilt hektisk tid för Lasse. Alla ryckte i honom och han skulle vara med överallt i närradion hos alla föreningar - utöver att han sände på nästan alla tider för SBC. Samtidigt var hans bostad på Banérgatan högkvarter åt SBC med studio för sändningar på dagen och ofta även på natten. För brev till SBC angavs hans privata adress - och hans privata telefonnummer var det som öppet angavs i sändningarna. Det var ju praktiskt eftersom det var hos Lasse alla träffades - det var jämt fullt med folk i hela hans tvårummare, i sovrummet, köket och i vardagsrummet. Men så klokt var det förstås inte med tanke på Lasses säkerhet, ifall nån vildhjärna skulle hitta på något, men också med tanke på att Lasse hade ett vanligt jobb att sköta där arbetstiderna dessutom följde en vaktlista med mycket varierande arbetstider. När fick han ro och arbetslust för att även sköta detta jobb? |
Här nedan en lista över sändningar han var delaktig i här i början av april: |
4 april: Strulsändning med SNF-nattsändning från Banérgatan via telefonlåda. Lasse och Bagarn, Platon, Anders Bjurström m.fl. |
5 april: SBC lördagssändning, Lasse ensam. |
6 april: SBC söndagssändning, först med inspelat program, Gudmundur Bragasons Hit Action, sedan Lasse ensam |
8 april: Nattsändning Stockholms Närradioförening med Bagarn som tyst bisittare, Lasse i huvudsak ensam |
10 april: Nattsändning SBC onsdags-torsdagsnatt med Lasse ensam |
11 april: fredag SBC Lasse ensam |
12 april: lördag RTF Lasse ensam från Banérgatan via telefonlåda |
|
|
|
|
|
SBC-fest på Alexandra i kväll söndagen den 13 april 1980 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Att närradion skulle bli så fylld med sin tids ungdomsmusik blev en mycket överraskande händelse för de som tagit fram närradio-idén. "Eterns stencilapparat" var tänkt för byalag och för föreningsdemokrati och med kyrkoorganisationer som ville radiera andakter där det ibland kunde ingå lite andlig musik. Närradion var inte tänkt att vara så populärt inriktad som den blev. Därför hade det inför det första försöksåret med närradion gått att avtala med STIM om att inga avgifter för musikalisk upphovsrätt skulle tas ut. När sedan det första året började gå till ända, och med erfarenheten av den musikfyllda och starkt populära närradion, blev STIM-avgifternas avtalsnivåer anpassade kraftigt uppåt. När detta klargjorts och tidpunkt var fastställd att de nya avtalen skulle börja gälla sommaren 1980, var det uppenbart att en musiktimme kostade långt mer än väntat, men bara 1/3 på Järvasändaren 91MHz jämfört med City-sändaren 88MHz. Den stora skillnaden ledde till att Föreningen Ljudmixarna bildade en ny lokalavdelning under maj eller juni 1980 för att genom den ansöka om sändningstillsånd också över Järvasändaren, och detta tillstånd torde ha kommit på papperet i början av juni 1980. |
|
SBC-fest på Fontaine Bleu ikväll, söndagen den 1 juni 1980 |
|
Angående SBC-sändningar på Järvasändaren 91,1 MHz under 1980 |
SBC begärde inför året 1980 att få utöka med sändningar även på järvasändaren 91,1MHz och beviljades sändningstid på onsdagar 22.30-24 och torsdagar 14-16. Denna tilldelning blev dock en besvikelse för Föreningen Ljudmixarna: tiderna bedömdes som omöjliga för att nå vår mestadels tonåriga publik. På 88MHz hade vi, från den 1 januari 1980, fått våra sändningstider nerskurna, men ändå sågs tiderna där än så länge som mer gynnsamma - innan STIM-avgifterna skulle förändra den situationen. |
|
Fem SBC-sändningar på 91 MHz från 1980 finns bevarade, och sändningarna genomfördes då från Disco 91:s studio i Spånga: |
|
|
|
|
|
|
Visserligen användes inte de tider som
SBCs lokalavdelning på 91 MHz tilldelats
- förutom enligt ovan under juni månad 1980, men det var
tack vare att lokalföreningen i och med detta fanns etablerad ute
på Järvasändaren och hade tilldelats tider, som det
var enkelt att söka och få tider till nattsändningar
över 91 MHz. |
Våra möjligheter att sända på Järvasändaren dryftades sporadiskt i några program vid sändningar på 88MHz. I en sändning den 6:e juli säger Lasse att SBC har "sommaruppehåll" på 91MHz "för vi har inte råd". I en annan sändning under sommaren sägs det att "vi har lagt ner våra sändningar på 91 MHz tills vidare, det är för dyrt, vi har inte råd". |
Här är några fler noteringar om vad som sades angående sändningar på 91 MHz: |
* I öppningen till nattsändningen den 26/10-80 säger Gudmundur att: ..och vi sänder på 91MHz, vi kommer också att återuppta onsdagssändningarna, vi har nämligen en onsdagssändning klockan 23.00 som vi har haft utlånad till Disco 91, men den sändningstiden kommer vi att återuppta i mitten av november [1980]. |
* I lördagssändningen den 8/11-80 sa Lasse [30m08s]: ..och vi ska även börja sända på onsdagar på FM 91 |
* I en söndagssändning den 28/12-80 säger Gudmundur - [39:21] - att: ..och vi kommer att återuppta våra sändningar där på onsdagarna, och det kommer vi att göra någon gång i slutet på nästa månad. Och de är på onsdagar mellan 23 och 24. |
Därefter flyttades de ordinarie sändningarna
över till 91 MHz from 25 april 1981 varefter endast en nattsändning
1981 på 91MHz skulle ske och det den 15 maj. |
Det skulle dröja tills nästa vår, i april 1981, innan SBC började med regelbundna sändningar på 91MHz genom ett byte av sändningstider med Disco91. Se längre ner i tabellen. |
|
Här nedan fortsätter noteringar om sändningar på 88 MHz: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sven
Hallberg i Banérgatanstudion. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Här nedan finns en kalender över samtliga 1981 års sändningar från SBC. Inspelningarna som finns här på Radioarkivet kan av olika orsaker vara ofullständiga, alltså kortare än vad den respektive sändningen var. I kalendern har därför använts färgmarkeringar för att grafiskt ange hur fullständiga eller ofullständiga de olika inspelningarna är. Här till höger ses förklaringar till hur de valda färgmarkeringarna ska tolkas.Observera också att i kalendern finns klicklänkar så att man därifrån kan göra direkt uppspelning av programmen. |
|
|
|
|
|
Mitt bland sändningar
på 88 MHz genomfördes två nattsändningar på Järvasändaren 91,1 MHz |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Min bild från inspelning av ett Hit Action på Studio Svea på Hornsgatan. Bilden är tagen vid inspelningen av Hit Action den 5 april 1981 (som kan höras här nedan), och här är en extra bandspelare riggad så att jag får en "safety" inspelad på den - det är den gråa Studer A62 som syns mellan Gudmundur och miken, den senare är en Neümann U87. Det är den rullen som nedanstående ljudinspelning kommer från. Jag brukade ha det mesta förberett och klart med alla uppkopplingar i signalväxeln och de danska NTP-kompressorerna hade de inställningar jag själv tyckte lät bra. Vid sändningen från Lasse på Banergatan tillkom effekten från Lasses UREI LA-4-kompressorer, vilket i praktiken medförde att ljudet blev komprimerat i två omgångar när det gick i sändning. Inspelningen här nedan har endast NTP-kompressorernas och "mitt" sound. På bandspelaren användes DP-band för att få 2 timmar inspelning nonstop på en 10" spole vid 7 1/2" hastighet. Runt Gudmundurs hals syns hörlurarna, AKG K240, som han hade lyssningen genom under inspelningen. Det egentliga programbandet spelades in på den Studer B67, som syns närmast kameran i vänstra hörnet, det var det bandet som användes vid sändningarna. Nästa B67 har Gudmundurs jingelband på en 10"-spole med gultejp mellan varje jingel på rullen. De är inspelade på 15" hastighet, och Gudmundur har fjärrstart till jingelbandspelaren med en knapp vid mixerbordet, som är svensktillverkat från SELA i Enskede. Jag cue-ade jinglarna, en efter en enligt programschema från Gudmundur så att rätt jingel hela tiden ligger startklar. Skymd till vänster om Gudmundur finns Technics SL1000 grammofonverket och det andra SL1000 skymtar fram i bildens högra nederkant. Fjärrstarter för grammofonverken är de silverfärgade dosorna på var sida om mixern. |
|
Vad jag minns är den gemenskap och glädje som fanns mellan de så olikartade människor och vitt skilda intresseriktningar som hade samlats inom närradion. Alla drevs av en entusiasm och en gemensam önskan att göra närradion till en succé. Det finns också många exempel på att föreningar lånade ut och in tider från varandra, tex lånade KTH ut sin söndagstid till SBC från den 13 juli till och med den 24 augusti 1980 på 88MHz så att SBC kunde sända 3 timmar i sträck på söndagarna. I september lånade SBC ut sin fredagstid till Radio Liberal och fick som tack söndagstiden 13-14. Radio Nords första timme kl 10 den åttonde mars, exakt 20 år efter händelsen, lånades in för den goda sakens skull - alla verkade se på samma sätt, och Radio Nord var något alla ville hylla. Samma goda anda fanns också när SBC flyttade sändningarna till Järvasändaren, inte minst från Johan Bring och hans gäng på Disco 91. |
God anda var det alltså, men möjligen fanns ett underligt dualistiskt budskap från politiska organisationer att sända disco och försöka i detalj efterlikna allt vi gjorde, men samtidigt i alla instanser verka för att vi skulle bort från närradion, vilket de med tiden också lyckades med. Mest hätskt märktes detta från s-märkta organisationer, vilket absolut inte var oväntat, men det som verkligen var förvånade var att det egentligen inte var någon skillnad vilket politiskt parti det gällde. Även om vi inom närradions verksamhet hade ett ömsesidigt vänligt bemötande gentemot folkpartister och moderater valde t.ex. moderaterna att år efter år ha en "medieexpert" tillsatt som ständigt återkom med krav på att de s.k. "discoföreningarna i närradion" borde avstängas. Även folkpartiet verkade i praktisk politik i samma riktning, och det var faktiskt i första hand genom insatser från det "liberala" folkpartiet som vi till slut förlorade tillståndet att sända. |
Till vår förvåning fann vi också att man i det stora Radiohuset kom på den sen länge bortglömda idén att göra program för ungdomar. Det var då länge sedan som Tio i topp och liknande program hade lagts ned, och de program som kommit istället hade mer och mer fått rollen att ge ett vänsterpolitiskt manipulativt innehåll. Men i och med tillkomsten av SBC var Sveriges Radio snabba att starta Eldorado redan i början av november 1980 som ett direkt svar på SBC. |
Samma omvändelse inträffade på Radio Stockholm, där de ända sen starten varit fastlåsta i ett proletärromantiskt synsätt som genomsyrade deras program. Men nya vindar blåste, eller snarare stormade, och efter den lilla myggan närradions tillkomst slog de om och blev hur kommersiella som helst och sålde gärna programtid till skivbolagen för uppgjorda artistintervjuer i Sommarpuls med Ulo Maasing & Staffan Dopping. Programmet startade sommaren 1983 och fick senare heta Storstadspuls och så blev detta rätt i tiden, och endast möjligt då. Det var viktigt att inte tappa greppet - och den viktiga prestigen - om främst den yngre publiken. |
|
|
Under våren 1981 hade man på SBC fått anledning att titta lite mer på den schemaläggningsprocess som planerats fram i slutet av 1980. I den lyckades Föreningen Ljudmixarna påverka så att SBC fick byten av sändningstider med hjälp från Disco 91. De nya förändrade tiderna för SBC på 91,1 MHz var på lördagar 15-16 och söndagar 22.30-24.00. Dessa nya tider passade bättre för SBC att nå sin publik än de tidigare onsdags- och torsdagstiderna. |
Det fanns flera aspekter som nu pekade åt samma håll. Ekonomin hade blivit en alltmer besvärlig faktor. Vid april 1981 verkar det som om medlemstillströmningen till SBC även sinat jämfört med hur det varit under hösten/vintern 1980 då det var ett gott inflöde. STIM skulle ha in betalning i förskott för andra halvåret 1981. SBC hade redan betalt till STIM ca 25.000:- för andra halvåret 1980 och minst 25.000:- för första halvåret 1981, dvs minst 50.000:- vid den här tidpunkten i april 1981. Snart - i och med sommaren - skulle ytterligare minst 25.000:- betalas i förskott för fortsatta sändningar andra halvåret 1981 på 88MHz. I mitten av april inträffade också det här: |
|
Först i sista stunden i sändningen avslöjar Lasse att han har hoppat på ett vikariat som tekniker i sex månader på Radio Stockholm, och de angav ett villkor för denna anställning att Lasse skulle avhålla sig från medverkan i närradion. Lasses beslut var okänt för de flesta av oss inom SBCs kärna och blev en oväntad och problemfylld överraskning. |
Då, i början på 1980-talet tillämpade man på Radio Stockholm ännu den klassiska fördelningen med programledaren / journalisten i studio som var åtskild med en tvåglasad ruta mot kontrollrummet, där teknikern satt och spakade ljudet. På Radio Stockholm var det ändå en lättsammare atmosfär än i Radiohuset på så vis att det fanns möjlighet även för tekniker att vara programledare, men då skedde detta ändå så att en annan tekniker spakade ljudet; självkör existerade inte. Jämfört med hans jobb på Radiohuset var detta lockande för Lasse, att som tekniker även i vissa fall få programleda, bland annat vid lunchtid - välja skivor och prata. På lördagar och söndagar var det teknikerjobb att köra ut program - vanligtvis invandrarprogram - och då även vara hallåman och påannonsera och avannonsera under timmen 17 till 18, då dessa program gick. Lasse tyckte det var oerhört kul att vara hallåman! Jag njöt av det, berättar han. När de sex månaderna gått och vikariatet var slut blev han erbjuden fast tjänst, men gick ändå tillbaks till RH som han fått tjänstledigt ifrån. |
Under perioden på Radio Stockholm hade Lasse skrivit ihop ett programförslag som han föredrog vid en konferens för stationens personal. Hans förslag inbegrep att man skulle starta ett längre programblock på eftermiddagarna med mycket musik, självkör, nyheter varje timme, trafikrapporter, direktintervjuer, utereporter på stan m.m. Lasse hade innan denna konferens visat upp sina idéer för teknikerna, som visat stort gillande, och en annan som också visade stort gillande var Ulo Maasing. |
Radio Stockholm var då fortfarande en
arbetsplats med stor dominans av reportrar med vänsterpolitisk läggning,
och för dessa gav Lasses idéer ett samfällt raseriutbrott.
I övrigt möttes det bara med tystnad, och sen gick man vidare
till nästa punkt i konferensen. Den här händelsen gav stark
påverkan för det beslut Lasse senare tog. Han blev visserligen
erbjuden fast jobb på Radio Stockholm, men valde istället återgång
till Radiohuset. Genom detta beslut kunde han även återgå
till SBC eftersom yrkesförbudet endast gällde i anställningen
på Radio Stockholm. Så gick ungefär ett och ett halvt år, och Ulo Maasing drev igenom att sända eftermiddagar med Staffan Dopping. Samma format, och ännu mer artistintervjuer och ny musik än Lasse, möjligen. När sedan de ordinarie Ulo och Staffan skulle på semester kom Lasse in på vikariat för dem. |
|
|
Lasse på nya jobbet hos Radio Stockholm i Klarakvarteren - men vad nu då?! Han skulle ju tvätta av sig allt samröre med SBC. Så var det bestämt, men här bär han SBC-tröja - och FMAK-knapp! |
|
|
I mitten av april
1981 upphörde SBC på 88MHz
för att istället lägga alla sändningar på
Järvasändaren 91,1MHz. Förutom
de dyrare STIM-avgifterna motiverades detta också med att föreningen
ansåg sig ha funnit att de flesta av SBC-medlemmarna bodde inom
91:ans täckningsområde. Den sista veckohelgen med ordinarie
SBC-sändningar på 88:an var fredagen 17 april (Gudmundur),
lördagen 18 april (Sven) och söndagen 19 april (Per). |
|
|
|
|
|
Slingan fortsatte att sändas den efterföljande helgen, fredagen den 1 maj, lördagen den 2 maj, men på söndagen 3 maj skedde en förändring, då ett längre, mer förklarande förinspelat program med Per och Gudmundur blev sänt. Per och Gudmundur uppges då ha betalat STIM-avgiften ur egen ficka. |
Det är kanske att ta i, att säga att det mesta i SBC blev stolpskott resten av 1981, men nära verkligheten är det. När det gällde teknisk kvalitet stod vi fortfarande högst jämfört med de andra musikföreningarna i närradion. Programmen blev i det avseendet näst intill perfekta, men det var inte mycket kvar av den lätthet och lekfullhet som hade funnits i programmen före flytten till 91,1 MHz. Här finns återigen skäl att tänka på att vårt ideal var de långa sändningspassen på söndagseftermiddagarna på 88 MHz, och även de två timmar vi haft på lördagkvällarna på samma sändare. Vi var oftast ett helt gäng som samverkade vid dessa direktsända kör. Efter våren 1981 blev det närmast generellt så att program förinspelades, av Sven hemma hos sig, och av Gudmundur hos sig. SBC hade blivit snöpt till ett minimum av den storhet vi haft. |
|
Det var visserligen inte första gången som SBC sände på 91 MHz, men efter denna övergång blev Sven först med nypremiären, och den blev sänd den 25 april. På söndagen 26 april sände Gudmundur sin nypremiär med HitAction, men inspelning av den sändningen fattas i arkivet.. |
|
|
Sändningar från Lasses vardagsrum hörde nu till en förgången tid, och någon ledning eller annan uppkoppling till sändaren på 91 MHz hade föreningen inte tillgång till. Därtill fanns också det praktiska omaket att ta sig till Jocke Bs studio i Spånga för att sända. Sven bodde söder om stan, och det blev krångligt att ta sig till studion. För honom blev utgången naturlig, han byggde upp egen studio hemma med en ReVox rullbandspelare, två Technics SL 1200 skivspelare, en mixer och en kompressor, den senare var byggd av undertecknad. Ungefär samma uppsättning blev det hemma hos Gudmundur, som trots synskada klarade sina inspelningar utan teknikerhjälp hemma. SBC hade förut utmärkt sig mest genom att vara direktsänt, avslappnat, lekfullt, mycket av inringande lyssnare, och visserligen i värsta fall ett kaos emellanåt, men nu blev det alltmer förplanerat, förinspelat, allt mindre lekfullt och med allt mindre lust till mediat i sig. Nästan allt levererades nu på förinspelade band, med utvalda selekterade låtlistor och förinspelade inslag. Sven och Gudmundur hade båda under sep-okt-nov-dec 1980 provat på nattsändningar både i direktsändning och förinspelat hos SPF/Disco 91:s studio hemma hos Johan Bring högst uppe i en villa i Spånga. Jämfört med studiostandarden hos Lasse lämnade det mycket övrigt att önska både i handhavandet och i teknisk standard. Resorna, och miljön i Jockes studio, ansågs dock inte så gynnsamma ur kreativitetssynpunkt. De få gånger Per medverkade i SBC på 91 MHz verkar han ha sänt live, och han hade en ovanlig ljudkvalitativ medvetenhet, och det förefaller som om han vid livesändning från Jocke B tog med sig egen utrustning som mixer, två skivspelare och mikrofon. Jag minns däremot att han vid åtminstone ett tillfälle kom till mig på Svea-studion och förinspelade ett program där. I de flesta fall blev de förinspelade programbanden av praktiska skäl den "gyllene regeln" på SBCs tider på 91 MHz. |
|
|
|
|
Slingan med information om förändringen
för SBC fortsatte att sändas, men i och med helgen fre 8 maj-lör
9 maj-sön 10 maj och framåt, sände SBC varken ordinarie
program eller prat-program i form av slinga eller dylikt. |
|
|
I ett annat liknande brev, se här, till medlemmarna, berättade vi bl.a. att "Vi hyr en lokal där vi håller på och bygger studio och där vi kommer att ha medlemsträffar". Det var i början av 1981 som vi hyrde en butikslokal på adressen Nynäsvägen 319 i området närmast Sandsborg. Idén med en klubblokal och butik blev en flopp. Vi hade mer än nog med allt annat, inte minst allt arbete kring programmen, som var mer värt att prioritera. I lokalen hann vi i alla fall ha ett par av våra möten för oss tiotalet närmast sörjande, men lokalen blev allt mer stökig med halvfärdigt monterade lagerhyllor / kartonger innehållande SBC-knappar / affischer / dekaler m.m. liggande mer eller mindre på golvet därför att hyllor fattades. Ett betydligt mer ombonat ställe för våra möten var hemma hos ordföranden Bosse Nyberg, som bodde vid Bergsunds strand nära Hornstull, där de flesta interna SBC-möten hölls. Den hyrda butikslokalen blev aldrig mer än ett skräpigt förråd, och jag vet inte hur länge den hyrdes, men förmodligen blev den starkt tärande på vår sargade ekonomi, men aldrig till någon nytta för oss. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Efter ungefär ett halvårs bortovaro från SBC blev det en återkomst för Lasse. Hans vikariat på Radio Stockholm upphörde, och han erbjöds fortsatt fast anställning där, men han valde att återgå till sin anställning på SR där han hade fått tjänstledigt. Genom att återgå till SR var hans yrkesförbud borta, och hindren mot att medverka i närradion gällde inte längre. Händelsen upplevdes då som så betydande att vi hedningar drog till med bibliska uttryck, Den förlorade sonens återkomst, och händelsen beskrevs, fast, föstås, halvt på skämt ändå, med Messias återkomst: | |||
|
Klart att många hade höga förväntningar på Lasse inför denna comeback, men med detta program fick vi inse att Lasse kunde vara ett geni - ibland - men liksom många slags genier kan han ge varierande kvalitéer - och även en del stolpskott. Han hade inför sin comeback producerat en rad nya nya jinglar. |
|
|
I programmet härovan från Disco91 berättar Lasse i skämtsam ton om att han skall komma ut på skiva. Det låter som om det bara vore ett skämt men var faktiskt sant. Melodin "Fågelsången" var gammal men pånyttföddes i slutet av 1981, och Lasses version var nog den första skivinspelningen i Sverige - efter låtens pånyttfödelse. Senare hamnade låten på Svensktoppen, och på försäljningslistan kan man följa dess storslagna uppgång på listan här och det framgår att denna skiva nådde FÖRSTAPLATSEN! och låg totalt på listan i 14 veckor. Lasse var på skivan "Rapping duck", och skivmärket "Duck Records". Orkesterbakgrunden består av Curt Haagers orkester, och det hela var ett påhitt från Bert Karlssons bolag. Inspelningen på skivan kan vi lämna kvar i glömskan, Lasse har nog gjort andra saker han är mer angelägen om numera. Men som SBC-kuriosa är det väl en rolig händelse, eller hur? |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Moden skiftar, men den här jackan var det många som ville gå omkring och stajla i. Per Olson (bild från 2009) visar upp sitt exemplar. Det var en gång när vi kom gående, vi några SBC-are, och några av oss bar sådana jackor, och vi passerade förbi några tonårstjejer. Då hördes hur de i korus viskade “essbeeeceee”. Jackan kanske inte är så märkvärdig idag, men då var den helt rätt om man ville impa med sin klädstil. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Här nedan finns en kalender över samtliga 1982 års sändningar från SBC. Inspelningarna som finns här på Radioarkivet kan av olika orsaker vara ofullständiga, alltså kortare än vad den respektive sändningen var. I kalendern har därför använts färgmarkeringar för att grafiskt ange hur fullständiga eller ofullständiga de olika inspelningarna är. Här till höger ses förklaringar till hur de valda färgmarkeringarna ska tolkas.Observera också att i kalendern finns klicklänkar så att man därifrån kan göra direkt uppspelning av programmen. |
|
|
|
Det framgår inte här, när SBC är avgränsat från andra aktörer inom Stockholms närradio, men under åren med SBC började Lasse allt mer att "sprida sina gracer". Han började höras överallt i närradion, på Radio SUS, på FMAK, på Disco 91, i nattsändningar under namnet Radio 88 och på Radiomissbrukarna och SNF, och i Mälardalens radiosällskaps nattsändningar. När han inte var med i studion deltog han via telefon hemifrån Banérgatan eller samsände med Jocke B på 91-an så fanns Lasse också på 88:an från Banérgatan. Han var obegripligt produktiv och hördes nästan dygnet runt för när han inte var på 88:an fanns han ofta på 91:an. De som gillade att höra Lasse i radion, och de var de flesta i yngre åldrar, hade i denna ständigt fortare snurrande karusell med Lasse Lundeberg-inflation inte längre några skäl att passa tider för att höra SBC och bidra med medlemsavgifter dit. Det var bara att slå på radion när som helst, dag som natt, så var chansen stor att Lasse hördes. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Lasse berättar om moderatledaren Ulf Adelsohn, som uttryckte sig på detta sätt om den dåtida s-märkta kulturpolitiken: "Om nånting är populärt avgiftsbelägger vi det. Är det tråkigt ger vi det bidrag. Om det är mycket populärt förbjuder vi, och det som är outhärdligt gör vi obligatoriskt". |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ända sen starten hade SBC varit det mest ifrågasatta i närradion, och en ny närradiolag infördes, där en särskild paragraf hade satts in med den primära avsikten att stoppa oss. Alla sändande föreningar fick kravet på sig att ansöka om nya sändningstillstånd eftersom de gamla sändningstillstånden löpte ut den sista juni 1982. För att få nytt sändningstillstånd hade den särskilda regel tillskapats som stadgade att "Sändande förening skall ha annan huvudsaklig verksamhet än att sända närradio". Kravet om "annan huvudsaklig verksamhet" kanske Jan-Erik Wikström, om han ansåg att detta var ett bra och rimligt krav, ha ålagt även på dagspressen och Sveriges Radio och Sveriges Television. Om de ålagts detta krav på annan huvudsaklig verksamhet än att ge ut tidningar, sända radio eller TV, hade Wikström blivit en ovanligt handlingskraftig och minnesvärd kulturminister. |
Från Närradiokommittéen meddelades att de som sökte först, också skulle få besked först, och därför var Föreningen Ljudmixarna bland de allra första i kön att begära nytt sändningstillstånd - det gjorde vi den 8 juni. Andra, som sökt senare än oss, fick sina tillstånd klara i god tid och kunde fortsätta sändningarna som vanligt. Fortfarande i slutet av juni hade vi inte fått något klartecken om vi skulle få vår ansökan beviljad. Vi kontaktade artigt och vänligt Närradiokommittén och vågade inte riskera våra chanser genom att uttala oss om vad vi inom oss trodde att fördröjningen berodde på. Så kom sista juni utan att Närradiokommittéen hade gett oss besked och först några dagar efteråt skulle våra onda aningar besannas. Vi fick sedan en begäran om komplettering, och den lämnade vi in den 12 juli, och vi blev då lovade ett besked den 28 juli. Detta uteblev, och istället fick vi löftet om besked den 18 augusti. Även detta uteblev och vi fick då löftet att beskedet skulle komma den 29 september. |
Vi på SBC hade flera gånger orsak att besöka utbildningsminister Jan Erik Wikström. Jag själv, och Lasse och Kenneth besökte Wikström, men inget förändrades av våra, eller andras besök. |
|
|
När vi genomförde vår allra sista sändning i slutet av juni 1982 hade vi alltså inte fått något besked från Närradiokommittén - den myndighet som utfärdade tillstånden. Vi kunde inte ge våra lyssnare och medlemmar några besked ens i vår sista sändning den 30 juni om det kunde bli någon fortsättning på vår verksamhet. Vi vågade inte heller "kasta sten i glashus" och uttrycka vår ilska över den rävsax vi hamnat i eftersom vi var rädda att försämra våra chanser. För mig och för de övriga i SBC var det självklart att paragrafen var tillkommen i avsikt att få bort den typ av föreningar som SBC var. Men, för att skydda politikerna mot risken att vi i våra sändningar skulle rikta kritik mot vår avstängning hade de tänkt ut det så fegt att vi inte skulle få något besked om vi skulle få förnyat sändningstillstånd - förrän långt efter att vi sänt för sista gången - om vi någonsin fick besked. |
För mig gav tiden med SBC helt nya insikter om hederskänslan inom de politiska partierna och inom svensk politik. Intrycken står orubbade än idag. Jan-Erik Wikström uttryckte själv vid mötet - det finns inspelat - att ”Det är tyvärr ofta svårt att hävda yttrandefrihet i det svenska samhället”, och det var ett fantastiskt uttalande när det kom från en representant för regeringen - ja dessutom från kulturministern, som i ett bättre samhälle skulle vara den som främst skulle värna yttrandefrihet. Men det gjorde han inte. För moderaterna och folkpartiet var det där med "fri radio" bara en poängplockarfråga, på samma sätt som frågan om kollektivanslutning inom facket. Genom att kritisera sossarnas låsning i dessa frågor kunde borgarna framstå som folkets partier, som värnade om folkets frihet, men att göra något aktivt i frågorna fanns inte på agendan. Den politik de bedrev gick i motsatta riktningen för en SR-monopoliserad radio, liksom moderaterna - och sossarna. Närradion skulle hållas på mattan, inte bli så stor och populär som SBC försökt göra den. |
När SBC i början av september ringde den jurist som hade uppgiften att granska våra papper fick vi beskedet att han inte hade mottagit några papper ännu, de hade fastnat någonstans, okänt var. Jag minns inte om vi överhuvudtaget fick något besked, för vid det laget hade vi helt resignerat om en sådan möjlighet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Men riktigt slut var det inte för SBC. Lite över månaden senare, i augusti - september 1982 inträffade det att Föreningen för Modern Alternativ Kultur, FMAK, sökte - inofficiellt å våra vägnar - tillstånd att sända på SBC:s gamla sändningstider på 91:an och var goda nog att sedan till oss låna ut dessa sändningstider. Vi sände på så vis några encore-program, vilket även gav oss möjlighet att sända över valet den 16 september och säga adjö ordentligt. Vår allra sista sändning gick därmed på söndagen den 26 september 1982. |
|
|
|
|
|
|
1982 var ett valår, valdagen var söndagen den 19 september. Det utföll så att för första gången sedan valet 1976 fick Sverige en socialdemokratisk regering med Olof Palme åter igen som statsminister. |
|
|
|
Fortfarande i slutet av september, tre månader efter att vår ansökan om sändningstillstånd lämnats in, hade vi inte fått något som helst besked. Att krypa in via andras tillstånd upplevde vi som konstlat och kränkande för SBCs integritet, hur vänliga än FMAK var, och efter någon månad valde vi att upphöra helt med dessa sändningar. SBC hade sina sista sändningar lördag och söndag den 25 och 26 september 1982. Det var först efter detta som beskedet kom från Närradiokommittén - AVSLAG på vår ansökan. |
En tröst efteråt var att SBC hade gett inspiration för många unga radioentusiaster och även för många inom SR där folk på lägre nivå gav sitt stöd. SBC blev illa sett av de högre upp i Sveriges maktelit. Därifrån gavs order om hur de etablerade skulle ta över denna form av radio samtidigt som t.ex. SBC skulle stoppas. Skälet är att populära media ska kontrolleras inom de etablerades ram. Vi tänkte då på hur historien om Radio Nord och Melodiradion upprepades, och om den märkliga poängen, eller vad man ska kalla det, att SBC lagstiftades bort på samma sätt, och exakt på dagen och sekunden 20 år senare, som just Radio Nord. |
De som jag själv hade haft mest samarbete med under åren med SBC var Lasse Lundeberg, Gudmundur Bragason och Sven Hallberg. Vi tänkte så lika, nästan som om vi var en enda person, och när det som så starkt förenade oss försvann var det en märklig sak sett så här långt efteråt i backspegeln, att vi inte hittade något sätt att fortsätta vårt samarbete och dra nytta av våra gemensamt samlade kunskaper. Vi hade kunnat starta ett produktionsbolag för ljudproduktion av mångahanda slag. I gänget hade vi tre avancerade ljudtekniker och bra producentämnen. Vi splittrades åt varsitt håll och träffas numera aldrig - vi har blivit som gamla lumparkompisar eller skolkamrater. |
En annan frågeställning efteråt är att det var märkligt att vi bara gav upp våra sändningar på 88MHz. Orsaken var förstås att musikkostnaderna där blivit större än våra ekonomiska möjligheter medgav. Å andra sidan hade flera av oss redan då visat upp bra talanger för att göra pratradio, och vi hade kanske kunnat utveckla oss i den genren. Under flera år under 00-talet sände Lasse många timmar pratradio över först Radio Nacka, och senare över 95,3MHz med egna infallsvinklar på den dagsakruella debatten. Det hade förstås varit för krävande om vi hade gjort sådant då, i början på 1980-talet, om vi både skulle köra popradio i samma utsträckning som tidigare och samtidigt fylla sändningstimmar med spännande pratradio. Kanske det också hade kunnat verka förvirrande i vården av vårt "varumärke" om vi i vissa fall var en pratradio och i andra var popradio. Men visst hade popradiosändningar på 91MHz och pratradiosändningar på 88 kunnat vara bra komplement åt varandra och vi hade också på den ena frekvensens sändningar kunnat tipsa om sändningarna på den andra frekvensen, även om de naturligtvis inte skulle ha sänts samtidigt på båda frekvenserna. |
Alla vi i gänget kring SBC har med åren blivit allt dystrare när vi kommer i samspråk om utvecklingen i den svenska radion. Men samma tendens märks också när man pratar om samma sak med helt andra vänner, utanför detta gäng. Alla är lika missnöjda med hur det blev, och det är märkligt hur den nya kommersiella radion - som var det som vi alla kämpade för - blev en så stor besvikelse, och verkligen inte bara för oss - för ALLA: |
* för lyssnarna, vars majoritet ändå föredrar att
lyssna på SR-P4, som har större lyssnarsiffror än alla de
kommersiella kanalerna sammantagna * för de ansvariga inom den kommersiella radiobranschen, som klagar över höga koncessionsavgifter som de själva medverkat till genom övertrissade auktionsbud * för socialdemokraterna, som fick se slaget förlorat i sin opinionsmässigt dyra trettiotvååriga kamp mot kommersialism när den privata lokalradion infördes * för de gamla radioentusiasterna från närradions och FM-piraternas rebelliska år, som trodde på att "fri radio" automatiskt ger ökad valfrihet |
* Många minns säkert året 2009, när PLR-stationerna genomförde en stor tyck-synd-om-oss-kampanj kring storleken på koncessionsavgifterna. Kampanjen fick sitt klimax när de alla i en protestaktion genomförde en timmes tystnad på morgonen den 3 december 2009. Hur stort allvar som fanns i den protesten visade sig vid auktionen på hösten året därpå, när fjorton nya koncessioner skulle bjudas ut. Då värderades en koncession i Norrtälje, med bara 115 000 invånare, att den vid budgivningen trissades upp till 1,4 miljoner kronor i årlig avgift. MTG ansåg att en koncession i Sundsvall, med 127 000 invånare och med tre befintliga konkurrenter, är värd 580 000 kronor i årlig avgift. |
Hur blev det så här |
Radiobranschen är uppdelad mellan två storägare - Prosiebensat
1 Media [tidigare Först skedde detta i början av 1990-talet genom att påverka politiker att anordna frekvensauktionerna. I auktionerna trissade de två storägarna upp priser, ofta genom bulvaner. Sedan genom en lag att ägare måste vara ekonomiskt starka, och de får förtur till sändningstillstånd. På bägge dessa sätt gynnas de två storägarna. |
Sedan sades det att de sänkte reklampriser, och därmed försvårades konkurrensförhållandet för de svagare. Hela annonsmarknaden sänktes. |
För storägarna innebar detta inget problem. Så gick en efter en av de svaga ägarna under. Kvar blev de två starka, som köpte upp de andra. |
Storägarna driver verksamheten i stordrift, vilket gör det billigare. Och de satte datorer att pumpa musik. Och de sänder allt från Stockholm. |
Där är hela förklaringen. |
|
|
|
|
|
|
|
Chic Disco 88/91 FMAK MRS Mälard... MRS Music Ra... SAF Radio SBC SSM Radio SUS |
Upphovsrättsliga
regler för innehållet på denna webb: Du får mycket
gärna använda och kopiera innehåll för personligt
icke-kommersiellt bruk. Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. ljudmixarna@gmail.com |